Underkänd på BVC
Jag tycker ju att amningen har fungerat jättebra. Ömt och lite sårigt ett tag, men nu bara jättebra alltihopa. Gott om mjölk och en lillskrutta som har ett helt annat grepp än syskonen före. Hon har verkat mätt och nöjd och senaste dagarna har vi börjat få liiite ordning på matandet så hon inte bara sitter klistrad vid bröstet dygnet om. Amningen fungerade toppen...tyckte jag! Åtminstone tills vi var på återbesök på BVC idag :-/
Lillskruttan har inte ökat på sig i vikt utan fortsätter går ner i samma takt. Födselvikten var 3660g, nu är hon nere på 3200g. Växt 2 cm hade hon minsann ändå.
Det påpekades att min önskan om att helamma inte får gå före barnets hälsa och så mycket fattar ju jag också. Nu är det till att dryga ut målen med ersättning och har hon inte ökat rejält nästa vecka så är det till att ge fulla flaskor, varje mål. Så bra gick amningen alltså. Jag ger inte upp, långt därifrån, och jag har fortfarande kvar ett hopp om att det ska rätta till sig framöver. Samtidigt så vet jag ju att barnen blir rätt normala på ersättning också. Så länge skruttan mår bra så får jag vara nöjd och så ammar jag så mycket det går också.
Jag är sugen på att börja träna så snart som möjligt men avråddes från det mesta som överstiger långpromenader. Tydligen så smakar bröstmjölken lite illa om man tränar och adrenalin övergår i bröstmjölken också. Det har jag faktiskt aldrig hört förut. Å andra sidan så har jag aldrig varit så mycket för träning när barnen har varit så små heller. Jag har tappat 9 kg sedan förlossningen, det mesta bebis och vatten förstås men ändå. Jag vill gärna bli av med 14 kg till så jag kan börja använda mina vanliga kläder igen. Det blir inget bantande närmaste tiden om vi ska få amningen att fungera men det är dags att börja fundera på vad jag stoppar i mig framöver. Inget mer godis på kvällarna "när man ändå har mage". Jag längtar efter att få ge mig ut och jogga och simma längder igen, men det får bli när det blir.
Lillskruttan har inte ökat på sig i vikt utan fortsätter går ner i samma takt. Födselvikten var 3660g, nu är hon nere på 3200g. Växt 2 cm hade hon minsann ändå.
Det påpekades att min önskan om att helamma inte får gå före barnets hälsa och så mycket fattar ju jag också. Nu är det till att dryga ut målen med ersättning och har hon inte ökat rejält nästa vecka så är det till att ge fulla flaskor, varje mål. Så bra gick amningen alltså. Jag ger inte upp, långt därifrån, och jag har fortfarande kvar ett hopp om att det ska rätta till sig framöver. Samtidigt så vet jag ju att barnen blir rätt normala på ersättning också. Så länge skruttan mår bra så får jag vara nöjd och så ammar jag så mycket det går också.
Jag är sugen på att börja träna så snart som möjligt men avråddes från det mesta som överstiger långpromenader. Tydligen så smakar bröstmjölken lite illa om man tränar och adrenalin övergår i bröstmjölken också. Det har jag faktiskt aldrig hört förut. Å andra sidan så har jag aldrig varit så mycket för träning när barnen har varit så små heller. Jag har tappat 9 kg sedan förlossningen, det mesta bebis och vatten förstås men ändå. Jag vill gärna bli av med 14 kg till så jag kan börja använda mina vanliga kläder igen. Det blir inget bantande närmaste tiden om vi ska få amningen att fungera men det är dags att börja fundera på vad jag stoppar i mig framöver. Inget mer godis på kvällarna "när man ändå har mage". Jag längtar efter att få ge mig ut och jogga och simma längder igen, men det får bli när det blir.
Trombvarning
Vad hände?!
Igår vid den här tiden var hallen nystädad och varenda pryl på rätt ställe. Sen kom barnen hem från skolan och drog med sig lika många kompisar och plötsligt ser det ut så här?!
Nog för att vår hall inte är helt toppen och det är verkligen dags att göra om - men krokar, skoställ och vantlådor finns faktiskt även om man inte kan tro det just nu.
Dags att tala allvar med gänget som sitter och spelar XBox i godan ro.
Igår vid den här tiden var hallen nystädad och varenda pryl på rätt ställe. Sen kom barnen hem från skolan och drog med sig lika många kompisar och plötsligt ser det ut så här?!
Nog för att vår hall inte är helt toppen och det är verkligen dags att göra om - men krokar, skoställ och vantlådor finns faktiskt även om man inte kan tro det just nu.
Dags att tala allvar med gänget som sitter och spelar XBox i godan ro.
Syskonkärlek
Äldsten vill knappt släppa lillasyster när han är hemma.
Han har meddelat att han inte tänkte slinga håret mer...kan det månntro vara för att det till slut kom ett syskon med brunt hår som han? :-D
Lego: Pick a brick
Jag tycker Lego är dyrt, men våra byggfantaster här önskar sig alltid Lego till födelsedagar och jul och eftersom jag tycker det är en förhållandevis vettig sorts leksak så har vi numera enorma mängder. Det blir tyvärr ett visst svinn på bitar efter ett tag - någon modell går sönder och bitarna hamnar i stora backen med löst Lego och skeppet/brandstationen/polisstationen eller vad det nu var blir sig inte riktigt likt igen. Vi sparar de flesta byggintruktionerna och det man inte har kvar finns med all säkerhet att hitta på
http://us.service.lego.com/en-US/BuildingInstructions/default.aspx (instruktioner till så gott som alla byggsatser) så då och då sätter vi oss ner och bygger upp sakerna igen.
Vi upptäckte idag att man kan beställa legobitar styckvis på http://shop.lego.com/en-SE/Pick-A-Brick-11998
En glad överraskning! Det mesta finns att få tag på för runt 1 kr och det kan det ju vara värt om man kan göra ett byggnadsverk för tusenlappen komplett igen. Sen är det ju lite kul att man kan köpa lösa djur, lasersvärd, sedlar, staket, gubbar etc också och på så vis få ut ännu mer av sitt baslego.
Barnen har suttit vid datorn här och gjort sig en önskelista och store killen har börjat föra anteckningar av vad han saknar i sin samling med Star Wars-skepp.
http://us.service.lego.com/en-US/BuildingInstructions/default.aspx (instruktioner till så gott som alla byggsatser) så då och då sätter vi oss ner och bygger upp sakerna igen.
Vi upptäckte idag att man kan beställa legobitar styckvis på http://shop.lego.com/en-SE/Pick-A-Brick-11998
En glad överraskning! Det mesta finns att få tag på för runt 1 kr och det kan det ju vara värt om man kan göra ett byggnadsverk för tusenlappen komplett igen. Sen är det ju lite kul att man kan köpa lösa djur, lasersvärd, sedlar, staket, gubbar etc också och på så vis få ut ännu mer av sitt baslego.
Barnen har suttit vid datorn här och gjort sig en önskelista och store killen har börjat föra anteckningar av vad han saknar i sin samling med Star Wars-skepp.
Sconesbak
Lilleman hjälpte till att baka "grisbröd", dvs dinkelscones med snygga grisar på...
Jag ääääälskar grisar, deklarerade han medan han tryckte figurerna i degen. Det sätter lite perspektiv på saker och ting då han en stund innan meddelat att han äääälskar lillasyster. Grisar, lillasyster, päron, leka med lera - det finns mycket man kan vara passionerad över här i livet.
Jag ääääälskar grisar, deklarerade han medan han tryckte figurerna i degen. Det sätter lite perspektiv på saker och ting då han en stund innan meddelat att han äääälskar lillasyster. Grisar, lillasyster, päron, leka med lera - det finns mycket man kan vara passionerad över här i livet.
Matlådor
Jag vill absolut tipsa om matlådorna från Nordiska Plast AB. Toppenkvalitet!
1,1 liter
De säljs kanske på fler ställen men mina är köpta på ICA Maxi. Här brukar priset ligga på 2 för 35 kr eller 10kr/st när de är nedsatta för de som har Ica-kort. Billigare än så blir det knappast.
Bra storlek, tätslutande även efter ett års frekventa maskindiskningar och framför allt stapelbara. Att de ligger stilla i botten på en barnryggsäck är inte fel det heller :-)
Det finns ett par storlekar till och vi har köpt mindre, runda också. Jag är så innerligt less på att det ramlar ut plastbyttor ur köksskåpet varje gång jag öppnar skåpdörren, så häromdagen så köpte jag mängder av sådana här matlådor och slängde helt enkelt ut alla andra. Återanvända glasslådor/kaklådor gick till hårdplaståtervinning och övriga lådor och burkar gav jag till min mamma. Slöseri med resurser tyckte hon - feng shui i mitt kökskåp säger jag!
Hormonell
Tänk vad dagarna går!
Ett par dagar efter Zeldas födelse blev jag sådär gräsligt känslosam som man nog bara kan bli när alla nya mammahormoner rusar genom kroppen. Först kom efterdyningarna av själva förlossningen: Hur snabbt och smidigt det än kan sägas vara i ett sånt här sammanhang så ÄR ju en förlossning aldrig smärtfri eller något man flyter igenom utan minsta påverkan. De där sista minutrarna var inte roliga och trots tidigare erfarenhet av att det är något snabbt övergående så hade jag dödsångest under krystvärkarna. Det var inte alls samma smärta som tidigare gånger utan det kändes bara fullkomligt fel och för första gången någonsin så skrek jag mig igenom den biten. Det skrämmer mig lite så här i efterhand. Jag är den typen som under en förlossning är koncentrerad på andning och total fokusering och inte gör så mycket väsen av mig. Någonstans där på slutet så tappade jag kontrollen och lät smärtan ta över och den insikten kom som en smäll...flera dagar senare. Jag tom grät en skvätt då. Där kan vi tala om hormonsvallningar!
Dagen därpå kände jag mig också lite nere men plötsligt var jag inte längre tårögd över tidigare dödsångest utan av de otroligt starka känslorna jag känner för det nya livet i min famn. Det mäktiga i att känna att man inte kan leva utan den här personen - att man älskar henne så fullkomligt. Det där ljuvliga lilla byltet som plirar på en med sina stora ögon, handen som läggs på bröstet vid amningen, det mjuka håret, bebisdoften. Allt!
Tänk att en så ny människa kan naturligt bli lika älskad och betydelsefull som sina syskon. Tänk att kärleken räcker till alla utan att på något sätt minska i styrka. Jag vill knappt lägga henne ifrån mig och lyckan att vakna på morgonen med henne intill sig är så otrolig. Det känns så perfekt alltihopa och så självklart att just det här barnet hör till vår familj.
Syskonen är tokiga i henne de också och leker helst hemma för att vara nära henne. Lilleman sitter ofta intill och talar om för henne att han älskar henne, att hon är söt osv och han blir upprörd om man inte genast kommer och räddar henne när hon vaknat. Piper hon minsta lilla kommer han och försöker dra upp tröjan på mig så jag ska mata henne :-)
Store killen är så stolt över att han är stor nog att lyfta upp henne när hon vaknat och han vill gärna ha henne i sin famn när han ser på tv. Igår tog han massor med foton på lillasyster och frågade om jag kunde beställa papperskort till honom som blir bara hans.
Maken kan knappt passera henne utan att stanna och gosa lite och han fullkomligt strålar av stolthet och pappalycka när han håller henne.
Ovärderliga känslor.
Mor-barnbukett
Mina föräldrar kom förbi med blommor :-)
De där strutformade blommorna med siffror på skulle gå till något bebis behöver. Nu finns ju det mesta, men en ljusrosa knytsjal är på väg med posten så jag får väl räkna den då.
De där strutformade blommorna med siffror på skulle gå till något bebis behöver. Nu finns ju det mesta, men en ljusrosa knytsjal är på väg med posten så jag får väl räkna den då.
Ljuvlig
Det är knappt att man vill lägga henne ifrån sig :-)
Tänk att man får vara så här lycklig!
Tänk att man får vara så här lycklig!
ZELDA är här!
Igår morse var jag hos min barnmorska igen på kontroll. Hon blev riktigt sur för hur de hade hanterat igångsättningen (eller bristen därav) i onsdags och skulle ta det vidare, någon ny tid fick jag inte nu utan nu fick det minsann räcka.
På vägen hem tänkte jag sticka inom köpcentrat och fixa några av födelsedagspresenterna till store killen som fyller år snart. Och nu kan jag berätta hur man skrämmer ut ett barn ur magen: gå raskt över en snorhal parkering! Det var rena isbanan och jag halkade såklart. Jag föll aldrig utan återfick balansen i luften, men kände ju hur jag drog ihop hela kroppen och jag hann tänka att om inte det där får vattnet att gå så.... och i nästa sekund kände jag att det började rinna! In på närmaste toalett och sen ringde jag och förvarnade maken om att det kanske trots allt var dagen D. Jag tänkte faktiskt fortsätta med shoppingen, men väl inne i första affären så kändes det plötsligt inte så angeläget att springa ärenden.
Jag åkte hem och vattnet bara fortsatte att komma. Vi skulle åka in till sjukhuset för kontroll vid tvåtiden, men då hade sammandragningarna börjat komma med 8-10 min mellanrum så vi kunde lika gärna gå direkt till förlossningen och kolla upp dem. När vi kom fram till entrén var det bara två minuter mellan värkarna och när jag steg ur bilen så kom vattnet forsande. Och jag menar forsande! Jag är inte van vid vattenavgång och det var ganska chockartat att det plötsligt rann vatten ända ner i skorna :-/
Vi kom in och jag var öppen tre centimeter. Värkarna gick från "lite onda" till grymma och jag bad om morfin. En kvart senare så kändes det överkomligt igen. Poängen med morfin är att trots att det gör lika förbaskat ont så tar man värkarna en i taget i stället för att känna att lidandet är oändligt. Mellan värkarna funderade jag på att sova en stund och låg och gäspade utan att fundera över att det bara var 30 sek emellan :-)
Tre timmar efter inskrivningen frågade de om jag ville krysta. Jo, men det kunde jag väl göra då om de tyckte det. Två krystningar så var hon ute! Inte sprack jag denna gången heller, inte minsta skråma.
All smärta som bortblåst och världens finaste och mest perfekta lilla tjej på magen :-) Maken kom in när han hörde hennes skrikande och det var bara att konstatera att det nog får räknas som en riktigt bra förlossning.
ZELDA Elise Anita kom ut till oss kl 18.01
3660 gr och 48 cm
Hon sov fram till 21 och i den vevan åkte maken hem och avlöste mormor som passat resten av gänget. Jag hade helst åkt hem också, men de ville inte släppa oss före de 6 timmarna hade passerat så jag fick allt stanna över natten. Zelda var vaken till 04 och sen fick vi ett par timmars sömn. Jag hoppade in i duschen före frukost och sen kände jag mig som en människa igen när maken kom tillbaka. Efter lunch var alla kontroller klara och lillan gick igenom allt med toppbetyg så vi fick åka hem.
Amningen ser ut att fungera *peppar peppar* för det brukar jag ju tycka tills någon talar om motsatsen. Vi får se om hon får något i sig så hon kan gå upp lite i vikt, men det känns åtminstone ok.
Syskonen är eld och lågor över bebisen och mötte oss i dörren med en massa kort och teckningar till lillasyster. Lite tårtkalas hann vi med också på eftermiddagen.
Lillprinsessan sover gott och har gjort det större delen av dagen så jag får räkna med att vara vaken hela natten i natt med då. Men det är det ju värt :-D
Och för den som undrar: Namnet Zelda kommer sig av att jag har en make som gillar Nintendospel från 80-talet. Så kan det gå när man låter en man välja namn :-) Prinsessan Zelda är tydligen en välkänd figur och efter att namnet kom på tal här i somras så har spelet kommit tillbaka igen och nu ser vi reklam på tv om det hela tiden.
På vägen hem tänkte jag sticka inom köpcentrat och fixa några av födelsedagspresenterna till store killen som fyller år snart. Och nu kan jag berätta hur man skrämmer ut ett barn ur magen: gå raskt över en snorhal parkering! Det var rena isbanan och jag halkade såklart. Jag föll aldrig utan återfick balansen i luften, men kände ju hur jag drog ihop hela kroppen och jag hann tänka att om inte det där får vattnet att gå så.... och i nästa sekund kände jag att det började rinna! In på närmaste toalett och sen ringde jag och förvarnade maken om att det kanske trots allt var dagen D. Jag tänkte faktiskt fortsätta med shoppingen, men väl inne i första affären så kändes det plötsligt inte så angeläget att springa ärenden.
Jag åkte hem och vattnet bara fortsatte att komma. Vi skulle åka in till sjukhuset för kontroll vid tvåtiden, men då hade sammandragningarna börjat komma med 8-10 min mellanrum så vi kunde lika gärna gå direkt till förlossningen och kolla upp dem. När vi kom fram till entrén var det bara två minuter mellan värkarna och när jag steg ur bilen så kom vattnet forsande. Och jag menar forsande! Jag är inte van vid vattenavgång och det var ganska chockartat att det plötsligt rann vatten ända ner i skorna :-/
Vi kom in och jag var öppen tre centimeter. Värkarna gick från "lite onda" till grymma och jag bad om morfin. En kvart senare så kändes det överkomligt igen. Poängen med morfin är att trots att det gör lika förbaskat ont så tar man värkarna en i taget i stället för att känna att lidandet är oändligt. Mellan värkarna funderade jag på att sova en stund och låg och gäspade utan att fundera över att det bara var 30 sek emellan :-)
Tre timmar efter inskrivningen frågade de om jag ville krysta. Jo, men det kunde jag väl göra då om de tyckte det. Två krystningar så var hon ute! Inte sprack jag denna gången heller, inte minsta skråma.
All smärta som bortblåst och världens finaste och mest perfekta lilla tjej på magen :-) Maken kom in när han hörde hennes skrikande och det var bara att konstatera att det nog får räknas som en riktigt bra förlossning.
ZELDA Elise Anita kom ut till oss kl 18.01
3660 gr och 48 cm
Hon sov fram till 21 och i den vevan åkte maken hem och avlöste mormor som passat resten av gänget. Jag hade helst åkt hem också, men de ville inte släppa oss före de 6 timmarna hade passerat så jag fick allt stanna över natten. Zelda var vaken till 04 och sen fick vi ett par timmars sömn. Jag hoppade in i duschen före frukost och sen kände jag mig som en människa igen när maken kom tillbaka. Efter lunch var alla kontroller klara och lillan gick igenom allt med toppbetyg så vi fick åka hem.
Amningen ser ut att fungera *peppar peppar* för det brukar jag ju tycka tills någon talar om motsatsen. Vi får se om hon får något i sig så hon kan gå upp lite i vikt, men det känns åtminstone ok.
Syskonen är eld och lågor över bebisen och mötte oss i dörren med en massa kort och teckningar till lillasyster. Lite tårtkalas hann vi med också på eftermiddagen.
Lillprinsessan sover gott och har gjort det större delen av dagen så jag får räkna med att vara vaken hela natten i natt med då. Men det är det ju värt :-D
Och för den som undrar: Namnet Zelda kommer sig av att jag har en make som gillar Nintendospel från 80-talet. Så kan det gå när man låter en man välja namn :-) Prinsessan Zelda är tydligen en välkänd figur och efter att namnet kom på tal här i somras så har spelet kommit tillbaka igen och nu ser vi reklam på tv om det hela tiden.
Ingen bebis i sikte här
Det blev inte mycket sömn i natt precis. Jag gick och la mig hyfsat tidigt för att kunna vara ordentligt utvilad idag, men sen fick jag kraftiga värkar som avtog först efter midnatt och mellan 02 och 05 låg jag klarvaken.
Jag och maken anlände till sjukhuset enligt bokad tid, med förlossningsväskan packad enligt barnmorskans instruktioner och hopp om att det inte skulle vara kaos där just idag.
Vi ropades in till ett kontrollrum där en sköterska ville göra en CTG-kurva. Konstigt tänkte jag eftersom jag inte hade hade några värkar. Har ni förlossningsväskan med er frågade hon och lät som om vi var helt dumma i huvudet. Hon hade inte den blekaste aning om varför vi var där för någon igångsättning var det inte tal om när jag inte hade några värkar?!
Två timmar senare fick vi träffa förlossningsläkaren som vi hade tiden bokad till och hon förstod inte heller vad vi gjorde där. Hennes kollega som skrivit remissen om igångsättning 18-19 januari hade i journalen skrivit om att jag inte fick gå över tiden och det har jag ju faktiskt inte gjort, än. Ett tillväxt-UL kunde hon erbjuda oss och enligt hennes mätningar borde bebis bf bli ungefär 29 januari och därför fanns det ingen anledning till igångsättning förrän jag börjar räknas som överburen efter 10 februari någongång....! (Lite överslagsräkning så kan man snabbt konstatera att jag testade positivt INNAN barnet blev till om man ska gå efter nya bf då.) Bebis är tung, ca 10% över normalt - men å andra sidan inte större än de största barnen vi fått så det var inget bekymmer heller.
Jag kände att orken bara tog slut och i kombination med tröttheten så kom tårarna. Maken ifrågasatte infon vi fått från bm och varför läkarna kunde göra så olika bedömningar men de stod på sig om att visserligen föreligger en förhöjd risk för att moderkakan kan lossna igen, men gör den det så gör den det och inget man kan förutse. Bebis mår bra så någon igångsättning är det inte tal om, dessutom är det fullt på förlossningen.
För att vara snäll kunde hon göra en hinnsvepning (och konstaterade då att man lätt kan klappa bebis på huvudet så jag är säkert tillbaka av mig själv på nolltid) och ville jag kanske komma tillbaka för en ny bedömning varannan dag? Varför skulle jag komma tillbaka egentligen, vad skulle ändra deras inställning tills i övermorgon?! Hon höll med mig där men eftersom jag var så deppig så gick hon faktiskt ut och bokade en tid för planerad igångsättning till nästa onsdag. Så den 25 jan ska vi vara där före 08 och så får vi vackert sitta och vänta tills det blir plats åt oss så drar de igång mig då. Det vill jag se innan jag tror det, vad jag vet är det alltid lika fullt på förlossningen i vår stad och vad hindrar att inte den som tjänstgör den dagen skickar hem oss igen.
Nu missade jag min första studieträff på skolan för det här, men jag hade antagligen inte vågat köra 30 mil och övernatta ändå så här sent i graviditeten. Det som är ledsammare är att min makes brorson avled dagen före julafton och begravningen var i förmiddags :-( Nu missade vi det och det känns jobbigt. Man kan missa en begravning för att föda barn, men inte för att sitta i ett väntrum en hel förmiddag till ingen nytta alls.
Nu har jag tid till bm på fredag på vanlig kontroll. Min bm som önskade mig lycka till och hävdade att vi inte skulle ses igen förrän på efterkontrollen.
Jag är så trött nu så jag vill bara gå och lägga mig. Jag kommer nog att slockna strax efter barnen idag men med lite tur så kan man ta nya tag i morgon. Jag får väl roa mig bäst jag kan - någongång lär väl bebis anlända även om det känns gräsligt långt borta just nu.
Jag och maken anlände till sjukhuset enligt bokad tid, med förlossningsväskan packad enligt barnmorskans instruktioner och hopp om att det inte skulle vara kaos där just idag.
Vi ropades in till ett kontrollrum där en sköterska ville göra en CTG-kurva. Konstigt tänkte jag eftersom jag inte hade hade några värkar. Har ni förlossningsväskan med er frågade hon och lät som om vi var helt dumma i huvudet. Hon hade inte den blekaste aning om varför vi var där för någon igångsättning var det inte tal om när jag inte hade några värkar?!
Två timmar senare fick vi träffa förlossningsläkaren som vi hade tiden bokad till och hon förstod inte heller vad vi gjorde där. Hennes kollega som skrivit remissen om igångsättning 18-19 januari hade i journalen skrivit om att jag inte fick gå över tiden och det har jag ju faktiskt inte gjort, än. Ett tillväxt-UL kunde hon erbjuda oss och enligt hennes mätningar borde bebis bf bli ungefär 29 januari och därför fanns det ingen anledning till igångsättning förrän jag börjar räknas som överburen efter 10 februari någongång....! (Lite överslagsräkning så kan man snabbt konstatera att jag testade positivt INNAN barnet blev till om man ska gå efter nya bf då.) Bebis är tung, ca 10% över normalt - men å andra sidan inte större än de största barnen vi fått så det var inget bekymmer heller.
Jag kände att orken bara tog slut och i kombination med tröttheten så kom tårarna. Maken ifrågasatte infon vi fått från bm och varför läkarna kunde göra så olika bedömningar men de stod på sig om att visserligen föreligger en förhöjd risk för att moderkakan kan lossna igen, men gör den det så gör den det och inget man kan förutse. Bebis mår bra så någon igångsättning är det inte tal om, dessutom är det fullt på förlossningen.
För att vara snäll kunde hon göra en hinnsvepning (och konstaterade då att man lätt kan klappa bebis på huvudet så jag är säkert tillbaka av mig själv på nolltid) och ville jag kanske komma tillbaka för en ny bedömning varannan dag? Varför skulle jag komma tillbaka egentligen, vad skulle ändra deras inställning tills i övermorgon?! Hon höll med mig där men eftersom jag var så deppig så gick hon faktiskt ut och bokade en tid för planerad igångsättning till nästa onsdag. Så den 25 jan ska vi vara där före 08 och så får vi vackert sitta och vänta tills det blir plats åt oss så drar de igång mig då. Det vill jag se innan jag tror det, vad jag vet är det alltid lika fullt på förlossningen i vår stad och vad hindrar att inte den som tjänstgör den dagen skickar hem oss igen.
Nu missade jag min första studieträff på skolan för det här, men jag hade antagligen inte vågat köra 30 mil och övernatta ändå så här sent i graviditeten. Det som är ledsammare är att min makes brorson avled dagen före julafton och begravningen var i förmiddags :-( Nu missade vi det och det känns jobbigt. Man kan missa en begravning för att föda barn, men inte för att sitta i ett väntrum en hel förmiddag till ingen nytta alls.
Nu har jag tid till bm på fredag på vanlig kontroll. Min bm som önskade mig lycka till och hävdade att vi inte skulle ses igen förrän på efterkontrollen.
Jag är så trött nu så jag vill bara gå och lägga mig. Jag kommer nog att slockna strax efter barnen idag men med lite tur så kan man ta nya tag i morgon. Jag får väl roa mig bäst jag kan - någongång lär väl bebis anlända även om det känns gräsligt långt borta just nu.
Förberedd
Gårdagskvällen ägnades åt att förbereda mellanmålsmat/utflyktsmat. Ett par av barnen ska iväg med skolan den här veckan och det känns bra att det finns förberett att ta av. Jag behöver större plastlådor märker jag :-/
Pizzabullar är toppen att ha i frysen! Man kan äta dem kalla om man är iväg på utflykt och de är lätta att packa och kladdar inte. Är man hemma värmer man ett gäng i micron bara.
Pizzabullar
Kavla ut sconesdeg tunt på en plåt. Bred över passerade tomater med basilika, oregano och finriven lök. Strössla över strimlad skinka och riven ost. Rulla ihop som en rulltårta och skär i bitar. Lägg i muffinsformar, in i ugnen på 200 grader i ca 10 min (eller tills de ser klara ut om man kör på känsla som jag).
Fuskvarianten: Köp ett färdigt pizzakit - finns lite överalt numera och innehåller både färdig deg och kryddad tomatsås. Har man storpack påläggsskinka hemma så duger det utmärkt att strimla och så riv ner det sista på någon gammal ostkant...
Elvaåringen ska iväg heldag längre fram i veckan och har önskat sig pasta/kycklingröra (stekt strimlad kyckling, pastapennor, creme fraiche och grillkrydda) så det tänkte jag göra massor av till middag i kväll. Också toppenmat att ta fram från frysen kvällen innan och äta som enkel kall pastasallad när man är iväg.
Frysen är proppad med matlådor av storkok nu så vi slipper fundera så mycket på middagsmat första dagarna med nyfödd i huset. Inte är man sugen på att åka och handla eller ställa sig att laga avancerade saker när man har ett litet knytte att snusa på :-)
Pizzabullar är toppen att ha i frysen! Man kan äta dem kalla om man är iväg på utflykt och de är lätta att packa och kladdar inte. Är man hemma värmer man ett gäng i micron bara.
Pizzabullar
Kavla ut sconesdeg tunt på en plåt. Bred över passerade tomater med basilika, oregano och finriven lök. Strössla över strimlad skinka och riven ost. Rulla ihop som en rulltårta och skär i bitar. Lägg i muffinsformar, in i ugnen på 200 grader i ca 10 min (eller tills de ser klara ut om man kör på känsla som jag).
Fuskvarianten: Köp ett färdigt pizzakit - finns lite överalt numera och innehåller både färdig deg och kryddad tomatsås. Har man storpack påläggsskinka hemma så duger det utmärkt att strimla och så riv ner det sista på någon gammal ostkant...
Elvaåringen ska iväg heldag längre fram i veckan och har önskat sig pasta/kycklingröra (stekt strimlad kyckling, pastapennor, creme fraiche och grillkrydda) så det tänkte jag göra massor av till middag i kväll. Också toppenmat att ta fram från frysen kvällen innan och äta som enkel kall pastasallad när man är iväg.
Frysen är proppad med matlådor av storkok nu så vi slipper fundera så mycket på middagsmat första dagarna med nyfödd i huset. Inte är man sugen på att åka och handla eller ställa sig att laga avancerade saker när man har ett litet knytte att snusa på :-)
Garden Girl
I julklapp så fick jag ett presentkort till en blomsterhandel inne i stan. De har förutom blommor också inrdening i shabby chic-stil och jag har länge suktat efter deras télådor och liknande. När jag var där sist hade de ingen sådan låda som jag hade tänkt mig, men i stället så fick jag se alla kläderna från Garden Girl.
Man hittar dem på nätet bla här
Nu kostar de ju något mer än en télåda.... men nog är det så att jag kommer att behöva lite bra arbetskläder när jag rensar ogräs i sommar :-)
Frågan är vilken storlek jag hamnar på när gravidmagen är borta, det är kanske tveksamt om jag är tillbaka på min normala 34/36 i år.
Man hittar dem på nätet bla här
Nu kostar de ju något mer än en télåda.... men nog är det så att jag kommer att behöva lite bra arbetskläder när jag rensar ogräs i sommar :-)
Frågan är vilken storlek jag hamnar på när gravidmagen är borta, det är kanske tveksamt om jag är tillbaka på min normala 34/36 i år.
Dåligt ordförråd
Tänk att svenska språket inte räcker till för att beskriva Lego.
Bärsjalar - tips
Jag älskar att bärsjalar och har burit de senaste barnen i bärsjal i stort sätt varje dag det första året. Nu hade jag ju lyckats göra mig av med mina tidigare bärsjalar i tron att vi inte skulle få fler barn.
Alltså är jag sedan länge på jakt efter en bra och snygg bärsjal. Jag är mest van vid ringsjalar som jag tycker är enkla att ta på med en hand och utan att knyta metervis med tyg runt kroppen, men kanske man denna gång skulle ta någon annan variant?
Jag har köpt mig en Mei Tai bara för att den hade så jättesnyggt mönster och den lär komma med posten i början av nästa vecka.
Någon som vet hur den fungerar till nyfödda? Med ringsjal bär man ju nyfödda barn liggande...
Jag har också hittat en sida som heter Ägirs Hus på www.agirshus.com och nu blir jag ju lite sugen på en ringsjal också :-)
Kolla in de här tygerna!
Jag funderar på att kanske köpa mig en X-ringsjal, samma bärteknik som en knytsjal fast med ringar
Vilken färg ska man då välja?
Äppelgrönt eller rödrosarandigt?
Priserna på sidan är helt ok, billigare än de flesta andra och massor med olika tygval.
Alltså är jag sedan länge på jakt efter en bra och snygg bärsjal. Jag är mest van vid ringsjalar som jag tycker är enkla att ta på med en hand och utan att knyta metervis med tyg runt kroppen, men kanske man denna gång skulle ta någon annan variant?
Jag har köpt mig en Mei Tai bara för att den hade så jättesnyggt mönster och den lär komma med posten i början av nästa vecka.
Någon som vet hur den fungerar till nyfödda? Med ringsjal bär man ju nyfödda barn liggande...
Jag har också hittat en sida som heter Ägirs Hus på www.agirshus.com och nu blir jag ju lite sugen på en ringsjal också :-)
Kolla in de här tygerna!
Jag funderar på att kanske köpa mig en X-ringsjal, samma bärteknik som en knytsjal fast med ringar
Vilken färg ska man då välja?
Äppelgrönt eller rödrosarandigt?
Priserna på sidan är helt ok, billigare än de flesta andra och massor med olika tygval.
