Pool!

Dagen har ägnats åt att sätta upp en pool :-)
Vi köpte en som var större än den vi haft tidigare, och stor var den verkligen. Det har tagit precis hela dagen att jämna till marken, släta ut poolgolvet, fylla med vatten och bygga staket. Min roll var väl mest att delegera uppgifter och heja på. Solen stekte och när det var som värst så satt jag och barnen inne och tittade på film med varsin glasspinne, alltmedan maken och hans bror bankade ner pålar till staketet....

Det kommer att bli så härligt med egen pool.

Tårtkalas

Idag har vi varit ute vid sommarstugan för att fira fyraåringen som ju faktiskt fyller 5 år på tisdag. Det skulle vara tårtkalas i stugan, med mormor och morfar - det har han önskat sedan länge så då fick vi ju ordna det.

Eftersom det är Mors Dag i morgon så gjorde jag en extra tårta, en "vuxentårta" med moccasmörkräm. Tårtbottnarna gled isär lite så jag stod och svor ett tag i köket, men den gick ju att äta även om den inte blev så snygg.


Lillkillen fick några av sina födelsedagspaket redan idag, bla en burk till att fånga och studera insekter. Vi hittade flera ganska snabbt och han studerade dem noga med förstoringsglas.


Vädret var helt underbart och vi spenderade lite tid nere vid stranden. Vattnet var faktiskt riktigt ljummet runt badbryggan (det är rätt grunt innevid) och ungarna fick doppa sig upp till låren. Tom jag gick i :-)

Det doftade hav och sommar och det är hemtrevliga dofter tycker jag som är uppvuxen nära havet och har tillbringat alla min barndoms somrar i skärgården. Enligt maken som är uppvuxen mitt i landet doftar det bara rutten tång :-) 
Jag bestämde raskt att efter skolavslutningen så ska vi börja sova i sommarstugan när vädret tillåter.

Hopprep

Jag köpte ett långhopprep med förhoppning om att barnen ska bli lite motiverade att röra på sig ute i sommar, i stället för att tjata om tv-spel och PSP hela tiden. De tycker det är superkul - alla tre killarna! Jag fick stå och veva hopprep precis hela eftermiddagen.
Fyraåringen visade sig både våga och klara att hoppa han också! Nu talar vi om killen som kan stå stilla och ramla. När andra barn klättrar i träd och ramlar ner, så består hans "trädskador" i att han står brevid och snubblar in i trädstammen. Kanske är det nog så, som vi fått föreslagit förut, att han som ligger så långt över sin åldersnivå i övrigt kanske redan har kommit in i sexårsfumlandet som de flesta barn går igenom runt tidig skolålder. (Storebror som är året äldre han kan ju mycket väl missa munnen när han ska dricka nu.) Men hoppa hopprep kräver ju en hel del i tajming och motorik och det är inga problem alls.
För nioåringens del så är nog halva nöjet med att hoppa hopprep att han får möjlighet att stajla sig lite inför granntjejerna. Han kan ju både hoppa in, göra konster i hoppen och hoppa ut igen :-) Det har tidigare gått en film på Disney Channel som handlade just om en cool kille som var superduktig på att hoppa hopprep och det har nog satt sina spår hos vår son.

Yes Clean & Care diskmedel

Jag vet inte om ni har sett reklamen för det nya diskmedlet från YES, men mina barn såg det på tv och tyckte att jag absolut skulle prova - jag som har så nariga händer (och envisas med att tvätta händerna med diskmedel när jag lagar mat, har plockat i disk, bytt soppåse eller annat ohygieniskt i köket).




"YES Clean & Care är ett nytt sorts diskmedel som hjälper till att hålla händerna mjuka och lena samtidigt som disken effektivt rengörs från fett och smuts.
"

Jag köpte det faktiskt när gamla flaskan tog slut och jag kommer aldrig att byta tillbaka!
Så, nu har jag gett dem lite gratisreklam. Jag köpte den gröna flaskan och även om jag inte tycker att just gurka är vad jag anser den mest renfräscha doft som finns så är den helt ok. Händerna blir rena (så klart) och det känns faktiskt som om man tvättat dem med en bra, exklusiv tvål och smort in dem med handkräm efteråt. No more nariga händer!
Jag kan verkligen rekommendera diskmedlet som självklart är svanenmärkt.

Tandvärk och hårmode

....Vilken rubrik!
Nioåringen fick tandvärk andra dagen på Legoland och i måndags var han så svullen över kinden att han inte hade full syn på ena ögat. Vi fick akuttid hos tandläkaren och det visade sig att han dels hade ett stort hål i en tand :-( och dels hade flera tänder som ville ut men inte hade plats till det. Vi kom därifrån med ett dunder-pencillinkur (tre fulla flaskor att dra i sig på 10 dagar) och tid för att dra ut minst en tand nästa vecka.
Det är nu ett år sedan han var på undersökning hos tandläkaren senast ( här blir barnen bara kallade med 1½ års mellanrum om de som sonen haft friska hålfria tänder). Jag vet att jag då, förra våren, påpekade att han inte längre tappade några tänder (han hade då halvåret innan gått med en lös tand som bara inte ville komma ut) men att han hela tiden fick nya tänder som därför hamnade på sniskan. De tyckte inte att vi skulle oroa oss eftersom alla tänder lossnar av sig själv så småningom... Så var det med det alltså!
Jag funderar på om han kan ha fått hålet i tanden pga av att vi sedan senvintern låtit honom borsta sina tänder själv? Kan det gå så fort? Det har ju sett ut som om han kunnat borsta ordentligt, men kanske vi borde göra det åt honom ett tag till?
Svullnaden har nu gått ner och han klarar sig från värken med regelbunden Alvedon. Jag frågade hur vi skulle fira/belöna efter tandutdragningen nästa vecka och han visste precis vad han vill göra - slinga håret! Bland de stora killarna på skolan så är det en hel del som har slingor i håret (som självklart ska vara antingen halvlångt och ostyrigt eller vara kort och stå rätt upp). Nu råkar jag ha ett paket slingblondering liggandes, så det är väl inte helt omöjligt att han kan få som han vill. Det känns lite tidigt att börja med sånt när han bara är nio år gammal och man får väl fundera på allergirisken också (även om slingorna inte ska in och kladda på hårbotten). Låter det som en OK önskan? Borde jag erbjuda honom en leksak eller fika istället?

Det är mycket nu....

Både dagis, skolan, öppna förskolan och alla aktiviteter har avslutningar och utflykter till både höger och vänster. Varenda dag är fylld med bussresor, tårtkalas och diverse aktiviteter utöver det vanliga.

Det har varit säsongsavslutning på "kyrkfritids" för nioåringen och han kom hem med allsköns saker som han tillverkat där. Mina favoriter var nog en drömfångare gjord av garn, kaffeskedar och en liten korg - den får bo på hans rum :-) och sen hade han också gjort en batikfärgad t-shirt med texten "I love tjejer" som han skrivit på den i rosa glitterfärg. Hur cool som helst faktiskt! Han avslöjade för mig att han ett kort tag övervägt att skriva "I love mamma" på den, men att han tyckte det skulle ha varit pinsamt att göra det bland högstadiegrabbarna. Min gullekille :-) Jag blev överraskad att han i alla fall inte tycker det är pinsamt att gilla tjejer, jag trodde sånt där med tjejbaciller höll i sig något längre upp i åldern.

I onsdags var jag och de tre yngsta iväg med öppna förskolan till ett grönområde mitt inne i storstan (förvisso frivillig aktivitet, men ändå). Vi tittade bla på kor, hästar, grisar, hönor och getter. Lilltjejen var helt till sig! Jag är själv uppväxt på landet och ser det som en självklarhet att alla barn har sett bongårdsdjur, men det är kanske inte en självklarhet ändå. Nu bor vi i ett litet samhälle, visserligen på landsbygden, men här är då inga djur så långt ögat når. Vi passerar både kor och hästar när vi kör till tex sommarstugan - men det är kanske vare sig så lätt att hinna uppfatta eller ens samma sak som att se dem på någon meters håll. De större syskonen har hunnit med fler liknande utflykter men inte ens de har väl hunnit studera djuren. Trevligt hade vi på vår utflykt, trots kalla vindar.

Igår var det dags för dagis att ge sig iväg. De skulle till en hembygdspark med alla avdelningarna och hade hyrt en stor buss. Fyraåringen var orolig eftersom han skulle bli tvungen att sitta brevid någon och sånt hänger han lätt upp sig på. När jag hämtade dem på eftermiddagen så hade de haft trevligt alla tre och de både sett påfåglar och fått äta glass i strut :-) Fyraåringen berättade glatt att han hade visserligen suttit brevid någon - en vuxen som han inte visste vem det var (personal på dagis!) - men han hade fått åka på bussens övre våning och haft bra utsikt vid fönstret. De var det enda som var viktigt för honom och förmodligen det enda han kommer att minnas av utflykten om en vecka.

magbild

Bilden tagen med mobilen, inför tjejmiddagen förra helgen. Jag har ju så dålig koll nuförtiden, men gissar på att jag var i v.31då.

Ljusgrön halterneck-klänning som jag hade med svart bolero över sen.
+ 12 kg

Legolandresan

Vi åkte tidigt tidigt på fredagsmorgonen, färja över till Helsingör och sen en lång bilresa genom Danmark. Vi kom fram ungefär vid lunchtid och checkade in på hotellet. Vi hade valt ett lite billigare hotell ca 5 min från Legoland och det visade sig att det låg precis vid en flygplats. Barnen var överlyckliga - vi hade vårt rum på tredje våningen med perfekt utsikt över alla starter och landningar :-) Maken och jag var något mer betänksamma men det visade sig att det var helt ljudisolerat, så bara fönstret var stängt så var det inga problem.
Väl inne på Legoland bestämde vi oss för att få i oss lite mat direkt då alla var hungriga. Vi valde på måfå ett av matställena i anslutning till ingången. Alla tog pizza och vatten och när det var dags att betala blev jag nästan kallsvettig. Det gick loss på 450 danska (över 600 svenska kr)! Barnens pizzor var i storlek med de minsta pizzorna man kan köpa i frysdisken här hemma - lite tomatsås, ost och typ två tunna skivor påläggsskinka. Under tiden vi väntade på vår mat så slog vädret om från solsken till ösregn. Det vräkte verkligen ner. Sen fick vi springa lite mellan skurarna. Barnen led inte direkt, det är ju mer vi vuxna som tycker att dåligt väder drar ner allting annat. Vi koncentrerade oss på inomhusaktiviteter och lite karuseller. Barnen var så klart ivriga och ville helst springa igenom allt, men vi försäkrade dem att vi skulle hinna åka precis allt och så många gånger att de skulle hinna tröttna ändå....

Lördagen inleddes med fantastiskt god frukost på hotellet. Barnen fick chokladkräm på frukostbullarna och vi vuxna kunde njuta av obegränsat med cappuchino. Allt detta vid panoramafönster med utsikt över både flygplanen och kaniner som åt klöver utanför :-)
Sen följde åtta timmars karusellåkande, 4D-filmer, bad i vattenpark och shopping - allt i strålande solsken och alldeles lagom värme. Fantastiska miljöer uppbyggda av hundratusentals legobitar överallt. Vi hann åka alla karuseller som barnen önskat sig, men det var inte mer heller. Vi hade lätt kunnat ägna en hel dag till åt den här gigantiska parken.
Det kostade en hel del både att äta och att handla där, men jag tycker vi höll i pengarna rätt bra ändå utan att behöva snåla alltför mycket. Barnen hade egna fickpengar med sig och gladde sig mycket åt nya byggsatser, nyckelringar och riddarsvärd i skumplast.

Vi var hemma framåt kl 01 söndag morgon med bortåt hundra foton i kameran och fantastiska semesterminnen.
Det var värt vartenda öre och jag är SÅ glad att vi kunde komma iväg - inte minst för att vi hade den här möjligheten att åka med bara två barn. Det hade varit stor skillnad att åka med de andra två också, att samtidigt se till fyraåringens specialbehov och dra runt på barnvagn bland alla människor.

Nu var vi i stället två vuxna, en sexåring och en nioåring - och barnen var precis i rätt ålder för att uppskatta allt!

Om en vecka åker vi på nästa minisemester med starkt reducerad barnaskara, då är det fyraåringen som fyller fem år och har valt egen resa.

Legoland

Kort blogg från vårt hotell i Billund, Danmark....
Lite kallt, lite dyrt - men alldeles fantastiskt!
Rapport från Legolandsresan kommer så småningom :-)

Bloggtips

Söta lilla Rut i Arvika, 94 år och bloggare :-)
http://rut.blogg.se/index.html

Ett ögonblick av lycka

Jag måste bara få berätta om något väldigt speciellt som hände igår. Jag har tänkt på det jättemycket sedan det hände och jag undrar om det var en engångsgrej eller om något har ändrats nyligen....
Jag och fyraåringen var på IKEA och handlade saker till hans nya rum. När vi stod i kassakön och väntade så stod han och hängde mot sidan av vagnen. Han har ansiktet vänt bort från mig, blicken ner i golvet och plötsligt hör jag hur han mumlar "Jag älskar dig mamma".
Jag blev helt paff och funderade på att fråga om jag hörde rätt, men valde att bara ta emot. Nu snackar vi om killen som sällan eller aldrig visar några känslor av det slaget! När han var runt två sa han samma sak, men efter det har jag på sin höjd fått höra att han gillar mig, kanske en gång om året. Han kramas inte, vill inte bli tröstad i famnen när han är ledsen etc.
Jag förmodar att jag får ta med i beräkningen att jag redan låg på plus hos honom som fixat ett rum han trivs i och dessutom var på väg att lägga 400 kr på småsaker han själv valt till rummet - men ändå :-)

Faktiskt så har han senaste månaden/månaderna självmant suttit brevid mig i soffan på fredagskvällarna och bara det är otroligt. Kanske han på sikt vågar bli lite öppnare mot omvärlden.

lackat bord

Fyraåringen önskade sig ett litet bord till sitt rum och på vinden hade vi ett sidobord i passande storlek. Det var lite för högt, så vi kapade det en halv decimeter så han ska kunna sitta bra vid det.
Eftersom bordet var helt obehandlat så letade vi igenom garaget efter passande färg och sonen fastnade (inte helt oväntat) för guldfärg som vi hade på sprayflaska. Några fula skruvhål täcktes med glittriga bokmärken och sen klarlackade vi ett par lager ovanpå. Fint ska det vara :-)

Nioåringen vaknade i natt och kände sig halvrisig med ont i halsen och idag har han varit hemmafrån skolan. Jag känner att det är något på gång hos mig också tyvärr. Det bådar ju gott (!) inför resan till Legoland på fredag....
Jag vill och önskar så mycket att vi ska få komma iväg, men det ska ju helst vara roligt att vara där också.

Nioåringen anmäldes idag till seglarskola på orten där vi har sommarstuga. Mormor och morfar står för huvudansvaret vad gäller skjutsandet/övernattandet etc i två veckor - och det vill det kanske till med tanke på att lillebror med stor sannorlikhet anländer någon av de dagarna! 
Sonen var med förra året för första gången och han tyckte det var jättekul. Själv är jag uppvuxen vid havet och fick min första egna båt innan jag fyllt elva, så jag tycker det är roligt att han får prova på sånt också. Mina föräldrar står i år också för kostnaden och jag fick en smärre chock när jag idag insåg var det kostar att vara med när man inte längre tillhör knattegruppen... Försökte prata med min mamma om det men hon tyckte inte att det var mitt bekymmer. Jag antar att man bara får tacka och ta emot, men visst känns det lite knepigt när vi själva aldrig skulle drömma om att lägga den summan på en tvåveckorsaktivitet för ett barn. Vi skulle kunna fixa aktiviteter till dem alla i ett år för samma summa :-/

Här kommer bilderna

Lillkillens rum:






Som synes är det ett grymt litet rum - säng och garderob har han kvar i sitt gamla rum. Alla färger och saker har han valt själv och han är en mycket lycklig kille nu. Inte mina egna förstahandsval, men å andra sidan är det inte jag som ska trivas därinne.
Han har fått en hasp så att han kan stänga om sig (och bl.a hålla klåfingriga lillasyster ute), men vi har satt den så att vi vuxna kan öppna utifrån med en linjal.

Lillskruttans rum:


Samma saker som innan, fast större rum. Just nu står allt lite ihopträngt eftersom hennes spjälsäng står kvar i ena hörnan. 
Väggarna är fullkomligt gräsliga, men de blir ommålade runt midsommar.
Andra halvan av rummet är brorsans "sovdel".

Melodifestival!

Lördagskvällen spenderade jag på tjejmiddag.
Jag skulle ha maken till att välja klänning åt mig innan men han hade väl helt rätt när han sa "Det spelar ingen roll vilken du tar - du ser tjock ut i båda". Det är få gånger i livet man kan komma undan med en sådan kommentar. Jag tog i alla fall en ljusgrön halterneckklänning och kände mig rätt fin trots allt.
Fantastiskt god trerätters middag (bara att komma till dukat bord :-) är ju lyx), trevligt sällskap och så förstås melodifestivalen på tv.
Otroligt påkostad historia, det börjar gå till överdrift tycker jag. Men kul att se spektaklet.
Ingen av oss gillade Sveriges låt så det var extra kul att rösta när det inte gjorde något om Sverige kom långt bak. Alla gillade vi Norges låt, jag hade bara hört den en gång innan och jag tyckte den var bättre nu när jag hörde den igen. Vilken seger! Väl unnat Norge, på deras nationaldag och allt. Med tanke på ur kass vår eget bidrag var så tycker jag nog man kan få gotta sig lite åt att grannlandet vann i stället :-)


Möblerat om barnrum

Nu äntligen!
Vi flyttade ju om två av barnen i våras och nu fick de två yngre också byta rum - med varandra då.

Lillskruttan har fått ett mycket större rum nu. Tapeterna är jättetråkiga och trasiga i det rummet, men jag har önskat mig en ommålning i present (fyller i sommar) och igår meddelade min käre far att när vi är bortresta över midsommar så kommer han och spacklar och målar om rummet i prinsessrosa :-)
De som har följt bloggen kanske minns att dottern i samband med husrenoveringen fick ett eget rum, ett litet rum som tidigare varit en stor bastu, och det blev så fint. Nu fick hon som sagt byta igen då vi vägt alla för och nackdelar mot varann. Jag tänkte mig att det här skulle vara ett utmärkt tillfälle för skruttan att prova på att sova natt i sin stora säng, då hennes rum nu ligger vägg i vägg med vårt sovrum. Tills vidare står alltså både spjälsängen och hennes juniorsäng inne i rummet. Gissa var hon somnade? I sin stora säng! Hon sa godnatt till oss som vanligt och gick in i sovrummet, men i stället för att be om att bli lyft upp i spjälsängen så sa hon bara "sova här" och la sig i sin stora säng. Hon har ju sovit middag i den förut, men det här var över förväntan. Jag behöver nog inte orora mig över att hon inte vant in sig tills lillebror anlänt och behöver spjälsängen :-)

Fyraåringen (snart 5, som har andra behov än de flesta jämnåriga) har alltså fått det lilla rummet som sitt lekrum. Det känns lite konstigt att det blev så. Om drygt ett år ska han ju börja skolan och man hade väl tänkt sig "vanliga" saker som skrivbord och liknande i ett eget rum. I stället så kommer han att fortsätta sova i rummet han egentligen flyttat ifrån. Han har kvar sin säng och sin garderob med kläder därinne och har fått en fondvägg av himmelsfärgat tyg med stjärnor. Det mindre rummet som nu blir helt och hållet hans blir alltså ett lekrum eller vad man nu vill kalla det. Nu får han sitt eget lilla krypin med de få leksaker han bryr sig om, en gungstol, hyllor med hans pågående projekt och en hörna klädd med regnbågsfärgat tyg med guldprickar. Han sover hos mormor&morfar i sommarstugan i natt medan vi flyttar saker och jag hoppas så att han blir glad. Han ska själv få följa med och välja vissa saker till rummet senare tex tavlor, vägglampa och sånt.

Jag får återkomma med foton, nu är jag helt enkelt för trött.

Galen vecka

Den här veckan är verkligen fullplanerad! Förutom de vanliga tiderna som ska passas med dagis, skola och träningar så har jag TIO andra saker planerade. Det är barnmorskebesök, vårshow på förskolan, läkarbesök med barn, skolutflykter där jag ska medverka, möte på försäkringskassan etc etc
Men det är redan onsdag kväll och vi bockar av aktiviteterna efter hand.
Till helgen kommer makens lillebror och även om det ser ut som om han stannar ett längre tag så blir det lite lugnare framöver.

Föreläsning Aspergers

Igår kväll så åkte jag iväg på en föreläsning om ADHD och Aspergers, med förhoppning om att få lära mig lite mer och kanske få tips om just Aspergers. Jag tänkte mig att det skulle vara i nån timme och sen skulle jag åka hem och se kvalet till Melodifestivalen efteråt.
Men...föreläsningen öppnas med påtalandet om att det skulle vara i hela TRE timmar. Alla i lokalen räknar snabbt ut att det inte kommer att avslutas före kl 22 och man hör att en hel del drar efter andan och suckar. Jag gissar att det var 280 pers där, varav 95% var pedagoger på övertid och så jag och några till i egenskap av anhöringa. Fika skulle finnas till försäljning i pausen, men jag hade inte räknat med att vara där så länge så de mynt jag hade med mig räckte inte ens till en kopp kaffe :-(
Föreläsaren var en man som själv har ADHD. Han jobbar med barn som har dessa problem och han var både kunnig och lättsam. Dock ägnades knappt 15 minuter av de tre timmarna åt Aspergers, som ju ligger helt åt andra hållet från ADHD. Sen var det bara att konstatera att det nog inte är tänkt att personer som själv har liknande problem skulle lyssna - mannen stod inte stilla i en halv sekund utan travade fram och tillbaka över golvet, ivrigt viftande med händerna.

Jag känner väl att det var en ganska bortkastad kväll för min egen del och när jag kom hem var jag vrålhungrig, trött i ryggen och allmänt kinkig för att jag hade missat festivalkvalet. Jag försökte få maken att redogöra för de andra ländernas bidrag - men dels hade han halvslumrat på soffan programmet igenom och dels så har han (som så många andra män?) inte förmågan att notera vad folk har på sig :-) Tyvärr. Jag noterade bara att Sverige tog sig vidare till final och det var ju för väl det. Inte för att jag tycker låten är någon höjdare, men det hade inte varit något nöje i att se stora finalen om vi inte kommit med. Jag som ska på festivalpraty på lördag och allt!

Prickar

Så här prickig är en liten tjej två hela veckor efter att sjukan brutit ut.




Som synes så är blåsorna borta och en stor del av sårskorporna också. Hon är inte längre rädd för att ta av sig tröjan utan har börjat acceptera att hon är jätteprickig. Tur är väl det för de där prickarna lär sitta i ett bra tag till! Även om de har krympt till små, små märken så är antalet på ett ungefär detsamma.
Bli fotad med prickar är däremot inte kul, särskillt inte när man bara vill gosa med pappa.

Nalle Puh-ägg

I en lågprisbutik inne i stan hittade jag jättesöta choklad/överaskningsägg, typ som Kinderägg fast i form av Nalle Puh.
Jag köpte ett helt gäng och barnen blev jätteglada när de fick dem i lördags kväll.
Leksakerna inuti var olika figurer från Nalle Puh-böckerna, dock med julmotiv. Fina, men avslöjar ju att det inte var några dagsfärska godisägg. Så här i efterhand kan jag ju se att själva ägget hade vintertema, men ändå.
Chokladen gick att äta i alla fall och barnen brydde sig inte så mycket om att firurerna hade tomteluva :-)

Lindström domare i På spåret

"Fredrik Lindström blir ny domare i SVT-klassikern "På spåret". På fredagen blev det offentligt vem som bildar par med nye programledaren Kristian Luuk. Lindström har själv varit med och tävlat i På spåret. Han och Luuk tar över efter radarparet Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg, uppger SVT."

Låter lovande tycker jag som är ett stort fan av Fredrik Lindström. Nu kanske t.om jag kan tänka mig att titta på programmet! Jag har inget emot programidén i övrigt, däremot har de få gånger jag har sett det tidigare varit som en enda stor gäspning. Jag betvivlar att man kommer att somna i soffan med Luuk & Lindström i rutan :-) 

Bärsjalar!

Jag har tidigare berättat om mina vedermödor för att hitta en riktigt snygg ringsjal till lilleman.
Jag hade aldrig provat sjal innan dottern kom, men när jag väl vant in mig på ringsjal så använde jag den precis alltid. Då färgade jag själv in en bomullssjal, sydde blommor och silverapplication på den och både hon och jag stortrivdes med den på alla sätt. Nu ville jag inte riktigt ha en rosa sjal till lillebror så jag har sökt med ljus och lykta efter en fin sjal som är lite roligare än de vanliga marinblå, svarta eller grå som man kan hitta överallt.
Så fick jag då tag i en sömmerska som lät mig välja färg på en sjal i thaisiden och application i strasstenar på den. Nu blev det visserligen inte guldfärgat siden som planen var från början, men väl så bra ändå.
Idag kom ett paket hem med en thaisidensjal i ljus rostfärg med hjärta på (nioåringen valde hjärta eftersom vi ju vill visa att vi älskar den som ligger i sjalen såklart) OCH en grön bomullssjal med stjärna på :-)

Jag är SÅ nöjd!
Vi provade genast bomullssjalen med lillskruttan i och jag hade faktiskt glömt hur smidigt det är med bärsjal. Nu har ju jag jättemage och ryggont, men det var ändå förvånansvärt lätt att ha henne på höften trots att vi inte la ner någon tid på att ställa in den perfekt. Hon spenderade ju mer eller mindre sitt första 1½ år i sjal och hon var mycket nöjd med att få sitta så nära mig igen, om än bara för fem minuter.

Jag misstänker att lillebror kommer att få bli buren en hel del han också när han kommer.

Bokat minisemester

Mitt i alla sjukor så har vi förresten bokat en minisemester som går av stapeln redan denna månad. Jag, maken och de två äldsta barnen ska åka till Legoland, bo på hotell och ha allmänt mysigt :-)
Jag var där när jag var ca 5 år gammal, men man kan ju misstänka att det är lite annorlunda och bra mycket större nuförtiden. Vi har hjälpts åt att samla info och bilder på nätet och har redan en semestermapp med allt samlat.
Legoland.dk
Vi vågar inte skjuta upp det till sommarlovet, för mig blir det här till att pressa min kropp till det yttersta ändå. Omgivningen ifrågasätter hur jag ska klara gå runt i en nöjespark i två dar, men jag får väl utnyttja alla sittbänkar som finns där och får barnen bara komma iväg en gång i år så är det värt nästan vad som helst. Så vi åker redan om två veckor och jag är nästan lika förväntansfull som barnen. Hoppas bara att vädret är ok. Det måste inte vara sommarvärme, men regn vore skönt att slippa.

Lillskruttan och fyraåringen får stanna hemma från denna resan - dels för att de två stora ska få uppleva lyxen av en förälder per barn och dels för att de yngre inte har samma behållning av det hela (lillskruttan är för liten och fyraåringen har behov som blir svåra att tillgodose utan att syskonen måste stå tillbaka).
Fyraåringen ska få en helt egen resa ett annat datum. I dagsläget önskar han Tivoli i Köpenhamn eller Liseberg. Då ska han få åka själv med både sin mamma och pappa (och ett syskon om han vill ha kamrat med sig att åka karusell med, men just nu vill han inte det).

borttappat betalkort

Under hela gårdagen så letade vi febrilt efter mitt VISA/bankkort.
Det är vid sådana här tillfällen som man inser hur handikappad man är utan en så liten sak. Jag kunde inte ta ut pengar i bankomaten (vilket jag iofs nästan aldrig gör, jag föredrar att vara kontantlös), jag kunde inte handla i affären, jag kunde inte göra internetöverföringar (jobbigt med dosor som kräver att man sätter i sitt kort) vilket snabbt påverkar både leverantörsfakturor och momsinbetalningar som skulle göras från företaget.
Efter att ha gått igenom hela huset grundligt samt ringt runt till alla ställen jag befunnit mig på, så var jag nästan beredd att ge upp. Ge upp i det här fallet betyder ju som bekant att spärra kortet samt beställa och vänta på ett nytt. Hade det gått så långt så skulle jag förmodligen åkt på förseningsböter från skatteverket också (som absolut vill ha sina pengar ett helt ologiskt datum varje månad) och det är ju extra tråkiga summor.
I morse efter att ha ringt maken och bett honom betala mina räkningar så gjorde jag ett sista försök att hitta kortet. Det kom fram! Var låg det då? Jo, i plånboken :-/ Det hade fastnat ihop med ett annat kort och eftersom jag inte hade plocket ut korten utan bara bläddrat igenom dem tidigare så hade jag missat det.
Maken bara suckade. Jag har varit av med kortet förut, men då brukar det i stället handla om att min plånbok är så sliten att alla korten ramlar ut huller om buller i handväskan. Lika bra att köpa ny plånbok tyckte maken nu. Jag förklarade att det inte blivit av - det är ju trist att lägga pengar på en sån sak. Du får väl köpa en mössa mindre till barnen nästa månad då replikerade maken syrligt. Visst är det så - jag lägger gärna pengar på roliga saker till barnen men helst inget alls på mig själv.

När vi avslutat hela det telefonsamtalet är Visakortet borta igen.... Den här gången hade fyraåringen "tittat" lite på det, samt lagt det på ett bra ställe (för att det inte skulle komma bort, enligt honom) nämligen under en sittkudde på golvet i vardagsrummet!


Sömnlös natt

Vi har nog alltid varit bortskämda med att få sova hela nätter, men så ibland kommer en sån där natt när man knappt hinner sluta ögonen:
Nioåringen skulle få gå till skolan igen idag, första dagen sedan sjukan. Detta har han längtat efter och därför sov han oroligt och var inne och väckte mig 6-7 ggr i natt för han vaknade hela tiden.
Fyraåringen sov också oroligt och vaknade ett antal gånger. Han ropar visserligen bara på pappa nattetid, men vaknar gör ju jag också. Dessutom kissade han ner sig så vi hjälptes åt att byta hans sängkläder mitt i natten.
Så lillskruttan då - hon låg och rev på sina läkande koppor hela natten, grät och snurrade som en vild kompass precis hela natten igenom. De flesta kopporna har börjat torka och det gör henne galen! Sedan sjukan så har hon sovit middag och de flesta nätter i vår dubbelsäng och jag kan säga att det ser ut som om man skalat kottar i sängen efteråt. Rena paradiset för någon som letar dna, men gräsligt för oss andra som får skaka/tvätta sängkläder fulla med sårskorpor :-/
Hon får fortfarande nya vattenfyllda koppor hela tiden så jag undrar hur länge det här ska fortgå.
Både hon och jag slocknade på soffan nu på förmiddagen, alltmedan fyraåringen byggde sig en skateboard av några kartongark och nästan en hel rulle tejp...

I eftermiddag stundar utvecklingssamtal för nioåringen på skolan. Det brukar åtminstone vara en riktigt positiv upplevelse.

Läkarbesök

Min sjukskrivning gick ut idag så jag hade fått ett nytt läkarbesök inbokat. Den här gången träffade jag inte den jag brukar, utan en barsk kvinna som ifrågasatte varför jag inte kunde vara på jobb som alla andra.
Hur förklarar man hur ont det faktsikt gör? Att varenda steg smärtar mer eller mindre? Att om jag bär en matkasse så känns det som att få en kniv inkörd i ryggslutet och en i underlivet? Jag är inget vidare på att uttrycka mig och jag måste erkänna att jag känner mig något undernådig när jag sitter där i stolen framför någon som ska avgöra min närmaste framtid. Hon såg allmänt skeptisk ut. Sen fick jag lägga mig på en brits och hon drog lite här och tryckte lite där - herregud så ont det gjorde!
Medan jag kämpade mig ner från britsen igen så skrev hon ut ett intyg på att jag ska vara stilla och sjukskriven t.om 21 juli. Men om barnet kommer senare får jag ta semester i stället var hon noga med att påpeka. Jo tack. Måtte barnet inte dra över tiden.

Lingon och Blåbär party

Ikväll kom jag iväg på L&B-party hos en kompis. Där fanns en hel del fint den här gången, men man får ju hejda sig lite. Jag köpte tre plagg:
Bilderna är lånade från lingonochblabar.se

Tunika Jasmine (blir ursöt till röda, vita, orange eller gula capribyxor)



Tunika Ella (tyckte den såg tråkig ut på bild tyckte jag, men jättesöt i verkligheten. Funkar att köpa större storlek att ha som klänning)


Piratbyxa My
Hittade ingen bild på dessa, men det är raka piratbyxor i marinblått utan några som helst krusiduller.
Jag köpte dem faktiskt till min slanka fyraåring som inte vill ha shorts med jobbig resår, skärp eller knappar. De flesta killmodeller på långa shorts ser bara för pösiga och otympliga ut på honom, han är ca 114 cm lång och har 86/92 i kallingar... I år kan han ha i princip alla långshorts som brorsorna växt ur i stl 98 till 122 (om man drar åt resåren) och av de 15 paren som hamnade i hans garderob så kan han tänka sig att använda ett (1) par! Det finns ju en anledning till att han är känslig så det är väl bara att se till att han får kläder som han kan använda.

Ljuset i slutet av tunneln

Prickarna börjar ge sig på killarna nu och framåt helgen gissar jag att de är helt återställda. Sexåringen ska gå tillbaka till förskolan i morgon och det är han glad för, de ska på besök i skolan då (han börjar ju till hösten och det är naturligtvis jättespännande).
Lillskruttan börjar kvickna till och har fått i sig lite välling då och då. I går var första kvällen som hon var på benen när vi bytte nattlinne på henne - hon tittade ner på sin mage som är täckt av koppor och sen skrek hon i högan sky och sprang och gömde sig :-( Jag förstår henne, hon ser inte rolig ut.
Hur som helst så börjar vi se ett slut på denna sjukan också. Allting passerar ju till slut som tur är.
Jag var uppe på sonens skola idag för att hämta hem lite läxböcker. Efter en veckas frånvaro så har han fem sidor matte, en uppsats, två kapitel läsning och lite naturövningar att ta igen. Undrar om jag hade så mycket att göra på en vecka när jag gick i tvåan?


Ang vattkoppor

En sköterska på sjukhuset berättade något för mig som jag gått och funderat på: Det finns redan vaccin mot vattkoppor!
I USA vaccineras tydligen alla barn mot detta sedan några år tillbaka och man räknar Vattkoppor som en nära på utrotad barnsjukdom där.

Den enda anledningen till att barn här fortfarande "måste" få denna sjukdom i Sverige måste ju vara att det kostar för mycket. När jag var ung, på 70-talet, så fick barn fortfarande barnsjukdomar som Röda Hund och Påssjuka. Nu för tiden så är det mycket ovanligt. Ett av våra barn fick påssjuka för ett par år sedan och de var helt till sig på Vårdcentralen, han hann få begynnande njursvikt innan diagnosen kom.
Min gissning är att vaccinet mot vattkoppor kommer hit också inom några år. Än så länge räknas det ju som en vanlig sjukdom som kan passera med visst obehag men ändå relativt "lätt". Sen finns det ju de som är som vår dotter och drabbas riktigt, riktigt illa. Vattkoppor ÄR en obehaglig sjukdom (personalen på sjukhuset som får in de svårare fallen underströk det noga) och jag tycker inte att man ska behöva gå igenom den när det finns vaccin i världen. Jag hade gladeligen betalat för den extra sprutan om jag fått möjligheten till ett val!


Natt på sjukhuset

Vi bestämde oss för att åka in till Distriktsläkarmottagningen när maken kom hem. Därifrån blev vi direkt vidareskickade till Akuten och Infektionsmottagningen (där de snudd på var klädda för rymdfärd när de undersökte henne). Lilltjejen fick dropp ganska omgående och tanken var att det skulle få igång henne så pass att vi kunde få åka hem på kvällen. Men hon blev inte bättre och vid midnatt hade hon fortfarande inte kissat och febern höll sig på 41 grader trots medicinerna. De hade knappt sett någon med sånt våldsamt angrepp av vattkoppor - hon har koppor/bölder över hela kroppen, tom i underlivet,  på insidan av ögonlocken och fulla munnen :-( Jag och maken turades om att sova i en fåtölj brevid lilltjejens säng så det blev inte mycket till sömn den natten heller.
Nu är vi i alla fall hemma och hon godtar att vi ger henne febernedsättande och klådstillande med jämna mellanrum. I morse fick hon t.om i sig en halv flaska välling så det ger ju hopp om bättring.

Personalen ifrågasatte informationen om att min man aldrig haft vattkoppor, varken som barn eller i denna vevan med ett helt gäng smittbärare hemma. Det vore näst intill omöjligt tyckte de. Tydligen kan man ta ett blodprov som visar om man haft det obemärkt, om man nu behöver veta säkert. Medan vi pratar så framkommer det att maken senaste veckan haft två små prickar som han rivit hål på, mitt på huvudet. Svårt att säga om de prickarna faktsikt representerar hela hans sjuka, men inte alls orimligt. Han är väl glad om det är så att han faktiskt har sitt överstökat.

Sjuk sjuk sjuk

Lilltjejen blev raskt sämre igår och prickarna sprider sig nu som en löpeld. Hon har hög feber och koppor stora som bölder över hela kroppen - från fotsulorna och upp i hårbotten. Hon klöser sig fördärvad och om jag rör vid henne så brister huden. Hon har inte sovit alls sedan lunch igår och hon satt och skrek sig igenom natten. Maken som jobbar jour idag gav upp vid fyratiden i morse och åkte till jobbet för att hinna sova ett par timmar. Själv är jag helt slut. Man är ju knappt människa om man inte får vila på 1½ dygn och särskilt inte när ens barn mår så dåligt.
I morse satt jag i telefon med barnakuten och tårarna bara rann och sen fick jag knappt stopp på dem igen. De tar inte emot barn med vattkoppor på akuiten pga smittrisken så det är lite av ett projekt att få en läkare att titta på henne, förmodligen gör de inget ändå även om det är lite oroväckande att hon inte ens kissat på ett dygn. Jag fick i alla fall i henne en matsked vätska i förmiddags, under stort tvång, och nu ser hon åtminstone lite mer närvarande ut.

Maken är på väg hem nu i alla fall och om hon håller sig hyfsat ok ett tag så ska jag försöka vila lite.

RSS 2.0