Liten kille blir fort stor

Åttaåringen har börjat få gå själv till och från skolan. I början gick han bara i förväg, men sen har vi provat ett tag med att han går och jag kör bilen. Jag stod länge och väntade på parkeringen utanför skolan häromdagen. Till slut blev jag riktigt orolig och knäppte loss säkerhetsbältet och funderade på hur jag skulle kunna gå och leta efter honom med tre tunnklädda syskon, och helst innan det ringde in till lektion. Då slängde han upp bildörren: "Hej, får jag gå hem också? Jag kom för länge sen, jag gick över kullen och såg att bilen var här men jag gick och lekte."
Det har gått bra i alla fall och det är många andra barn som går samma sträcka, dock inga som går regelbundet vad jag kan se. Vi har bra gångväg men han måste korsa en gata och det gillar jag inte. Tänk om han blir påkörd? Tänk om han (som kan vara så kaxig) hamnar i bråk med nån tonåring och får på nöten? Tänk om det kommer nån gubbe och kidnappar honom? Mycket kan ju hända på de fem min som det tar honom att gå. Men det är ju ingen lång sträcka och han är så stolt över att få gå själv.

Så i morse när jag läste tidingen hos tandläkaren såg jag en artikel om en incident i en grannstad:
En mamma lät sin sjuåriga dotter träna på att gå själv till skolan. Mamman går hundra meter bakom när hon plötsligt ser en medelålders man komma fram till dottern och lägga armen om henne. Hon tror först att det är någon klasskamrats pappa, men när hon ser att ha försöker dra med dottern åt fel håll börjar hon skrika. Enligt dottern ville mannen bjuda med henne hem på saft.
Urk!

Nu kommer det väl att kännas ännu jobbigare att släppa iväg honom. Samtidigt vore det ju praktiskt - slippa stressa med lunchen till syskonen och behöva dra upp lillskrutt ur middagsvilan för att hämta på skolan.
(Dottern kommer väl förresten att bli skjutsad tills hon går på gymnasiet, efter att ha läst dagens story.)
Åtta år och gå själv till skolan redan? Det känns tidigt, men det kanske bara är som jag är en hönsmamma. Jag hade nog tänkt att han skulle få gå själv lite då och då (som om det skulle göra någon skillnad) och sen gå själv alltid till hösten när han går i tvåan.

Ikväll var han på skoldisco. Innan stod han och kammade tuppkam och sprayade så badrummet blev rökfyllt för att få det helt rätt.
Min älskade lille store kille :-)

när verkligheten flyger på en

eller kanske jag ska säga det overkliga...
Var på morgonen iväg till tandläkaren med lillskruttan (hennes första besök, hon är ju inte ens 1) och två till. Efteråt åkte vi till Maxi för att handla. Där stod vi då i en av gångarna, jag med barnvagnen och ett barn på var sida, medan vi diskuterade om vi skulle köpa vanliga sojan eller nån annan sort. Då ringer mobilen och jag tror att det i vanlig ordning är maken som ringer. Han ringer rätt ofta för att kolla läget, och för att vara ärlig så är det banne mig inte många som söker mig på mobilen överhuvudtaget.
Får fram ett slött Hallå medan de andra kacklar i bakgrunden.
"Är det ägaren till XX XX jag talar med?"
Äh, tja (visste inte ens att företaget fått ett namn än), det är det....
Sen ringde det i ett. Tydligen finns det en himla massa människor som ser sin chans att tjäna pengar på nystartade företag och de är verkligen på hugget med att kolla upp vad som blir registrerat och sedan erbjuda sina tjänster. När jag kom hem låg brevet i lådan - jag har fått igenom mitt förstahandsval av företagsnamn. Shit, det är stort! Domännamnet är bokat och nu kan jag komma igång på riktigt.

Det blir ingen Lindström

På måndag skulle jag och maken ha sett Fredrik Lindströms föreställning i Helsingborg. Nu såg jag att det är inställt! Vi som har sett fram emot detta sedan jag fick biljetter i julklapp.
Enligt uppgift så ska jag få byta biljetterna mot nya, vi ska få gå....ta-da-ta-da-ta-daaaa trumvirvel.... den 8 maj! Den som väntar på nåt gott....
Vi missade ju vår Alla hjärtans dag-middag för att alla var sjuka och nu detta. Vi är inte så bortskämda med att gå ut tillsammans precis: Vi försöker gå på bio ihop nån gång om året, vi äter middag ute tillsammans varje alla hjärtans dag och vi gick på klubbrunda senast 2003. Sedan mina föräldrar flyttade till Skåne så har vi ju möjlighet att få barnvakt till sådant ibland, men det blir liksom aldrig av. Ibland pratar vi om att gå ut men sen känns det så mycket enklare att köpa lösgodis och se en film i stället. Hade vi saknat det där andra tillräckligt mycket så hade vi väl tagit tag i det och pallrat oss iväg förstås.
Nog för att det är hyfsat romantiskt att sitta hemma och hålla handen, men jag ska nog jobba mot att komma ut med min man lite oftare.

Uppdate:
Nu har jag kört sex mil t/r och bytt in biljetterna till den flyttade föreställningen som kommer i maj. För att få dessa biljetter fick jag betala en serviceavgift på 40 kr! Vi har ju redan betalat den avgiften en gång och det är inte vårt fel att föreställningen blev flyttad (till ett datum vi inte skulle valt om vi haft möjlighet att välja). Sånt gör mig upprörd!


onsdagskväll

Ikväll tittar jag på Top model 9. Jag följer inte speciellt mycket på tv, men det här fastnade jag för. Jag beundrar Heather (med risk för att jag blandar ihop namnen) som tagit sig så långt trots Aspergers syndrom. Starkt! Däremot tror jag att hon åker ut av den anledningen framöver, de har ju ganska höga krav på modellens sociala förmåga och hur de samarbetar med andra.
Tänker inte heller missa Rent hus. Jag har sett den engelska versionen tidigare och det är helt otroligt vad folk kan leva med. Man tror ju att det bara är personer med psykiska handikapp som har svårt att hålla efter hemma, men så är alltså inte fallet. Har man sett programmet så känns det i alla fall inte så farligt med lite dammråttor sedan. Det känns så mycket bättre om man kan tänka att jag har åtminstone inte kattskit i sängen :-)

Jag har fått fram en logga jag gillar, så nu väntar jag bara på besked om företagsnamnet.

Plockade fram min gamla dansmatta idag och sen tävlade jag och barnen framför tvn länge. Jag kommer ju att få träningsvärk av det där. Nyttigt förstås, lite motionspoäng får man väl.
Vi blev av med lilltjejen en stund, hon återfanns i duschkabinen där hon lekte med badleksaker. Dags att inse att hon börjar bli rörlig.
                                                  image116

skam den som ger sig

Jag har tidigare skrivit om mina planer på att starta eget och att jag nyligen fick avslag hos företagsregistreringen. Nåväl, jag överklagade och idag kom den: min egen F-skattesedel, bekräftelsen på samtalet från Skatteverket häromdagen!
Grossisten är kontaktad och får jag bara bekräftat mitt namnval också så ska här ritas logga. Här ska startas barnbutik :-)

Åttaåringen frågade om jag blir chef nu. Japp, mamma är chef. Blir du kanske VD? Jodå, mamma kan bli allt hon vill :-D
Jag är stolt över att jag vågade (och biter skräckslaget på naglarna samtidigt). Man måste våga förverkliga så många drömmar som möjligt. Funkar det inte har man i alla fall försökt.


vikten

Vågen visar 63 kg (dvs bara ett kilo från det jag hade som mål från början). Jag är så nöjd att jag klarat att bli av med de där tråkiga kilona. Tänk att jag hade stl 44 före jul :-)
Jag hoppas fortfarande på att bysten ska bli mindre, jag tycker kläderna sitter bättre då. Är lite nojjig över det där för jag har nästan alltid varit storbystad.
Bara våren kommer igång på allvar så ska jag träna lite mer också, huden på magen är ungefär lika tight som ett russin.
Jag tycker det ser lite halvknepigt ut när bloggare lägger ut foton som de tagit på sig själv via spegel. Det här blir en one and only, kanske jag skäms senare och tar bort den igen.

                                             image113

dagens fynd på bokrean

Tog med de tre yngsta på bokrea och utefrukost i morse. Jag hittade en hel massa böcker om mat och trädgård -jag är svag för vackra hemtrevliga bilder just nu och dreglar över all litteratur inom de områdena. De blev trots allt bara två ynka böcker som kom med hem: Bröd och Mycket mer än trädgård.

image109               image110

Maken har idéer om vad JAG ska göra för nåt nytt till trädgården nu :-) och jag har kommit fram till att från och med nu så blir det bara hembakt bröd igen. Fram tills för nåt år sedan så bakades allt allt här hemma, men sen var hela familjen less på hembakt bröd (!). Sen har jag bara blivit allt latare så just matbröd gör jag aldrig. Men nu ska det alltså bli ändring på det. Här ska knådas varje vecka.

i kö till Försäkringskassan

Dagens projekt tydligen:
Såg precis att jag inte fått utbetalt någon föräldrapenning den här månaden(?) Sitter här med luren i handen och är nu nr 63 i kö.......
Suck! Det känns ju lite när det fattas en månadsinkomst och räkningarna måste betalas :-(

Update:
Pengarna ska betalas ut till mig snarast, dvs inom 2 veckor...

vilken solskensdag

Vilket kalasväder det blev! Tio grader ute. Vi plockade fram alla cyklar och så körde barnen runt runt på återvändsplatsen utanför. Jag har gått med barnvagnen några varv runt huset och kollat på vad jag vill ha gjort i trädgården i vår. Jag vill främst bygga in de fula återvinningskärlen. Som de står nu så ser man dem när man sitter och fikar i uterummet och det är inte så kul. Grönsakslandet är borta eftersom ingen ville lägga energi på det ändå. Det får bli en större kryddodling i stället. Jag drömmer om ett litet cafébord i anslutning till hallon/vinbärshörnan också. Vi får se vad som blir gjort. Om ett par månader får vi tillträde till nya sommarstugan och då kanske man lägger lite energi mer där i år. 

       image108

viktigt samtal

Rätt som det är ringer telefonen och så handlar det om något som kan förändra hela ens tillvaro. Ett sådant samtal kom idag. Jag hade två påklädda barn i hallen, redo att gå ut till bilen för att hämta ett barn på dagis. Sådär halvstressad i sista minuten som man alltid tycks vara när man är tidsoptimist.
Jag vågar inte säga vad det handlade om än, jag väntar tills jag kan läsa det på papper först (gissa vem som kommer att vänta på brevbäraren i morgon!). Man vågar ju inte tro på någonting förrän det är bekräftat.
Ni som har följt mig här kan nog ana. Man ska aldrig ge upp hoppet om någonting :-)

Mjölkfri välling

EnaGo´s mjölkfria välling har länge varit slut på deras centrallager och således också i varenda butik. Alltså har lillskrutt fått dricka vanlig välling i flera veckor. När hon har varit sjuk så vägrar hon ju äta annat än välling. Nu har hon kliande eksem på ryggen, i armvecken och i ansiktet. Min pappa fick tag på två paket för tio dar sedan, men de varade bara några dygn. Inte drygt alls = svindyrt. Man kunde ju önska att det var samma pris på den mjölkfria vällingen som den vanliga åtminstone.
Via tät telefonkontakt med Maxi fick vi reda på när vällingen skulle lastas av så nu har jag äntligen kunnat lägga upp ett lager i skafferiet igen. Nu återstår att se hur lång tid det tar att få bort eksemen igen.
Pricktestet hon gjorde i januari gav ju inte utslag för mjölk men vi råddes att undvika det ändå och jag kan faktiskt inte se annat än att hon får sina eksem av mjölkprodukter.
Vet inte vad det är tänkt att man ska göra när den mjölkfria vällingen tar slut i alla affärer? Vår tjej får ju "bara" eksem, det finns ju andra barn som blir riktigt sjuka. Häromkring finns ingen annan mjölkfri välling än EnaGo att välja på. Bröstmjölksersättning/tillägg finns ju, men hon är på tok för stor för det. Det vore ju bra om hon kunde äta riktig mat alltid. Samtidigt så kräks hon i sömnen om hon får "riktig" mat sista målet på kvällen, så där ser jag ingen annan lösning än välling.
Jag tror hon blir lite "lat" när hon varit sjuk också. Det har varit likadant när hon varit inlagd på sjukhuset med dropp - då har hon heller inte ätit riktig mat på evigheter efteråt.

gipsgjutning

Det var ju också ett projekt! Vi ställde gummiformarna i dricksglas för att få dem att stå stadigt upprätta, men det var inte helt lätt ändå. Eftersom jag inte gjort gipsgjutning på en sisådär 25 år så provade vi med bara hälften av figurerna.     
                                                    image106
Igår hade de torkat, så jag fick den stora äran att dra loss formarna. Huvudet lossnade på en dvärg, så det var tur att jag hade gjort ett par extra :-)
Jag fick plocka fram mina fina småburkar med hobbylack och jag fick nästan bita mig i tungan när jag såg svinnet. Yngste killens tröja såg ut som en regnbåge på magen, jag som var så noga med att dra upp ärmarna på honom. Barnen var i alla fall väldigt nöjda med sina prydnadsdvärgar.
                                         image107
Vem har sagt att man måste använda samma färger som visas på kartongen? Det är ju så fint med lila och silver också.

melodifestivalen del3

Gissade rätt på alla finalister och andrachansare efter att de spelat de åtta bidragen! Den enda låten jag tyckte om var BWO. Men vad hade de på sig?
Och vad hade Frida på sig?? Jag har aldrig sett henne så snyggt sminkad och i så snygg frissa som igår. Men kläderna...sparka den stylisten direkt. Maken som har svårt för skånska (ingen av oss är född härnere) vred sig i plågor. Sonen gillade dock hennes käcka låt :-)
Snyggast klädda måste varit Therese, synd att man inte kunde höra texten på låten bara. Jag har lite svårt för Patrik Isacsson men de kända namnen brukar gå hem i stugorna ändå, fast jag är glad att det inte funkade.

Melodifestivalen är verkligen en älska/hata happening. Jag tycker det är vedervärdigt, men titta måste jag.
Bäst är Björn Gustavsson. Vilken kille! Hade jag varit femton år yngre.....

skoshopping och barnfri latte

Det blev lite skoshopping till barnen idag, två par vårskor och ett par gympadojjor.
Hittade ett par ursnygga vita stövlar till mig. Väl hemma försökte jag få maken att säga att jag behöver just såna, men han är så himla praktiskt lagd. Jag visade honom en bild av de vita högklackade stövlarna med vita rosetter på. Hmmmm......sa han, när ska du ha dem på dig? När du grejar i trädgården? När ni går på barnvagnspromenad i skogen?
Visst, jag är inte ute i city så ofta. Men jag åker ju till köpcentrat och tar en latte själv ibland. DÅ kan jag ju ha vita stövlar :-)
Jag var faktiskt iväg en sväng själv (själv med lillskruttan) idag på eftermiddagen. Tog en latte i lugn och ro. Tittade på rean. En timme då och då gör underverk för själen, sen saknar jag familjen och åker hem igen.

Ikväll blir det melodifestival med åttaåringen som medkommentator. Han tycks ha övat in såna där kommentarer som är bra att plocka fram ibland:
"Han sjunger inte särskillt starkt, ingen styrka i rösten liksom."
 "Vad har hon på sig?"
 "Texten är inte en sån som man kommer ihåg."
"Ganska trallvänlig låt, men ingen höjdare."

Innan dess tänkte jag plocka fram mina gamla gipsgjutningsformar från 80-talet. Jag har köpt hem gipspulver så här ska bli aktivitetskväll med barnen :-)

ärva skor?

Nu har vi mätt barnens fötter och inventerat den flyttlåda med urväxta skor som vi har ståendes i en garderob.
Där är mest gummistövlar eftersom barnen har dubbla uppsättningar (dagis & hemma) och de slits ju inte så mycket heller.
Ibland händer det att ett barn växer ur sina skor på en månad och då åker de ner i lådan för att användas av yngre syskon om man har sån tur att de passar under rätt säsong. Köper man bra skor brukar de ju hålla sig fina.
Idag fick jag fram tre par Kavat vårskor som såg ut som nya. Tänkte att lillasyster kunde ärva dem så småningom eftersom de var väldigt neutrala i färgen dessutom. Men så ser jag att de är lite nergångna vid hälen, kanske 3 mm. Det känns inte ok att barnen får skor som är snedslitna från början. De går inte heller att sälja då och jag vill inte ens skänka dem till Röda Korset (varför tvinga någon på något annat stackars barn snedslitna skor?). Alltså är det bara att slänga de fina skorna :-(
Hur gör man i andra familjer? Har hört ibland att en del föräldrar slänger ALLA skor, oavsett skick. Det känns som slöseri, särskillt som barnen ibland behöver gå igenom tre storlekar på en säsong. Det blir en himla massa skor!

Vi behöver snarast köpa tre par gummistövlar, två par vårskor och ett par gympaskor. Men så har man ju inget annat att lägga pengar på heller....

viktrapport

Jag står stadigt på 64 kg, men det börjar hända saker ändå. Tog fram ett par jeans som låg långt in i garderoben och de var för stora! Drog fram en massa kläder och provade - jag har gått ner en klädstorlek. Äntligen, äntligen. Nu har jag sorterat ut en hel massa plagg. Aldrig mera stl 40/42!
(Så brukar jag säga och sen blir jag gravid och lägger på mig en 25 kg och får börja om från början. Men nu blir här inga fler, i alla fall inte på flera år, tyvärr. Får inte bli gravid med giftstruma och just nu är vi rätt nöjda ändå.)

Det går långsamt neråt med vikten känns det som, men kroppen börjar i alla fall forma om sig till det bättre :-)

supergirl

Hittade lite foton på lillskruttan i stålmannen-dräkten :-)

image104image105

sovmorgon

Imorse åt vi inte frukost förrän klockan var nästan 9. Nästa vecka ska vi vara tillbaka i vardagen med frukost före 7, hur ska det gå?
Lilltjejen låg och mornade sig i vår säng. Tala om avslappnad tjej :-)

               image103

boktips för barnvänliga trädgårdar

Fick ett bra boktips av Linda, jag ska själv försöka få tag på den snarast:
image101

Trädgård för tassar och tår 
Susanna Hultin

"Nu kommer boken för alla villa- eller radhusägare med barn, hund, katt, barnbarn eller vänner med någotdera eller allt! Hur skapar man funktionella och samtidigt vackra trädgårdsytor för hela familjen på den egna tomten? Hur ska man tänka och planera för att uppnå funktion i hemträdgården med hjälp av rätt växtmaterial? I Trädgård för tassar och tår presenteras enkla trädgårdslösningar som hjälper oss att planera och kombinera trädgården efter familjens sammansättning, så att den blir både vacker och funktionell. Växtlistor med tips på ogiftiga växter ingår, liksom förslag på växter som på andra sätt är barnvänliga, tugg- och lekvänliga för hund, eller kan fungera som klösbrädor och solparasoll för katten. Humoristiskt, kåserande texter utan pekpinnar skapar igenkännande för olika vardagssituationer- och problem.
Ur innehållet:

· Trädgårdslust istället för olust
· De minsta barnens trädgård
· De större barnens trädgård
· Vuxenoasen
· Trädgård med hund och katt
· Ett litet kapitel om höns
· Trädgårdslist ger trädgårdslust
· Att välja växter"

Och så ett boktips från mig, den här boken har vi och den ger många trevliga idéer:
image102

Vilda grannar  
Per Bengtson Svenska Naturskyddsföreningen Maria Lewander
"Livsglädje inpå knuten? Den här boken handlar om konsten att få vilda djur och växter som grannar. Här ges konkreta tips om vilka holkar som fungerar för olika fågelarter eller fladdermöss, hur man anlägger en damm för grodor och planterar en "fjärilsrestaurang". Vilka växter som humlorna uppskattar, hur komposten ska skötas och hur man bygger ett igelkottbo. Allt presenteras pedagogiskt med steg-för-stegbeskrivningar, foton och teckningar.
Boken vänder sig till de som har en egen trädgård eller tillgång till en gemensam gård eller park, men också till balkongägare, koloniträdgårdsodlare och skolor.
Ett ekologiskt perspektiv på trädgårdsskötsel gör att kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel lyser med sin frånvaro."


vårluft

Idag har vi varit ute i trädgården hela gänget - äntligen! Alla feberfria och fyraåringen har börjat äta riktig mat igen så nu börjar det likna något.
Lilltjejan i vagnen och vi andra tog fram krattor och spadar och gjorde lite vårfint. Här har man suttit inne hela vintern så det kändes märkligt att bli skitig under naglarna igen. Men mysigt. image98
image99 Mina blommiga gummistövlar fick komma ut i vårluften :-)

plommonträd

...eller klätterträd hade vi på vår baksida. När vi flyttade hit var det ett halvmurket plommonträd som vi förra året sågade ner en hel del, så att det blev ett behändigt klätterträd till barnen. Min pappa och jag pratade trädgård för ett tag sedan eftersom han skulle hit och kapa några tallar. Hur är det med klätterträdet, ska de nya kvistarna bort?
- Tja, hade M (maken) fått bestämma hade vi jämnat det med marken, sa jag...
....och så ville nåt barn ha hjälp och vi pratade inte mer om det då. Idag vädrade jag igenom huset och vad får jag se från vårt sovrumsfönster?
image97

INGENTING!
Jag vet inte vad man ska bli mest förskräckt över: att jag inte varit utomhus eller dragit upp gardinen i sovrummet på en hel vecka eller det faktum att jag aldrig hann få fram att jag gillade klätterträdet och var nöjd med det som det var. Nu ÄR det verklighen jämnat med marken. Nåja, det är så dags nu och barnen tycks vara roade av att göra gröt av sågspånen.

Morgonens VILL HA

En napp-låda från Cult Design, barnkollektionen My & Mini.
                           image96


tvättstuga minimakeover

Gick och tog mig en rejäl titt på vår tvättstuga. I vanliga fall brukar jag bli helt handlingsförlamad bara av att se på misären därinne, men idag hittade jag energi till att göra en röjning.
Det blev nästan en minimakeover - inget vacket, inget storslaget och långt ifrån drömrummet, men tillräckligt städat för att jag ska kunna stå ut ett tag till.
Största förändringen är väl bordet. Vi har haft en gammal skrivbordsskiva ståendes i uterummet. Den kapade jag, sågandes vid köksbordet  (barnen kommer att skvallra för pappa, men jag ville inte lämna dem själva inne medan jag höll på i garaget) och satte på ikeaben. Slaktade ett gammalt påslakan till liten "kjol" så att man slipper se återvinningshinkarna som står därunder.
Det syns inte på fotot men brevid tvättmaskinen står en hög pelare med trådbackar - jag rev ut lite av det lager jag hade fixat i klädkammaren, här blir ju ändå ingen nätbutik än på ett tag.
Jag hittar inte gardinstången och det finns risk för att den hamnat på tippen sedan den senast rasat ner från väggen, men jag fann en Marimekkogardinkappa i garderoben,så kommer stången fram så åker den upp direkt.
Jag är nöjd med dagsverket. Det finns ju liksom en gräns för vad man kan åstakomma utan att dra ut tapeter och golv, själv med fyra barn och helt utan förberedelser :-)
Ett litet steg framåt i alla fall.....
Med lite finjusteringar så ska det gå att stänga dörrarna till städskåp och förvaring, men det tar jag nästa gång jag känner mig rastlös.
image94  FÖRE (jag skäms verkligen)
image95 EFTER (man kan se golvet!)

dagens tankeprojekt

Vi har en tvättstuga som inte är så rolig. Tänk hur ofta man är i det rummet och så tillåter man det att se ut som ett bombnedslag!
Vi skulle behöva göra om rummet från början, spackla och måla och sådär. Det blir inget av med det den här veckan, men efter att ha sett bilder på en lyckad tvättstuga hos Julias vita drömmar (se länk nedan) så ska jag åtminstone rita upp hur jag önskar mig min drömtvättstuga. Det är något jag gör lite då och då - det blir någon förbättring varje gång men på det stora hela så är det lika illa nu som när vi flyttade in.

http://juliasvitadrommar.blogspot.com/2008/02/tvttstugefinal-svart-golv-med-smala.html

Drömma kan man ju alltid :-)

fredagsmys??

Lite magstarkt kanske:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1817775.ab

Jag är inte så haj på hur man bäst lägger in länkar, men jag hoppas det går att följa ändå.

Ny dag

Vad fattades då bland allt vi drabbats av i huset senaste veckan: ögoninflammation, öroninflammationer, scharlakansfeber, njursvikt, feber och kräkningar?
Jo.......migrän så klart! Den flög på mig i går kväll, men jag hann få i mig tabletterna och somna innan det blev för illa. Vaknade i morse utan minsta känning *peppar peppar*.
Idag blir det en bättre dag :-)

nu vill jag snart inte vara med längre

Eftermiddagen har förflutit med bara två barn vakna och jag har tom kunnat pausa med skräptv mellan tvätthängandet. Kände av lite huvudvärk och insåg att jag bara ätit en marmeladmacka och två chokladbollar idag. Tvingade i mig en micropirog. Fick fyraåringen att äta två teskedar päronyoggi vilket är rekord.
Så hör jag ett "Mamma!", varpå store killen rusar in i badrummet och spyr.
Snälla inte kräkningar OCKSÅ.
Han tackar nej till en spyhink på rummet och går och lägger sig igen. Jag sanerar halva badrummet, fram med sprayflaskor och rubbet, killen hann inte ens lyfta på ringen. Skrubbar klart och hinner bara räta på ryggen så rusar han in och gör om det....samt avslutar med en nysning som inte var av denna världen.
Jag vet att även detta har ett slut men just nu känns det väldigt avlägset. Vi kommer att ha det så här för evigt - barntv hela dagen, mediciner och tempande.


vårjackorna fixade

Åtminstone till barnen: Brevbäraren kom med tre paket åt oss idag. De tre stora har nu Polarn och Pyret-jackor i årsmodell -07. Store killen i turkos, fyraåringen i grönt (så snygg färg!) och treåringen i rött. Lilltjejan har fått en vit, tror den är från året innan. De har två matchande mössor var.
Tack och lov för Tradera, där man kan få tag på precis vad man vill. Eftersom jag valde just de här jackorna kostade det ju en slant ändå, men samtliga är i NYSKICK och jag har betalt mindre än halva butikspriset för bra ytterkläder! Fördelarna med att handla begagnat är många: Jag kan köpa den årsmodell jag tycker är snyggast, jag kommer undan billigt och jag slipper dra runt i affärer.
Idag är jag väldigt nöjd med mig själv :-) 
                                                                        image93

en hel vecka mitt i smeten

Jag tänkte att jag skulle vänta med att skriva något tills jag kunde skriva om något glatt och trevligt, men det har inte funnits tid över till att uppleva något extra.
Fyraåringen mår lite bättre får jag nog säga. Han har ont, mest i ansiktet då munnen som varit extremsvullen nu mest är sårig och hudflådd från näsan till hakspetsen. Det har nu gått exakt en vecka sedan han senast åt något och han lär inte vara samma lite knubbiga gosse efter det här. Han får i sig mjölk, mjölk och mjölk via sugrör.

Treåringen blev sämre igen i helgen och har nu på morgonen varit inne och fått konstaterat dubbel öroninflammation. Åttaringen fick skyhög feber igen i natt, vi som påpekat vilken tur han har haft som bara hade feber i mindre än två dygn förra omgången.
Lillskruttan och jag är förkylda, men pigga. Jag är så pigg som man är när man vårdat sjuka barn i en vecka. Jag tvättar sängkläder och handdukar hela tiden. Dels för att ingen ska behöva ligga i febersvettiga lakan, men också för att hålla bacillusknivån nere....om det ens är möjligt just nu i det här huset. Jag försöker hålla rent bland gamla dricksglas, pappersnäsdukar och dörrhandtag som nästan är självlysande av smitta.
Jag längtar tillbaka till vardagen med skola, dagis, storhandlande på maxi och allt annat. Man får lirka i barnen lite mat då och då. När de är sjuka får det bli som det blir: middagen byts ut mot krustader med pastej, oboy mellan måltiderna och favorityoggin för den som orkar.
Försöker komma ihåg att peta i mig lite mat själv också. Diet orkar jag inte ens tänka på, men jag tvivar på att vågen visar mer än sist jag kollade.

melodifestivalen del2

Jag tyckte den här om gången var så självklar så jag sms:ade resultatet till en kompis redan innan de spelat alla låtarna och valt vidare fem. Sexan och åttan till final, ettan och femman till andra chansen. Solklart.
Men vad hände sen egentligen??
Store killen var väl nöjd. Han kände igen tvillingarna från "Trazan och Bananebandet". Låten var väl inte helt oäven heller. Men Carola och Andreas till andra chansen? Bara? Man kan ju vara säker på att andra chansen inte längre är så mycket till andra chans, eftersom utgången där är given redan. Jag vet inte riktigt vad som hände. Var folk så säkra på att alla andra skulle ringa och rösta på dem så att de själva lät bli, eller börjar folk tröttna de två redan?
Fast det är väl bra att det inte blir som man tror. Man kanske inte kan kalla det mer spänning, men viss förvåning ger väl extra krydda till slötittandet det också.

det kan alltid bli värre

"Det rinner i mitt öra" sa fyraåringen när han steg upp igår eftermiddag. Mycket riktigt rann det från örat. Killen har alltså gått med öroninflammation och inte sagt så mycket som flaska. Jag har ju tempat honom i örat ett antal gånger varje dag, borde inte det ha fått honom att åtminstone blinka?
Han blev piggare efter att trummhinnan spruckit och han orkade sitta i soffan och dricka nyponsoppa tills maken kom hem. Jag tyckte han såg svullen ut och han kliade sig på armarna. Maken fick titta på honom också och ringde sedan in till barnakuten. Förklarade symtomen och att han haft feber länge nu med maxdos tabletter, trumhinnan spruckit etc
"Ge honom Ipren i stället för Alvedon och kom in i morgon så vi får titta på örat."
Det kändes inte riktigt bra och maken körde in honom till akuten på direkten i alla fall. När läkaren frågade killen hur han mådde så svarade han "Jag mår bra". Andra trummhinnan var på väg att spricka den också. Streptokocker i halsen. Scarlakansfeber. Njursvikt.
Jag är så glad att de kom iväg! Inga mer febernedsättande, bättre att ta ut honom på trappan eller ställa honom i duschen om han blir överhettad. Går inte svullnaderna ner i helgen ska han in igen och sen ska det tas nya prover på måndag. Han får pencillin som smakar apa, men klarar det galant. Han hade fått en "tapperhetsmedalj" inne på sjukhuset och han förtjänar den verkligen. Min älskade unge - vara så sjuk och inte ens klaga. Och vad är jag för en mamma som inte har sett några andra tecken mer än att han varit hänging och febrig.

För att hitta något positivt också så får jag väl säga att det alltid är bra att få en diagnos på saker och ting. Lillskruttan mår mycket bättre och börjar hitta på bus igen, ögonen kladdar mindre också.
Jag har varit helt feberfri sedan i går. Jag tror att det räckte med att få informationen om sonens situation bestämde min kropp att det var dags att rycka upp sig så jag kan vara till hjälp igen.
Min doktor har inte hört av sig om det senaste blodprovet jag lämnade i måndags och det måste väl betyda att det inte försämrats.
Det är strålande solsken ute och jag har plockat in snödroppar i vas så vi kan njuta av dem här inne.

Maken har fått lång sovmorgon idag och det är han värd. Han var borta 11 timmar med jobb och sen bara hemma och vände innan de satt timmevis på akuten.
Mina tankar går lite till alla barn som var här på barnkalas nåt dygn innan vi blev sjuka och kompisarna som store killen varit hos efter skolan under veckan. Inkubationstiden är rätt kort, så om någon blivit smittad borde de ligga redan och vi har inte hört att någon kompis blivit sjuk.

rapport från sjukstugan

Febern kommer och går här hos oss fyra som är drabbade. Värst är det med lillskruttan som har ögoninflammation på bägge ögonen - ringde sjukhusets barnupplysning eftersom de är rent vinröda med stora blåsor i, men de sa att man kan inget göra så hon skulle inte åka in.
Min mamma är här och hjälper till en stund varje dag, skjutsar store killen till och från skolan etc. Själv är jag knappt människa. De stunder febern lättar och jag är på benen så försöker jag nu komma i kapp med tvätten. Två dygn utan vardagssysslor så svämmar det över i tvättkorgen. Hur kan det egentligen komma sig, när bara en av oss två vuxna är sjuk?
Lilltjejen vill bara ha välling och den mjölkfria vällingen är slut i varenda butik inom en mils radie från oss. Alltså får hon vanlig välling och har eksem i hela ansiktet igen. Typiskt nog vill hon bara bli matad av mig, så jag är uppe nån timme med henne varje natt och tittar på Jerry Springer. Fyraåringen vill inte ha något annat än mjölk och jag försöker servera mjölk på längden och tvären för att han ska få i sig något alls: milkshake med vaniljyoggi, oboy, rätt upp och ner, som varm choklad eller med kanel. De två senaste dygnen har han fått i sig kanske 7 glas mjölk, fyra glas vatten och tre makaronihjul. Han är jättehänging och håller febern konstant på 40 grader. Jag ringde vårdcentralen redan för några dagar sedan men de hade inga tider alls i kommunen och hänvisade till närliggande stads akutmottagning (och så illa däran är han inte). 

Det blev just inget Alla hjärtans dags-firande här. Maken och jag hade tänkt gå ut och äta men det var inte riktigt läge för det. Vi brukar fira en del med barnen också, skriva kort med kärleksförklaring till var och en av dem och sådär. Det får bli nån annan gång.
Jag samlade ihop alla mina krafter igår och så bakade jag och barnen nallemuffinsar och vi bredde kristyr och strössel på dem. Jag var helt slut efteråt och det var ju knappt någon som orkade äta av dem. Vi tittade i alla fall på Disneykanalens romantiska film, Askungen 3 som fyraåringen längtat efter och han höll sig faktiskt vaken hela filmen:-)                                                                                                                              
                                    image92
                                                                           Tigernallar

40 graders feber i natt

Jag har klarat mig från såna här ordentliga förkylningar/influensor i ett år snart, men nu var det min tur att åka dit också.
Natten var inte rolig alls, jag tog maxdos febernedsättande och hade ändå som lägst 39,8. Fast man ska inte klaga, lilltjejen hade 41,5....Maken sprang fram och tillbaka genom rummen och servade barnen med tabletter, vatten och annat. Han säger att de var vid gott mod allihop utom jag då som låg och skakade och gnällde och gnydde som om min sista stund var kommen. Jag minns att jag hade frossa, men resten vill jag inte kännas vid.
Idag är barnen pigga och glada, trots feber och de vill gärna att jag ska läsa och spela spel och sånt. med dem. Själv hade jag mer än gärna stannat i sängen hela dagen och försökt sova bort det värsta. Men, det var många år sedan man kunde unna sig att vara sängliggande.
Tänk vad barn hanterar sjukdomar bra. Som när de har maginfluensa och spyr rakt ut och sen fortsätter att leka som om inget hänt. Eller som nu, när de ligger runt 40 graders feber och ändå är pigga på att ha frågesport. Ingen önskan att dra täcket över huvudet där inte!

jaha

Som för att understryka senaste inlägget om att jag ska ägna resten av mammaledigheten åt att ta hand om mig själv och mina barn....nu sitter jag här med TRE febriga barn.
Jag känner mig lite tung i huvudet själv dessutom, så det här kan ju bli en intressant vecka. Nu har jag i alla fall ingenting mer inbokat ett tag framöver, så "just bring it on".

maskeradkalas

På söndagen så var det då dags för sonens 8-årskalas. Även jag och maken var utklädda, till barnens stora förtjusning. Jag ska vara pimp sa maken och tog på sig en lila sammetskavaj....Hemlig agent, sa vi till barnen.
Det blev två timmar med tolv barn, diverse lekar och så tårtor som jag stod och spritsade i sista minuten iförd balklänning. Sonen fick massor med jättefina presenter. Jag har sagt det förr och jag säger det igen - Det är inte klokt vilka summor det handlas presenter för till klasskompisar!
Två timmar kalas räcker. Verkligen. Det var trevligt och alla uppförde sig och så, men oj vad tyst det blev när sista gästen gick hem.
Vi ställde i ordning allt och beställde pizza. Efter kvällsmaten var vi helt slötkörda hela gänget. Jag sov en stund medan barnen tittade på Bolibompa och efter att ha sett Singing Bee senare så la jag mig för natten, då var klockan 21. Det var en lyckad dag men det tar på krafterna att vara lektant :-)

image90   Jag och en liten kanin, trött på att vänta på kalas.


melodifestivalen del 1

Här var fullt upp igår, men idag måste jag börja med att ta upp fenomenet Melodifestivalen. Jag tycker det är kul att titta och har väl en del kunskaper inom schlagerhistoria. MEN...lördagens deltävling var något av det sämsta jag sett. Det var svårt att hitta någon låt som var ens ok. Det skulle väl vara Amy´s bidrag i så fall.
Men Christer Sjögren då? Entusiasmen fanns ju där och det kanske är piffigt med fjädrar, men för övrigt var det en bedrövlig låt. På sin höjd tre textrader som upprepades i det oändliga. Fast ska vi skicka ett bidrag till europafinalen så är kanske den låten precis det som går hem i öststaterna :-)
Store killen är gammal nog att hålla sig vaken senare på kvällarna så numera behöver jag inte tvinga maken att titta med mig.

Viktrapport

Nu är jag inne på dag 20 och har bara gått ner 2 kg. Jag fuskar så mycket så jag får väl vara glad att jag går ner alls haha. Man kanske måste jobba på det om det ska ge mer resultat. Å andra sidan funkar den här kroppen så bra att det brukar räcka att jag sätter bollen i rullning så går det av sig själv sedan.
Kanske jag ska börja räkna från innan jul? För i så fall så har jag tappat 8 kg sen dess och det låter ju betydligt bätte.
Jag kan i alla fall stänga hela dragkedjan på balklänningen, så om killen är frisk och har maskeradkalas i helgen (feberfri sen ett dygn tillbaka) så kan jag ju vara prinsessa som utlovat. Det får väl räknas som ett delmål...att kunna ha samma klänning som på studenten.

Dagens vikt 64 kg (-2)
Jag har för mig att jag hade som mål att väga 62 kg, som jag gjorde på inskrivningen vid minstingens graviditet. Jag känner mig så kaxig idag så jag flyttar målet ner till 60 kg. Då kan jag ha mina gamla snygga kläder igen - kanske inte 34:orna, men de andra.

besök hos frissan

Store killen kände sig hängig i går kväll, ingen feber eller nåt, men han gick och la sig före Bolibompa. Det är inte likt honom alls, så jag tittade till honom ett par timmar senare. Jodå, killen hade fått 41 grader....
I morse mådde han bra igen och var näst intill feberfri - det är helt makalöst vad barn kan hämta sig snabbt. Han fick ju vara hemma ändå och med lite barnvaktstrixande kom jag iväg till min frissa.
Jag älskar att gå till frissan, men ändå kommer jag bara iväg kanske två gånger om året. För att lyxa till det så tog jag en toning också, det täcker de grå rätt bra. För tyvärr så börjar jag bli gråhårig redan. Jag hade hoppats på att hinna bli åtminstone 35 innan det skulle ske, men tyvärr.....fast jag har läst att det kan bli så av giftstruman också.
Frissan kollade lite på luggen och frågade hur det var tänkt där. Bara att erkänna att jag klipper den själv ibland sådär som man absolut inte ska göra om man inte har koll.
Det var två timmar väl värda pengarna. Jag fick to.m skalpmassage som jag älskar. Jag tror att jag hade kunnat somna där, bakåtlutad vid tvättfatet. Men man vill ju inte vara töntig så jag jobbade hårt på att hålla ögonen öppna lagom nonchalant.
Nu säger jag som jag alltid gör efter besök hos frisören - I fortsättningen ska jag komma iväg oftare!
Det gör underverk med egentiden och dessutom ser jag faktiskt lite fräsig ut. "Fräsig"....vilket fånigt ord! Det är sånt man använder när medelålders kvinnor lyckats piffa till sig. Men men, jag känner mig lite fräsig.

                                           Nya hårfärgen.


lekplatsbesök

Idag provade lilltjejen att gunga för första gången. Vi är på lekplatsen nästan varje dag, men hon brukar sova i vagnen annars.
Som hon skrattade! Jag tror aldrig jag har sett henne gapa så mycket förut. Speciellt roligt var det när storebror gungade brevid och kom in och försvann från hennes synfält, fram och tillbaka.                
                                                                                       image83

Tyvärr så är alla lekplatser i vår kommun, eller i alla fall i vår by, väldigt slitna - se bara på bilden! Kedjor rostar, träet är murket, sandlådorna översvämmade av ogräs, soptunnorna trasiga. Jättetrist. Jag har funderat på att ringa eller skriva till ansvarig på kommunen, men risken finns väl att de jämnar lekplatserna med marken i stället för att rusta dem. Jag betvivlar att här finns någon alls som följer EU-reglerna nuförtiden. Det händer att föräldrar som ledsnat har byggt lite själva, som stödbrädor för att barnen inte ska ramla ner när de klättrar upp till rutschkanorna. Jag vet att det varit på tal att de ska göra en stor ny lekplats mitt i byn. Det hade varit fantastiskt och vår familj hade gärna utnyttjat den. Som det är nu är lekplatserna i närheten av oss (för här finns trots allt  många) så pass slitna att barnen inte kommer att få leka där själva förrän de är minst 15....och då har de inte där att göra ändå.

började dagen som prinsessa

Jag provade min gamla balklänning häromdagen för att se om den kunde duga till helgens maskerad. Den var lite för liten, dragkedjan i sidan gick inte att dra upp helt.
I morse satt barnen i godan ro och tittade på Barnkanalen i väntan på frukosten. Jag slängde på mig klänningen (som nästan gick att stänga, så än finns det hopp!) samt ungarnas prinsessdiadem. Svassade ut i vardagsrummet och i ett ögonblick var det fullkomligt tyst. Sen gick det ett sus genom rummet.
"Ska du vara prinsessa på kalaset mamma, snälla, jag vill att du ska ha det på dig!"
Jag får väl trolla lite med sömmarna, för det är klart att mamma ska se ut som en bakelse om det finns en chans :-)

nu är det gjort!

Alla femtielva blanketter är inskickade till företagsregistreringen och avgiften betald. Det tar några dagar innan jag får veta om mitt förstahandsval på namn blivit godkänt och allt sånt där. Spännande!
Jag låg länge i natt och funderade på loggan och jag har en ganska klar bild av hur jag vill att den ska se ut. Vi får se, jag gör inget konkret förrän jag fått klartecken från Bolagsverket.
 Äntligen har jag gått från plan till registrering. Ett stort steg!

Pimp my ride

Nya sulkyn blir bara "andravagn" så jag tänkte inte lägga ner så mycket energi på tillbehör. Men lite "piffing" har det blivit. Jag hittade en gammal svart sittdyna som nu har fått tyg från Mairo, Karin Mannerståls Tiny. Lite roligare blev det.
Jag tänkte inte ge upp min favoritväska, min rosa Ralph Lauren, men tom jag kan leva med det omatchade.
Och jag har en mindre skötväska att byta med nu om jag skulle vilja, även den med Tiny-figurer :-)
image76image79

Sulky inhandlad

Det blev en Carena Easy, en klarröd historia. Nu har vi alla säten insatta i bilen igen och man kan ändå slänga in vagnen lätt och smidigt. Jag är jättenöjd trots att det inte är en "rolig" vagn, funktionell är den ju. Och så har den mugghållare också :-)
  image75

fotbollssöndag

Maken följde med åttaåringen på fotbolls-cup igår. De satt i idrottshallen i en annan liten byhåla i fem timmar! För det första handlar det här om små killar (min son är äldst) och för det andra är det inte precis ett elitlag vi snackar om utan killar som gillar att träffas och knatar småpratandes efter bollen. Jag är glad att jag slapp gå med och jag tyckte synd om både maken som hinkade kaffe en hel eftermiddag och sonen som tycker det är så trist att vänta mellan matcherna. Egentligen är det vansinne att ha såna maratondagar.
Sonens lag kom näst sist men han kom ändå hem med en medalj, så han tyckte det var värt det. Jag vet inte det jag. Där försvann ju en hel dag av familjetid, men vi hann ju i alla fall att städa...

äldsta barnet 8 år!

Det är ju helt otroligt vad snabbt tiden går! För åtta år sedan kom han då äntligen. Jag minns det som igår.
Jag måste först klargöra att det här var i England: När jag hade gått över tiden två veckor fick jag  tabletter som skulle sätta igång värkarna och de sa att inom 24 timmar skulle jag ha mitt barn..... En vecka senare, 21 dagar över tiden, vaknade jag av att vattnet gick. Efter koll med sjukhuset så packade jag väskan och värkarna började strax efter kl 09. Det var dags att åka in och väl där blev de starkare och starkare. De kollade allt och sa att det här kan ta tid, så åk du hem så länge, än är det inte dags. Vid det laget så gjorde det så ont att jag kräktes, så jag fick en spyhink med mig i taxin hem.
Jag tog mig uppför trapporna till lägenheten och stupade i säng. Ringde sjukhuset och sa att det här går inte, jag måste in och få bedövning. Taxi tillbaka igen och jag blev direkt lagd på en brits. Alla förlossningsrum var upptagna så jag låg i korridoren när de sa "Det är försent för bedövning, barnet är på väg ut". Jag hann in på ett rum när krystvärkarna tog fart och kl 14.20 kom han. Plötsligt hade jag ett barn på magen, en kille på 3, 8 kg. Jag var helt förvirrad! Enligt tre olika utraljud bar jag på en liten underviktig tjej, i väskan låg bara rosa kläder. Vart hade mitt barn tagit vägen? Jag skrevs ut kl 16.20 men tjatade mig till att få stanna kvar eftermiddagen och natten.
Fem dagar senare ringde min chef och frågade om jag skulle komma till jobbet nästkommande måndag, då var mammaledigheten slut. Jag hade ingen lust att skaffa vare sig barnflicka eller plats på spädbarnsdagis, så jag sa upp mig och vi flyttade till Sverige.

Nu är han plötsligt en lång smart kille som älskar tv-spel, skateboard, skolan och tjejer :-)
Jag trodde inte att jag skulle vilja bära och föda fler barn men tre syskon har han hunnit få.

sjukhusbesök idag

Halva dagen tillbringades på sjukhuset med lilltjejen. Det är bokat samtal med hennes läkare om en vecka, då får vi se om de behöver lägga till ytterligare en medicin i förebyggande syfte. Vi fick med oss en Nebunette-fisk hem. Vet inte om det blir så mycket roligare att inhalera (och hon blir inte längre hysterisk varje gång) men det ser ju lite kul ut i alla fall.
image74


RSS 2.0