Nu är man snart ikapp

Alla är på benen och relativt pigga igen. Huset ser ut som ett bombnedslag - vi har varit sjuka och inte orkat med det dagliga plockandet, vi var 10 pers i huset över jul, den stora veckostädningen hoppades över i helgen och nu skjuter vi det framför oss till kommande helg, tvätten ligger i drivor i tvättstugan eftersom maskinen gått varm med nästan uteslutande nerkräkta kläder/sängkläder senaste veckan....
Återvinningen har vi hunnit med nu och det var skönt att bli av med alla tomkartonger i alla fall.

Jag går här och försöker röja så det blir lite trevligt med nyårsfirande. Så bra mår alla att vi ser fram emot trerätters middag på nyårsafton :-)
Alla och alla...kvar är vår familj samt min svåger. Det hör nästan till att han firar nyår också med oss. Den dagen han skaffar egen familj kommer det att bli lite tomt efter honom på nyårsafton.
Åka bort och fira nyår känns inte aktuellt med våra barn, de behöver få somna i sina egna sängar tycker jag och det här med att bjuda in till storslaget party är inte riktigt vår grej. Men trerätters blir det som sagt och så fyrverkerier vid tolvslaget. Nyårsafton är snudd på enda gången någonsin som vi vuxna inte äter tillsammans med barnen. Barnen äter i vanlig tid och de får enas om sin meny och så äter vi andra senare när åtminstone de yngsta har lagt sig på kvällen. Vi erbjuder alltid barnen väckning i tid till fyrverkerier och tolvslaget, men det är sällan någon har lust att stiga upp. Femåringen tycker dessutom väldigt illa om höga ljud så han uppskattar inte den kvällen.

Det är konstigt men trots att vi och gästerna låg sjuka hela julen så känns det ändå som att det var en fin jul. Tänk vad minnet är kort! Vi hade gott om god mat (som det knappt åts av iofs), bra på tv, vacker gran, mängder med julklappar och nära och kära samlade. Det enda som saknades (förutom hälsan) var mina föräldrar. De har inte firat med oss på tre år nu: först var de sjuka, året därpå hade de lovat att fira med min bror och hans sambo +föräldrar och i år var vi sjuka. Hur gärna man än vill ses så får man skippa det om det handlar om aggresiv kräksjuka, så är det bara. Men NÄSTA år.... Nästa år måste vi väl ändå kunna träffas allihopa.

Julklappar

Jag måste ju få visa lite av vad jag fått för fint i julklapp! Jag måste ha varit ovanligt snäll i år, för jag fick många saker som jag är väldigt glad över:
 
(Det syns att jag gillar rosa)
Dessutom ett helt gäng Trisslotter, tre pocketböcker av Fredrik Lindström, presentkort på klippning samt lite julsaker som jag valt ut bland släktens arvegods :-)

Det var rekordfullt med paket under granen i år och alla var nöjda med sina julklappar.

God Jul till alla!

Nu har alla fem barnen, maken och jag + en av gästerna varit drabbade av magsjukan. Ett par av barnen piggnade till lagom till julafton och vi andra insjuknade i samma veva. Jag och min man hann åtminstone få i oss lite av julbordet innan det satte igång. Jag somnade under Kalle Anka - och det om något är ju ett säkert tecken på att allt inte sttår rätt till.
Julklappar i massor, jag fick så fina saker men det får jag återkomma till när jag inte behöver springa iväg och kräkas hela tiden.
Förhoppningsvis är alla på benen till nyår i stället och så får vi väl göra lite extra festligt då i stället.

Kräksjuka till jul, anyone?

Nu när alla klarat att hålla sig friska terminen ut så trodde jag att vi hade vårt på det torra och kunde få vara pigga hela julen. Men nej då....
I går kväll satt alla och tittade på tv i godan ro, när sexåringen helt utan förvarning spydde rätt ut (nu har jag glömt varför vi valde tygsoffor och inte skinnsoffa när vi bytte senast). Under natten insjuknade barnen en efter en och nu har vi fyra sjuka barn i huset :-(
Jag har varit uppe större delen av natten och sanerat sängar, kört tvättmaskinen oavbrutet och tröstat ledsna barn. Nu mår de bättre och alla är uppe påklädda och lekandes utom lillskruttan som alltid blir sjukast av alla.
Jag hoppas att det här är lika snabbt övergående som det kom och att vi kan ha gäster och må bra åtminstone från julafton och framåt. Håll tummarna!

I mitt vita vinterland

Snön bara fortsätter att falla. Så här mycket snö har jag inte sett på åratal! Ungarna är överlyckliga och spenderar så mycket tid de får i pulkabacken. Vi har fått en igloo och ett antal snögubbat på tomten också förstås. Jag är väl inte helt nöjd med att sitta låst i huset. Det är liksom inte tal om att dra iväg med bilen någonstans för nöjes skull. Jag är i alla fall väldigt glad och tacksöm över att vi har haft god framförhållning i år - alla julklappar är klara och maten är redan inhandlad.
Det börjar kännas lite osäkert om min svärfar och svåger klarar att ta sig hit till julafton som det är tänkt. Kommer de ut från sin uppfart så har de över 40 mil att köra i blixthalkan. Utan dem är det ingen riktig jul så jag håller tummarna.
Barnen får vara uppe lite längre på kvällarna nu när det är lov och de myser runt i sina tomtepyjamasar. Det första man ser på morgonen är gosiga små nissar som öppnar paket från kalendrarna :-)

Vintrig utsikt från sovrummet

Babycubes

Lilleman har börjat med smakportioner så jag har börjat så smått att laga och frysa in barnmat. Jag har faktiskt införskaffat burkar speciellt förändamålet: Babycubes

Det är små burkar med lock ("gångjärnslock" och inte lösa som bara kommer bort), de står stadigt i ett ställ i frysen och kan staplas så att de tar minimalt med plats. Till de andra barnen har jag kört  med lösa småburkar, men jag är så glad att jag kostade på mig de här nu. Jättesmidigt!
Jag hör till de som sparar på allt som blir kvar efter middagarna, så jag kommer att fortsätta använda dem sen till småslattar av sås, grytbas etc etc
Mina babycubes köpte jag via onetex.se och de kostar 90kr för 10x35ml och 120kr för 8x70ml

Snöflingor

Häromdagen satt hela familjen och julpysslade en hel eftermiddag i sträck. Maken också - jag tog ett kort för att jag inte skulle tro att jag drömt efteråt, men det får jag ju absolut inte visa här :-)
Så här fina snöflingor klippte barnen:



Kristyränglar skulle vi ju göra också. Men varför hålla sig till bara änglar när det finns så många andra fina bokmärken i världen?




Är det ens möjligt för en gran att bli vackrare ;-)
Självklart ska de inte ätas upp utan bevaras och beundras i all evighet...


En vit värld

Vi vaknade till en helt vit värld (åtminstone vår lilla bit på jorden) - vackert som ett vykort var det! Termometern visade -8 grader och det är väl så illa det blir här nere i Skåne.
Det var åtminstone fint så länge man satt inne i värmen, med tända ljus och glittrande gran brevid sig. Maken steg upp en halvtimme tidigare för att skotta snö så barnen kunde ta sig till bilen. Skrapa rutorna, på med värmen och så iväg.....De kom till brevlådan vid tomtgränsen. Ena bakhjulen hade frusit fast och bilen ville inte riktigt vara med på en tur till skolan. Grannen kom till hjälp och till slut så kom barnen iväg dit de skulle och jag tror knappt att de kom försent.

Nioåringen skulle ha godisbord i skolan idag (till skillnad från julordet de åt igår). Alla elever i två klasser, alltså totalt ca 40 barn, skulle i lag om tre bestämma vad de ville göra/ha med sig av godis, kakor eller snacks och så skulle de idag få gå loss på buffén efter lunchen. Tala om sockerchock! Min son väger lite i överkant så vi försöker hålla igen på sötsaker här hemma. Jag förstår inte varför skolan måste hålla på med sånt där då. De bestämde för länge sedan att de inte fick servera tex nyponsoppa på fritids för att det var för onyttigt, men sånt här går tydligen bra. EN dag med tex pepparkakor kan visst vara ok tycker jag. Inte fika varje dag i två veckor som det varit nu, plus frossande i socker idag. Jag var arg så jag kokade häromdagen och vi funderade allvarligt på att hålla sonen hemma idag. Men sen kändes det taskigt så igår bakade vi en sockerkaka och dekorerade den med grön kristyr, pyntade den så den såg ut som en julkrans och den fick han således med sig till skolan i morse. Bästa kompisarna hade med sig popcorn och chokladbollar, så jag kan ju bara tänka mig allt som fanns att välja på.
(Här fick jag göra en paus i bloggskrivandet eftersom nioåringen kräktes ner sin säng. Det borde jag ha väntat mig! Han kräks lätt pga av att magmunnen inte håller riktigt tätt när han ligger ner och även om hans medicin funkar bra så klarar magen inte riktigt ut stora mängder skräp. Jag bad honom ta det lugnt med godisfrossan idag - men hur lätt är det för en nioåring att inte frestas?!)

I eftermiddags lekte barnen ute i snön. Plogbilen lämnade en jättehög med snö utanför vår garageuppfart och en stor del av den snön släpades in på vår tomt i barnens pulkor. Nu har vi en liten igloo på uteplatsen. Barnen var själva som snögubbar när jag äntligen fick in dem igen.
Trevligt, men nu vill jag ha barmark igen. Ett par dygn med snö räcker tycker jag.

Första snön

Igår kom den första snön. De första flingorna kom vid lunch och det dröjde inte länge innan hallen var full med blaskiga ytterkläder och halvsmält snö på golvet.
Och så undrar folk varför man inte gillar vintern...

Julbak, lucia och klimatförändringar

Mycket på en gång!
Jag och barnen har bakat pepparkakor. Lilleman sitter ju med runt bordet nu och han roade sig med att kasta ner leksakerna på golvet och gnälla tills han fick dem tillbaka. Samtidigt ska man ju också kavla deg och få upp alla jul-hästar, -kaniner -nallar, -bilar och annat på plåten. För att inte tala om att man ska komma ihåg att ta ut dem från ugnen i tid också! Nästa år tror jag att jag ger mig på det när maken är hemma och kan hjälpa till att kavla för det var lite svettigt.

Jag har hunnit med att baka 2 omgångar lussekatter och fyra satser knäck själv. Nu börjar det verkligen kännas att det är jul på gång :-)

Luciamorgonen började på samma sätt som alltid i det här huset: Lång lyxfrukost i vardagsrummet och så lucia på tvn förstås. Annars håller vi hårt på att man bara äter vid köksbordet, men på lucia så sitter vi runt soffbordet och det blir nästan högtidligt bara just därför. Efteråt tog vi fram och klädde granen. Maken lider nästan av att se barnen täcka grenarna med pynt av det mer tacky slaget, men jag tycker det blir trevligt. Speciellt tvååringen sätter gärna alla röda kulor på samma gren (allihopa längst ut så den nästan bryts), alla stjärnor på nästa gren osv.... Visst får man flytta runt julgranskulorna och allt annat när ingen ser det, men det blir färgglatt och väldigt mycket bling :-D

Pepparkakshuset monterades ihop och pyntades. Alla stod runt om mig när jag smälte socker och jag förmanade och förmanade dem att hålla avstånd för socker det blir ju så förbenat hett. Självklart brände jag mig själv precis på slutet - när allt var klart och egentligen färdigpyntat så skulle jag ju bara "limma fast" en stjärna på skorstenens topp och sen tappade jag smält socker över två fingrar. Jag har gått runt med en kylklamp invirad i en handduk i handen.
Huset blev fint i alla fall och får nu stå ovanpå ett skåp till julafton, minst.

Nioåringen går på kyrkans ungdomsverksamhet och de har i veckan fått skriva böner om klimatet på rislampor. I eftermiddags åkte jag och fyra av barnen iväg till kyrkan - inte för att se lucia utan för att se dessa lyktor tändas och sväva upp i himlen till klangen av 153 slag från kyrkklockorna. Väldigt speciellt och väldigt vackert! Bortsett då från att jag hade en kylklamp med mig i handväskan att kyla mina brända fingrar på så var det absolut ett trevligt sätt att spendera denna luciadag.
  

Luciadags

Då var det dags för de årliga luciafiranden igen.
På dagis så kör de luciatåg utomhus, kl 7 på morgonen. Det är jättefint med alla ljusen ute i mörkret, men knepigt att klä upp barnen utan att de fryser ihjäl. Ofta blir det ju vinteroverall med tomtedräkt eller lucialinne som sitter som ett korvskinn utanpå. Förr om åren har jag lyckats kringgå det där med hjälp av en omlott-tomtejacka utanpå tjock fleecetröja och så då en lite tjockare tomtemössa. Men i år skulle femåringen vara stjärngosse (för att han är i äldsta gruppen) och så var lillskruttan med för första gången och hon skulle vara tärna.
Hur löser man då problemet med en pappstrut som sitter illa eller ramlar av och det dessutom ovanpå en vanlig mössa?
Jo, man syr en egen stjärngossestrut - en som värmer och sitter kvar! Fleecetyg inhandlades och sen hittade jag guldtyg och guldigt spetsband i mina sygömmor. Femåringen var själv med och bestämde hur det skulle se ut. Linne ville han inte ha och då fixade vi en stjärn-halsduk istället samt en vadderad stjärna till stjärnpinnen :-)
Här är resultatet:


Struten har en avtagbar pappinsida i övre delen och tar man ur den så kan struten användas som en vanlig mjuk mössa resten av vintern (om man nu gillar glittriga stjärnor som min son gör).




Lilltjejen fick en vit fleecekappa. Den sydde jag inte själv utan köpte färdig för jag trodde inte jag skulle hinna sy något - i efterhand känns det som att jag lika gärna kunde fixat den själv också och sparat några kronor, men men....nu slapp jag ju det.


Luciatåget var jättefint och båda barnen sjöng. Femåringen sjöng "Stjärna, stjärna du som tändes" ihop med två andra stjärngossar och känner man honom så är det STORT! Jag är så imponerad, glad och stolt och det var så att man fick tårar i ögonen.
Efteråt blev det knyt-frukost inne på dagis och sen var det dags att skjutsa de stora killarna till skolan.

Mysigt med ljus


Morgon

Min bil är på verkstaden sedan en månad tillbaka. I makens bil får inte hela familjen plats, men vi klarar oss utan att åka alla på en gång så här tillfälligt. Lillemans bilstol är dessutom jättekrånglig att flytta och därför vi bara får in tre större barn - och DET ställer till det med lämning och hämtning! Det är till att köra två vändor på morgonen, två på eftermiddagen etc etc 
När maken hade lämnat av de två stora på skolan och kört iväg för att lämna två på dagis så gick jag och la mig igen. Lilleman sov länge idag och jag var jättetrött. Jag hann inte mer än lägga huvudet på kudden så ringde telefonen. Nioåringen hade glömt gympakläderna. Det var bara till att börja packa ihop väskan. Lika bra det för jag insåg att sexåringen också hade glömt gympakläder idag.
När maken kom hem från runda två så stod jag på uppfarten med gympakassarna och direktiv om var de skulle lämnas.... han svor faktiskt lite grann :-)

Vi brukar ha ordning på sakerna här, jag tror bara att det har hänt en eller max två gånger förut att någon har glömt något *peppar peppar...*
Jag får skylla det på att jag känner mig lite småförkyld och därför tappade fokus en stund.
Jag tror faktiskt att jag går och lägger mig igen en stund.

Julbord

Igår kväll var det dags för årets första julbord. Vi går ju ofta på öppna förskolan och babysång i kyrkans regi och varje år bjuder de in alla föräldrarna till en "vuxenkväll" då vi träffas utan barnen och äter gott. Vi var ca 40 pers och alla tar med sig något i matväg - i år stod jag och en tjej till för lax + sås.
Det var hur trevligt som helst och det blir ju lite annorlunda när man inte har barnen med sig.
Till gröten och julgodiset efteråt så var det i vanlig ordning dags för julpyssel. De ställer alltid upp ett bord med pysselsaker och förslag på lite olika saker man kan göra tex ulltomtar, ljuslyktor etc Jag provade på decoupage som var helt nytt för mig (jag är ganska pysslig av mig men har aldrig provat det där förut). Det blev fina hängen till julgranen och sen målade jag på ljus också.Lite kul när man väl kom igång.

Hur högt kalori-intaget blev vill jag inte ens tänka på, men det drog nog över hela veckoransonen...
Inte heller hjälper det att jag har gjort knäck idag. Dubbel sats! Jag var tvungen att provsmaka en hel del, men hoppas på att jag ska kunna stå emot dem fram tills julafton i alla fall.
Jag får nog gå en riktigt lång promenad i morgon.

Utflyktskväll

Sexåringen och jag åkte iväg på en kvällsutflykt. Dagstidningen vi prenumererar på hade hyrt ett äventyrsbad i en av grannstäderna och vi hade fått fribiljetter dit. Det var kolsvart ute redan när vi körde hemifrån och sonen tyckte det var hemskt spännande alltihopa - både vara iväg när de annars brukar nattas och att bada själv med mamma. För min del såg jag fram emot att bada i simhall, jag badade ju inte på hela sommaren pga av bakterierisken som höggravid och nu kommer jag äntligen i mina badkläder igen dessutom. 
Vi hittade en parkeringsplats ganska långt från entrén och fick således gå över den dåligt upplysta perkeringen. På vägen till entrén passerade vi ett buskage. Intill stod ett gäng på 5-6 ungdomar och rökte. Jag hajade till lite men tänkte att man inte skulle behöva ta en omväg runt folk under 20, men lite oroligt kändes det. Hur som helst... när vi ska gå förbi dem går en av killarna ut på gångbanan och blockerar vägen. Han frågar om de (alla) kan få gå med mig in på badet. Nja....börjar jag. Då säger han att de har biljetter, men inte blir insläppta.
Jag försöker låta lugn och svarar att har de biljetter så kommer de ju säkert in de också. Och så går jag. Dörren var låst men en personal kom direkt och öppnade och tittade på våra biljetter. Jag tog sonen i handen och vi gick in. I ögonvrån såg jag grabbgänget visa upp en lapp i dörren, men de blev inte insläppta.
Om jag förstod det hela rätt så var det här en familjekväll och barn under 18 (16?) fick bara bada i sällskap med myndig person, så det var väl därför de ville gå med mig in.

Hela första halvtimmen i bade oroade jag mig för att gänget skulle stå utanför och vänta när vi skulle åka hem och jag ångrade så att vi hade parkerat så långt bort.
De var mysigt att bada trots allt och vi badade bubbelpool och åkte vattenrutschbana tills sonen meddelade att han var redo att åka hem och lägga sig. Det är ju skoldag i morgon, sa den snusförnuftiga killen :-)
Vi tog oss till bilen utan problem men det kändes inte roligt att gå samma väg tillbaka i mörkret.

Det här är nog första gången någonsin jag har känt mig obekväm med att vara ute när det är mörkt. Nu var det här i en kommun där de har väldigt mycket problem med ungdomsgäng och läser man tidningarna så råder rena vilda western inne i city. Men ska man behöva vara orolig över att vara utomhus efter Bolibompatid? Eller är det jag som blivit ängsligare med åren?

Julbild



Jag tror jag har goda chanser att få en fin julklapp av Tomten nu.

Julklapp till brorsonen

Jag kan ju inte låta bli att visa vad jag har köpt till min goa brorson. Han älskar bilar - bilar, traktorer, monstertruckar etc etc
Han får en liten ryggsäck i form av just en traktor:

Märket heter Pick&Pack och väskan kan man köpa för 299:- på www.baglovers.se
Jag hoppas och tror att han kommer att gilla den.

Stygnen tagna

Så var jag då äntligen av med stygnen efter förra veckans projekt då de värsta leverfläckarna togs bort. Ärren är större och fulare än vad jag hade hoppats på, speciellt på ryggen och i nacken. Om jag någonsin trodde att jag skulle bli snygg i bikini igen så är det liksom kört nu.
I ansiktet är det bättre och det är jag tacksam över. Ett streck på 2 cm + hålen efter stygnen vid tinningen, men det bleknar ju. Och hellre det här än det fula kliande märket som var där innan.
På det hela taget får man väl säga att det varit värt det. Jag kommer ändå aldrig att bli Fröken Sverige.
Skönt att bli av med kompresserna och medföljande plåstertejp som jag är allergisk mot. På slutet kändes det som om jag hade kliande lim överallt.

Viktnedgång

Nu är det exakt 1 vecka sedan jag började med min pulverdiet. Nu i början har jag bytt ut de flesta målen mat mot Naturdietpulver. Jag har fuskat lite grann ändå; ätit ute nån gång, biskvi när vi varit iväg och fikat, kakor på julskyltningen etc, men tycker ändå att jag har skött mig rätt bra.

Viktnedgång efter 7 dagar: - 2,2 kg

Man inser ju hur fel jag ätit innan! Sockerabstinensen försvann efter några dygn och nu mår jag bara prima. Man är jämnare i humöret, mindre svullen och sådär. Magsäcken rättar in sig rätt fort och man märker när man äter middag nu att det inte längre är till att trycka i sig tre jätteportioner för att det är gott - man är mätt efter en liten portion.

Maken har inte gått ner fullt så mycket, men han har å andra sidan fuskat mer. Men vi har pratat mycket om våra matvanor och även han mår bättre utan allt extra fett och socker. Igår sa han att han aldrig kan tänka sig att äta skräpmat igen. Vi får väl se hur det blir med det, men tanken är god.

Nya julkalendern: Superhjältejul


Bild från svt.se

Stål-Henrik och Silver-Sara lever pensionärsliv på planeten Julstjärnan. De berättar för barnbarnen om äventyr de upplevt.

Nå, vad tycker ni om årets julkalender?
Här får den klart godkänt av både barnen och oss vuxna! Jag tycker den är mycket bättre än tv-kalendrarna varit på flera år. Både julig och rolig. För en gångs skull så funkar programmet för alla barnen och inte bara för en specifik åldersgrupp. Tvååringen gillar att det är julpynt och superhjältar :-) och nioåringen skrattar åt att de gamla figurerna har pösmage och knarriga ryggar och sånt där som att SilverSara råkar slå till Stålhenrik i tid och otid. Vi är mycket nöjda!
I år har vi för första gången hoppat över att köpa till själva kalendern. Jag vägrar köpa en till varje barn och systemet vi brukar köra med - att namna luckorna och turas om - blir bara struligt. Dessutom öppnar de ju luckan i tv ändå. Det var lite gnäll innan kalendern började, men sen var det ingen som verkade bry sig om det. Nu är det färdigt med de dyra papperskalendrarna som man alltid ha ansett vara ett måste.

RSS 2.0