Nedräkningen kan börja

Nu vet jag varför det inte riktigt har känts som om det är jul i antågande: Den sista veckan i november brukar jag ha full koncentration på barnens paketkalendrar. Jag börjar samla småsaker redan efter sommarlovet och sen bara komplettera i slutet av november. Men 30 nov brukar jag och maken sitta halva natten och slå in 96 paket, notera dem i listor och knyta upp dem på barnens handbroderade kalendrar. Ett stressigt svettigt men kärt nöje.
I år blev det inte så alls. De tre äldsta barnen ville inte ha mina paketkalendrar :-(
Största killen gnällde så mycket förra året över att han inte fick stora, dyra saker i paketen så han var tidigt inne på att ha en vanlig chokladkalender i stället. På sätt och vis förstår jag honom - Det är svårt att hitta 24 fina saker till en kille (det finns en gräns för hur många extracoola pennor och suddisar man har nytta av, legogubbarna blev tråkiga och det kommer aldrig att hända att jag slår in tv-spel att hänga i kalendern). Sen hittade han andra paketkalendrar i leksakstidningarna och ville då ha en sån i stället. De är ju ganska dyra de också, runt 180-220 kr, men jag räknar ändå med att jag sparar en hel del på at köpa de färdiga så det kunde väl vara ok då tyckte jag. Eftersom storebrorsan fick välja en annan kalender så ville sexåringen och femåringen också göra det. Spelar ingen roll att de brukar älska att öppna julklappspappret på sina paket varje morgon - de hade bestämt sig och jag kunde inte övertala dem. Så nu har de två äldsta (helt otippat!) valt Pet Shop-kalendrar och femåringen valde Plymobil Riddare-kalender.
Lilleman är alldeles för liten för sånt där så då återstod bara Lillskruttan. Hon vill gärna öppna små paket :-) Lätt att hitta saker till henne för hon blir överlycklig för precis allt. Nu har jag slagit in allt från nattlinne, trosor, liten bok, figurer till slottet som hon slutligen kommer att få i julklapp, lite godis, tejprullar med julmotiv etc etc Det mesta är ju sådant som hon skulle fått i alla fall.


Jag misstänker att femåringen kommer att ångra valet han gjorde, men jag får nog ställa in mig på att tiden med väggen full av paketkalendrar för evigt är förbi.
Vemodigt tycker jag, men barnen blir ju bara äldre.

Femåringen som älskar att göra ritningar av projekt och sen bygga dem, han hade en annan idé om paketkalender. Som vanligt så får de stora byggprojekten tillverkas och stanna i mormor och morfars hus, men vi fick order om att spara på mjölkpaket och stora kartonger.......
Resultatet blev följande:


Ett torn som är ca 2 m högt! Innanför pappret finns ihoptejpade mjölkpaket så man kan verkligen öppna 24 små utrymmen :-)
Mormor ska lägga i något litet varje gång han är där och hälsar på så några extra saker får han ju på så sätt.

Julpyntat

Vi brukar dra igång hela julgrejen 1 december för att hinna njuta en hel månad, men det var ju första advent redan idag... Efter storstädning så släpade vi ner kartong efter kartong från vinden.
Julmusik på, julgardiner upp, tomtar i hela huset! Adventsljusstaken i keramik hade gått sönder så jag fick införskaffa en ny. Ljuset blev tänt till eftermiddagsfikat så dagen var räddad.

Jag älskar den här tiden på året och vill gärna ha MER jul :-D
Att det är hösttemperatur ute det stör mig inte det minsta - jag har gärna en grön jul om jag slipper skrapa bilrutor och vara rädd för att någon ska halka eller förfrysa någon kroppsdel.
Maken kom hem med nya julgardiner för några veckor sedan. För några år sedan hade vi en julgardinkappa som jag inte gillade (jag sydde extrastora julstrumpor av den förra julen) och efter det har vi inte bytt ut de vanliga panelerna till jul. Men nu hade han alltså på eget bevåg köpt julpaneler och jag gillar dem jättemycket.

Matchande kuddar till soffan hade han köpt dessutom :-) Guldstjärna till honom!

Femåringen ville inte ha någon egen hyacint i år, utan ville hellre ha en Amaryllis ihop med lillasyster. Det blev en av sorten Rock n´Roll (röd) och han fick pynta den efter eget tycke och smak.

Inte ett dugg överpyntad eller hur!
Höjden ska naturligtvis mätas efterhand som den växer och starthöjd idag var 13,5 cm.

Julskyltning

Så var då julskyltningslördagen över i Båstad.

Jag fick en bild som min bordsganne tog när jag packade upp, allt ligger framme i en salig röra.....
Här ser ni ju mig också, håll till godo :-)

Tomtenisse

Femåringen var hos doktorn idag för att kolla slemhinnorna i näsan. Han har näsblod jätteofta och sen kliar sårskorporna så han river hål och får ännu mer näsblod etc etc
De brände ihop kärlen i näsan och han var så tålmodig och duktig. Efteråt hade vi lovat att han skulle få göra ett besök i leksaksaffären och handla för en del av sina sparpengar plus att vi la till lite pengar. Han är på många sätt ett udda barn den här killen och han hittade överhuvudtaget ingenting i affären som intresserade honom :-)
Vi provade också med Panduro och det tilltalade honom mera. Han valde att lägga nästan en hundring på en tomte som man skulle bygga ihop. Nu visste vi att han inte skulle ångra sig så han fick köpa den och jag hjälpte honom att sätta ihop den hemma sen.

Det är ju ingenting man leker med och inte någon "barntomte"... Men sonen är jättenöjd och den lär stå som prydnad i hans rum länge, om inte för alltid.

Fantastiska läsare!

Jag måste tacka alla som läser den här bloggen. Ibland känns det som att det nog är en ganska ointressant blogg - men mitt liv är inte bättre än så här ;-)
Jag skriver varken om sex eller mode och inte har jag "frågestunder" eller tävlingar (även om jag funderat på att dra någon tävling någon gång). Faktiskt så skriver jag inte alls vissa dagar. Ändå ser jag på min besöksstatistik att ni är många som kikar in!
Tack tack! Jag skiver allra mest för mig själv, men det är alltid kul med läsare även om ni i nte kommenterar så mycket.

Lite dåligt med inlägg...

Det finns tre anledningar till att jag inte skrivit varje dag:
1. Jag är LAT
2. Jag har lagt mycket tid på förberedelser inför kommande julmarknad
3. Jag är på diet och har sockerabstinens med huvudvärk

Jag och maken jobbar på att gå ner i vikt tillsammans. Det behövs verkligen - det är inte så lätt för mig att komma i form när maken annars envisas med att köpa hem chips och lösgodis...
Nu ska han gå ner 10 kg och jag ska gärna tappa 15 kg. Vågen har i princip stått stilla sedan veckorna efter sonens födelse och jag längtar efter att se ut som mig själv igen. Jag vill inte vara plufsig, jag vill vara Viktoria som kan bära upp vilket trendigt plagg som helst. Inte nödvändigtvis en stl 34/36 som jag var för ett år sedan, men gärna en liten M :-)
Vi går ut hårt med måltidsersättning de flesta målen till en början. Jag vet att det fungerar, sist tappade jag nästan 25 kg på ett halvår, det gäller bara att inte falla för alla frestelser. Jag får i mig pulvret rätt bra, men maken har svårt för att inte kasta upp igen :-) Det är ju inte direkt gott! Jag har inte varit sugen på godis nu, men jag känner av den gamla vanliga abstinensen. Ett par dygn till så brukar kroppen komma i ordning, men de senaste dagarna har jag känt mig lite gnällig.

Tomtebyn

Igår hade skolbarnen studiedag och då passade vi på att åka med dem till "Tomtenbyn", dvs Vellingeblomman i Vellinge och deras butik.
Det är egentligen en blomsterhandel som också säljer heminredning, som också bygger upp en kilometerlång slinga med tomtar och julpynt... Vi åker dit med barnen varje år och det är faktiskt trevligt för vuxna också. I år delade vi på barnen och jag och maken hade alltså bara två barn med oss, de stora dessutom. Jättemärkligt att inte köra barnvagn! Jag kom på mig med att försöka räkna in barnen lite då och då men kom ju aldrig längre än till 1, 2... :-)









I morgon åker jag och tvååringen och femåringen dit. Man kan ju misstänka att det tar ännu längre tid att titta på alla tomtar som rör sig, alla ljus och icke att förglömma julkrubban med riktiga får och åsnor. Mormor följer med också, hon har aldrig varit där förut.

Nyopererad

Jag har ju haft lite problem med hormonförändringar senaste åren och nu när jag var gravid senast så fick jag en del leverfläckar som växte och kliade.
Idag var det dags att ta bort dem. Inga problem tänkte jag kaxigt - man har ju gått igenom ett kejsarsnitt med efterföljande smärtor.
Tja...sprutorna med lokalbedövning var inte att leka med och när jag sen låg där med operationsduken över ansiktet och hörde läkarens prat med sköterskan om hur de karvade så började det snurra rätt ordentligt. Jag tuppade av. Jag är nog lika mesig som vanligt, det är bara att inse.
Jag har kompresser lite här och var och att det kunde göra så ont i efterhand det trodde jag faktiskt inte. Stygnen stramar och jag vågar ju knappt röra mig. Jag förstår inte hur jag ska kunna sova i natt, men det visar sig väl.

Stygnen ska klippas om drygt en vecka. Fåfäng som jag är så hoppas jag ju på att det läker snyggt nu, åtminstone i ansiktet.

Barnkalas

Igår var de två äldsta barnen bjudna på kalas och jag var iväg och fixade en present innan. Vi har till barn i skolåldern kört med presentkort på bio ett tag nu, men jag fick tag på något annat lite mer speciellt. Det är ju annars så att de flesta barn har redan "allt".
Födelsedagsbarnet fick.....en sten :-)

Fossil (Teknikmagasinet, ca 99kr)
Det roliga med stenen är att man får med verktyg för att hacka och pensla ut skelettdelar så att man till slut kan bygga ihop en modell av en dinosaurie.

Jag vet inte riktigt vad ni brukar lägga på presenter till barnens kompisar? När flera av barnen är bjudna kan jag tänka mig att lägga några tior extra på paketet, men denna dinosauriestenen var nog nära min övre gräns. Samtidigt får man ju inte så mycket för runt femtiolappen nuförtiden. Men jag brukar vara bra på att köpa när jag kommer över något :-) Vi har ett skåp med presenter att ha på lager - ibland hittar man ju saker som är bra men inte så dyra och så slipper man ju också att jaga presenter i sista stund. Det mesta i mitt "lager" är dock saker till barn i förskoleålder, men också lite böcker från bokreor etc.
När vi har barnkalas här så kommer kompisar med riktigt dyra saker, 100-200 kr per paket är inget ovanligt. Jag säger varje gång till föräldrar att paket inte är nödvändiga, att gästerna kommer och firar barnens födelsedagar är tillräckligt. (Mina barn är helt införstådda med detta och jag lovar att de inte skulle bli besvikna). Det ska ju inte behöva bli så att det finns barn som inte har råd att gå på kalas. Det är ju kalas jätteofta när barnen kommit upp i skolåldern!

Jag läste en gång om en familj som i stället för paket gav bort "en upplevelse", tex att födelsedagsbarnet får komma hem till dem och baka valfri dag. Låter jättetrevligt, jag tror de flesta barn gillar att baka, men inte alla föräldrar tar sig tid att låta bernen hjälpa till. Samtidigt så kan jag väl känna att det kan slå lite fel. Det är nog många som har tillräckligt dåligt samvete för att de inte anser sig ha tid att göra sådant med sina barn. Hur skulle jag själv reagera? Kul för barnen att få baka hos en annan familj förstås, men tror de att våra barn inte får göra sånt hemma?

Babyoverall

Lillemans leopardoverall blev till slut för liten. Han gjorde ett jättehopp från stl 44/50 direkt till stl 62 efter att mjölkersättningen bytts ut till den mjölkfria varianten och en ny overall fick införskaffas.
På HM hittade jag den här:

HM 179:-
Jag hade en bra rabattkupong liggandes, så den blev väldigt billig i kassan :-)
Leoparden blev en nallebjörn. Nu handlar vi inte med ambitionen att vår son ska se ut som en djurunge, men jag är svag för gulliga ytterplagg..




Nya soffor!

Så har vi då slängt ut vår hörnsoffa i skinn och köpt två nya fräscha soffor i stället.
Den gamla köpte vi på Blocket för ett par år sedan och den var då i nyskick, Inte för att den var särskillt ful nu, men sliten som bara den! Ett av barnen hade dragit ut små bitar av stoppningen, barn som kissat ner sig eller spytt i soffan... Skinnsoffor har ju den klara fördelen att de går att torka av, men den här kändes helt enkelt inte fräsch längre.

In kom Klippan soffor - enkla men hållbara. Vi har ratat dem tidigare och tittat på dyrare soffor, men jag tror vi valde rätt. Tvättbar klädsel och framför allt så kan man byta klädsel utan någon jättekostnad. Själva soffan ligger ju på en prisnivå som gör att man kan byta rasket dessutom när de blir för trista.
Vi valde en röd och en svart. Jag var lite tveksam i början och försökte övertyga maken om två svarta, men nu när de står här klara så är jag jättenöjd. De två sofforna tar ju en hel del plats (de står i vinkel som en hörnsoffa), främst fyran är superstor, jag tror det hade känts väl kompakt med allt i svart.
            
De är betydligt hårdare än den nersuttna hörnsoffan vi vant oss vid, men fantastiska att ligga på. Vi ligger ju alltid ner och tittar på tv efter att barnen lagt sig. En vuxen ligger lätt raklång i fyran och det finns ändå en sittplats över. Hörnsoffan hade plats för 8, men i dessa kan man rada upp hur många ungar som helst :-) Vi köpte till en sittpuff också, men det blir nog fler så småningom. Kul med sittplatser så man kan sitta runt om stora soffbordet om man har gäster.
Jag är så glad att det här blev av, vi har pratat om att byta soffa länge och det här var på tiden.

Nedsågad ek

I vår by har det länge stått en ek, och då menar jag LÄNGE. I en av de värsta stormarna för något år sedan så föll en rejäl gren ner över intilliggande gång/cykelbana och sedan dess har jag alltid varit lite orolig för att något ska falla ner över bilen när vi kör förbi på väg till dagis eller affären.
Några beslutsfattare i kommunen kände nog likadant för när vi körde förbi häromdagen så höll de på att såga ner eken.

Barnen tyckte det där var intressant och spännande på alla sätt, så i förrgår tog vi oss en promenad dit för att titta på det itusågade trädet som låg kvar. Vi försökte oss på att räkna ringarna i stammen för att få ett hum om hur gammalt trädet var, men vi gav upp efter de första 100 linjerna.



Trädet var sågat i många jättebitar och stammen som fanns kvar var bara högst ett par decimeter hög. Barnen tyckte det såg ut som ett bord. Några "sågbitar" runtikring såg ut som melonklyftor, någon som en stor pizzaslice.... så barnen dukade bordet till kalas med trä-mat.

Idag så var det en artikel i regionstidningen om just nedsågningen av trädet. Det var förstås en del bybor som var uppretade över att deras ek sågats ner. Trädet hade ju bedömts som ruttet och en fara för allmänheten, men tydligen så var det några förstå-sig-påare som inte höll med och tyckte att trädet borde fått stå kvar.
Jag väljer att inte ha någon åsikt i just den frågan (jag har inte bott i byn tillräckligt länge för att ha några emotionella band till denna ek).
Det roliga med artikeln var i alla fall att det fanns med en bild på det itusågade trädet....och barnen blev jätteglada vid frukostbordet för att deras "dukade bord" var med i tidningen! (Det var förmodligen bara vi insatta som såg att det var melonbitar och pizza på bilden - utomstående kan lätt luras att tro att det är vilka träbitar som helst som låg där helt slumpmässigt.) Det var hur som helst dagens höjdpunkt och det stora samtalsämnet i bilen på väg till skolan :-)

Till en liten flickas minne

Halkade på Tradera in på en auktion med en pärlplatta...
http://www.tradera.com/Kop-min-parlplatta-till-minne-av-min-van-Hanna-auktion_102136250

Det en tjej som säljer pärlplattor till minne av en kompis som dog i cancer nyligen. Det är ju att man blir gråtig.

Hello Kitty BB

I Taiwan finns det ett Hello Kitty BB.

Det är ju i alla fall ingen som helst tvekan om vilket företag som är sponsor...


Lite för mycket kanske?

Nya bilder



Och i sin brandmanspyjamas :-)

Lilleman i brandmanspyjamasen


Brandgenomgång

Idag har vi varit duktiga. Jag har bytt batterier i brandvarnarna och vi har även satt upp en brandvarnare till, i barnens nya lekrum. Redo för en säsong med tända ljus :-)
Jag har haft brandövning med barnen och gått igenom var och hur man tar sig ut snabbast. De kan det där rätt bra numera och förhoppningsvis så sitter något kvar om det skulle behövas.
Store killen kan redan brandsläckaren och idag har han fått lära sig öppna fönstrena så de kan ta sig ut den vägen om det brinner i hallen eller vid köksingången. Barnen tyckte det lät jättespännande att kasta ut täcken och kuddar och slänga sig ut... Nu bor ju vi på markplan så det är ju inga svindlande höjder precis, men det känns bra att de vet att möjligheten finns. Jag lovade att nästa sommar ska de få prova att hoppa ut (de största barnen alltså). 
Måtte man aldrig behöva använda de här kunskaperna! Och måtte barnen aldrig behöva göra sånt där utan vuxen.

Jag är uppväxt i ett tvåvåningshus och vid minst ett tillfälle under barndomen så körde min pappa brandövning med oss och jag och brorsan fick prova att klättra ut på en brandstege som vi hade hoprullad i en garderob och som man skulle slänga ner från fönstret på övre våningen.
Makens hus brann när han var liten så han har en riktig erfarenhet kan man säga.

Här kör vi brandövning lite då och då. För något år sen så hade momor igång brandvarnaren och ett av barnen sprang in på sitt rum i stället för ut. Nu var det dock ingen eld och det är en normal reaktion för mindre barn antar jag, men det vore bra om de tog sig ut i stället när det verkligen gäller.

En julklapp fixad

Det här är då en av sakerna som dottern får i julklapp:

Jag har tittat efter ett sånt slott rätt länge, men de har varit så himla dyra. När de kom ut i handeln för ett par år sedan låg priset på ca 1200 kr. Idag är det nere på 500.
Det här hittade vi dock på Blocket - i nyskick och med ett antal figurer till och för betydligt mindre än så. När maken bar in det från bilen sent på kvällen så uppstod ju direkt frågan om var i huset vi skulle kunna gömma det fram till julafton. Det slutade med att vi fick köra hem det till mina föräldrar och där står det nu i bastun med en filt över :-)

Farliga barnvagnar

Aftonbladet 10 nov:

Barnvagnar av märket Maclaren stoppas av butikskedjan Babyland. I USA återkallas en miljon vagnar av samma märke sedan flera barn fått fingertoppar allvarligt skadade. – Vi kommer inte att sälja några nya vagnar i våra butiker förrän vi har fått besked om hur Maclaren vill göra i Europa, förklarar Rolf Ericsson, vd för Rexinus som äger Barnens Hus och Babyland.
Den senare kedjan säljer Maclaren-barnvagnar, och efter rapporterna om olyckorna i USA har även svenska konsumenter hört av sig till butikerna och huvudkontoret.
– Vi har också fått in mejl från en person som upplevt något liknande och där barnet hade klämt sig utan att bli allvarligt skadat, berättar han. Företaget har nu kontaktat Maclarens Europahögkvarter som har lovat att återkomma med besked.
– De jobbar med det här, men det låter på dem som att de inte förbereder någon återkallelse i Europa.Efter rapporter till tillverkaren om att minst tolv barn i USA fått fingertopparna avklippta i vagnarnas gångjärn meddelade USA:s konsumentverk CPSC att konsumenter omedelbart bör sluta att använda de återkallade produkterna. Men amerikanska Maclaren erbjuder ett kostnadsfritt skydd till gångjärnen som passar till företagets samtliga barnvagnstyper.– Men vi har ännu inte fått någon riktig information om hur skyddet fungerar, säger Ericsson.
Olyckorna i USA har inträffat genom att gångjärnen klippt av eller trasat sönder barnens fingertoppar.
– Det är när man packar ihop eller fäller upp vagnen och har barnet alldeles för nära vagnen som det finns en kläm- eller klipprisk, säger Ericsson.
Anna Strandberg, barnsäkerhetsexpert på Konsumentverket, ger därför rådet att inte ha barnen för nära vagnen vid sådana tillfällen. Och på Babylands hemsida finns samma råd.

Återkallandet i USA gäller alla Maclarens enkla och dubbla paraplyvagnar:
Volo, Triumph Quest Sport, Quest Mod, Techno XT, Techno XLR, Twin Triumph, Twin Techno och Easy Traveller.

Produkterna är tillverkade i Kina och har sålts i USA sedan 1999. Rolf Ericsson bedömer att Babyland sålt kring 15 000-20 000 Maclaren-vagnar i Sverige de senaste åren.

-------------------------------

Det är lätt att klämma fingrarna när man fäller upp/ihop många andra vagnar också (dottern klämde sig i sin Brio sulky när hon försökte hoppa i den innan den var låst i uppfällt läge) - så det gäller att hålla koll så att ingen kommer för nära med fingrarna.
Om man har någon av vagnarna som nämns i artikeln så kan det vara läge att höra av sig till försäljningsstället för att se om de har fått mer info.


Borta i migrän...

Det senaste dygnet var inte så roligt.
Jag har haft migrän lite då och då sedan tonåren. Hur det uttrycker sig - förutom huvudvärken då - har förändrats under och mellan graviditeterna. Jag har färre migränanfall när jag är gravid, men nu är väl kroppen tillbaka till det vanliga igen. Igår var det en av de sämra omgångarna jag haft, men i gengäld så var jag nästan inte illamående alls. Det tackar jag för! I stället var balansen helt ur funktion och blundade jag visste jag knappt vad som var upp eller ner. Ungefär som när man var ung och söp sig stupfull på krogen, kommer hem och ruset sakta byts ut mot baksmälla. Under dagen tryckte jag i flera riktigt starka tabletter, såna som slog ut smärtorna efter kejsarsnittet. Inte ens det hjälpte, det kändes ändå som om man hade ett åtdraget spännband runt skallen. Vid kl 22 lyckades jag äntligen somna, med täcket höver huvudet.
När jag vaknade i morse var allt som vanligt igen. Man uppskattar verkligen en helt vanlig vardag om man kan stå på benen.

Superfyndat!

Jag tog en runda på shoppingcentrat för att införskaffa bla långärmade tröjor till dottern och någon body till Ivar. Det visade sig att många av klädbutikerna hade halva reapriset nu så jag kom hem med tre stora kassar kläder :-)

* 5 st tröjor till dottern
* 2 bodysar till lilleman
* slipover till lilleman
* pyjamas till lilleman
* byxor till dottern
* kjol till dottern
* 2 par jeans till mig
* tunika till mig
* 3 par strumpor till stora killarna
* 4 par trosor till mig

Allt för strax under 600 kr! Jeansen till mig kostade ca 120 kr paret och jag är SÅ nöjd. När lilleman föddes köpte jag mig tre par mjuka byxor med resår i midjan - att ha tills jag kom i mina vanliga kläder igen. Nu är lillen tre månader och jag är långt ifrån en stl 34/36! Nu ska mjukisbyxorna ut (eller åtminstone inte användas utanför hemmets väggar), men jag får allt klara mig på de nya jeansen och försöka träna bort de extrakilon som är kvar.


På TV

Så var jag då fast i realitysåpan/dokumentären Ullared... 
Jag är uppvuxen i Blekinge och bekanta åkte därifrån med bussresor till Ullared med jämna mellanrum, så man hade ju hört så mycket om fenomenet, om hur billigt allt skulle vara etc.
Jag har varit där en gång faktiskt, jag och maken åkte dit med en kompis när vårt första barn var bebis. Jag tyckte inte det var så mycket att ha - jag tror vi köpte med oss typ en skjorta till sonen och en cd med julmusik. Men så har ju jag heller aldrig haft så mycket framförhållning att jag ens funderat på att köpa fryspåsar för ett helt år!
Jag tänker så klart nu på paret som åker dit varje sommar. Mannen dricker öl på campingen medan frugan och barnen shoppar bort en sisådär 50.000 kr under två veckor. När jag såg första avsnittet så tänkte jag direkt att de måste skämmas när de ser programmet i efterhand. Och barnen?! Hur kul kan det vara när det kommer ut över hela landet att de får köpa alla sina kläder på Ullared?
Efter vad man sett på löpsedlarna sen så tyckte de nog inte att det var så bra att ställa upp på tv.

Jag kan gå med på att schampoo, fryspåsar, strumpor etc ÄR billigare där i varuhuset än på den lokala stormarknaden. Men att handla för ett helt år? Betyder det att de verkligen inte handlar några andra varor än typ mat under resten av året? Inga födelsedagspresenter, inga underkläder, ingenting? Även om det är trist att bära hem disktrasor och sånt så vill jag nog ändå ha utrymme för lite shopping. Jag tycker det är trevligt att kunna impulshandla då och då! :-) En ny top om man ska på tjejmiddag, en diskborste med roligt mönster, ett reafynd som är ett riktigt kap, eller när man springer på en julklapp som bara är helt rätt till någon.
Ok, låt säga att man verkligen avskyr impulsköp. Femtiotusen på ett år blir ju drygt 4100 i månaden. Min familj är en mer, men barnen är yngre så det jämnar kanske ut sig: Vi gör inte av med några 4000:- i månaden på kläder, shampo och förbrukningsvaror. Möjligen när det är vinterkläder på gång, men det är nog precis det med.
Jag tycker synd om mannen som önskade sig att få åka till Kanarieöarna i stället. Har man sparat ihop 50.000 kr att bränna på en semester så förstår jag om man åtminstone vill göra annat än att sitta på en svensk camping!


När jag ändå är igång med att skriva om tv-program - har ni sett Silent Library? Jag har ju sett trailern för programmet och hade inga som helst tankar på att titta på något så korkat. Sen zappade jag bland kanalerna och hamnade mitt i ett avsnitt. Lag med fnissiga ungdomar lottar om vem som ska utsättas för saker som pottklippning, tabascoätning, piskrapp över ändan etc etc Tystast vinner.
Suck, det var ju som att råka titta in på en förfest hos ett grabbgäng! Skadeglädjen var enorm och kräkningar, smockor och kissiga kallingar gnuggade i ansiktet framkallade kvävda skrattsalvor hos alla. Jag vet inte om jag har bevittnat något töntigare på tv förut - några hade tom ljudlösa high-fives (man slår i luften brevid). Självklart var det bara grabbar, övre tonåren eller så gissar jag, och de verkade ha en höjdardag. Det skulle inte förvåna mig ett ögonblick om programmet tas efter ihop med några öl hemma hos någon som har föräldrafritt en fredagskväll.
Måtte mina barn hålla lite högre nivå på underhållningen!


Julfotograferingen avklarad!

Att ta foto på barnen iförda allehanda julbeklädnader räknar jag som ett av årets största projekt. Man kan nog dela upp det i fyra delar:
1. Införskaffandet av lucialinnen, tomtedräkter etc samt gå igenom så storlekar stämmer och se till att allt blir strykt.
2. Klä på barnen och få dem att hålla sig hyfsat skrynkelfria och rena tills att kameran går igång.
3. Ta minst en bild där alla tittar åt rätt håll och helst inte gör grimaser eller surar
4. Sortera och välja ut (förhoppningsvis) en bild som går att använda till julkort åt släkten samt beställa sådana

Förra året fick vi göra allt TVÅ gånger då inte en enda bild gick att använda första omgången trots att vi använde två kameror. Jag tror vi fick ta 200-300 bilder för att få ut ett användbart foto. Då handlade det till största delen om att lillskruttan var 1½ år och reste sig och gick ut ur bilden hela tiden :-) I år satt hon glatt kvar och det underlättar ju något.
Nu låter det kanske som att jag är särdeles petig och driver det här projektet som en diktator. Visst vill jag gärna göra det här varje år, jag vet hur uppskattat det är när resultatet är klart, men jag vet också att det kommer en dag då barnen tycker att tomtedräkter och julkort är alltför töntigt och då ger jag mig (jag lovar!).

När man har sållat bort alla oskarpa bilder, alla kort där någon blundar eller kliar sig på näsan etc så brukar det bara vara en handfull foton kvar. Vi brukar förresten förutom det bästa kortet välja ut det absolut sämsta att spara. I år blev det tre kort kvar: ett där barnen sitter fint uppradade allvarsamma men fina, ett där de gapskrattar (de hade svårt att hålla flabben mest hela tiden) och så ett där alla fem lyckas göra något konstigt. De två senare räknade jag först som årets sämsta men i slutändan så valde vi det där alla skrattar ändå. Hela den här grejen med att spöka ut sina barn som stjärngossar och tomtenissar för att kunna skicka runt foto till jul - det är ju egentligen humor!
Nytt för i år är att vi faktiskt har två foton på framsidan av julkorten. Ett på våra skrattande barn och så ett......där maken är tomte med skägg och jag är tärna med glitter i håret :-D Om barnen måste ställa upp så kan gott vi bjuda på oss själva också!

Ingen förhandsvisning, men till lucia så...

Det händer lite på företagsfronten

Igår var jag uppe i Båstad och fixade skyltfönster med mina varor. Jättekul! Eftersom jag har en webbutik så får jag ju så sällan tillfällen att visa upp saker i ett vanligt skyltfönster. Det här var ett steg i förberedelserna inför julskyltning i Båstad i slutet av november. Det ska bli så roligt - jag ser verkligen fram emot det.

Jag har också fått två nya märken till butiken. Det ena är välkända Lundmyr of Sweden och det andra är ett nytt märke som en duktig tjej sitter hemma och syr. Mer om detta vid senare tillfälle.

Lundmyr of Sweden


slut på höstlovet

Så var höstlovet slut för den här gången. Som vanligt så känns det som om vi har fått vara lediga mycket längre än en vecka. Sovmornar (även om barnen är morgonpigga så får man ju lov att gå runt i pyjamas extra länge när ingen ska iväg), bio, besök på Tropikariet, äventyrsbad, kompisar och kalas...
Vi delar ju på barnen rätt mycket för att de ska få vara själva med en förälder eller åtminstone utan småttingarna ibland, men alla har fått välja och göra ett par saker. Femåringen skulle få åka iväg och bada med pappa i går. När vi berättade att han om han ville skulle få bada med pappa på eftermiddagen bara de två, så blev han glad. Dock inte hoppa-jämfota-glad och efter några timmar fick vi reda på varför när han sa:
Men, tänk om vi inte får plats i badkaret båda två!
Nu var det ju till äventyrsbadet några mil bort de skulle och då kom glädjetjuten :-) Ibland förklarar man helt enkelt inte tillräckligt bra. De hade åkt vattenrutschkana minst 30 gånger och de badade tills han började bli blå om läpparna.

Två barn är tillbaka i vardagen med skolstart idag. Jag frågade i morse hur det kändes och de har båda längtat dit. Inte för att vi på något sätt har haft tråkigt under lovet, men de gillar skolan (Tack och lov - det är många år kvar!).

Jag har så smått börjat titta på tomtekläder och annat. Snart är det dags för det årliga jätteprojektet att få till ett juligt foto med alla barn. Inte för att det nu är så svårt att få med fem barn på kortet - men att få alla att se glada ut (eller åtminstone INTE sura eller uttråkade) DET är det knepiga :-)
Vi var faktiskt inne på att jag och maken skulle dra på oss tomtekläder/luciautstyrsel i stället det här året, men jag tror inte det är oss som släkten vill se...

RSS 2.0