Lite smårisigt idag

Vaknade med ont i halsen, det är väl min tur att åka på något nu då. Jag har tagit det lugnt hela dagen (försökt i alla fall), legat på soffan och druckit honungsté. Det är bara att hoppas på att det inte blir mer av det.
De två stora har lång dag i skolan på måndagar och det märks på dem att de är trötta när de kommer hem. Sexåringen hämtade vi upp först och han beklagade sig att skolan är för lätt. De hade fått uppgifter som gick ut på att följa muntliga direktiv och hitta figurer i en bok. "De säger ju var man ska leta och vad man ska hitta för något. Bebis-lätt!"
Nioåringen kom hem en timme senare och hade världens skrapsår över hela ena kinden. Han hade sprungit in i en gren på rasten. Svullet och blodigt var det så det var inte så konstigt att han var på lite dåligt humör.

Efter godnattsagorna så gick alla och la sig i sina sängar utan större protester och jag såg framför mig hur jag skulle kunna lägga mig på soffan med en bra bok inom fem minuter. Men så var det då tvååringen som var sist, hon skulle bara gå och kissa. Jag dröjde mig kvar i vår säng där vi hade varit samlade efter läsningen och så kommer hon tillbaka, naken med en nattblöja i handen och deklarerar nöjt att "nu har hon kissat på pallen". Du menar kissat på pottan rättar jag.
Nix. Hon hade kissat på pallen!
I badrummet står en liten tvåstegspall i trä. På topplattan är det utskuret ett hål som handtag och hon hade alltså satt sig på pallen och försökt kissa ner i det hålet.....Lyckats åtminstone delvis, tyvärr låg det en batteridriven leksakstelefon under den.
Men NU....nu ska jag i alla fall göra mig en tidig kväll, be maken om nackmassage och sen läsa tills jag somnar.

Sommardagar

Vi hade egentligen en del vi skulle ta itu med den här helgen - städa, greja med bilen, handla saker till huset etc.
Men så blev det fint väder i går morse och lillskruttan mår bra igen så vi bestämde oss för att i stället ta till vara på vädret och åka ut till stugan. Sommaren lider mot sitt slut och med vardagarna fyllda av skola och jobb så får vi inte så många chanser till i år.
Vilken lycka för barnen att leka i skogen, träffa sommargrannar etc. Och så skönt för oss vuxna att faktiskt kunna släppa alla måsten! Maken har löste korsord med de två små hemma medan jag och de tre äldsta låg på kajkanten och fiskade krabbor. När vi gick hemåt från hamnen igår kväll kände jag bara sån otrolig lycka. Jag känner mig så lyckligt lottad med allt i livet nu.
Kvällen var ljummen och barnen skuttade och kvittrade längs skogsstigen upp till stugan.
Hade det varit möjligt att förmedla alla sinnesintryck via en blogg så hade jag kunnat visa på doften av hav, en kvällsbris i håret och ljuden av båtarnas stilla knarrande vid kajen. Tyngden i fickorna av vackra stenar och kottar som absolut måste sparas :-)




När barnen hade lagt sig på kvällen så dukade jag och maken fram middag åt oss. Färska kräftor, bröd, sallad och vitt vin. Fantastiskt gott och riktigt mysigt att bara sitta och småprata med sin älskade man. Jag tror inte vi har ätit en måltid utan barn på minst ett år! Vi kom överens om att vi måste ta oss tid att ägna oss åt varandra lite oftare. Jag kände ju av att jag inte är van att dricka vin förstås. För det första tål jag knappt alkohol i vanliga fall och för det andra har jag inte drickit vin på ca 1½ år tror jag och ett glas räckte för mig :-) Vi spelade "Retro" efter maten och bara skrattade och pratade om allt möjligt. Trevligt hade vi, men visst kändes det idag att jag inte ammat på många timmar. 



Idag har vi varit på stranden. Ungarna byggde sandslott och badade som om det vore sista chansen - vilket det med ganska stor säkerhet faktiskt var. Hösten är på intåg, ingen tvekan om den saken.





Det var inte fullt så varmt som man kan tro när man ser bilden, jag själv satt i kofta och långbyxor och frös.



Det syns att jag har gått i samma ballerinaskor hela sommaren....




Kylskåpsdekor

Vår kyl + frys har varit ruskigt trista. Kylen är full med märken från gamla magneter och frysen (som är rätt snygg om än felvänd) har ett intryckt märke.
Tänkte piffa upp dem med "wallies" från IKEA och det blev faktiskt helt ok.

Bort med trista magneter, rabattkuponger och skolinfo och upp med svarta blommor. Det som tidigare satt på utsidan av kylen har hamnat på en magnetisk platta på insidan av skafferidörren i stället.


kvällens roligaste

Begav mig till Ica Maxi för att handla lite när maken kommit hem från jobb (man får ju lappsjuka, jag har knappt lämnat huset på flera veckor) och på parkeringen utanför det stängda köpcentrat brevid såg jag ett par som övade sig på att köra med husvagn. Frun övade sig i alla fall. Maken sprang runt med koner som hon skulle zickzacka emellan.
Det såg lite roligt ut :-)

Låt mig få presentera....

Ivar!
Nu har vi bestämt oss och det blev som vi hade tänkt från början: Clint IvarMikael

Sjuk lillskrutta

Dottern klarade sig bara tre dagar på dagis och sen blev hon sjuk. Inte en enda sjukdag på hela sommaren för någon av barnen, men så fort man sätter foten på dagis så är det kört igen!
Näsan rinner grönt, hon hostar sån där jobbig hosta så man riktigt hör hur det river ner i lungorna och hon är inte världens piggaste precis. Igår som hon mer eller mindre hela dagen.
Vi får väl se hur länge syskonen klarar sig nu - hon sitter gärna på golvet brevid lillebrors babysitter och hostar rätt över honom. Spelar ingen roll att man säger till, hon vill ju vara en snäll storasyster och stoppa in nappen på honom om han gnyr minsta lilla...

Ingen föräldrapenning

Var inne på internetbanken och konstaterade att jag inte fått någon föräldrapenning. Efter koll med Försäkringskassan så är det bara att konstatera att det är ren tur om jag får någon inkomst den här månaden. Jag tyckte jag var ute i god tid som la in en begäran om fp i början av juni....
Nu får jag fundera på hur det ska gå ihop den här månaden, iom att jag haft lägre försäljning butiken så står jag med leverantörsfakturorna också utöver de vanliga hushållsräkningarna.
Tjoho!

Liten torris

Lilleman är så grymt torr över hela kroppen och han bara flagar. Vi har fått höra att de kan bli sådär torra när de är överburna, men borde det inte ge sig snart? Skötbordet är täckt med vita flagor när man har bytt kläder på honom och det räcler ju att ha honom ifamnen så får man borsta av sig efteråt.

Tröttsamt att vänta

Lillskruttan kom och meddelade att hon ville ha sin blöja bytt. Ok, jag kommer strax svarade jag medan jag hängde tvätten. Efter tvätten plockade jag undan på diskbänken och sen läste jag morgontidningen och drack en kopp té....
En halvtimme senare slår det mig att det är väldigt tyst i huset (bara de tre yngsta hemma, så det var ju liksom lugnt från början) och femåringen lekte ensam med lego. Var var lillskruttan?
I badrummet! Hon hade förberett allting men tröttnade väl på att vänta på en mamma som aldrig kom....

Stackarn!

Stugan

Idag har vi varit i sommarstugan. I sommar har vi inte varit där alls så mycket som vi tänkt oss. Jag har inte orkat och när man har haft ont och det är varit hett så har det varit skönare att vara hemma i huset där man kan svalka sig i poolen eller vila i sin egen säng.
Ungarna älskar ju att fiska krabbor i hamnen och jag tror bara jag orkade gå med dem nån enstaka gång i somras. Självklart tog vi en promenad ner till vattnet idag och t.o.m. jag har hängt över bryggkanten med ett snöre med skinka i klädnypa och lurat på de stora krabborna :-)



Lillskruttan som just inte varit med förut (förra sommaren var hon för liten och i år har hon stannat hemma med mig) tyckte det hela var oerhört spännande. Hon var nöjd med att gå och dra håven i vattnet, hårt hållen i andra armen av mig eller pappa. Syskonen sprang runt och hojtade om att de fångat räkor, småfisk eller krabbor och lillskruttan hängde glatt på i utropen. Hon hävdade vid något tillfälle att hon minsann fångat en apa i sin håv, men ingen trodde på henne och då blev hon lite sur.
Vi åt middag där ute och var inte hemma förrän bortåt kl 20. Om vädret är ok nästa helg så ska vi försöka komma iväg så att vi kan sova där en natt, grilla och ta vara på det sista av sommaren.

kräftskiva/35-årsfest

Igår var maken och äldste sonen iväg på resa med killens simklubb - de skulle spendera en hel dag i Danmark med besök på Bakken.
Vi andra fikade med mina föräldrar samt min bror och hans familj (som jag träffar så ytterst sällan) och de fick träffa vår senaste familjemedlem. Eftersom jag inte har så mycket kläder som passar mig just nu så körde jag min enda snygga tunika på snabbtvätt och hängde ut den i vinden så den skulle torka innan. Torka det hann den, men det visade sig att den, som alla mina tröjor numera, hade fått fettfläckar av läckande bröstmjölk och det hade inte gått bort. Jag svor tyst för mig själv och fick gå i ett urtvättat linne i stället.
Jag tog igen det på kvällen:
I går kväll hade en av mina bästa vänner kräftskiva och det brukar vara ett av årets höjdpunkter. I år blev det extra festligt då hon fyller 35 nu i veckan. Eftersom maken inte skulle komma hem förrän framåt natten så fick jag gå själv på kalaset - lite typiskt då det här brukar vara enda gången om året som vi ordnar barnvakt för att åka på något tillsammans.

Det var jättekul att få klä upp sig, kan knappt minnas när jag gjorde det senast. Svart coctailklänning (inköpt enkom för den här kvällen), lockat hår och smycken - jag kände mig nästan som en prinsessa för en kväll! Togs emot som det gjorde jag i alla fall när jag kom dit, med glada tillrop om att man inte brukar se så fräsch ut två veckor efter förlossning :-) Kul att höra även om det känns lite trist att fortfarande vara en stl 42 när festblåsorna i garderoben är i stl 36.
Lilleman hade jag med mig på festen och det gick hur bra som helst. Han var vaken ibland, sov ibland och åt ibland, men pep inte ens på hela kvällen till allas förvåning. Våra barn har skämt bort oss tror jag för de har varit lugna bebisar. Jag satt lite i en hörna i början och funderade på om någon gäst såg ut att bära på svininfluensa eller så. Lite nojjig blir man ju även om det inte var något stort sällskap den här gången.
Kul hade jag i alla fall och både sällskap och mat var fantastisk som vanligt: kräftor, kantarellpaj, sallader, underbar chokladtårta till kaffet...
 

Jag åkte hem redan vid 23.30 för att lägga lilleman och mig själv. Så fort jag satte mig i bilen så blev jag bara så trött och jag fick verkligen koncentrera mig för att köra hem. Stupade i säng gjorde jag. Man är ju inte van att vara ute efter Bolibompatid.

Höstvagn

Nu har jag fått tag på en "höstsuflett" till vagnen. Inget man måste ha men det är så kul att man kan byta ibland utan att det kostar nån större summa. Nya sufltter till Bugaboo finns bla på Blocket och Tradera - just nu är det många hobbysömmerskor som syr upp sufletter i alla möjliga tyger. Det lär vara ett rätt enkelt mönster, men om jag som jag inte är så bra på sömnad och inte har lust att lägga ner tiden heller så finns det färdiga från ett par hundralappar och uppåt.

Maken tycker den är gräslig men det är ju jag som använder vagnen mest :-) Visst påminner tyget lite om "mormors fåtölj" i textur och mönster men jag tycker den är rätt fräck och piffar upp vagnen väldigt.

 
Tyget är lite mörkare i verkligheten.

Än kör jag med blommigt :-)

Jag har inte slutat blogga...

Det är bara det att när man sitter med ett litet underverk i famnen så känns det inte lika spännande att blogga om diskmedel eller kläder.
Jag njuter av varenda sekund med lilleman och häpnar över hur vacker han är.

Amningen har aldrig fungerat för mig innan, trots att jag har alla ambitioner att klara ut det och har köpt amningströjor och amnings bh:ar varenda gång för att underlätta. Den här gången blev det precis som alla de andra: Brösten blir såriga och blodiga = bebis vill inte äta och får sämra och sämre grepp = ännu mer sår och smärta.
MEN....med stöd redan på BB så gav jag upp innan det blev ohållbart för oss båda och han har fått tillägg sen. Efterhand som allt har läkt ihop så har jag ändå försökt med korta amningsstunder och nu fungerar det faktiskt. Han får mat och det gör inte längre ont! Jag är så glad, det här är helt nytt för mig. Vi är ännu långt ifrån helamning, men vi har hittat fram till vad som funkar. Sista målet på kvällen får han enbart tillägg (runt kl 23 när jag lägger mig) och sen sover han lugnt till kl 06 :-) , då börjar syskonen ändå röra på sig. Vi blir så bortskämda så.

Och så namnsnack igen

När jag lämnade på dagis förresten så pratade jag lite med en annan mamma där, hon är höggravid och väntar tydligen en pojke i höst. De hade Ivar högst på sin lista över pojknamn! Jag vet att det inte är unikt på något sätt...men två barn i samma lilla dagisgrupp? Kanske i samma klass så småningom? Borde man låta det spala någon roll?
Vi måste verkligen ta tag i namnfrågan snart. Maken har halkat in lite på Nils nu också, för att försvåra valet. Jag tycker att det är ett fint namn. Men....jag har bara känt en enda Nils i hela mitt liv. Det var en skolkamrat som gjorde något illa mot mig och för det kommer jag alltid att känna förakt. Hur ska jag kunna ge det namnet till någon jag älskar så högt som min son? Kan man klippa bandet mellan person och namn så totalt?
Clint står fortfarande högt i kurs här. Mina föräldrar avskyr det dock och tar varje tillfälle i akt artt påpeka att det vore så synd om honom om vi valde det. Svärmor å andra sidan avskyr namnet Ivar, så det är svårt att göra alla nöjda.

Skolstart!

Idag var det verkligen tillbaka till verkligheten.
Två barn till dagis, ett till förskoleklass och ett barn som började trean på "stora barnens sida av skolan".
Dottern knatade glatt in på dagis och välkomnades med stora famnen precis som vanligt. Femåringen smög in och försvann. De hade flyttat på en del av barnens platser och jag vet inte om de hade glömt att han är ett barn med särskillda behov så han blev nog ganska ställd när hans hylla var flyttad. Skohyllan hade han inte hittat alls så skorna hade han knökat in i jackhuvan. Jag letade upp honom och han låg inne i en koja i ett rum som ingen annan var i. Han hade i alla fall haft det bra idag för övrigt och verkar nöjd med att vara tillbaka i vanliga rutiner igen.
Sexåringen hade pappa med sig på sin allra första skoldag. Han har längtat så och fann sig direkt bland gamla och nya kompisar. Skolan kommer att bli så bra för honom.
Nioåringen kände sig extra stor som nu går i samma del som mellanstadieeleverna. Han var så cool i morse när han tågade in i klassrummet i rutiga brallor, slingat surfarhår och gubbakeps. Min lilleman blir så stor.

Lillebror var på bvc för ny vägning och har lagt på sig en hel del över helgen. Nu är han snart uppe i födselvikten igen.

Ljuva långpromenader

Smärtorna från snittet är borta, så när som på något enstaka småstick om jag gör någon extra konstig rörelse. Är inte det märkligt - en stor bukoperation och så är man så här bra 10 dgr senare.
Inte bara det - foglossningen är helt borta! Jag har börjat ge mig ut på långpromenader när jag har tid. Idag gick jag i rask takt 3 km och slogs av hur lätt det var att röra sig. Jag har ju inte kunnat gå några längre stäckor alls under 2009. Jag tyckte att det inte hade varit så himla illa den här graviditeten. Tänk att man kan vänja sig vid att ha ont alltid.  Jämnfört med hur det är idag.....jag kan röra benen utan någon som helst smärta! Jag kan sitta ordentligt i soffan, jag kan gå, ta mig in och ut ur bilen utan hjälp etc.
Nu väntar jag bara på att jag ska kunna ge mig ut och springa. Jag har ju nästan 20 kg att bli av med hur det nu ska gå till. Men det får vänta lite, vill inte förhasta något.

Nya bilen

Maken gick och köpte sig en bil häromdagen - en Renault Scenic. Hans gamla lilla skruttgolf började ge upp livsandarna så det var hög tid.
Diselmotor, panoramafönster i taket, fullt med dolda fack innuti. Jag har inte ens provsuttit den ännu vilket kanske säger en del om hur intresserad jag är av bilar. Färgen gillar jag i alla fall, champagnefärgad kan man nog närmast kalla det. Det är nästan panik med att skaffa sparkskydd och alla möjliga skydd till den nu innan barnen behöver åka i den - den är ljust cremefärgad innuti och även om den ser ut att vara i nyskick nu så vet jag hur den kommer att se ut halvvägs in på hösten...

Snart skolstart

Maken som är pappaledig med sina 10 dagar nu har fått tillfälle att skaffa sig nya erfarenheter eftersom jag inte orkar lika mycket som vanligt ännu. Igår gav han sig iväg med sexåringen för att införskaffa lite nya kläder, gympaskor mm inför skolstarten. Barnen har ju växt som ogräs i sommar och även om de ärver en hel del av varandra så blir det ändå lite glapp i garderoberna.
Förutom klädrundan så hade de tagit en sväng förbi en större barnvagnsbutik för att titta på en skötväska till lilleman. Maken ringde därifrån för att diskutera färg och form på väskan. Han tyckte som jag att de flesta är hysteriskt stora så det blev inget köp. Fast han lät glatt förvånad över att man fick med en "sittdyna" med väskorna :-) Välkommen till en ny värld säger jag bara, var har han varit i alla år?
Utöver skötväskorna så hade han för första gången insett vidden av prylar det finns att skaffa till barn. I butiken hade de en super-lyx-babysitter med gungfunktion, massage, ljudeffekter i form av havsbris/regnskog samt uttag för mp3-spelare... Lilleman BEHÖVER nog en sån hävdade han! Jag förbjöd honom att köpa den, tror vi klarar oss utan en babysitter för 2300:- och detta trots att den matchar makens nya bil

De spenderade 4 timmar på shoppingrunda och båda var ändå på mycket glatt humör när de kom hem! Tror det var nyttigt för dem båda, dels att få tiden själva och dels för maken att få känna på hur det är att handla åt barn/med barn. De hade valt bra kläder också, jag var lite rädd att de skulle komma hem med monstertröjor i skräpkvalitet :-) Maken är härmed betrodd att sköta barnens klädinköp i fortsättningen när det behövs och jag tror inte att han har något emot det heller.

Första bvc-besöket

Jag var på BVC för vägning med lilleman igår. Förutom att väga och mäta (nu 3270 gr - han har ökat 50 gr sedan hemgången, vilket förmodligen var maten han åt innan vi åkte) så gick vi igenom hela förlossningen. Jag och maken har ältat allt så mycket de här dagarna och jag känner mest att det är skönt att allt är över. Ändå tog det på krafterna att behöva tänka på det som hände.
Det som har kommit över mig i efterhand är förståelsen för makens sida av hela förloppet. Han som inte fick åka med i ambulansen utan skulle ha sinnesnärvaro att köra efter. När han kom fram fick han mina blodiga kläder bokstavligen slängda till sig och plötsligt sitter han med ett nyfött barn i famnen. Jag har insett hur liten plats pappan har i det hela, samtidigt som jag har förståelse för att prioriteringen ligger att rädda de som är i fara först. Egentligen borde han blivit erbjuden att få prata ut om det hela, även om jag misstänker att han skulle tackat nej.
Jag var helt utmattad när jag kom hem så jag gick och la mig och sov i en och en halv timme.

Bäst just nu: Att gosa med världens underbaraste och vackraste bebis. Tänk att man kan älska ännu ett barn så otroligt mycket. Tänk att kärleken räcker till hur mycket den än delas! När hormonerna slår till så kan jag sitta och gråta en svätt över att jag är så lyckligt lottad som har dessa fem underbara barn.
Sämst just nu: Att nysa, särskillt utan förvarning. Smärtan är så enorm!

Vad ska han heta?

Lilleman har hela tiden haft dubbelnamnet Clint-Ivar men det känns som om det är dags att välja.

Maken (som är ett stort Eastwood-fan) kom förstås på Clint från början. Jag avskydde det först, sen blev det väl sådär men kanske inte som tilltalsnamn. Nu har jag vant mig och faktiskt så känns Clint som ett helt ok namn nu. När man släpper tankarna på lastgammal westerhjälte så kan man lätt se det som ovanligt, coolt och lite sött samtidigt.
Ivar har hela tiden varit mitt absoluta förstahandsval. Det är helt i stil med de andra pojkarnas namn, lite gammelsvenskt (även om jag tvivlar att det är så svenskt från början) och tillräckligt ovanligt. Men Ivar för mig är en stadig kille, inte en liten sötnos som vi fick.

Syskonen har fram tills nu hejat på Clint, men nu när han är hemma säjer de Ivar. Själv velar jag fram och tillbaka. Just nu lutar jag mot Clint, medan maken å sin sida nu hävdar att Ivar inte är så illa det heller. Det är dags att välja!

Jag är inte mycket för att lämna ut syskonens namn, men är man genuint intresserad så går det rätt lätt att få fram deras tilltalsnamn via webbisar :-)
Dotterns namn blev något helt annorlunda än vad vi inriktat oss på till gossarna, så jag känner inte att namnet måste passa in i raden.

Snälla kom med åsikter!

Bilder







Förlossningsberättelse...

...eller avsaknad av en sådan. Jag missade ju det mesta. Inga värkar, ingen slempropp, inga tecken alls att något var på gång.

Klockan 23 på lördagskvällen satt vi och tittade på film (eller stod jag möjligen och borstade tänderna) i godan ro. 
En halvtimme senare låg jag i en ambulans och fattade just ingenting! Vet att det bekymrade mig lite att alla grannar stod uppradade och tittade på när jag kördes ut till ambulansen iförd bara blodigt nattlinne.
Jag minns att jag tittade på klockan när jag fick beskedet om akutsnittet och den var då 23.55 - klockan 23.59 (fyra minuter senare!) så var lilleman född. Jag tror klockan var bortåt halv fem sen på morgonen innan jag vaknade till och fick träffa honom och min man och då förstod jag knappt att det var mitt barn där i byltet.

Vi har förstått att vi hade jättetur med allt och att det hängde på att vi faktiskt kom in så snabbt som vi gjorde - och det var ju faktiskt ren tur att tajmingen funkade.
Alltihopa fick ett lyckligt slut i alla fall och det är huvudsaken.

Jag fick lite hemlängtan så i eftermiddags kom vi hem med den nya familjemedlemmen. Det gör ju ont i snittet förstås och lite halvgroggy är man ju i skallen. Jag tuppade av i badrummet inne på BB igår så jag har lovat sköterskorna att alltid ha min make på nära håll.
Nu ska man bara anpassa sig till vardagen igen. Helst utan att lyfta något tyngre än bebis och utan att plocka upp leksaker från golvet! Det blir väl största utmaningen det. Maken blir hemma ett par veckor så får vi se sen hur rörlig jag är.

Nu är han här!

Vår lilla Clint Ivar föddes kl 23.59 på lördagskvällen 8 augusti.
Längd 52 cm
Vikt 3505 gr


Ambulans och katastrofsnitt

På lördagskvällen såg vi en långfilm och sen gick jag ut i gäststugan där jag brukar sova eftersom det är så mycket svalare där än inne i huset.
Efter en stund fick jag syn på en spindel i taket så jag reser mig för att ta bort den. Så fort jag ställt mig upp så känner jag hur det forsar vätska nerför benen. Ok, där gick vattnet tänkte jag och la mig genast ner på sängen igen. Det är bara det att det inte är vatten som blöter ner sängkläderna - utan blod! Ringer in till maken som komer springandes och en stund senare kommer ambulansen. Inga fosterrörelser.
Kommer in till akuten där de försöker få upp mig för att kolla om jag öppnat mig, men golvet färgas rött och sen hör jag bara "akutsnitt" och så är jag borta.

När jag vaknar upp igen har vi fått en son. Moderkakan hade lossnat och barnet tappat vikt, gossen är mindre än de andra varit.
Det är nu man vill säga till sjkvården något i stil med vad var det jag sa. Men det tjänar inget till. I stället tackar jag gud att det hände när maken var hemma och att min mamma bestämt sig för attt sova i byn och inte i sommarstugan - hon kom samtidigt som ambulansen.

Bm besök

I morse hade jag tid för överburenhetskoll på sjukhuset. Bebis ligger fortfarande högt och helt rörlig (dvs ring ambulans om vattnet går). 
Livmodern har krympt sedan sist, men jag hade en annan barnmorska denna gången och hon tyckte inte det spelade roll. Hon försökte ändå få igenom snabb igångsättning (vi hade ju pratat om att det skulle bli idag) bla för att jag har svårt att ordna barnvakt/få hem maken snabbt nog OM vattnet skulle gå, men det blev blankt nej. Ambulanspersonalen ska få med fyra barn (varav en autist) i fordonet och förlösa mig däri - det verkar ju så väldigt mycket smidigare det än att boka en igångsättning i god tid.
Kommunens policy säger att de inte sätter igång en förlossning tidigare än 14 dgr från senast möjligt datum - i mitt fall visade ett av ultraljuden ett bf på 30 juli (det andra 20 juli...) Sen får barnet ligga hur fel det vill tydligen.
Sorry, jag är lite less och grinig.

Jag har fått tid för igångsättning 13 augusti kl 15.30 och jag kan lova att jag kommer att få vänta ut varenda minut tills dess! Med tanke på att jag hade sista mensen i mitten av oktober förra året så kommer jag då att ha varit gravid i 10 månader. Kortare tid än för elefanter är det ju förstås....
Mina fötter är så svullna att jag inte längre får på mig skorna, idag fick jag köra bil in till stan barfota.

Reflexer

Idag kom ett paket med lite småprylar som jag hade beställt. Två fina reflexer till syskonvagnen blev det: Pytteliten och Gullunge, från Lundmyr of Sweden.

Jättesöta!

Vad ska man säga..... Lite jubileum

Fortfarande ingen bebis! Jag hade ordentligt med värkar natten mellan måndag och tisdag och när det var fyra minuter mellan värsta kramperna så trodde jag att jag skulle få åka in och hämta mig en fin födelsedagspresent (jag fyllde 35 år igår minsann). Men nix...det ökade till 6 min, 10 min och efter drygt fem timmar så var alla värkar som bortblåsta.

I måndags så hade jag och maken egentligen jubileum - det var 7 år sedan vi gifte oss! Vi har sagt att om vi inte har ångrat oss efter 10 år så ska vi förnya våra löften och ha en stor fest igen, med samma kläder och i samma lokal. Tydligen ska det finnas någon magisk gräns runt 7 år, antingen är man nöjd eller så ligger skilsmässan i luften - men vi är fortfarande lika kära i varandra så det ser ljust ut :-)

Vi skulle haft utomhusbröllop men det regnade för första gången på tre veckor

I morgongåva den där dagen för sju år sedan så fick min man en bok av mig - en bok jag skrivit med titeln typ "358 anledningar till att jag älskar X" och där jag nämnt alla små saker som gör att just han var mannen för mig. Allt från hur han kramar mig när vi passerar varann till hur han kan namnet på alla rovfåglar eller värmen mjölken till mitt kaffe... Det finns gott om blanka sidor i den och ibland tar jag fram den och fyller på. För det finns verkligen oändligt med anledningar till att jag älskar min man. (Sen är det väldigt bra att ta fram den där boken om man någon gång tvivlat eller varit arg på sin partner, efter att ha läst några sidor så minns man varför man sa ja den där dagen.)
Vi hoppade över själva firandet av jubileet i år, jag är inte riktigt på humör just nu. Jag är så tung och less nu så ingenting känns riktigt kul.


Av samma anledning så firade vi just inte min födelsedag igår. Jag har avsagt mig tårta och presenter i år, men lovat att vi ska ha lite kalas när bebis kommit ut i stället. Mina föräldrar kom i alla fall och hämtade upp mig och barnen i går och bjöd på litet födelsedagsfika hemma hos dem. Mamma hade bakat scones och till det så blev det full "english tea time" - te förstås och så sconesen med olika marmelader, lemon curd, vispgrädde, maränger och småkakor. Fantastiskt gott och kunde absolut ersatt vilken födelsedagstårta som helst! Nioåringen hade haft mormor till att jaga blombukett från honom på alla ställen inom en mil från byn, det skulle absolut vara gula rosor tyckte han.



I kväll har jag bokat bio ihop med en kompis och hoppas förstås på att inte kunna gå. Vi har i alla fall biljetter till "Sommaren med Göran". Egentligen gillar jag inte riktigt mannen i/bakom filmen, men vad som helst är bättre än att sitta hemma och vänta på något som inte kommer att hända. 
Fredag morgon ska jag på tillväxtkoll och då ska de bestämma om de ska tvinga ut lilleman direkt.

RSS 2.0