Dagens bästa :-)

Maken har bokat biljetter till en 80-tals konsert i sommar. Vi ska gå och se Alphaville, Human League och Jakob Hellman (den sistnämnde ska tydligen köra hela repertoaren från ...Och stora havet)! Oj, oj, oj vad mycket minnen man har till den plattan!
Alphaville spelades på varenda skoldisco. Jag undrar hur många tryckare man har dansat till Forever Young egentligen :-D
Tänk att man har blivit så gammal att man mer än gärna går på nostalgi-konsert!!
Biljetterna är svindyra men jag får min i födelsedagspresent av min man, jag fyller ju år i augusti när turnén drar förbi Skåne.

Samtal från sjukhuset

Idag så ringde en doktor från sjukhuset där lilleman var inlagd för några veckor sedan. Hon hade upptäckt att de aldrig hade något utskrivningssamtal innan de lät oss åka hem.
Det visade sig att de var helt övertygade om att inte vi borde åkt hem så snabbt, men eftersom vi verkade vilja åka hem med honom så skrevs vi ut. Vad de hade missat att tala om för oss på sjukhuset var.....att han faktiskt hade RS-virus!
Vi visste ju att de hade testat honom för RS, men eftersom det inte nämndes igen så tog vi för givet att det testet var negativt. Doktorn hänvisade nu till överbelasting, stress för de anställda, att de var mest oroliga för att han hade haft en legobit i luftvägarna så allt annat kom i skymundan etc etc...
Nog är det viktigt att tala om när ett barn har RS??
Han andades ju mycket bättre den dagen vi skickades hem. Han klarade sig fint på täta inhaleringar med Pulmicort och Airomir och vi bedömde det som att vi skulle klara det, vi har ju så mycket erfarenhet av astmabesvär sedan tidigare. Kanske var det bra att vi inte visste vad felet var - jag hade varit ännu mer orolig och vi kanske hade stannat kvar mycket längre....
Gjort är gjort och han mår ju bra nu. Ändå är det svårt att släppa tankarna på att de faktiskt glömde bort att berätta för oss varför han inte kunde syresätta sig själv ordentligt. Grrrr!

Nu är det fart på lilleman

Han kryper! Han är snabb som bara den dessutom. Som om inte det vore nog så öppnar han alla skåpluckor och drar ut lådor. Han sätter sig upp. Han klättrar ur sin gåstol!
Det händer så himla mycket nu på en gång och det är en fröjd att titta på honom :-)
Fast det hade förstås varit fint om han kunde sluta riva ut allting från de två nedersta hyllorna i skafferiet.

Me&I-party

Idag har jag varit på klädparty, närmare bestämt en visning för Me&I. Jag var inte jätteimponerad, jag tycker deras kläder var finare för några år sedan. Nu är det så väldigt mycket grisrosa eller fordon (vad hände med deras unisexkläder?). Det blev i alla fall två plagg beställda; en svart omlottkofta till mig och så en body med husvagnar till lilleman.


bild lånad från www.meandi.se

Efter visningen fick vi hemlagad glass med daim, mashmallows och polly :-) Mums!

Klippdockor

För ett tag sedan fanns det en form av klippdocka på någon förpackning vi hade här hemma, men när jag skulle klippa ut den till barnen så var kartongen som den var tryckt på alldeles för tjock för att man skulle kunna klippa snyggt. Vi pratade lite om att jag hade samlat på klippdockor när jag var liten, att alla barn höll på med sånt på den tiden och jag lovade att se om jag kunde hitta någon på nätet. Efter lite googlande hittade jag en hel del. Det glömdes ändå bort ett tag men idag efterfrågades klippdockor igen.
Alla de fyra äldsta ville faktiskt ha och femåringen tänkte starta en hel samling. Jag var förvånad över hur många klippdockor det fanns som inte var flickor med klänningar och vi har skrivit ut och klippt ut mängder: Riddare, kaniner, papegojor, Elvis.... allt verkar finnas som klippdocka!
En sida hade massor, massor med klippdockor samlade från årtionden tillbaka: Maggans nostalgiska klippdockor

Vad sägs om den här :-)
En av många klippdockor som jag hade i början av 80-talet: Carola Häggkvist. Oj, oj, oj - nostalgi!




Lillemans första ord

Pappa!

Som ni ser fick maken en rejäl bonus av att ha varit hemmapappa i ett halvår.


Genusinlägg

Läste artikeln om de som vill bojkotta rosa leksaker
Ibland blir man bara så trött....
De flesta av de som kallar sig feminister är tydligen enbart ute efter att göra om flickor till pojkar. Helt fel sätt att se på saken tycker jag. Jag tycker det är jätteintressant med genusforskning och läser, roas och oroas av mycket.
Får inte killar gilla rosa? Får inte killar leka med dockor eller leksaksspisar? Eller är det så att de sakerna bara borde förvägras flickorna?

Rosa är en färg, precis som alla andra färger. Ang. färgen rosa så är det ju så att den färgen är behaglig och uppskattas av alla små barn. Pojkar får av omgivningen tidigt lära sig att rosa inte är för dem och i 3-5 års ålder så ger de upp färgen helt och favoriserar andra färger (pastellfärger, rött och vitt ratas också gärna för att vara på säkra sidan). Starka barn kan hålla kvar sina egna önskemål ett tag till, men de flesta "rättar in sig i ledet".

Nuförtiden vill vi gärna visa att vi har råd att köpa nya kläder/leksaker till varje barn och därför behöver sakerna inte längre vara så könsneutrala som tidigare. Vi konsumerar barnartiklar som aldrig förr! Det här med unisex-kläder börjar bli sällsynt.
Man kan beklaga utbudet, men samtidigt får man ha i åtanke att åtminstone en stor butik som tidigare var känd för att sälja könsneutrala leksaker till slut rättade sig efter en massiv kundenkät som visade att kunderna ville ha uppdelning. Det är inte svårt att tänka sig att det var samma sak för de flesta andra butiker. Titta bara på de stora klädkedjorna som för ett antal år sedan (inte så fantastiskt många år egentligen) till slut splittade barnavdelningarna inte bara i storlekar utan också efter kön.
Har ni tänkt på hur olika flickkläder och pojkkläder är i storlekarna? I spädbarns-och förskoleålder så är kroppsbyggnaden lika för alla barn, så lika som den nu kan vara då alla är olika individer. Tänk om man dessutom har en knubbig tjej och en spinkig kille? Då får man problem med att köpa byxor kan jag meddela!
Man kan lätt tro att flickor är späda varelser som leker försiktigt och att pojkar är storväxta som behöver kläder man kan gymnastisera i. Alla ska väl ha rätt till funktionskläder, kläder att leka i som heller varken sitter åt eller har dragkedjor på rumpan och knäna?

Det här att flickor gärna leker med dockor har faktiskt med generna att göra och var från början viktigt för artens överlevnad. Det finns några få djurarter där papporna tar hand om ungarna (är det bla pingviner?) men det är sällsynt. Idag kan män ta hand om barn lika bra som kvinnor, men sånt där är inget som ändrar sig över en natt. Det är för mig obegripligt att inte pappor KRÄVER lika delad föräldraledighet. Vi är på väg åt rätt håll i Sverige, men jag är inte säker på att lagar som reglerar föräldraledigheten är rätt väg att gå. Jag lämnar det till en annan diskussion :-)
Jag tycker absolut att alla pojkar ska ha tillgång till dockor och jag ser det som självklart att omvårdnad i alla former ska uppmuntras både för pojkar och flickor.


Jag som är född på 70-talet hade bara "pojkkläder" eftersom jag ärvde efter storebror. Mina föräldrar skulle aldrig kommit på tanken att köpa tjejkläder till mig när de redan hade hela och rena kläder i rätt storlekar.
Eftersom mina föräldrar inte gillade rosa och absolut inte tänkte måla om väggarna mer än var 15:e år eller nåt så fick min bror välja färg på sina väggar medan jag fick tvärnej till rosa som jag önskade.
Idag har jag själv fem barn - fyra pojkar och en flicka. När dottern kom som barn nr4 var jag ruskigt trött på marinblått! Det blev både rosa och spetsar, men finast är hon i brunt eller turkos. Gillar man inte grisrosa finns det andra färger att tillgå. Dottern har klänningar, hårspännen, rosa leksaker och för ett tag sedan målade vi väggarna i hennes rum prinsessrosa. MINA barn skulle minsann få välja väggfärg själva! (Två av pojkarna ficksjälvklart röda väggar som DE ville ha).
Dottern får rosa när hon vill och andra färger när hon vill det - precis som sönerna! Här har vi rosaglittriga tandborstar, kläder, cyklar, hopprep och you name it till grabbarna OCKSÅ.

Jag har tidigare jobbat som au pair i en engelsk familj med två mammor (jo, du läste rätt). Mammorna var väldigt inne på barns rätt att bli behandlad som en individ och inte efter kön, samt alla människors rätt att tillhöra vilket kön de vill (inte fysiskt alltså utan känslomässigt och efter personlighet). Deras tvillingflickor fick könsneutrala namn och fick absolut inte ha rosa kläder, fick inte kalla mammorna för något annat än förnamnet. Inte heller fick de ha någonting som var pastelligt, gulligt, blommig etc etc. De såg allra mest ut som pojkar i sina svarta mysbyxor och stora enfärgade t-shirtar som var vad de hade på sig jämt. Jag lämnade familjen när barnen gick på lågstadiet. Idag är de i övre tonåren. Det är långt hår och korta klänningar som gäller.
Jag skulle egentligen vilja fråga dem hur de själva såg på det här med att vara könsneutral, det hade varit jätteintressant att höra. Men vi har väldigt liten kontakt och jag vågar inte fråga.

Hur är jag själv då?
Jag är själv väldigt "rosa", har långt hår som jag ofta lockar och jag går gärna i kjol. Jag tycker om att ta hand om barn :-D Jag skulle gärna vara hemmafru resten av livet om det fanns möjlighet - tänk om man kunde få finnas till hands för sina barn alltid! Gör det mig till mina systrars fiende (en benämning jag läste någonstans häromdagen)?
Jag lever inte så jämställt som jag önskar, min man och jag har olika prioriteringar. Det jag egentligen saknar (som lätt kan förväxlas med jämställdhet), det är att han skulle vara engarerad i samma saker som jag :-) Han tycker att det är överkurs med namnlappar i varenda liten vante och han har inget intresse av krukväxter och hade gärna levt utan dem. Inte heller är han sugen på att gå på sångstund med 9-månaderskillen.
Sådant fixar jag, i gengäld tankar han bilar, lämnar och hämtar på dagis, dammsuger etc
Gör det oss misslyckade?


Vill påpeka att det här grymt långa inlägget har jag skrivit på i flera omgångar idag. Ber om ursäkt om den röda tråden är svårföljd, men jag är för trött för att korrekturläsa :-)

Seg

Jag var helt väck efter tre dagar iväg på jobb.
Jag är inte van att stå upp 9 timmar i sträck och i kombination med att dra pallar och packa varor så resulterade det i träningsvärk och ryggont. Jag är definitivt inte heller van vid att äta sen lunch och sen inte kunna äta igen förrän kvällen! Här hemma kör vi ju mattider á la dagis: 07, 9.30, 12, 14.30, 17.30 (några är bara melanmål förstås)... Ett mål mat på en lång arbetsdag funkar inte för mig - huvudvärken försökte jag lindra med läsk till lunchen som sen gav ännu mer huvudvärk och framåt 18 var jag svimfärdig. Jag var i säng före kl 21.30 och det är nog ett rekord.
Maken som är halvförkyld snarkade så högt i natt att jag fick fly in till de stora grabbarna där jag sov resterande timmar skavfötters med tioåringen. Jag var ju inte piggare idag precis.
Tog mig iväg till kyrkis med dottern och där satt jag och hängde på en stol medan hon studsade runt. Vid fikat lyckades jag ta bordsgrannens kaffemugg, så trött var jag.

Två av barnen satt och lekte nu i kväll. Plötsligt hör jag dem säga några "runda ord", som det så fint kallas. Jag höll på att ramla av stolen! Tydligen så hade de lärt sig de här orden hemma hos en kompis nu i eftermiddag, ett annat barn i förskoleålder. Suck! Jag tog ett snack med dem - vi pratade betydelser och att de inte får använda de orden, det finns bättre etc etc ...låt gå för den här gången, men nu vet de att de inte ska säga sådant och gör inte om det.... bla bla bla. Liten föreläsning alltså :-)
Jag hann inte mer än gå tillbaka in på kontoret på andra sidan hallen så höre jag femåringen ropa något som jag inte ens tänker nämna här. Gissa om han kom fort i säng!
Maken höll på att skratta ihjäl sig när han kom hem och fick höra det, mest för att det var så idiotiskt kaxigt sagt. Själv blir jag med förbaskad för att det tydligen inte går att uppfostra barn riktigt så väl som man ibland önskar.
Jag har väntat på att de ska prova att svära (varken jag eller maken svär) men vulgära/erotiska/runda ord trodde jag inte att jag skulle få höra från barnen än på typ 10 år i alla fall.

Imorgon måste jag dammtorka huset, det är redan 8 dagar sedan sist så det går bara inte att skjuta upp längre. På eftermiddagen ska jag få med mig sjuåringen till köpcentrat för att köpa nya fotbollsskor.
Jag inser att vi måste handla mat också och det är ju riktigt trist på en barnbidrags-dag. Siktar på att komma iväg till Maxi redan vid 08 så jag slipper köerna.

Passagerare 57

Sitter just nu och tittar på Passagerare 57, den gamla actionfilmen med Wesley Snipes. Herregud som folk var klädda! Filmen är från 1992 och det är ju nära stenåldern haha. Jag fick några flashbacks från tider då man gick i midjehöga stentvättade jeans med stora fluffiga skjortor till. Mobiltelefonerna sen då! Det tog några scener innan jag förstod att det var mobiler de pratade i och inte någon annan konstig utrustning :-) Det är ju till att bära runt på en hockeytrunk om man ska få ner en sån!
Mina barn tycker redan att jag är gammal när jag berättar om att vi gjorde alla skolarbeten på skrivmaskin i stället för dator när jag var ung, eller att min lärare en gång sa att om vi inte lärde oss skriva med skrivstil så skulle vi aldrig få betyg på våra uppsatser i gymnasiet den dagen vi skulle börja där. Finns det någon som skriver med skrivstil längre? För det heter väl skrivstil? Ahhhh...dags att gå och lägga sig.

På tal om vad lärare tutat i en så kan jag meddela att när jag gick på mellanstadiet så fick vi veta att största hotet mot jorden var att vi var på väg mot en ny istid. De senaste 100 åren hade det bara blivit kallare och kallare, medeltemperaturen hade sänkts - det fanns det bevis för!

Överlevde jobbdagen :-)

Det var ruskigt nervöst att komma tillbaka till sin gamla arbetsplats. Jag fick på egen begäran lov att bära en "Ny på jobbet-bricka" på tröjan :-) Jag har ju varit där i många många år, men inte jobbat sedan början av 2009. Allt var nytt - nya saker, nya program på datorerna, nya kollegor... jag känner inte många av dem som är kvar på mina avdelningar heller. Nytt för i år var också det faktum att jag periodvis kände mig lite som en freakshow. Ryktet om att vi har fem barn hade förekommit mig och var dagens samtalsämne vem jag än mötte, känd som okänd. De flesta var positiva och överraskade att jag inte såg ut som de väntat sig, men jag fick försvara mitt livsval ett par gånger också. Övervägande var det roligt att vara tillbaka och jag kom snabbt in i gamla rutiner.
Efter ett par timmar så var det ungefär som det alltid har varit och jag tycker att jag kom ikapp rätt bra för att ha varit borta så länge. Det var roligt och spännande men också fysiskt påfrestande på ett sätt som jag inte är van vid. Jag lär ju inte behöva någon extra träning när jag ska jobba "på riktigt" sen. Det här var bara ett inhopp men jag ska jobba både lördag och söndag den här helgen också. Sen får vi se. Jag finns inte med i schemat igen förrän 1 september.

Att kunna hoppa in så här en dag var väldigt nyttigt för mig. När man är hemma är det så lätt att vara ambitiös och jag har ju hela tiden tänkt att till hösten så ska jag gå upp till heltid, expandera mitt eget företag och självklart vara med barnen så mycket som möjligt. Låter det troligt? Nej, det tycker inte jag heller längre. Efter gårdagens 11-20 pass så insåg jag på riktigt hur länge jag kommer att vara hemifrån om dagarna med restid och allt, hur trött jag kommer att vara när jag kommer hem. Alla barn utom tioåringen sov när jag kom hem, han tyckte precis som jag att det var tråkigt att vi inte kunde vara tillsammans allihopa vid läggdags. En vanesak naturligtvis (och maken jobbade ofta sent förr + att han alltid åkte hemifrån innan barnen vaknade på morgonen) men jag saknade ockå att vara delaktig i sagoläsning och nattning här hemma.
Till hösten kommer vi bara att ses en stund på morgonen - även om jag är kvar på deltid så kommer jag att åka till jobbet vid lunchdags när de är i skolan och kommer hem när alla sover. Tillsammans alla sju kommer vi att vara varannan helg och man vet ju hur det blir då med allt som ska hinnas med när vi är två vuxna.
Jag ser inte direkt fram emot att hoppa tillbaka in i ekorrhjulet :-(



Jag vet inte hur vi ska lösa det här, men det är hög tid att fundera över saker och ting.


Läget här

Jag tog mig en tur till det lokala köpcentrat idag och gick in på Apoteket för att beställa Nutramigenpulver till två av barnen. Dra på trissor - de hade burkar hemma! Jag var inte alls förberedd på det, jag trodde ju att jag skulle kunna hämta upp dem nästa vecka. Jag hade lilleman i paraplysulkyn och fick nu två rejäla pappkassar fullastade med tunga lådor dessutom. Jag släpade på vagn och kassar och med några vilopauser på vägen så fick jag in kassarna i bilen. På vägen tillbaka in till affärerna inser jag att jag saknar en ring!
När jag och min man varit gifta i ett år fick jag en guldring med 6 ädelstenar och jag har haft den på mig varje dag sedan dess. Men nu har jag tappat lite i vikt och ringen hade blivit lite i största laget. Den snurrade runt fingret hela tiden och skramlade mot vigselringarna. Just därför visste jag också att jag hade den på mig när jag betalade inne på Apoteket, det klirrade när jag höll på med plånboken. Någonstans på vägen från Apoteket till bilen så hade ringen glidit av. Jag gick fram och tillbaka i en timme och letade och frågade i diverse butiker om någon hade lämnat in en ring. Tyvärr är det ju så att ringen är värd en del och man kanske inte kan hoppas på att den blir inlämnad om något hittar den :-(
Det känns jättekonstigt att inte ha ringen på fingret. Ena sonen blev nästan gråtfärdig när jag berättade att jag tappat ringen och att jag var ledsen för det. Lilla killen. Jag försäkrade honom att så länge jag har mina barn och min man så är en ring mindre viktig.

I morgon ska jag jobba. Inte med mitt eget företag utan i den stora möbelkedja där jag har varit anställd i 11½ år. Spännande och lite nervöst. Jag har ju först varit sjukskriven under graviditeten och sen mammaledig - det är över ett år sedan jag var där. Nu ska jag vara på en annan avdelning än förut, nämnligen på en avdelning som jag älskar och litet smyghoppas på att få mer inflytande över i framtiden.
Jag har plockat fram lådan med arbetskläder och hittade byxor i rätt storlek. Jag har ju pendlat mellan stl 34 och 44 så det finns lite kläder att välja på numera. I morgon jobbar jag till stängningsdags och man kan misstänka att jag åker hem och däckar av utmattning och spänning efteråt. Jag har tackat ja till att jobba hela helgen också så jag hoppas att det går bra och att jag inte gör bort mig allt för mycket :-/


Dagens bästa:
Femåringen kom vid läggdags och la en lapp på sängen framför mig. På lappen stod det bla "Jag älskar dig mamma". Svågern som bor hos oss hade skrivit efter hans instruktioner :-) Jag blev så glad att jag blev alldeles tårögd!! Det här är ett barn som inte är mycket för att visa känslor och det som stod på lappen är något som han inte skulle säga annars. Älskade älskade killen! Lappen ska sparas för alltid. Jag ska leta efter en snygg liten ram till den.

Fulltecknad dag

Ett av barnen hade kompis som sov över i natt och han åkte hem efter lunch. Efter det var vi på tioåringens simtävling. Det gick väl sådär för honom - han tävlade på dubbla längden mot vad han brukar. Han kämpade väl i alla fall och vi bestämde att han mest tävlar mot sina egna tider ändå. Varmt som i en bastu var det i simhallen och efter tre timmar var man rätt matt bara av att titta på.

Mitt barn under vattnet på bana 2 :-)

Efter tävlingen hann han i princip bara hem och äta en macka och byta om, sen var det dags för disco. En klasskompis hade födelsedagskalas och de hade hyrt en festlokal med musik och buffé.

I morgon väntar storstädning. Förutom den vanliga städningen ska vi försöka eliminera dammsamlande platser här. Vi har ju ett hem som är hyfsat lättstädat eftersom vi har haft barn med astma sedan sex år tillbaka, men det kan alltid bli bättre.
Ännu ett barnkalas i morgon, femåringen ska iväg på eftermiddagen. Vi gick igenom mitt skåp med "presenter för alla tillfällen" - saker som jag köpt på mig för att slippa jaga runt i affärer i sista minuten. Först fastnade han för en ask med Playmobilgubbe och tillhörande motorcykel, men sen tyckte han att paketet skulle bli för litet....Min predikan om att storleken inte har någon betydelse fungerade inte alls och i slutändan bestämde han sig för att ge bort en bok om världen från Big Bang fram till nutid. Paketet blev betydligt större om än plattare.
( I ett i mitt tycke humorisktiskt ögonblick så föreslog jag att vi kunde lägga en liten present i en jättestor låda, men det nappade han seriöst på direkt och det tog ett tag att backa ur erbjudandet igen.)


Tvättsortering

Nu ska här införas nya rutiner för tvättsortering! Ett besök på IKEA resulterade i tre tunnor med lock.
Barnen ska klara att sortera sin tvätt så det fick bli riktigt pedagogiskt med färgmarkering fasttejpad på locket. Vitt, svart och färgat - det kan väl bara inte misslyckas?!
Lite sortering får man ju göra ändå när man ska dra igång en maskin, men man slipper förhoppningsvis gräva igenom jättehögar av blandad tvätt som det har varit hittills.




Hemma

Ivar hade det jobbigt igår kväll och under natten och fick ha syrgas genom slang i näsan fram tills jag kom in vid 9 i morse. Min stackars lille kille :-( Att vara kopplad till syremätare var inte heller roligt och så fort han hade ork nog så slet han av sladden från foten. Maken hade förstås inte sovit mycket heller.
I morse hade lilleman blivit bättre och kunde syresätta sig bra själv med hjälp av regelbundna inhalationer. Nu har vi fått komma hem igen och det går bra med medicineringar och annat. Gissa om lilleman var glad över att få tillbaka lite frihet med gåstolen! Han har kanske inte haft samma fart som vanligt, men nog ska han vara på och öppna alla skåpdörrar ändå. Jag och maken är också glada över att slippa det lilla sterila rummet på sjukhuset.
Vi håller tummarna att natten blir lugn så ska vi nog få allt under kontroll igen.

Lilleman dålig :-(

Det var kanske inte Legobiten som var den stora boven i dramat.
Lillemans andning blev sämre och i morse åkte vi in igen och doktorn bestämde ganska omgående att han behövde läggas in.
Nu ligger han i infektionsrum, dvs man får inte ens gå ut i lekrummet med honom eller ens själv äta middag i matsalen. De har tagit prover för RS-virus men vi har inte fått svar på det ännu.
När jag fick köra in honom på hans rum så kändes det obehagligt välbekant. Lillskruttan var ungefär i hans ålder när hon åkte ut och in på sjukhuset med sin astma. Och så nu får man gå igenom samma sak igen - samma besvär och samma avdelning. Förhoppningsvis blir det både första och sista gången han behöver vara inlagd. Han lär stanna i alla fall ett par dagar sa de. Han har inhalerats 3 gånger i timmen sedan i förmiddags men var inte ett dugg bättre när jag åkte därifrån. De räknade att han tog 64 andetag i minuten.
Maken bytte av mig nu på eftermiddagen och han tar första natten. Jag försöker jobba ikapp lite hemma (mutade barnen med en ny dvd-film) och ska försöka sköta vardagssysslorna som vanligt.
Jag avkyr att bo på sjukhus och speciellt när man inte kan göra annat än sitta rätt uppp och ner i en stol timme ut och timme in. Tyckte synd om min man - han opererade ryggen igår och är inte så väldigt rörlig än. Men han sa att det var ok för honom att stanna över natten med lilleman i alla fall.
Om inget annat inträffar så åker jag dit i morgon bitti när jag har fått iväg övriga barn till skola och dagis.

Nu måste vi väl snart få vara friska allihopa igen.

Sjukhusbesök

För den som hunnit läsa föregående inlägg kan jag meddela att rätt svar är:
I lillemans vänstra lunga :-(

Lilleman har varit förkyld ett par dagar och haft lite besvär med luftrören. Jag tyckte att det hade blivit mycket värre i morse så jag bokade tid på vårdcentralen. Legobiten kom upp av sig själv efter lite ryggdunkande, men det blev en ändå heldag på först vårdcentralen och sen in till sjukhuset med flera besök på röntgen samt en kamera i en liten slang nerkörd i halsen.
Ivar var pigg och glad mest hela tiden ändå och charmade alla vi mötte trots att luftrören lät som ett tröskverk. Gullungen!

Jag har i många år oroat mig för att något barn ska sätta i sig någon liten leksak och idag var det då dags. Jag kände mig som en riktigt dålig mamma när jag insåg att han faktiskt hade fått tag på och svalt en legobit utan att jag hade märkt något :-(
Huruvida hans astmabekymmer kom före eller efter legobiten kan man inte vara riktigt säker på för båda lungorna är irriterade (om än den vänstra betydligt mer än högra), men de gissar på att den inte varit där så länge. Den måste ha funnits där under morgonvilan i alla fall för efter det hade jag honom i famnen hela tiden tills vi åkte in.

Han behöver inte kippa efter andan längre men det rosslar och väser när han andas. Han fick lite Reliv nu inför läggningen, det lär ju kännas obehagligt i halsen efter dagens övningar om inte annat.

Det blev inte mycket annat gjort idag - jag som hade jättemycket saker på agendan.
I morgon är en ny dag antar jag.

Gissa var vi hittade denna?



Jag återkommer med svaret.

Viktmålet nått!

Det var ruskigt segt på slutet då jag börjat bli lite lat när det gäller träning och dessutom har jag fuskat en hel del på matfronten.
Hur som helst: Jag är nere på mina 60 kg! En vikt som passar för mig (jag vill inte behöva fundera på om man vågar fika sen).
Det är -16 kg sedan januari (totalt -22kg sedan september) och eftersom jag har tränat så gör det en hel del i kroppform också. I januari hade jag stl 44 och nu är jag en liten 36.

Nu känner jag igen mig när jag ser mig i spegeln. Jag var smalare före femte barnet, men jag är nöjd så här.



Nu ska jag sluta tjata vikt på bloggen :-)

Glad påsk!






Tvättstugan är som ny

Idag har jag och maken ägnat mer än halva dagen åt att fixa tvättstugan. Vi tvättar ju en hel del och rummet har dessutom blivit något av en avlastningsplats för kläder som inte används, tillbehör till vagnar, gästsängkläder etc etc Någon gång om året får man nog av att kliva över alla prylar och då blir det storstädning. Den här gången tog vi i lite extra och gjorde en del omorganiseringar.
Vi tog ut precis allt, sorterade och tog bara in det som verkligen hör hemma där. Det blev kassar till återvinningen och till tippen, saker upp till vinden, kassar till Röda Korset och en del som ska hem till mina föräldrar.
Kvar blev en rymlig tvättstuga med allt i ordning! Man kan tom stänga dörrarna till städskåp och förvaringsgarderob :-D

Så fort jag får tillfälle ska jag inhandla tre nya tvättkorgar och sen ska familjen drillas i att sortera sin tvätt i svart, vitt och färgat.

Den här gången så ska det förbli snyggt och prydligt! Det tror vi väl på?!

RSS 2.0