besök på sjukhus och flott varuhus

Idag har vi varit på sjukhuset, jag och tioåringen. Han har ju så lätt för att kräkas och gör det ofta (när det är som värst varje natt, nu har det varit lugnare ett tag) och det här är ett av stegen för att hitta lösningen. Är man 10 år ska man inte behöva vara rädd för att kräkas om man tex sover över hos kompis, åker på läger eller bara äter lördagsgodis.
En tunn sladd fördes ner genom näsan och svaljet och i slutet precis ovanför magsäcken sitter en liten mätgrej. Under 24 timmar så mäts ph-värdet och värdena sparas i en dosa som han har fäst i ett bälte. Han tackade nej till lugnande medel innan men det gick bra ändå. När vi fick åka hem så kändes det fortfarande lite obehagligt tyckte han.

Jag har fått lov att lägga ut bilden på honom :-)
I morgon ska vi tillbaka igen och dra ut sladden. Nu i eftermiddag så lekte han med bästisen utan några större problem och tycker bara att det är obehagligt när han ska äta.
Sen hade hela familjen inbokat besök på världens nyaste varuhus - det i Helsingborg! I övermorgon öppnas varuhuset för allmänheten men personalen med sina familjer fick gå runt och titta ikväll. Det är STORT därinne. Vissa av varuhusen är ju redan stora men här har vi fått vänja oss vid att jobba i landets minsta varuhus i några år. Allt där inne var sprillans nytt. Ingenting är överflyttat från gamla varuhuset (som ligger vägg-i-vägg med det nya) utan allt från visningsexen till kartongerna på lagret är sprillans nya och orörda. Inte ett fingeravtryck någonstans, fluffiga kuddar och blänkande kundvagnar. Det var nästan så man fick tårar i ögonen :-D Ja, ni förstår kanske varför jag har lyckats jobba där i 11 år.
Själva öppningen har blivit rätt hypad i lokal media och man förväntar sig att det kommer att campa en hel del Ikea-entusiaster på parkeringen i natt. Varuhuset bidrar med liveband på stor scen samt filmvisning hela natten.

Nya sittplatser

Idag tog jag med mig barnen på loppis efter ett hett tips från en kompis.
Vi fyndade en barngrind för 10 kr och så en gigantisk sitt- eller fotpall (vad man nu ska kalla den) med tre olika klädslar för bara 50 kr :-D
Sexåringen köpte en gräslig gummiödla som ser lite för riktig ut och så köpte jag en sån där platta med stora träkulor som man drar längs metallband (ni vet vad jag menar) till lilleman. Det roliga var att när vi kom hem så gick lilleman och hämtade en likadan sån där kulgrej. Vilken koll man har på vad som finns då!
Jag är jättenöjd med köpen. Äntligen kan vi stänga för tvättstugan ordentligt! Vi har inte behövt grindar till de senaste två barnen (som har varit små i det här huset) och så tycker jag att det känns trist att skruva i väggar eller dörrkarmar när det bara gäller en kort tid. Nu har vi haft en temporär lösning in till tvättstugan med en svart fotpall i dörröppningen och sen täppa till med tomkartonger - jättefult och inte har det hindrat honom heller då han gärna klättade över fotpallen om han såg mig därinne. Grinden jag köpte saknade fästen, men det löste jag rätt bra tyckte jag. Lilleman vaknade från sovstunden, kom upp och såg grinden....det tog honom inte två minuter att fatta att han skulle lyfta den uppåt och utåt! Nu har jag gjort en speciallösning som borde hindra honom helt, men det sitter nu 9 skruvar i dörrkarmen :-(
Han är ju så ettrig vår lilleman - syskonen har inte varit sådana på långa vägar - så slipper jag oroa mig för tvättstugan så är det i alla fall ett bekymmer mindre. Det räcker att han öppnar ugnsluckan när ugnen är igång! Ugnen har barnlås som ska tryckas uppåt samtidigt som luckan dras utåt, men det fixar han ju.

Sittpuffen är också toppen! Det ger lätt sittplats åt 4 barn, eller två som ligger ner. Det är den stora röda fyrkanten på bilden.


Sofforna är två Klippan (Ikea förstås), en 2:a och en 4:a. Den svarta fotpallen är tillbaka på sin rätta plats nu när vi inte behöver ha den som dammsamlande dörrblockering mellan kök och tvättstuga.
När barnen är stora ska vi ha SNYGGA soffor. Tills dess har vi praktiska, tvättbara soffor med gott om plats. Den stora soffan fungerar utmärkt som extrasäng om man har många gäster.
I bakgrunden syns fönstren ut mot lekrummet.

Mascaratips

Jag har provat hur många olika sorter som helst men har inte hittat någon som är riktigt bra om man vill ha BÅDE volym och längd - förrän nu!
Tidigare så har jag alltid gått tillbaka till Maybelline Volym Express som har varit den bästa mascaran (eller minst dåliga) trots att man får passa sig för klumpar. Men nu har jag alltså hittat den ultimata mascaran som slår allt!

Maybelline Volum' Express the Falsies

Lätt att applicera och ger snyggt resultat utan att man behöver stå och dra lager på lager på lager. Fransarna blir låååånga och volymen finns där också. Nu behöver jag inte köpa och kasta fler mascaror :-)
Toppen!


Sysselsättning

Hur många blanketter ska man behöva fylla i egentligen? Det är ett gäng papper som barnen får med sig hem varje dag och helst ska de vara tillbaka ifyllda dagen därpå. Tider, kontaktuppgifter, föräldramöten, utflykter etc etc. Viktiga saker alltihopa, jag vet det, men det känns som om jag har skrivit i samma saker femtielva gånger senaste dagarna. Skolbarnen har börjat med sina utflykter redan (det är en skola med inriktning på friluftsliv) och ikväll gräddade jag veckans andra omgång med pannkakor till matlådorna. De är iväg på utflykter varje vecka så både jag och de hinner tröttna på pannkakor, men nu i början står det högst på önskelistan :-)
Vi sätter bokpapper på skolböcker varje kväll och snart har de väl fått hem alla som ska fixas.
Aktiviteterna är igång igen och det är träffpunkt, babysång, pysselverkstad, fotboll, simning och kompisar som gäller. Många turer med bilen blir det!
Det är ju tur att man inte har ett vanligt 9-5 jobb -jag förstår de som kör slut på sig själva med allt som ska hinnas med efter jobbet. Eller då kanske man får strunta i hälften av sakerna, så kan det ju vara förstås.

Skolbarnen börjar 8.30 men på olika sidor av skolan. Tioåringen går till sitt klassrum själv men de andras klassrum ligger så långt bort från parkeringen som det bara är möjligt. Ut med alla barnen och så rask promenad med ett barn i famnen, ett som håller handen och två som skuttar runt omkring. Kolla så att barnen hänger in skolväskorna och ser ut som om de stannar på skolgården :-) och sen tillbaka till bilen på andra sidan skolan igen. Lillskruttan lämnas därefter på dagis och hon börjar..... kl 8.30.
När hon är avlämnad så har vi några timmar tillsammans jag och lilleman. Det är lockande att hänga på öppna förskolan och tjattra med andra mammor till en kopp kaffe, men tanken är ju att jag faktiskt ska jobba. Just nu kompromissar jag lite genom att jobba effektivt ett par timmar och sen åker vi och handlar, fixar tvätten, fikar med kompisar eller vad det nu är som är angeläget just då. I gengäld måste jag ju jobba lite på eftermiddagen och kvällen också, men det funkar bra.
Lillskruttan hämtas igen 13.30 och det gäller att vara där i tid för att inte hela hämtningschemat ska haverera. Hon vill leka in i det sista och innan vi har samlat ihop ytterkläder och fångat in lillebror som gärna hade stannat på dagis han med så är klockan mycket. De yngre skolkillarna slutar 13.45 och tioåringen 13.50 och är vi inte på plats så är risken stor att de har glömt vem som skulle möta upp med vem och skulle de vänta vid parkeringen eller andra sidan...

Vi brukar precis hinna hem sen kommer barnens kompisar och ringer på dörren :-)
Faktiskt så hände det något konstigt idag. Eller inte konstigt, men i alla fall speciellt. Tioåringen tackade nej till att sticka iväg med bästisarna på sparkcykeln! I stället frågade han om han fick ringa en annan vän och en kvart senare kom en tjej hit. Han hade en del tjejkompisar förr men sen kom de ju upp i den åldern då tjejer och killar tydligen inte kan leka ihop längre. Så det här var nytt. De satt på rummet och snackade i en timme och sen strosade de runt i trädgården.
Det är väl för tidigt att fundera på vad som försigår antar jag. De verkar trivas ihop i alla fall.

Tioåringen har förresten blivit vald till skol-polare. Varje år så får alla rösta på någon elev från mellan-och högstadiet som de tycker är en riktigt bra kompis och dessa får sen (förutsatt att de vill ha uppgiften) ha en speciell illgul keps på sig på rasterna och hålla lite koll så att ingen är utan kompisar eller om de yngre skolbarnen är rädda eller sådär. Jag tror de väljer ca 10 st på skolan varje år och jag vet att sonen är superstolt att han blev utvald. Jag är självklart också stolt, för att jag har ett barn som är väldigt omtyckt av många och är skötsam av sig :-D

Trött :-(

I natt satt jag på sjukhuset till kl 02. Det var sagt att om jag fick minsta lilla halsont så skulle jag ta mig till akuten illa kvickt eftersom mina mediciner då kunde ha slagit ut de vita blodkropparna....eller hur det nu var. I går när det var dags att läsa saga för ungarna kände jag att det var något på gång och ett par timmar senare så hade jag rejält ont i halsen. Jag hade planerat att göra mig en kanna thé och slappa framför en film eller något och jag var inte ett dugg sugen på att köra 3 mil till akutmottagningen för lite ont i halsen. Men efter att ha pratat med maken på telefon bestämde vi att jag skulle göra som jag blivit tillsagd och så fick min mamma komma över för att passa sovande barn.
Jag kom in till akuten och förklarade både i receptionen och för undersökande sköterska att det kunde verka fånigt att komma in för halsont men att jag på order av min läkare skulle lämna blodprov så att det inte är medicinerna som ställer till ofog. Jag fick ett stick i fingret och så tog de tempen, ingen feber. Sen fick jag sitta i väntrummet en timme, två timmar, tre timmar.... till slut hade alla andra kommit och gått och jag började fundera på att strunta i alltihopa och åka hem igen. DÅ var det min tur. Läkaren bad om ursäkt för att jag hade fått vänta och när jag sa att jag trodde det skulle räckt med bara ett blodprov och sedan hemgång så blev han helt paff. Är du inte här för halsont? Nja, mer för att det skulle tas ett blodprov för att utesluta problem med cellgifterna. Jaså?
Första blodprovet visade att det var ok, så de hade kunnat släppa hem mig inom 15 min från ankomst - om bara sköterskan hade förstått varför jag var där! Jag tror inte jag hade kunnat vara mer tydlig faktiskt.

Tydligen är det ingen fara med halsont så länge jag inte har feber och det hade ju varit bra att veta innan.
Med terminsstarten nu så misstänker jag att förkylningarna kommer att vara igång här inom en vecka, så feber är väl en tidsfråga.
Lilleman hade vaknat när jag var borta och han var inte alls överens med att mormor skulle få honom att somna om. Han hade varit ordentligt ledsen i över en timme :-( Han sov oroligt sen och vaknade igen kl 5.30 så jag fick inte mycket sömn i natt. Halsen bränner och det är plågsamt att svälja. Undras om jag blir först ut med att bli sängliggandes i förkylning?

Tänk om man hade kunnat lägga sig och sova ett par timmar nu. Typiskt att maken är borta, jag kan ju inte ens vila på soffan 5 min. Nu ska jag strax hämta ett barn på dagis, två i skolan och en som kommer med bussen från sin klassutflykt. Men ikväll ska här slappas! Jag ska kasta mig på soffan och inte göra ett dugg mer än att möjligen titta på tv.

Jobb

Nu när vardagen är i full gång så hade jag bara lilleman hemma och han sov ju 9-11. Märkligt tyst i huset, speciellt som maken är iväg på jobb resten av veckan. Jag hann jobba effektivt ett par timmar och det gjorde susen. Tanken är ju att jag ska jobba minst 15 timmar i veckan med mitt företag och att lilleman sover en runda på förmiddagen underlättar ju om man säger så :-)
Många gröna paket blev det.



Skönt att kunna packa mycket på en gång i stället för att ta ett eller två paket i taget under hela dagen och långt in på natten.

Idag kom ett efterlängtat brev med posten. Jag har ju en egen klädkollektion på gång och har ansökt om varumärkesskydd för design och namn. Allt gick igenom :-)



När allt är helt klart ska ni få se resultatet. Det har varit (och är fortfarande) en lång resa från idé till resultat, men I´m getting there. Jag har fått väldigt mycket respekt för hela grejen med att få igenom en vara från början till slut. Det är mycket att tänka på och ingenting händer av sig självt. Många omkostnader som man normalt inte tänker på när man ser ett plagg hänga i affären. Jag vet ju vad jag är ute efter och har inga planer på att kompromissa heller :-)

Skolan!

Tioåringen går i 4:an och sjuåringen i 1:an.....inga problem där så det tänkte jag inte prata mer om.
Men sexåringen! Sexåringen har ju början 0:an nu och det är grejer det! Han har ju sina idéer den killen och har därför fått assistenthjälp i skolan. Igår var jag med första halvtimmen när de hade upprop. Han tittade ner i golvet och svarade inte på tilltal - ungefär som tippat alltså. Men sen.... maken stannade kvar de två timmarna första skoldagen varade och han kom hem glad i hågen och berättade att han knappt hade behövt vara med.
I morse tog sonen på sig nya kläder som länge legat orörda i garderoben, han som bara växlar mellan de invanda plaggen annars.
Idag var det hel skoldag, med skollunch och allt. Jag gick dit vid skolslut med fjärilar i magen och möttes av en glad assistent. Vår kille klarar sig finfint! De hade tex ritat på ett långt papper och efter en stund bytte de plats och fortsatte på varandras motiv - även vår son :-) Det låter inte som några konstigheter men känner man honom så är det här STORA saker! Han hade ätit i matsalen tillsammans med alla andra elever (och där är det stök och höga ljud), han hade lekt med andra barn på rasten och hade själv tagit på sig ytterkläderna. Oj, oj, oj!
Jag är så glad, lättad och stolt!
Jag frågade honom hur det kom sig att han plötsligt blev så stor och duktig och kan allt. "Jo, rektorn sa att man måste göra sitt bästa. Och så måste man lyssna på de vuxna och göra som de säger."
Jag tyckte att det är ju som hemma - här måste man också lyssna på de vuxna och göra som de säger.
"Nja...jag gör det i skolan i alla fall."

Nu är det ju inte bara viljan det har hängt på, han har lite mer problem än så. Men bara tanken att han klarar sig lika bra i skolan som klasskompisarna.... :-D
Han kan ju läsa lite redan och är smart som bara den så lektionerna blir inget problem. Kan han sen fixa allt det andra också så är det fantastiskt. Det är för tidigt att ropa hej än, men två dagar i skolan och ingen kan se att han skulle vara annorlunda - det är så man får tårar i ögonen.


Dottern började på dagis igen idag - på allmän förskola 5 timmar 3 dagar i veckan. Alla tyckte att hon hade blivit så lång under sommaren. Vi som träffat henne varje dag har ju knappt märkt det, mer än att jag har fått köpa nya byxor nu till terminsstarten. Tänker man efter så har hon gått från stl 92 till 104 över sommaren så visst måste hon ha växt lite :-)
Hon lurade i personalen att hon alltid sover middag hemma så det hade lagt henne efter lunchen och hon hade sovit drygt en halvtimme. Lillskruttan! Hon har väl inte sovit middag hemma sedan april eller något sånt, haha. Hon somnade i vanlig tid i kväll ändå som tur var.

Hus

Det här huset hade jag kunnat tänka mig:
http://www.svenskfast.se/Pages/ObjectViewPictures.aspx?objectid=3MBIJM1CPAPG49VH&referrer=svenskfast

Det ligger på fel ställe (vi vill inte att barnen ska behöva flytta ifrån skola och kompisar), men visst är det fint! Annorlunda inredning - lång ifrån det helvita som man alltid ser annars i lantliga hus - men härligt och levande med alla färger. Jag hade absolut kunnat ta över hela inredningen om jag hade köpt huset! Stort hus, rymmer hela vår familj med lite småändringar. Och så affärslokal i byggnaden, vilken dröm!
Kolla in tapeten i köket! Jag tror man blir glad av att komma ner i det köket på morgonen.
Stort grovkök i anslutning till entrén, tänk att kunna få av ungarna blöta regnkläder och leriga skor där.

Det här är nog faktiskt mitt drömhus.

Maktkamp

Lilleman har blivit en hejare på att klättra. Klättra på stolar, klättra i soffan, klättra upp i sängarna...
I morse gick han runt här och pysslade med sitt, jag satt vid datorn i samma rum. Plötsligt börjar syskonen väsnas och när jag vrider huvudet ser jag ettåringen ta sista steget från barstolen upp på barbordet. Det är högt! Jag kan inte fatta att han lyckades komma upp där. Han har väl sett E (lillskruttan) klättra upp, säger sjuåringen. Lillskruttan är tre år och får ta sig upp på fotstödet, vidare till där stolsbenen korsas och sen häva sig upp på sitsen. Visst har han sett det - men barnen ser dagligen folk göra saker utan att de kan göra likadant.

Jag vet inte hur vi ska göra med stolarna här. Att sätta upp alla stolarna på borden känns inte riktigt ok, ramlar en stol ner så gör de sig ju illa då. Vi har försökt skjuta in alla stolar så långt det går (han drar ut dem igen) och att flytta stolarna till ställen där han inte kan klättra vidare uppåt eller där det inte finns något intressant att se (han hämtar bara tillbaka dem). Snabb som en vessla är han ju också!
Det spelar ingen roll om någon sitter på en stol som han vill klättra på. Har han bestämt sig för en stol så försöker han knuffa/dra bort syskonet. Är det jag så kan han mycket väl bita mig i låret. Han har 4 tänder nu - två uppe och två nere - och det gör ONT. Rackarns unge! Äldsten var en "bitare" ett kort tag och det accepteras absolut inte. Jag skäller och han ser lidande ut.
I slutändan så springer han runt mellan husets stolar medan vi andra skjuter in stolarna och håller fast dem. Han är envis men det är vi andra också.

Redo för skolstart

Nu har vi spenderat nästan en halvdag med att shoppa inför skolstarten. Jag tog med mig de tre äldsta barnen samt en A4-lista på alllt som skulle inhandlas. Vi var tidigt ute för att slippa de värsta köerna - jag menar, vem vill egentligen handla barnbidragsdagen precis före skolstart?!! Vi var på köpcentrat vid öppning och behövde faktiskt inte trängas ett dugg. När vi körde hem på eftermiddagen noterade jag att det var ont om parkeringsplatser, så vi var rätt ute.
För knappt 2800kr fick vi följande: 7 par skor (höstskor, gympaskor och gummistövlar), 3 skolväskor, ett regnställ, ett par byxor, 3 tröjor, 6 par strumpor, 4 kalsonger, en gubbakeps och en matlåda.
Det sved lite i plånboken men allt behövdes och alla är nöjda :-D

Jag upptäckte precis att vi hade slut på namnlappar så det har jag beställt på nätet nu. Jag slits lite mellan en önskan om att namnlapparna ska sitta kvar för evigt och att de ska gå att dra bort om man vill sälja plagget vidare sedan. Det blev i alla fall sådana som man styker på/smälter fast från Filur namnlappar och de sitter där de sitter. Jag lyxade till det lite och tog egna lappar till killen som ska börja skolan på måndag (i "nollan") och han fick med sitt förnamn samt en piratflagga. Då har han kanske en chans att hålla reda på sina saker och eftersom han är ensam om sitt förnamn på skolan så *peppar peppar* kanske lärarna inte bara slänger ner hans kläder i korgen för kvarglömda saker.
Resterande barn får ha de gamla vanliga lapparna med efternamn och telefonnummer.

Det är skönt att ha allt färdigt nu. Sexåringen ser verkligen fram emot att få åka till skolan med sin nya Bakugan-ryggsäck på måndag. Han hade inte riktigt hajjat att det var NU på måndag som det var dags, men det gick upp för honom när vi pratade skolsaker i affären så nu längtar han dit :-)

sommarprat

Läste i Aftonbladet idag någon kort sammanfattning av sommarpratarnas program på radio, det hade varit Henrik Hjelt igår.
Jag tycker att Henrik Hjelt är toppen! Jag visste inte att han kom från akademikerfamilj och egentligen är utbildad yrkesmilitär och jurist.... jag har mest sett honom i Parlamentet och i Playa Del Sol (en klassiker!). Vad jag fastnade mest för i artikeln var någon slags motto som han tydligen kör med. Jag kan inte kalla det citat för jag minns inte exakta ordalydelsen och tidningen tog maken med sig på fotbollsträning och slängde sen, men ungefär så här var det:
Alla problem går att lösa och går det inte att lösa så är det inget problem utan en faktisk omständighet som man får rätta sig efter.

Låter helt logiskt!

klädparty

Igår kom jag iväg på klädparty hemma hos en kompis. Det var Me&I som visade höstkläder. Det fanns en hel del fint där, men priserna är ju som de är. Två saker beställde jag i alla fall:
bilder från meandi.se

en änglatröja till dottern



och en hoodie till mig (från juniorkollektionen)
Som hittat för 691:- med frakten :-/

Jag gillar dem i alla fall och dotterns tröja kan jag sälja när hon har växt ur den ;-)

Det närmar sig

Skolstart, hösten....allt! En vecka kvar av sommarlovet sen drar allt igång.
Sexåringen ser fram emot att få åka iväg och köpa skolväska och lite skolsaker. Vi har ordnat med gympakläder, gympakasse och sånt redan. Här är "stora skolstarten" redan vid "Nollan" (även kallat sexårs på en del ställen). Han har längtat efter att ha riktiga lektioner, att få visa fröken att han kan läsa och skriva lite redan. I övrigt är jag inte helt övertygad om att han är redo för detta stora och vi har en del hinder att övervinna.
Storebror börjar ettan i höst, men är nu gammal i leken och bara fortsätter som förut. De gör om ettornas klasser ; splittar en klass och gör övriga större. Det blir inte så stora klasser ändå, förr var de bara 9 i varje parallelklass och nu kommer de att vara några fler. I all omfördelning försvann tillgången till ett klassrum på något sätt och en stackars klass kommer därför att hålla till i skolans källare för att senare flyttas till en barack på skolgården. Jag är glad att det inte var sonens klass som råkade ut för det! Han får vara kvar i sitt gamla klassrum. Anledningen som angetts till omfördelningarna är att det plötsligt var så många barn som skulle börja skolan - men hur kan de ha missat det? När vi flyttade till byn för fem år sedan hade de precis insett att de inte hade barnomsorgsplatser till alla barn i vår kommundel och så fick de raskt öppna hela tre nya dagis med ett antal avdelningar på vardera. Hur kan man då missa att dessa barn nu börjar skolan??

Nu kommer vi att ha tre skolbarn och det känns lite häftigt. Det kommer en dag när alla fem kommer att gå på samma skola samtidigt men det är ju några år dit.
Vi ska gå igenom alla barnens kläder och skor så vi är rustade inför hösten. Jag vet att vi måste köpa MINST sex par nya skor (höst-, gympa-) och ett helt gäng med långbyxor till de två äldsta barnen som skjutit i höjden över sommaren. Det känns så definitivt att ttta på höstkläder och jag vill inte ge upp sommaren riktigt än. Ge mig några dagar till! Igår tömde vi poolen och nu ska den till tippen. Vi lagade den inför den här säsongen och mot alla odds så höll den hela sommaren men nästa år får det bli en ny (och förhoppningsvis lite större).
Lillskruttan ska gå på dagis i höst. Enbart för att hon sedan de genomförde allmän föskola för treåringar faktiskt går gratis 15 timmar i veckan. Jag kommer ju att jobba, men eftersom jag jobbar hemifrån kan jag flexa hej vilt med tiderna och 15 timmar på förskolan med kompisarna räcker för henne. Sen får vi vara tillsammans resten av tiden. För att spara pengar ska lilleman vara hemma med mig. Kommer jag att kunna jobba med en sprallig liten kille i hasorna? Det återstår att se :-)

Vi har gäster i huset nu - makens mamma och hennes sambo. Roligt med lite variation i vardagen och alltid trevligt med svärmor/farmor här. Vi fick tom middagen lagad och serverad till oss igår :-)
Ikväll ska jag iväg på klädparty. Det är Me&I höstkollektion. Egentligen borde jag inte köpa något alls som jag inte själv säljer, men det är ju roligt bara att åka iväg och fika med väninnorna.

Forever Young 2010

Igår hade sonens simklubb den årliga resan till Bakkens tivoli utan för Köpenhamn. I år var det så illa att det krockade med en konsert som jag och maken skulle gå på. Tanken var att tioåringen och maken skulle åka karuseller ihop några timmar och sen skulle sonen få stanna kvar och åka hem med en kompis och hans familj, men eftersom de fick förhinder så fick vi göra så att de åkte hem båda två redan på eftermiddagen. Trist, men vad gör man? De hade haft roligt i alla fall den tid de var där. Det är liksom deras grej att åka iväg tillsammans till Bakken med simklubben. Med lite trixande så blev tioåringen upphämtad av min pappa vid färjorna och jag och maken gick direkt vidare till konserten. Mormor agerade barnvakt för hela gänget därhemma.
Vädret hade gått från skurar under dagen till att fullkomligen vräka ner på vägen till konsertområdet. Jag är glad att de delade ut regn-capeér i entrén...


Jakob Hellman var först upp på scenen och vilken känsla! Hans skiva kom ju ut 1999 och jag minns så väl hur jag satt på en sten vid havet och grät över någon förlorad pojkvän till Tårarna. Jag flyttade hemifrån året därpå och skivan ...och stora havet spelades flitigt i första lägenheten. Ska man vara petig tror jag faktiskt att jag hade köpt den på kassett - det tog ett tag innan jag inföskaffade en cd-spelare :-)

Jag kan sångtexterna utantill. Vilka texter! Att se Hellman dra alla låtarna live var en upplevelse. Periodvis ser han ju ut som om han hellre hade suttit hemma framför tvn än stå i centrum, men inlevelsen i låtarna fanns där. Maken är också ett Hellman- fan så vi njöt av varenda sekund trots det ihållande regnet.

Det var väl en sisådär sex olika band som spelade under kvällen, lyssningsbara men inte lysande. När Alphaville gick på sent så var vi genomblöta långt upp på låren. Först undrade vi om det verkligen var dem vi såg. Visst var det 25 år sedan den stora forever Young-vågen drog över Sverige och världen men ändå. Vi hade inte väntat oss sångaren som en kraftig medelålders man med hästsvans och ölmage. Dessutom är Alphaville tydligen ett hårdrocksband numera. Men när de rev av klassikerna som Sounds lika a melody, Big in Japan och förstås Forever Young så spelade inget av det någon roll. Det var ösigt som bara den!
Jag minns speciellt en klassfest på mellanstadiet: Jag hade på mig en jättesnygg klänning med volanger både runt halsen och från midjan och ner, den var vit med stora prickar i olika färger :-) De tuffa killarna i klassen satt uppe på skåpen i fritids lokaler där festen hölls och senare hade vi tävling i att dansa tryckare, allt medan man frossade i salta pinnar och snusklubbor. Låten Forever Young spelades gång på gång under kvällen.
Tänk att jag 25 år senare står framför scenen när den spelas live, hånglar med maken och allt är bara så perfekt. Magiskt!

Sist ut var Human League och de lät exakt som de alltid har gjort :-)

Det var verkligen toppen och ett minne för livet. Vädret hade kunnat vara MYCKET bättre, men vad gör det. Det jag kommer att minnas är en nostalgitripp som inte var av denna världen :-D

Fler bilder kommer senare.

Mina minstingar

Lillskruttan med sina lockar och ögonen fulla med bus




...och så lilleman


Han hade precis haft näsblod efter lite för vild lek men ögonblicket efter så klättrade han upp i syrrans säng och stod och hoppade där.


Piratscones

Scones på vetemjöl och havregryn, komplett med pirattryck på.
"Stämpeln" är köpt på Bluebox.se och den använder vi jätteofta :-)


En plåt räcker precis till mellis.




Items for large families

Idag kom ett paket från USA, med en tröja och lite roliga saker :-)



bilder från Scrappin twins

Där finns massor av saker för "stora familjer" och även de med tvillingar, trillingar etc. Inte för att 5 barn känns som jättemånga, men ibland blir jag så trött på hela "Är ALLA dina?"-grejen.
Egentligen hade jag velat ha ett linne med texten "I laugh at your ONE baby!" men den skulle jag aldrig våga gå ut i :-) och jag vet ju jag också att oavsett antal barn så finns det lätta resp. svårare dagar. (Jag tycker själv att det var betydligt knepigare att få ihop livet med bara ett barn än det är nu med fem).

Butiken hittar du här.
Inte farligt dyrt heller trots frakt till Sverige!

Lill-kusinen

Min nyaste brorson är nu hela 3 veckor gammal. Att man kan vara så liten! Jag har burit om kring på honom en hel del idag :-)
Namnet är väl inte 100% bestämt än, men det lutar åt att det är en liten Oskar.


Lill-kusinen i min brorsas famn

Lilleman 1 år!

Herregud så fort tiden går! Ett år redan! Samtidigt så har jag svårt att tänka mig hur det var innan han fanns.
För exakt ett år sedan hade han faktiskt inte kommit ut ännu. Så här dags satt jag förmodlingen framför tvn, lyckligt ovetandes om dramatiken som skulle inträffa ett par timmar senare med ambulansfärd i ilfart och urakut snitt. Ut kom han i alla fall, många dagar sen, vårt älskade lilla pyre :-)

Vi brukar normalt inte fira barnens ettårsdagar sådär jättemycket. Lilleman har ju inte så stor koll och kan inte ens äta tårta. Tårtkalas slog vi till med i alla fall idag, utan någon som helst framförhållning. Vi åkte ut till sommarstugan och möttes upp med mina föräldrar och min bror med familj. Jag slängde ihop en tårta till fikat; det blev chokladsockerkaksbottnar med olika lager av chokladmousse, vaniljkräm och jordgubbssylt (hallonsmeten glömde jag hemma i kylen så jag fick tömma en burk jordgubbssylt i stället), grädde på allt och så dekoration av chokladströssel och sockerfigurer.

Inte vacker och ganska svår att skära upp eftersom den var i två våningar - men fantastiskt god.



Ettåringen i sin nya polisbody :-D


Han fick en hårborste och en bitring av oss. Vi ska hämta ner ettårsleksakerna som vi har sparade på vinden vid tillfälle men det räknas kanske inte. Av kusinerna fick han en stor lastbil.

bilder från dagen

Jag och barnen åkte iväg till hembygdsparken i en närliggande kommun tidigare idag. Där har de en jättefin lekplats, djur som tex grisar, getter, påfåglar och papegojor att titta på, ponnyridning, glasskiosk etc

Just idag var det också marknad där, en form av hantverksmässa. En av tjejerna som syr till min butik fanns på plats (BabyBug med sina underbara barnscarves!) så vi tog ett varv förbi där. Marknaden var mycket större än vad jag trodde och det var svårt att få parkering.
Barnen fastnade för halsband med gravyr, av den typen som man själv köpte på marknader som barn. Kvinnan som graverade dem var inte helt stadig på handen och det var verkligen inga äkta saker men för 25 kr /inkl gravyren så fick de barnen som ville köpa ett var.
Dottern blev helt salig vid ett stånd med hemsydda kläder till Skrållan och Barbie. En äldre dam hade sytt upp mängder med aftonklänningar, badrockar, fuskpälsar och gud vet allt till dockorna. Lillskruttan fick lov att köpa något och skulle absolut ha en RÅÅÅÅÅSA klänning i halterneckmodell med en liten pärla. Klänningen var typ batikfärgad rosa med vita färgskiftningar (tioåringen sa att det såg ut som om någon gått på bal och sedan spillt på sin klänning, och det kunde man lätt hålla med om som ni kanske kan se på bilden nedan) men hon gav sig inte. Det var den hon skulle ha! Hon fick den i en rosa liten påse också och sedan var hon nöjd :-)


Skruttan med sin festklädda docka efter hemkomsten

Efter att ha ätit picniclunch, lekt och tittat på marknad och djuren så gick vi genom skogen tillbaka till parkeringen. Mitt ute i skogen en bit ifrån stigen såg vi något som såg lite konstigt ut, så vi gick fram och tittade efter vad det var.

ett.....pågående stenbröllop?!



Lite roligt och väldigt oväntat.


Shrek 4



Ikväll var jag och de tre äldsta barnen på bio och såg Shrek 4 i 3D. Jag har alltid älskat Shrekfilmerna och både jag och barnen har längtat i ett år nu. Men det var nog den sämsta filmen av de fyra tycker jag och mycket vuxensituationer och politik som inte barnen riktigt kan förstå. Men visst var den värd att se ändå.
Vad gäller handlingen så kan jag kort berätta att Shrek tycker att gräset verkar grönare på andra sidan när dagarna med gulliga, busiga, bajsande bebisar aldrig verkar ta slut och lyckan byts mot tankar på hur det kunde ha blivit.

Vad tycker ni om att se film i 3D?
Vi såg 4D på Legoland och det slår ju liksom allt.
I 3D blir ju allt mer levande och även animerade figurer ser nästan levande ut. Men bilden blir ju inte alls perfekt (är det jag som har synfel?) och ibland känns det lite jobbigt att sitta med plastiga glasögon på näsan. De senaste gångerna jag och ungarna har varit på bio så har vi lagt till de extra pengarna per biljett för att få se filmen i 3D. I det här fallet var det inte riktigt värt det.
Jag gillar alldeles vanlig film också! Maken tycker att jag är konservativ och bakåtsträvande - i framtiden kommer ALLA att sitta med 3D-galsögon framför tvn hemma tydligen - men när det är barnfilmer så tycker jag att det är helt ok med platta filmer :-)

Dagens tips är att se Shrek 4 - antingen på bio eller när den kommer på dvd. Strunta i 3D den här gången.

Nu ser vi fram emot Toy Story 3 :-)


Uppdatering hälsa

Medicinerna har börjat ge positiva effekter! Jag mår fortfarande illa dygnet om, samtidigt som ämnesomsättningen fortfarande gör att jag är vrålhungrig om jag inte har ätit på minst 3 timmar. Nu menar jag inte "sugen på mat" utan så hungrig så att det känns som att man har ett stort hål i magen och magen kurrar tills jag fyller den igen.
Illamåendet försvinner ju så fort operationen är klar (antar jag) och jag hoppas att hungern ger med sig också innan jag börjar gå upp i vikt igen.
Den stora skillnaden är att jag ORKAR så mycket mer nu. Det är nästan som att inte vara sjuk alls! Inga skakningar, väldigt lite hjärtklappningar.
Jag klippte hela gräsmattan häromdagen. Vi var i sommarstugan med gäster några dagar och idag har jag promenerat runt i en hembygdspark med alla fem. Nemas problemas!

Tioåringen har äntligen fått sin tid till att mäta ph-värdet i magen. Vi skulle ju få en tid ganska så på direkten och sen har han gått och väntat och väntat och hämtat in posten varje dag.... Till slut ringde jag till sjukhuset och visst hade de missat att boka tid! I slutet på månaden är det dags och han ska vara där först en halvdag för att sätta in en slang från näsan genom svalget ner i magen och så ska han ha den där i 24 timmar ihop med någon mätapparat på magen. Nån vecka senare blir det gastroskopi (?) jag hoppas att jag säger rätt nu, och sen röntgen efter det.
Skönt att det händer saker i alla fall.

Tecken på för lite sömn

Jag gjorde gröt till lunchen och eftersom vi hade slut på sirap (som är standard på mannagrynsgröten här) så ville barnen har sylt på sin gröt. Själv tog jag socker och kanel på min gröt. Jag tittade på kanelen och tänkte att den var ovanligt grovmalen och sen skyfflade jag in en stor sked med gröt i munnen. Jag tuggade....och så började det brännas lite...
Det var inte kanel. Det var chilipeppar!
Som barnen skrattade är de förstod mitt misstag. Maken bara tittade på mig och skakade på huvudet.
Vaddå?! Kryddburkarna ser likadana ut - blå Santa Maria burkar med brunt innehåll. Hur lätt som helst att råka peppra gröten!
Kul att man kan roa folk. Lättroade är de tydligen, min familj.
Jag är inte människa om jag inte får sova på nätterna. Helst 8 timmar (en utopi) men åtminste 6 timmar. Inte mindre än så.

...och så en födelsedag

Idag fyllde jag 25+ någonting :-) Det är ingen lögn, jag HAR ju passerat 25 år och så lite till.
Jag sov inte så mycket i natt - jag har alltid svårt att somna och sen vaknade lilleman och gnällde över sina tänder. Han har 4 st på gång och har haft lite feber till och från. Han somnade om bortåt 4.30 så min nattsömn blev inte så fasligt lång.
Jag fick lite sovmorgon i alla fall innan gänget hoppade på mig i sängen med sång, paket och kaffe. Jag fick biljetter till Forever Young-turnén (det visste jag redan), klappa-en-krokodil-presentkort till Tropikariet, lite småsaker från barnen bla en jättestor chokladpeng.
 
Maken hade haft barnen till att välja en present åt mig inne på Buttericks, och så köpte de en chokladmedalj :-D
och så 5 kaffekoppar av Kerstin Tillberg. (Det fanns inte fler än 5 i butiken, men jag kan ju alltid köpa till fler när jag känner att jag har för mycket pengar.)
  
Jag älskar dem!
Jag fick gräddkannan och sockerskålen i julas och en thékopp året innan.

Vi har i många år åkt till Tosselilla Sommarland för att fira min födelsedag men inte den här gången. Vi har ju precis varit på Legoland och sen ska maken och tioåringen iväg till Bakken om nån vecka.
I stället har vi varit på besök i en djurpark idag och beundrat bla fåglar, kängurur och ekorrar. Det var jubileum i parken så alla besökare skulle få gratis tårta vilket jag tyckte var jättesmart, men den var slut när vi kom dit. Vi fick varsin glasstrut i stället så det fick duga. Vi åt ju tårta igår när vi firade bröllopsdag så jag var inte jättesugen på att fixa tårta hemma idag med.
Nu ikväll kom mina föräldrar över med en burk hemgjord Lemon Curd och så en skärbräda av Mona Svärdh. Toppen!
Ikväll ska jag lägga mig tidigt - men först en skiva vitt bröd med lemon curd på och kaffe i snygg kopp!

Bröllopsdag

Idag är det precis 8 år sedan vi gifte oss! Vi skulle ha vigseln utomhus men självklart så regnade det för första gången på länge. I stället flyttades allt och alla in på en glasveranda. Det var stekhett därinne och svetten lackade.
"Min" präst (jag har jobbat i kyrkan) körde långt för att viga oss och det gjorde det ännu mera speciellt. Huvudsång under vigseln var "Kärleken bider oss samman" och den kan man lyssna på här.



   

Vi hade ingen digitalkamera på den tiden så det är är avfotograferade pappersfoton. (Vi fick en digitalkamera i bröllopspresent.)
Vi tyckte att det var onödigt med en proffsfotograf så de få bilder vi har från bröllopet är tagna av min brudtärna och av gäster med engångskameror... Det är en sån grej som jag kan känna idag att vi kanske skulle gjort annorlunda. Jag hade önskat mig riktigt tjusiga ateljéfoton. Jag hade också önskat mig en VIT bröllopstårta. Vi hade färgtema i lila, vitt och silver och när de frågade om färg på tårtan så fattade vi det som att "ofärgat" var detsamma som vit eller cremefärgad marsinpan. Det är det inte! Tårtan var smutsgul :-( På den hade vi två duplofigurer från sonens leklåda :-)



Klänningen är såld tyvärr. Vi pratade ju om att göra om alltihopa efter 10 år (förnya löftena) och jag trodde inte att jag skulle kunna komma i klänningen igen. Jag funderar allvarligt på att försöka få tag på en likadan.

Mycket vatten har runnit under broarna de senaste åren. Tänk att vi har fått fyra barn till sedan dess!
Åtta år känns som en otroligt lång tid. Fast det kommer väl en dag då man firar guldbröllop och det är ju lite mer imponerande :-D

Nära ögat!

dsc00491 (MMS)

Nära ögat! Bebisigelkottar kan ju inte ligga och sova i gräset när man ska klippa gräsmattan.


Inte fullt hus

Tioåringen åkte iväg på simläger igår. Maken skjutsade honom till lägret drygt 10 mil bort och stannade där med honom några timmar. Barnen ska träna simning 2 ggr om dagen i fyra dagar. Han har jättesvårt att sova hemma just nu och har mardrömmar ibland så det kändes lite oroligt att han skulle vara borta så länge och så långt bort också. Det är ju inte så smidigt att slänga sig i bilen och hämta honom om han får hemlängtan mitt i natten. De sover jättemånga i ett stort rum så det kanske är ok för honom. Han ringde hem igår kväll och då hade han haft roligt. Jag har inte pratat med honom idag, men jag förmodar att det har gått bra än så länge. Jag hoppas att han håller ut och har kul alla dagarna så han kan känna sig riktigt stolt efteråt.
Det är väldigt tyst i huset med tioåringen borta. Märkligt tyst! Inte så att just han för en massa oväsen annars, men när de är tre (stora killar) som leker ihop så har det en tendens att bli mer småtjafs dem emellan. Han är saknad i huset i alla fall och vi dukar till honom ibland ändå. Barnen skrattade åt mig vid mellis när jag tog fram glas och hällde upp dricka åt honom också :-)
Vi är inte vana vid att någon är borta i flera dagar.

Det känns som att tiden går åt till att bara ta sig igenom dagarna. Medicinen har tagit bort skakningarna helt och hjärtat lugnar sig lite mellan varven. Men det känns ganska tydligt när tabletterna slutar verka och då måste jag vänta ett par timmar till innan det är dags för nästa dos. Jag mår konstant illa av medicinen men vill inte vara utan den.
Jag hade fått för mig att med mediciner så skulle allt vara helt normalt igen. Det fungerar tydligen inte så! Igår gav jag mig ut på långpromenad - jag promenerade bort till mina föräldrar som bor ca 1,2 km bort - med två barn i syskonvagnen och sexåringen brevid. Vi kom kanske 100 meter och sen var jag rejält anfådd och funderade på att vända om och ta bilen. Men skam den som ger sig, vi traskade på. Jag flåsade som ett ånglok med hjärtslagen ringandes i öronen.
"Mamma det låter som att du inte orkar. Ska jag köra vagnen åt dig?" frågade sexåringen. Lilla killen :-/
Vi kom fram till mormor och morfar och jag satt i en solstol och pustade ett bra tag och ångrade att jag hade gett mig ut på promenad. Tanken var att vi skulle gå hem igen lagom till lunch nån timme senare, men jag körde vagnen över gräsmattan och konstaterade att jag inte orkade. Jag vilade på soffan ett tag och så drog vi hem på eftermiddagen i stället. Det var ju så dumt att lilleman inte har någon bilbarnstol hemma hos mina föräldrar så vi kunde inte få skjuts hem tyvärr. Nu har jag provat att gå längre än runt kvarteret och det går inte. Måtte jag få tid för operation snart.


RSS 2.0