roliga tillbehör

Idag kom det ett paket till mig i brevlådan. Det var en lattehållare till vagnen!
Maken såg lite oförstående ut, och visst kan jag hålla med om att det är en världslig sak jämfört med glädjen att vår lillskrutta faktiskt mår hyfsat bra igen.
Men barnvagnar har varit min stora passion i många år nu och det är alltid kul när man får tag på rätt accessoarer till den senaste. Jag hade faktiskt glömt att jag beställt hållaren, men glad blev jag. Nu saknar jag bara en Urban Jungle åkpåse i silver, helst modell -06. Sedan är min barnvagn komplett.image35
I morgon ska här storstädas och julpyntas men efter det ska jag ta en långpromenad med en kopp té i hållaren på barnvagnen :-)


ännu en dag

Kände mig helt slut när jag steg upp i morse, så när store killen hade lämnats på skolan gick jag hem och sov en timme extra. Det har varit så mycket senaste tiden och det blir inga längre stunder man kan sova mellan lillans medicineringar.
Försökte jag fundera ut vad jag köpt till barnens paketkalendrar och om jag möjligen kommit upp i rätt antal ännu, sen blev det lite hastande i affärer för att komplettera. Väl hemma igen började jag känna mig lite risig och smått febrig. Kom på att jag hade satt upp mig på kurs hos Skatteverket, så det vara bara att ta ett par Panodil och ge sig iväg in till stan. Tre timmar av skatteregler, momsuträkningar och annat... Jag kommer att bli en hejare på bokföring! Jag passade på att boka in ett möte för att gå igenom kvittoregistrering och annat kul :-)
När allt har återgått till vardagen kommer jag väl att stupa med migrän igen. Det här med att vila när man börjar tappa orken, det finns ju inte ens på kartan nuförtiden. Men det är ju sånt man får ta.

Store killen och maken stack in till köpcentrat ett tag för att träffa sonens idol Lasse Åberg. Han kom hem med ett fint kort där L.Å. skrivit sin autograf till honom. "Han såg ut som han skulle", hörde jag. Vilken tur.

ny medicin idag

Lillkillen slutade kräkas i förmiddags men är lite febrig och skakig. Kanske, kanske det inte blir mer nu (peppar peppar...)
På eftermiddagen ringde en av de läkare som vi träffade på sjukhuset. Hon undrade lite hur E mådde och när jag sa att hon klarar sig fint men inte haft någon klar förbättring senaste dygnet berättade hon varför hon ringt: Hon hade skickat iväg ett av E´s prover (enl läkaren som skrev ut henne skulle de minsann inte skicka iväg något prov efter bara två lunginflammationer, jag förmodar att det har med kostnaden att göra). Hon hade läst igenom vår journal en extra gång och reagerat på hur kritiskt läget hade varit. Provsvaret hade kommit idag och visade på något helt annat än de trodde! Pencillinet vi fick att ge henne har ingen som helst verkan och kunde vi snabbt hinna till Apoteket och hämta ut rätt medicin?! Tack för den...
Maken, som för övrigt mår bättre, körde iväg till närmsta Apotek. Han tog med sig flaskan med Kåvepenin eftersom vi ändå inte har nytta av den. Kvinnan som tog emot där kände igen honom sedan han löst ut recept igår och han berättade att vi behövde annan medicin. När hon såg vad det var vi skulle ha så sa hon till honom att han skulle börja ge första dosen så snabbt som möjligt, den får man bara för allvarliga luftrörsproblem.

Det här är bara en teori - men är det då inte tänkbart att hon fick de här bakterierna eller vad det nu är redan i slutet av oktober och de orsakade första lunginflammationen. Vi fick Kåvepenin...som inte hjälpte...och hon hade bara max 5-7 bra dagar under veckorna fram tills hon fick två lunginflammationer i andra lungan nu. Jag tycker man anar vad som egentligen hände. Hade de skickat iväg provet redan första sjukhusvistelsen så hade hon förmodligen blivit helt frisk inom nån vecka, i stället för att vara halvdålig i nästan en månad och sen få igen inflammationen med dubbel styrka.

Nåja, lillskrutt är pigg som en lärka igen. På det här dygnet vi varit hemma nu så har hon gjort sitt bästa för att väga upp för de dagar hon varit stilla. Hon har lärt sig att ställa sig upp i spjälsängen (så vi flyttade raskt ner sängbotten) och hon tränar ålning genom huset. Vår skrutt kryper inte, utan har hittills hoppat runt på rumpan. Ålning är ett nytt fenomen. Måhända tänker hon så småningom utveckla det till att krypa som andra barn.
Vi kämpar lite med apparaten som ska larma när det är medicindags. Jag har lyckats ställa in den, men kan inte få den att låta. Vi kör med allehanda väckarklockor så länge, the old fashion way.

Det är dags att tänka på julklappar, så här sent ute har jag nog aldrig varit förr. I morgon ska jag ta tag i de där paketkalendrarna.

Är det inte helt galet??

Vi kom alltså hem med E igår. Maken och jag satt och pratade om hur vi ska försöka hålla oss borta från infektioner närmsta tiden. Inga kompisar med hem efter skolan, inga besök i simhallen, inga shoppingturer till köpcentrat  etc. Vi var lite inne på att ta mellanbarnen ur dagis eftersom där ju alltid florerar både det ena och det andra, men bestämde oss för att låta dem gå kvar på sina tretimmarsdagar.
Treåringen somnade i soffan igår kväll och vi lät honom sova tjugo minuter fram till kvällsmaten. Upptäcker då att han har kräkts i soffan. Jippi!
Maken började snabbt må illa han också, men det kan mycket väl vara psykologiskt :-) De två fick dela rum i alla fall och jag tog hand om E´s medicinering i natt. Jag hörde hur det kräktes och byttes sängkläder i rummet brevid stup i kvarten.
E var pigg och glad i morse och jag har precis fått i henne morgondosen på 40 inhalationer och pencillinspruta. Fyraåringen väser på andetagen så idag går även han på extra luftrörsvidgande utöver sina vanliga mediciner. Store killen hostade mycket i natt men jag följde honom till skolan. I den "linje" han går på finns 32 barn i 0-1-2:an. Idag saknades 10 st + fröken.
Det är high life här idag alltså och jag hoppas vi lyckas med att isolera magsjukan. Kikade precis in till den nu pigga treåringen som satt och ritade. Pappa slumrade brevid vilket innebar att T hade målat sin ena arm blå med en bläckpenna.... Jaja, man kan inte vara glad jämt.

Jag har åtminstone kommit ifatt livet lite nu. Räkningarna är betalda, Traderapaketen skickade och alla Facebook-meddelandena lästa. För att inte tala om de 29 mailen som låg och väntade på hotmail.
Tvättmaskinen har gått i stort sett hela natten och det är dags att sanera duschkabinen där vi spolat av sjukt barn i flera omgångar. Undra på att vi är storkonsumenter av rengöringsmedel i vårt hushåll. Fast vi har haft grym tur med att undvika sjukor tidigare i år får jag nog säga. Det är ytterst sällan någon är sjuk numera, synd bara att årets första magsjuka bestämde sig för att komma just nu. Det var det sista vi behövde i det här huset.

hemma igen

Jag behöver skriva av mig lite om vad som hände fredag kväll och natt. Egentligen vet ingen riktigt vad som hände - varför vår lilla tjej blev så dålig och så fort:

E blev lite snorig på torsdagskvällen och jag tänkte att jag borde nog inte gått till babysången i alla fall dagen innan. Hon fick lite näsdroppar för att kunna sova. Jag och maken sov oroligt på natten och bara väntade på att hennes andning skulle försämras, men E sov bra trots att hon var täppt i näsan. På fredagen verkade allt normalt och när jag hämtade store killen på skolan så pratade jag och hans fröken om hur skönt det var att allt var som vanligt igen.

Vid 4-tiden på eftermiddagen började E väsa lite på andningen. Maken skulle på personalfest i Malmö direkt efter jobbet så jag ringde min mamma som hjälpte till att inhalera henne ordentligt. Vid 18 kom hon tillbaka för att se till barnen medan jag åkte och lämnade sjuåringen på disco. I dörren på väg ut hörde jag att E vaknat från sin tupplur, men min mamma ropade att hon skulle ta upp henne. En kvart senare kör jag tillbaka in på garageuppfarten och ser min mamma stå med E i famnen på yttertrappan. Hon rosslade och väste och vi inhalerade henne snabbt två gånger till på en halvtimme. Jag velar lite fram och tillbaka men när hon kippar efter andan så rafsar jag ihop lite kläder och sånt och kör de tre milen till sjukhusets akutmottagning. När jag parkerat kollar jag till henne och tycker inte hon låter så illa, men tänker att de kan ju alltid titta på henne när jag ändå kört så långt. I kön till receptionen står en dam som tittar på oss och frågar vad felet är. Hon har svårt med andningen, svarar jag, varpå damen skrattade undrar om jag är en sån mamma som åker dit ofta med mitt barn. Sköterskan i receptionen tycker inte heller det verkar vara något större fel, men fyller i en blankett eftersom hon varit dålig för inte så länge sedan.

På vägen in till barnkliniken börjar hon krampa.

Hon får inhalera sin vanliga medicin men hon skrattar medan de väger henne och lyssnar på hennes lungor. Det låter ju för jäkligt, säger doktorn och säger att eftersom det är kväll så får vi stanna kvar tills dagen efter. Vi skrivs in och E får syrgas, samt inhalera varannan timme, men medicinen hjälper inte jättebra. Apparaten som kollar syrevärde och hjärtslagen larmar lite då och då, men de säger att det är normalt att den gör det när barnet sover.

Strax före halv fyra på morgonen vaknar jag. Apparaten larmar, larmar, larmar.... Syrgasen är på 4 liter men hjärtat ligger runt 220 slag och ökar och syrenivån ligger på 79, 76, 73, 72. Jag signalerar efter hjälp och det känns som om det tar evigheter innan två sköterskor kommer. De vänder bort siffrorna från mig och inhalerar henne. När de tar bort masken rinner det blod ur munnen på min dotter. En av dem far ut i korridoren och börjar skrika på extra hjälp och jag känner att det är nu det är över, det är här det tar slut - det som min son kallar "lyckliga familjen" när han ritar av oss på sina teckningar. Jag tänker att jag borde ringa min man, men jag hade ju tackat nej till telefon, vi skulle ju inte stanna, det skulle ju inte bli värre!

Vi skickas ut i korridoren, in i ett annat rum. De ger henne sprutor, tar prov och sätter en slang i handen på henne. Jag har svårt att fokusera, ser bara på mitt älskade barn i famnen. Jag hör dem prata om adrenalinsprutor, hör dem säga att lungorna egentligen behöver få blablabla men hjärtat klarar inte mer. Vet inte riktigt vad de ger henne, hon reagerar just inte själv. Så småningom får vi komma tillbaka till vårt rum och någon meddelar att de nu ska ge henne något för hjärtat men att det kommer att försämra andningen. En kvinna hejar på mig och jag får veta att hon ska övervaka mitt barn närmsta timmarna. Hon ställer sig vid spjälsängen och släpper inte E med blicken. Jag saknar min man och tänker att han borde komma. Någon lägger mig ner på sängen och säger att jag borde vila. Jag ska bara sluta ögonen ett ögonblick, jag kan ju inte somna nu.

Nästa gång jag öppnar ögonen är klockan nästan åtta på morgonen och faran är över. Men E slutar äta och dricka och ett dropp kopplas in.


I lördags visade lungröntgen att hon hade inflammationer på två olika ställen i höger lunga (sist var det vänstra). De tror att blodet kom från ett sprucket blodkärl i halsen eftersom de tog en del tester via slang genom näsan och ner. I söndags kväll började hon äta och så småningom kunde droppet kopplas ur, sedan syrgasen i näsan och till sist sladden i foten. Vid lunch idag fick vi till slut komma hem.
Ingen vet som sagt varför det här hände och varför det hände igen. Hon har ju astma, men inte ens kombinationen lunginflammation + astmaanfall borde gjort henne så sjuk som hon blev, de täta inhalationerna borde hållt andningen på en rimlig nivå. Möjligen var det ett aggressivt virus och det verkar "som om blixten slog ner två gånger på samma ställe" - det här var andra gången på bara en dryg månad. Händer det igen så ska det göra tester för att se om hon har något fel på immunförsvaret. Annars är det bara att vänta och se.

E inlagd på sjukhus igen

Så var det då dags igen! E fick svårt och andas och blev inlagd på sjukhuset igen igår. Hon nådde sitt absoluta bottenläge vid halv fyra i morse. Hon andas inte själv och äter inte heller.
Precis när vi trodde allt var som vanligt igen: maken var på personalfest 10 mil bort, store killen på disco och matbröden i ugnen.
Jag är hemma för att duscha och byta kläder, sen ska jag tillbaka igen. Maken fyller år idag, så vi åt varset vaniljhjärta på rummet. Får se när hon kan komma hem igen

torsdag

Store killen fick inbjudning till 7-årskalas nästa helg. Medtag badkläder och handduk stod det. Jag förmodar att det betyder att de ska gå över till simhallen och ha kalaset där. Sonen kan simma, men han är fortfarande ett barn som inte fyllt åtta, och de andra klasskompisarna är yngre.
Törs man släppa iväg sitt barn att bada med ett helt gäng andra utan att man är med?
Det var ju inte så himla länge sedan ett barn drunknade under just ett kalas i en simhall. Jag undrar hur många vuxna som finns på plats...och om de vuxna i så fall badvaktar barnen eller om de springer och hämtar dricka, tårta etc under tiden. Jag känner mig lite hönsig ibland. Instinktivt vill jag säja nej, men han skulle bli jätteledsen eftersom de andra tydligen ska gå dit. Jag får nog försöka höra mig för lite. Man får ju hoppas att föräldrarna vet vad de ger sig in på, och ansvaret som följer på det.

Tog äldsten med mig för att köpa byxor och adventspresent. Han ska spela Emil i skolteatern och behöver ett par blå byxor på sig. Just blå byxor har han inga, och dessutom har han precis bytt upp en storlek på kläderna och har överhuvudtaget ont om byxor ( varför kommer sådant alltid plötsligt: från ena dagen till nästa så passar ingenting i garderoben). Vi köpte ett par blå, men det känns ju lite fånigt att han ska lämna dem på skolan redan i morgon - en månad innan föreställningen. Jag får väl se till att komma iväg och köpa fler par i helgen.
Klassen ska som vanligt köra med adventspaket. De som vill får lämna in ett litet paket och så får barnen turas om att ta en liten julklapp varje dag fram till terminsslut. Det är fullt frivillgt - men vem vill bli utan? Det är egentligen en struntsumma det handlar om, men jag känner ändå med de som faktiskt har ont om pengar så här framåt jul.

sänglampor

Det finns mycket som borde fixas i det här huset; garderobsdörrar som inte går att stänga, en tvättstuga som behöver bli mer funktionell etc etc
Men det som stör mig mest just nu är att jag är så less på sänglamporna. När vi flyttade in köpte vi typ billigast möjliga på Ikea. Sen dess har vi målat om och fixat sovrummet och nu tycker jag att de är helt förfärliga. Varför kommer jag på det nu, sista månaden på året ska man bara tänka julklappar.
image55 

dömde tv-läkaren

Läste idag på löpsedlarna om den där plastikkirurgen från Malmö. Han opererade mig en gång i tiden, i min ungdoms glada dagar då jag trodde att en ny haka skulle förlänga min kortlivade modellkarriär.
Jag minns att jag undrade hur många gånger han hade fixat till sitt eget ansikte för han såg lite onaturlig ut. Jag upplevde honom som sliskig, men kan inte riktigt sätta fingret på varför.
Jag vaknade under den operationen och såg honom fixa med silikonen och sedan sy ihop mig. Jag såg det, men kunde inte prata eller röra mig - så jag vet vad kvinnan menar när hon vittnar om att hon inte kunde göra motstånd i sitt bedövade tillstånd. Jag registrerade allt, men utan smärta och med nån slags likgiltighetskänsla.
Som det verkar (och avsett vem som talar sanning) så är han ingen trevlig typ. Jag tycker synd om de som kommit i hans väg och jag är lättad att det inte var jag.

snart dags för paketkalendrar

Igår eftermiddag hade jag tid på sjukhuset för att röntga hand-och fotleder (kolla upp men från gamla foglossningar). Mormor kom för att passa barnen under tiden. På väg ut till bilen skummar jag igenom pappret med kallelsen på och upptäcker att jag skulle vara på ett annat sjukhus än vad jag trodde. Jag hann dit i tid ändå - det hade varit just snyggt om jag dykt upp på fel sjukhus.
På kvällen tände vi massor av värmeljus och satt och myste hela familjen. Det är ju så härligt med tända ljus. När barnen somnat skulle vi titta på film och då ville jag blåsa ut ljusen först. Jag släckte en ca 10-15 st i köket och vad händer? Jo, brandlarmet gick igång! Det är andra gången på en månad. Barnen måste varit urtrötta för de vaknade inte ens. Nog för jag var snabb med att dra ner brandvarnaren och gömma den i tvättstugan, men ändå....

Tog med lillskrutt på babysång i morse, skönt att vara tillbaka helt i vardagen och träffa lite folk. Vi blev verkligen välkomnade tillbaka. Nyheten om hennes sjukhusvistelse har tydligen spritt sig genom hela byn.

Idag har jag ägnat ett antal timmar åt att handla småprylar till barnens paketkalendrar. Nästa år är även E gammal nog att ha en...då kanske man ska börja fundera allvarligt på att avbryta denna tradition. I år är det "bara" tre barn som ska ha paket - det blir SJUTTIOTVÅ småklappar. Jag hade själv sån kalender ända upp i tonåren, men det är ju inte billigt precis. Å andra sidan så är det ju så kul att få slå in små överraskningar. Nån av de sista dagarna i november brukar jag och maken sitta och slå in paket efter paket efter paket.
Det blir som vanligt en salig blandning: pennor, klistermärken, extrasnygg tandborste, guldkort på att bada badkar hos mormor eller baka kakor, klubbor, ballonger etc etc. Lite här och där smyger jag in saker som de skulle fått ändå, tex tröja eller dataspel.
Åh, nu börjar jag verkligen längta till jul. Vi drar ut på julen och firar hela december. Redan 1 dec kommer allt julpynt fram direkt och sen pysslar vi och myser i veckor.


självscanning eller inte?

Jag skulle behöva köra och handla, men man ska ju helst undvika stormarknader den 20:e. Funderade lite på om jag ska självscanna (ska det stavas med c eller k?) för första gången.
Om jag scannar mina varor själv, blir det inte överflödig personal då? Av den anledningen så har jag envist fortsatt att köa för att lägga upp allt på bandet. Nu vet jag inte om just mitt handlande påverkar så mycket att någon får behålla sitt jobb av den anledningen, men i alla fall.
Så kom då min mor med argumentet att om vi självscannar så slipper ju personalen göra fullt så mycket enformiga rörelser i kassan. Vet inte vad som väger mest - anställning eller belastningsskador. Vore roligt att veta vad de som jobbar i affärer egentligen vill att man ska göra. Ska jag scanna och hoppas på att de anställda får behålla sina jobb och slippa onda axlar, eller ska jag i protest vara en av de sista som packar i och ur kundvagnen en extra gång.


kvällens vill-ha

Jag har hittat världens glammigaste barnvagnshänge. Egentligen ville jag ha ett helt annat, men fick syn på det här. Har visat det för maken och han gilar det! Kanske är det så att lilla E behöver en ny leksak i vagnen :-)
                                                                           image18
                                                                         Klädstreck SÖTNOS
Coolaste barnvagnsmobilen på stan! En barnvagnsmobil i form av ett klädstreck. På strecket hänger rosa tröjor, en tyllkjol och en guldkrona på en guldresår med miniklädnypor i trä. Design: en Ejlasak.

                                                         

minikonsert

Jag och store killen åkte iväg och tittade på finalartisterna från Lilla Melodifestivalen. Det är nästan pinsamt att säga det, men tom jag tycker vinnarlåten var helt ok. Sonen fick köpa cdn och var en av de första uppe på scenen för att få den signerad. Han drömmer ju om att bli popstjärna - när han inte vill bli polis, brandman eller stadsarkitekt. Jag blev tvungen att spela favoritlåtarna hela vägen hem och det har varit bra med volym från sonens rum fram till läggdags.
Min bil är fixad, äntligen. Kruxet ligger förmodligen i att jag bara kör med den småsträckor, typ 1-2 km åt gången och då laddar den inte upp sig så bra.
I morgon har jag coaching med andra företagare. Jag hade fått till uppgift att kolla upp mina skattefrågor och föräldrarelaterade frågor. Har jag gjort det? Njae, inte än. Om maken lämnar på dagis så hinner jag nog ringa innan jag måste köra i morgon bitti. Annars får jag väl sitta där och skämmas sen. Jag har ju just inte kommit längre mot att starta än jag hade för några veckor sedan. Dags att skärpa sig!
 SK8

längtan

Vaknade 03.30 av det omisskännliga ljudet av väsande lungor. Lilla E låg och flämtade med halvöppna ögon i sin säng. Maken vaknade på två sekunder och så upp med henne och inhalera igen. Det var svårt att somna om, men hon blev snabbt bättre och nu andas hon normalt igen.
Maken som varit och spelat poker halva natten gick och la sig igen efter frukost. Framåt halv elva väckte jag honom, tyckte det var dags då.
I morse när barnen väckte oss så svepte känslan över mig, den där längtan efter fler barn. Jag undrar om man någonsin blir av med den? För ett par dagar sedan så tog min mamma upp ämnet helt apropå ingenting. Eller jo just det ja, det handlade om E´s astma+ eksem. Det vore tydligen ruskigt egoistiskt av oss att skaffa ett barn till eftersom risken är stor att barnet får astma. Hrmmmm. Alla människor, främlingar och bekanta har åsikter om huruvida vi borde vilja ha fler barn. Dvs, alla som själva inte har några eller max två barn. Mina föräldrar hör till dem och min mamma kommer ständigt på nya argument till att vi egentligen redan har för många barn.
Så nu är det då bestämt att har man astma så är livet inte värt att leva. För att inte tala om eksem, det är tveklöst en anledning att sterilisera sig....
Vi trivs med att ha många barn! Ser man till det matriella saknar de verkligen inget och tidsmässigt så ger vi dem alla egentid också. Vi har båda fasta jobb etc etc. Varför måste alla lägga sig i? Varför är det så svårt att förstå att jag blir ledsen? (Jag säger jag, min man skakar av sig allt). Är man 30+ borde man inte bry sig men jag kan inte låta bli. Jag är på tok för mesig ibland.

knattedieten

Knattedieten:  Folk är alltid ute efter nya bantningskurer. Problemet med de flesta bantningskurer är att du inte får äta tillräckligt. Följaktligen fuskar man eller slutar efter 3 dagar. Men nu finns den mirakulösa KNATTEDIETEN.  Genom åren har du säkert märkt att tvååringar alltid tycks vara i trim. Nu har hemligheten bakom succén avslöjats i denna bantningskur.                                                                                


DAG ETT                                                                                                                           

Frukost: Äggröra på ett ägg, en rostad brödskiva med plommonmarmelad. Ät två tuggor ägg, använd fingrarna, kasta resten på golvet. Ta en tugga bröd. Smeta sen ut marmeladen över ansikte och kläder.                                                                                                  

Lunch: Fyra kritor (valfri färg), en näve chips, ett glas mjölk (3 klunkar, häll ut resten). 

Middag: En pinne, två femtioöringar och en krona, 4 klunkar Pepsi.                      

Kvällsmål: Kasta en rostad brödskiva på köksgolvet.                                                          


DAG TVÅ                                                                                                                         

Frukost: Plocka upp kall rostad brödskiva från köksgolvet och ät den. Drick en halv flaska vaniljessens eller hårläggningsvätska.                                                                               

Lunch: Ett halvt läppstift "Skrikrosa" och en näve torrfoder för hund (valfri smak) En isbit om så önskas.                                                                                                                   

Mellanmål: Slicka en klubba tills den blir kladdig. Ta den utomhus, släpp den på marken. Slicka tills den är ren igen. Ta sen in den och släpp den på ryamattan.                               

Middag: En liten sten eller okokt ärta, som trycks in i vänster näsborre. Häll druvjuice över potatismos, ät med sked.                                                                                                         


DAG TRE                                                                                                                                
Frukost: Två pannkakor med mycket sirap. Ät en med fingrarna, gnugga in i håret. Ett glas mjölk, drick halva, proppa ner andra pannkakan i glaset. Efter frukost, plocka upp gårdagens klubba från ryamattan, slicka av luddet, lägg i finfåtöljen.                                                            

Lunch: Tre tändstickor, jordnötssmör- och syltsmörgås. Spotta bitarna på golvet. Häll ett glas mjölk på bordet och sörpla upp det.                                                                                

Middag: En tallrik glass, en näve chips, hallondricka. Försök skratta ut drickan genom näsan.                                                                                                                                                   


SISTA DAGEN                                                                                                                     
Frukost: En kvarts tub tandkräm (valfri smak), en bit tvål, en oliv. Häll ett glas mjölk över en skål med cornflakes, tillsätt en halv kaffekopp socker. När flingorna blivit geggiga, drick mjölken och ge flingorna till hunden.                                                                                         

Lunch: Ät brödsmulor från köksgolvet och matrumsmattan. Leta rätt på klubban och ät upp den.                                                                                                                                        
Middag: Ett glas spaghetti och oboy. Lämna köttbullarna på tallriken. En slick mascara till efterrätt.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                


***  Möjligen bör du rådgöra med läkare innan du börjar med denna diet, annars behöver du säkert träffa honom efteråt. Lycka till! 


BVC-besök

Var på BVC idag för Boel-test. Lillan hör jättebra! Imponerande med tanke på att hon precis haft öroninflammation. Hon gnider örat fortfarande, men det kan tydligen klia när inflammationen läker ut. Sköterskan och jag gick igenom hennes sjukhusvistelse och jag fick frågan om jag ville prata med en psykolog om det hela.
Just när det pågick var det ju urjäkligt. När jag åkte in till sjukhuset så var jag säker på att vi inte skulle få behålla henne hos oss. Som om man inte får vara för lycklig, eller att jag inte förtjänade mina älskade barn på nåt sätt och att Gud skulle straffa oss genom att ta tillbaka henne.
Nu mår hon ju bra. Mediciner lär hon få ta, kanske resten av livet, men hon mår bra och finns hos oss. Jag och maken har pratat och pratat de senaste veckorna, så nu känns det ok. Däremot ska jag nog fundera på om store killen behöver prata mer om det. Han tog väldigt illa vid sig och kommer fortfarande upp på nätterna ibland för att se om hon är ok.
Hennes utslag är tillbaka med råge. Efter dunderkortisonen hon fick på sjukhuset så hade hon perfekt hy i ett antal dygn. Vi ska kolla upp om det är matallergi. Största gissningen i så fall är ju laktos. Det vore ju typiskt, nu när storebrorsan precis växt ifrån sitt och vi kan laga vilken mat som helst igen här hemma. Han blev ju magsjuk av laktos, men tydligen kan man få utslag i stället. Eller så har hon bara fått mina dåliga gener, med atopiska eksem.

Första hjälpen-kursen igår gick fint. Lite praktiska övningar med tryckförband och annat kul. Jag fick med mig lite förband hem också - tänkte lära barnen lite grundläggande akuthjälp :-) Annars kan de ju ha dem till att leka doktor. Jag har fått ett intyg på att jag "klarat kursen". Kanske kan vara värt 50 öre mer i timmen den dagen jag är tillbaka på jobb, haha.
Min bil vill fortfarande inte starta. Dags att göra något åt det - jag är för lat och frusen att knata byn runt för att hämta och lämna barn.

en ganska vanlig tisdag

Vaknade tidigt när maken åkte till jobbet och blev snabbt medveten om den omisskännliga början på ny migrän. Hoppade upp och tog ny omgång migräntabletter. Medan morgonrutinerna betades av såg jag framför mig att jag skulle köra hem efter skol/dagislämningen och sova bort nån timme om lillan tänkte sova förmiddag i vanlig ordning. Ett par timmars vila vore väl inte för mycket begärt eller?
Vi kom iväg i tid och 08.05 satt vi i bilen, precis lagom för att hinna till skolan. Och bilen startade inte!                                                       
Store killen fick gå själv till skolan för första gången, med en lapp i väskan där jag bad om ursäkt att han kom sent. Promenad till dagis med vagn och två barn. Hur kan det ta så lång tid att gå en så kort sträcka? Nåja, ska man komma sent kan man lika gärna göra det bästa av det. Vi gick och småpratade, sjöng och beundrade de snöflingor som föll så vackert. (Hade jag varit bland andra vuxna hade det kallats snöblandat regn, men man får ju vara lite positiv).
Jag stannade till vid skolan på vägen hem, för att kolla så sonen kom fram ok och sen hann jag inte mer än hem och gå igenom dagens post innan det var dags att hämta upp dagiskillarna igen. De här tretimmars-dagarna är verkligen ingen höjdare!
Min pappa kom hit på eftermiddagen för att hjälpa oss sätta in ett fönster i garaget. Treåringen var sur för att morfar gjorde hål i väggen, trots att jag bedyrade att han fått tillåtelse. Migränen började avta igen lagom till kvällsmaten. Skönt, jag tycker jag har fått min månadsranson redan.
Lillskrutt vägrar krypa men tar sig runt hasandes på rumpan. Hon äter jord från palmen i vardagsrummet, hämtar äppelpåsen från skafferiet och visar på alla sätt att hon kan göra precis vad hon har lust med. Jag har fått flytta ut lite saker i uterummet och sidobordet med marmorfotslampan har hamnat i bastun (vad har man annars en bastu till?)

Ikväll ska jag se på film med min make. Riktig slapparkväll.


coaching

Esmeralda klarade hela natten utan medicin. Äntligen!
I morse var det iskallt och vi tog fram barnens vinteroveraller, till deras stora glädje. De pratade vilt om pulkaåkning och snöbollar direkt. Nog för det var kallt och tom lite vitt på gräsmattan, men än ska vi väl inte behöva vara med om snöbollskastning.
Jag körde i god tid till mötet, räknade med dubbel restid och jag var heller inte där så himla långt i förväg. Jag har tappat lite motivation de här veckorna när Esmeralda har varit sjuk. Vem bryr sig om märkeskläder när ens barn har svårt att andas? Vi pratade igenom hela affärsplanen ännu en gång. Jag ska ta kontakt med försäkringskassan nu i veckan - vill se vad som gäller OM vi nu skulle vilja skaffa en liten till. Som jag ser min framtid från och med idag så vill jag bara vara företagare på deltid. Man ska nog hålla hårt i sin fasta anställning.

I eftermiddags skulle barnen hjälpa mig att få upp fågelbordet. Där saknades fäste så jag började snickra ihop ett. Jag blev av med en skruv som vi letade länge efter - tills det visade sig att ena sonen tagit den med in till soffbordet. Varför? "Jo, du använde den ju inte mamma...du hade lämnat den på garagepallen."
Grrr...fågelbordet kom i alla fall upp till slut och fylldes med fågelmat. Med lite tur så kan vi titta på fåglar från köksbordet i vinter.
image21

Maken skulle testa nybytta vinterdäcken och jag bad honom svänga förbi affären och köpa bla grönt te åt mig. Jag skrev tom upp det på en lapp: grönt te, påse
Han kom hem med....löste! Jag ville ju ha påse, sa jag. Jamen, teet ligger ju i påse????
Karlar!

första dagen utan kaffe

Migränen är över för den här gången. Jag har tagit såna där dyra migräntabletter hela helgen, de tar bort den värsta smärtan men trycket och ljuskänsligheten sitter ju i ändå. Migränanfallen försvann helt efter första barnet men kom tillbaka så smått efter andra. Sen minstingen kom får jag migrän minst ett par gånger i månaden, flera dygn i sträck och värre än någonsin. Jag fick ett tips om att sluta dricka kaffe och det kan ju vara värt att prova. Normalt dricker jag många koppar per dag, speciellt nu när maken är sjukskriven, då står kaffebryggaren på för jämnan. Vet inte om jag ska ge upp mitt älskade te också, men tänkte börja med att utesluta svart te i alla fall.
Store killen var på prisutdelning för fotbollen. Han kom hem glad med en fotbollsspelare i "guld" som nu tronar på en hylla i hans rum. Kanske han blir sporrad att fortsätta med fotboll nu.
Vi var bjudna på Mårtensmiddag hem till mina föräldrar. Trevligt att bli bortbjuden och så slapp jag ju tänka på farsdagsmiddag eller mårtensmiddag. Vi fick kalkon i stället för gåsen, och gott var det.
I morgon ska jag på företagscoaching. Jag är lite bekymrad över halkan för jag har långt att köra. Jag har såna där allround-däck på min bil och det är ju ingen höjdare för blixthalka. Det blir väl till att starta tidigt och köra i snigelfart.

Stockholmsresan

Kompis M plockade upp mig på väg från jobbet och efter ett snabbt stopp hemma hos henne åkte vi till flygplatsen. Det var lite spännande att resa iväg, det måste vara snart sju år sedan jag satt i ett plan senast. Incheckning och genomgång av handbagage och sen satt vi då instuvade i det minsta reguljärplan jag varit i. Det visade sig att min reskamrat verkligen var så flygrädd som hon antytt och jag fick bokstavligen hålla handen under resan, men det gick smidigt ändå.
                                                              
Vi övernattade hos M´s mamma och det kändes genast jättebra. Jag trodde jag skulle vakna lite då och då under natten, men jag sov som en stock. När jag slog upp ögonen igen framåt 08 trodde jag nästan att min klocka hade stannat. En hel natts sömn - tala om semester. Det blev lite shopping, guidning i Solna centrum och god middag. Tillbaka till flygplatsen och flygresa hem i stark blåst. Det var lite turbulens kan man lugnt säga. Jag satt och tuggade på en snusklubba (ruskigt svag för nostalgisnask) och rätt som det var krängde planet till och jag spillde sånt sär salt pulver över mig. Neeej, utbrast jag, varpå min reskamrat började vråla. Hon trodde att planet höll på att störta, som jag höll på. Som om....
Det gick bra i alla fall och M var jätteduktig - Bamsekram till dig! (Om du tänker krama min hand så hårt igen så ska jag komma ihåg att ta av ringarna innan planet startar nästa gång).
Hemma hann jag knappt bli saknad. Men maken hade knappt kunnat sova den natten jag var borta. Han sover ju så djupt och var rädd att han inte skulle vakna om E behövde hjälp.
Själv fick jag ett kalasavbrott från vardagen - med flygresa, shopping och trevligt sällskap. Vi var bara borta i ett dygn, men så länge har jag inte varit ifrån mina barn på många år. Vi kanske kan göra om det nån gång och stanna lite längre så man hinner se Sthlm City, det vore trevligt. Eller tom åka längre bort :-)

snart på väg

Än så länge känns det som en vanlig eftermiddag och vi har precis fikat med nybakt sockerkaka. Om en halvtimme kommer min skjuts och sen bär det av till flygplatsen. Jag har packat de få saker som jag ska ta med mig och är redo. I natt är jag helt utan barn - jag undrar om jag kommer att kunna sova. Roligt med liten citysemester. Med betoning på liten kanske eftersom jag kommer att vara tillbaka innan lördag :-)
Är lite orolig för E, men det ska nog gå bra. Barnen ser fram emot att få vara själv med pappa lite.

första hjälpen

Vi var hos mina föräldrar tills fram på eftermiddagen innan det kändes ok att åka hem till röklukten igen. Jag var jättetrött framåt kvällen och var inte jättepigg på första hjälpen-kurs, men pallrade mig i väg ändå.
Det var repetition av det jag lärt tidigare och så pratade vi bla syresättning. Jag frågade vad som räknas som illa eller farligt när det gäller syresättningen i blodet hos småbarn. Under 95 var illa och under 90 farligt tydligen. Känns ju inte direkt lugnande eftersom E låg runt 83 ett tag på sjukhuset (trots syrgas och mediciner). Maken tror han sa fel till mig. Vem ska jag tro på - maken eller en utbildad sköterska? Hmmm...
Hursomhelst kändes det inte jättetrevligt att öva hjärt-och lungräddning på en spädbarnsdocka.
Brevid mig på kursen satt en kille som beklagade sig över att han var helt slut eftersom han hade varit tvungen att vara själv hemma med deras 8-månaders ända sen lunch. Jag lyssnade medlidsamt och när han frågade hur gammalt mitt barn är och jag rabblade upp dem så blev han tyst :-)

Kom hem och fick ett sent samtal från min flygkompis. Jag har knappt hunnit tänka på att jag ska åka bort redan i eftermiddag. Dags att packa kanske. Undrar om det är kallt i Sthlm, tänk om de har snö? Jag har noll koll på landets väderförhållanden just nu.
Satt ett tag i natt och paketerade grejer som jag sålt på Tradera. Bra med extraslantar när man ska åka på minisemester. Jag har köpt en ny skötväska, en Ralph Lauren, så pengarna är väl redan borta iofs.

brandlarm

Hoppade upp ur sängen när väckarklockan ringde halv sju i morse. Plockade fram kläder till de yngsta och satte fram frukost som vanligt. Gick sen för att väcka resten av familjen och vi samlades i vårt sovrum och pratade lite. Då satte brandlarmet igång och jag visste med ens vad det var - brödrosten! Den har betett sig lite underligt ett tag, inte så konstigt med tanke på att den var det första jag köpte när jag flyttade hemifrån för 17 år sedan.
Brödet hade fastnat i den och svart rök vällde ut. Jag slet ut brödrosten och skickade ut den i ösregnet, medan maken höll undan barnen och fick ner brandlarmet. Store killen hade beskyddande uppsikt över sina syskon och förklarade läget för dem, medan vi öppnade fönster och dörrar. Det blev en bra brandövning, även om det inte hann slå upp lågor, tack och lov.
Så var man då klarvaken i alla fall. Vi fick raskt i oss frukost och kläder på i kylan. Det stack lite i ögonen och lillskrutt började så klart hosta ganska omgående. Så vi gav oss iväg lite tidigare idag.

Maken åkte till jobbet (trots förkylning), för första gången sedan lillskrutt blev sjuk. Idag får jag klara att medicinera henne själv, men det ska nog gå bra. Hon börjar vänja sig vid masken och ibland skrattar hon tom när hon ska inhalera. Skönt.
Igår fick jag förresten ett paket från mina arbetskamrater. De hade skickat oss tre små mjukdjur och ett kort där det stod att de tänkte på oss. Sånt värmer verkligen, det har varit psykiskt jobbigt med E´s sjukhusvisit och medicinering. Store killen har blivit väldigt ängslig för henne och har haft mardrömmar om hennes astma. Jag har själv drömt flera gånger om att hon slutat andas och om att jag själv inte kunnat andas etc och maken bär gärna runt på henne. Treåringen och fyraåringen är lite för små för att fundera över det hela. E själv är glad som en lärka, alltid. Det känns i alla fall som att det går åt rätt håll med andningen. Nu klarar hon sig från midnatt och fram till morgonen utan medicin och förhoppningsvis kommer hon så småningom klara sig på 3 inhalationer om dagen.
Vi har fått tid för att gå igenom och ev komplettera astmamedicinen - andra veckan i januari. Det måste ju betyda att de tycker att läget inte är akut längre.

Ikväll har jag Förstahjälpen-kurs (barn). Det kan vara bra att lära sig hur man hanterar andnöd hos spädbarn, även om vi spontant fått lära oss lite efterhand.


tandläkarbesök och annat

I morse var det dags att gå till tandläkaren och laga hål. Jag har i flera år gått hos en privattandläkare inne i city, med varierat resultat. Han var trevlig, tog det varligt, gjorde snygga lagningar och dessutom fick man se på tv medan han fixade tänderna. Enda haken var bara att lagningarna allt som oftast lossnade igen. Jag har jättespröda tänder som går sönder så fort jag biter i något hårt så det har varit kostsamma besök. Eftersom det är långt att köra till city så har jag nu gått över till folktandvården i hemkommunen i stället. Första besöket gjordes bara 4 månader efter att jag avslutat behandling hos gamla tandläkaren och jag hade ett hål! Ett stort hål. Så stort att det är omöjligt att det inte fanns där redan för ett halvår sedan. Ok, tänkte jag, bra att hon är uppmärksam, jag gjorde rätt som bytte tandläkare.
Idag skulle då detta hål lagas. Tandläkaren var otrevlig och hårdhänt och inte fanns där tv heller. När jag kom hem och inspekterade lagningen så blev jag inte gladare. Typ på med lagningsgegga och bre ut. Nåja, jag har i alla fall inga hål längre.
Jag har tidigare haft en arbetskamrat som när han inte sålde möbler på timlön var konstnär. Han var inne på att utbilda sig till tandläkare och hade en gång en lång utläggning om hur man kan jämföra skapandet av en tandkrona med frambringandet av ett vackert fat. Jag såg inte riktigt kopplingen just då, men idag vet jag att han har fullkomligt rätt (han är numera färdigutbildad och jobbar inom tandvården). Tänder är viktiga. Jag är jättemån om mina stackars tänder och ser helst att de ser naturliga och fina ut, trots lagningar. Det är bland det första jag ser hos män också, de ska ha ett snyggt leende med fina tänder. Inte för att jag ser det längre alltså - jag är ju gift :-)
Vilket väger tyngst - en tandläkare som gör sitt jobb och inget mer eller en tandläkare som är trevlig men med sämre resultat?

Tillbringade kvällen på läktaren med att (läsa en bra bok) heja på sonen som tränade fotboll i idrottshallen. Han sprang på bra idag. Jag önskar att han kunde bestämma sig för en sport. Först var det fotboll, sedan golf, sedan simning och nu fotboll igen. Han pratar om att han vill byta till gymnastik nästa år. Och börja hårdträna golf igen. Jag röstar på golf, han har verkligen talang för den sporten. För att inte tala om hur mycket mer pengar man kan dra in på att vara bra i golf, haha. Vi får se vad det blir.

Maken blev med ens dunderförkyld. Han får verkligen inte smitta lillskrutt med något nu. Även om han kanske fått det av henne från början så vill vi inte att det ska gå runt här hemma. Det går bara inte.

Vänner från förr

Igår kväll så dök ett namn upp från ingenstans, någon som jag inte sett på många år. Vi var aldrig centralfigurer i varandras liv och när vår gemensamma nämnare försvann så gick även vi åt skilda håll, något annat fanns inte då. Ändå kan jag komma på mig med att sakna just denna person.
Under en livstid så möter man hela tiden nya människor, de flesta kommer och går men en del följer med en. Somliga som nära vänner som man har mycket kontakt med, andra figurerar ett tag i periferin men betyder ändå mycket.
Jag har under årens lopp analyserat mitt liv på många sätt. Jag funderade mycket på vad andra ville, vad som krävdes av mig och vad jag själv behövde. Idag trivs jag med mitt liv och jobbar på att förverkliga mina drömmar. Jag har lärt mig att uppskatta de människor som får mig att må väl, de som påverkat mig att se vad som är viktigt. Flera av dessa personer har ingen aning om hur eller när. Det finns många exempel: en av dem är motorcykelburen präst, en var en flyktig date, en var en tidigare chef som pekade på mina styrkor när jag själv inte såg dem och en dök upp ur intet igår....
Jag skulle vilja säga så mycket till dessa men hur säger man sådant? Hur förklarar man utan att kunna specifiera var när och hur?
Hur tar man upp kontakten med någon som kanske knappt minns vem man är mer än till namnet? Det visar sig väl om vi ses igen antar jag.
Dags att kolla utbudet på tv innan jag flummar bort helt :-)

söndag

Söndagar är städdagar i vårt hus. Som många andra familjer så har även vi jagat dammråttor på lediga stunder, utan rutin och med ett ständigt dåligt samvete.
Sedan några år tillbaka storstädas här varje söndag förmiddag i stället. Plocka disk, tvätt och leksaker gör man ju vareviga dag, men storstädningen görs på söndagen. Barnen är involverade och när alla hjälps åt så går det på ca 1½ timme. Då är sängkläderna bytta, allt dammtorkat, golven dammsugna och våttorkade, växterna vattnade etc etc Efteråt blir det lyxfika så alla gör sin del längtandes efter biskvier eller annat. Maken störs väl inte lika mycket som jag om det knastrar under fötterna när man går, men han har lärt sig att är det stökigt hemma så går det ut över honom . Fast det måste väl vara en win/win - han tar halva städningen och får i gengäld en lycklig fru haha. Nä, faktiskt så kan även jag rucka lite på rutinerna vid behov, lite flexibel får man ju vara.
När jag väntade fyran så visste jag att hon garanterat skulle komma en söndag eftersom jag blir skogstokig om det inte blir städat. Mycket riktigt så kom hon på en söndag och då blev det faktiskt inte gjort den dagen. Men på måndagsmorgonen så drog vi igång och hann städa medan hon sov :-)

Ikväll höll vi på med lite olika projekt när vi insåg att det var tid att fundera ut nåt till middag. Jag avskyr att planera matlistor och sånt. Jag vill kunna bestämma en timme innan vad jag är sugen på och vad som funkar tidsmässigt ihop med ev aktiviteter.  Maken och barnen röstade på pizza så jag slängde ihop en deg. Medan den jäste insåg vi att vi inte kommit iväg och handlat till någon reda den här veckan så det blev till att improvisera toppingen. Tomat, ost och...köttbullar, strimlat fläskkött med bernaise och så tunnskivad kalkon. Räcker en plåt till alla sex? För säkerhets skull drog jag till med trerätters: Skagenfyllda crustader, pizza och sedan kardemummaäpplen med vaniljsås. Behöver jag säga att det är otroligt mättande med köttpizza? Vi får väl äta både pizza och efterätt i morgon också. Och sen är det verkligen dags att ta sig tid att storhandla. I morgon ska jag till tandläkaren, så jag får väl köra kundvagn på Maxi med saliven droppande ur mungipan efteråt.

nattpicnic

Här har dykt upp utklädda barn lite då och då under veckan. Ingen verkar vara säker på exakt när man ska gå runt och säga bus eller godis så det har varit väldigt spridda påringningar. Jag ger gärna bort klubbor, men jag skulle aldrig låta mina egna barn traska runt i byn och tigga godis (inte under påsken heller). Jag tycker att det är en urfånig idé faktiskt.
Däremot köper vi numera en pumpa varje år. Barnen hjälps åt med olika moment: gröpa ur, rensa ur kärnor, göra gubbe, tända lykta. Kärnorna rostar vi med salt och har som snacks.
På denna lördagen är det dock bara en sak som gäller...den årliga kyrk-och nattutflykten. I år fick maken stanna hemma med skruttan och store killen valde då också att stanna hemma. Jag, treåringen och fyraåringen fick alltså en egen utflykt. Vi packade ner matsäck och gravlyktan. Så åkte vi till kyrkogården där min mormor och morfar är begravda. Mormor dog när jag var i tonåren, men vi stod varandra nära. Min morfar och jag träffades dagligen hans sista år i livet, då vi bodde i samma hus och jag fick hjälpa honom med mycket. Nu tände vi ljus på graven och la dit en sten som store killen valt ut och skrivit våra namn på. Vi pratade lite om gammelmorfar som gick bort några få veckor efter att fyraåringen föddes. Vid det här laget vet de mycket om honom. Store killen brukar alltid vilja prata om döden när vi besöker graven, men de yngre funderar inte så mycket på sådant än. De är lika hänförda som jag av alla tända ljus, det är riktigt vackert på kyrkogården den här helgen.
Brevid kyrkogården ligger en fin skog och det är där i har vår nattpicnic. Ikväll var klockan runt 18, men för småkillarna är det natt när det är mörkt. Där satt vi på en stubbe och drack vår choklad och åt våra pannkakor. Vi höll oss i närheten av ett motionsspår så att vi fick lite mer belysning än bara ficklamporna. Några människor passerade och var så klart tvugna att fråga om vi verkligen hade picnic där ute i mörkret. För barnen var det ju självklart. En ensam joggare som sprang slingan runt passerade oss flera gånger och efter andra gången började han hoa och göra spökljud när han närmade sig oss, till barnens stora förtjusning. De såg beundrande på mig som om jag hade hyrt in underhållningen.
Ibland undrar jag hur det blir när barnen är för stora för såna här påhitt. Jag kommer att sakna nattpicnicar, regnpromenader och städ-discon. Var sak har sin tid antar jag.


dags för julkortsfoton

Vi satt vid frukosten och funderade på vad man hittar på en helgdag. Det är en jättestor julmässa i närheten, men vi kan inte ta dit lillskruttan och gå en vuxen med barnen är inte heller någon höjdare. Vi pratade lite om julklappar till mor- och farföräldrar och så kom vi in på att vi inte tagit årets julkortsfoton än.
Det kanske kan tyckas vara långt kvar till jul, men dels så vill jag ha lite framförhållning och dels så är det inte helt lätt att ta kort på fyra småbarn och få det bra. Vi letade på tomtekläder och en stjärngosseutstyrsel och så fixade jag till en bra bakgrund med lammfäll, lykta och hela köret. Men sen.......
Lillan var snorig och behövde torka näsan var tredje bild. Stjärngossen hade struten på sned/bakom huvudet/inte alls medan stjärnpinnen var framför ansiktet/i dragkamp med lillebror/under soffan. Största nissen försökte se cool ut vilket betyder uttråkad. Minsta nissen grinade illa eller höll en halmbock på huvudet.....pust.
Jag och maken satsade på två kameror och tog biler med och utan blixt och från ett dussin olika vinklar. Till slut gäspade lillan och vägrade ha luvan på sig och minsta nissen surade med huvudet ner i en saccosäck. Då gav vi upp och överförde bilderna till datorn.
Av nästan hundra tagna bilder, hur många blev bra eller ok?
INGET
Inte ett enda foto där alla tittar in i kameran, ser glada ut med kläderna i ordning samtidigt!
Jag hörde förra året om en som tog bilder på barnen var för sig och sedan klistrade in dem på lämplig bakgrund. Ett sådant fotoprogram skulle man kanske skaffa sig. Å andra sidan är det väl nästintill fusk? *avundsjuk* Det blir mer genuint och mer sport att få alla att se så där juligt änglalika ut på samma gång. Nästan omöjligt också. Jag har hotat med att vi ska göra om det här varenda dag tills vi får till ett bra foto. Det är allt bra att det är några veckor kvar till december.
 inget man vill skicka till släkten...

Vilken vecka!

Lilltjejen är utskriven från sjukhuset och vi kämpar på med att ge henne medicin. Nu behöver hon bara inhalera var tredje timme (dygnet runt, så vi ställer klockan) och så pencillin morgon, middag, kväll. I går natt försökte vi sträcka ut det lite så att hon bara behövde vakna en gång på natten, men då var hon genast sämre igen. Vi letade på brorsans gamla Nebunette som hon får leka med, så hon är inte lika rädd för masken längre. Hon är sprudlande glad för övrigt.
Barnen har varit helstirriga denna veckan. Jag kan väl förstå dem, inget har ju varit som vanligt. De har fått turas om att sova hos mormor och morfar, det gör verkligen jätteskillnad om de stora får leka bara två. Men när alla varit hemma så har det verkligen varit high life. Våra barn är i allmänhet väldigt lugna, vilket omgivningen gärna kommenterar som om det vore sällsynt med lugna barn. Men den här veckan....de har bråkat, skrikigt, trotsat och provocerat. Sen har ju vi vuxna inte heller mått på topp tyvärr.
Min svåger åkte nu på morgonen. Han är nog avskräckt från att skaffa barn för all framtid nu. Han har ju bara träffat barnen några få gånger tidigare och då har de uppfört sig. Han verkade rätt chockad faktiskt. Han har haft problem med sin fosterfamilj och jag och maken hade kommit överens om att han skulle få bo hos oss. Som om han skulle vilja det efter den här veckan :-/
Efter lillans hemska dagar känner jag nog också att den här familjen inte kan ta på oss mer utifrån. Vårt hus är ju egentligen för litet för fosterbarn men planerna på att bygga ut uppåt är nu långt framskridna. Det har varit en erfarenhet att ha en tonåring i huset, det lilla jag har sett av honom.
Vi får koncentrera oss på våra egna små. En dag kommer vi att ha fyra tonåringar i huset i alla fall.

Stockholmsresan är ombokad till nästa helg.

RSS 2.0