Harry Potter

Vi har pratat ett tag om att se den nya Harry Potter-filmen på bio. Vi (dvs vi vuxna och de tre äldsta barnen) har sett alla de andra filmerna hemma och de senaste har varit lite i otäckaste laget för sex-och sjuåringen. Vi beslöt oss att något så när följa rekommendationen på 11 år som det är för filmen. Store killen fyller ju 11 om en månad och det var nära nog tyckte jag så han och jag åkte in till stan själva och såg den.



Den ÄR betydligt mörkare, dystrare och otäckare än de andra. Sonen blundade lite då och då och den var väl på gränsen för vad han klarar av att se. Men bra var den - det tyckte vi båda. Eftersom det var del 1 av 2 filmer (för det är väl bara två?) så slutade den ju så klart "mitt i". En cliffhanger sådär.
Jag har ju inte sett HELA filmerna någon gång då jag har en förmåga att somna framåt slutet om inte tidigare, så jag känner att jag har inte det där perfekta sammanhanget. Men jag har åtminstone koll på de olika personerna och det räckte för att uppskatta filmen.
Jag tror minsann jag ska låna böckerna någon gång och läsa dem i en följd.


Eftersom vi gick på en matinéföreställning så var vi hemma hyfsat tidigt och jag fick den brillianta idén att jag och de tre stora skulle titta på Men in Black efter kvällsmaten. Det är ju 11 års gräns på den med, men jag själv har väl inte riktigt upplevt den som otäck utan mest bara rolig. Jag satt med två vettskrämda barn som halvlåg under ett täcke större delen av filmen (men lägga sig eller gå och leka i ett annat rum det vill de absolut inte). Tioåringen ångrade att han hade sett den avslöjade han så fort den var slut. Så kul var det - tre barn som blir mörkrädda igen nu då. De fick stanna uppe rejält sent för att hinna se en puttenuttig-gullig komedi i stället för att skaka av sig det värsta obehaget och nu har två av dem somnat i alla fall.
Mina barn är inte härdade och för min del så får de gärna vänta med att se otäcka saker ett tag till.
Det blir nog inte Narnia som vi ser på bio nästa gång. Möjligen den animerade filmen Trassel.

Ge mig MER jul

Vilken vecka! Jag skulle kunna ha jul läääänge till :-)
Igår var jag och sjuåringen iväg till mina föräldrar och åt lutfisk. Det är bara vi två som gillar lutfisk så i år gjorde vi så. Min mamma hade dukat med finporslinet och spelade julmusik och det var bara så mysigt. Vi satt framför brasan efter middagen och pratade till sent.
Vi har inga planer på att bromsa ner julfirandet riktigt än. Vi spelar julklappsspelen och barnen tittar på julfilmer, dagarna i ändå. Det är helt ok för barnen att gå runt i tomtepyjamasarna dygnet om (bara jag får tvätta dem lite då och då). Maken jobbar ju hemifrån och sitter annars instängd på sitt kontor i vår gamla gäststuga, men nu har det inte varit mer jobb än att han har kunnat ta telefonsamtalen och maila från vardagsrummet. Fint att ha honom inne hos oss :-)
Min svärfar och ena svågern har rest hem och det blev plötsligt ganska tomt i huset, men makens andra lillebror är kvar och han stannar över nyår som alla år.

Av en släkting fick barnen paket med byggsatser av olika byggnader. Jag fick den stora äran att hjälpa tioåringen att bygga ihop hans modell av tower Bridge, en nätt liten sak på ca 120 bitar i tunn skumplast som skulle tryckas ut och placeras exakt rätt. Det blev väl rätt bra, med brodelar som kan fällas upp och allt. Mitt tålamod sviktade en del på slutet och när jag för tredje gången fick ändra en del som jag hade vänt fel så funderade jag allvarligt på att gå ut i trädgården och vråla fula ord. Men jag lät bli, bara så att ni vet.



En alldeles perfekt jul

God mat, trevligt sällskap, kul på tv, toppenjulklappar - och alla höll sig friska!
Barnen smög upp före kl 07 för att titta i sina julstrumpor framme vid tv-bänken (vi har ju tyvärr ingen öppen spis då). Fotot är taget innan tomten fyllde strumporna med små leksaker och pyssel :-) Alla hade inte blivit upphängda heller - ALLA, även vi vuxna har förstås strumpor. De här stora strumporna sydde jag för ett par år sedan av en lång gammal julgardin som vi tröttnat på. Det måste ju vara så att stor strumpa = mycket saker.



Jag tror vi slog nytt rekord i julklappar under granen (något som för modligen stod i direkt relation till att jag fick två månadslöner utbetalda från jobb lagom till jul).


Granen i sig är inte vacker och en liten lilleman plockar bort allt pynt som han kan få tag i dessutom. Nästa år SKA vi skaffa en ny gran.
Tioåringen höll sig vaken till efter kl 23, snudd på rekord för honom, och jobbade hårt på sitt Lego Hogwarts slott som blev klart strax efter lunch idag.
Vi hade lyckats klura ut riktigt bra julklappar till alla i år tycker jag. Jag handlar julklappar till 13 pers så det krävs ju lite planering men det hade vi lyckats bra med och jag fick tag på så gott som allt som var tänkt. 
Själv fick jag bla böcker, tekannan till min finservis, ett verktygsset (lila och bara mitt), ny telefon... Vilken tur att jag har varit snäll i år också.

   

Hela dagen flöt på bra och ingen blev trött och gnällig - inte ens jag ;-)
Men jag kan ju säga att jag stupade i säng före midnatt och sov djupt till 8.30 i morse. Idag har vi bara lagt pussel, spelat spel och sett på film. Tomten kommer alltid och lämnar en säck med julklappar på vår yttertrappa under dagen (julklappar mellan familjemedelmmarna ligger under granen och öppnas efter Kalle Anka). I år lämnade Tomten 6 st barn/ungdomsfilmer samt en Blue Ray-spelare. Jag har försökt förklara för barnen att man kan ju se det som är bra på tv i dagarna när det är och sen se julklappsfilmerna vilken annan dag som helst, men det går inte. Vi började dagen med att se Shrek 4 men det är ju en sån film som alla, barn som vuxna, tycker är kul.
Hoppas att ni andra också hade en fin jul och god fortsättning - det är mycket jul kvar än.


GOD JUL

God Jul till er alla från oss alla!


Alla julförberedelser är klara

Äntligen! Jag trodde ju att jag skulle slippa stressen om jag struntade i att planera i förväg, men det kan jag tala om att det fungerar dåligt att göra så. Nästa år ska jag portionera ut jobbet lite mer.
Jag bakade minipajer till julbordet (alla gillar inte traditionell julmat här), det blev små pajer med tacosfärs/broccoli i muffinsstorlek. Tioåringen åt en till lunch och sa att den här gången hade mamma överträffat sig själv :-D
SÅ goda är de!



Efter det fick jag sån vansinnig migrän och bara tanken på att jag skulle hinna med lussekatter, köttbullar, lite julgodis och storstädning också gjorde inte saken bättre. Jag gick och la mig och sov bort resten av tisdagen. Igår hjälptes jag och maken åt med att baka lussekatter och rulla köttbullar på ytterligare 2 kg färs.



Inga russin på våra katter.
Barnen gjorde varsin figur i mandelmassa och sen doppade vi deras tomte, gris, orm och Pettsons hatt i choklad.



Några dekorerade pepparkakor blev det också. Lillskruttan gillade varken mandelmassa eller kristyr efter provsmakningen men hon brukar vara nöjd med en vanlig pepparkaka.
Jag gjode chokladdoppade marsinpankulor till de vuxna att smaska på över julen. Vi skulle smaka på dem men maken ville inte ha och jag var helt nöjd med en enda. Undras om man kommer att få tillbaka sötsuget under julhelgen? Vi lär ju alla äta åtminstone lite grann och sockerberoende har ju en förmåga att komma tillbaka rätt fort har jag för mig.

Alla paket är klara och ligger inlåsta på mitt kontor och storstädningen klarade vi av också igår. Sofföverdragen är tvättade och snart torra så vi får t.o.m. rena soffor till julafton :-)
Min mamma ringde igår kväll och undrade om hon kunde få komma och putsa våra fönster invändigt och det kan man väl gå med på. När jag fyller år så får jag alltid "Ett års fönsterputsning, invändigt" i present och sen kommer min mor med sin putshink lite då och då under året. Praktiskt för jag hatar att putsa fönster. Utvändigt har vi lejt ett företag som kommer och fixar varannan månad.
Sent i kväll/natt kommer våra gäster. En av dem (han som kör) jobbar som vanligt idag och sen ska de då packa in sig i en liten bil och köra 40 mil. Det känns inte helt bra, speciellt inte om man tittar ut genom fönstret där det just nu är snöyra :-( Men det vore ingen riktig jul utan min svärfar och svågrar så jag kommer att vara glad i morgon när de äter frukost hos oss.

Julgranspynt

Jag lovade ju att visa bilder på en del av prydnaderna i granen :-)
De senaste åren så har vi börjat samla på sånt som är riktigt "tacky" att ha i vår stora överfulla, glittrande gran. Barnen älskar det, jag ler glatt och maken gråter inombords - säger han i alla fall, jag tror han skrattar han med, i smyg.

       
  
Det är inte vackert, men det glittrar :-)

Julmiddag

Igår var det julmiddag med "kyrkis/öppna förskolan". Det var många som var hemma sjuka så vi blev bara ca 35 st. Det var knytkalas och jag hade bidragit med köttbullarna. Jag stod efter lunch hemma och rullade småköttbullar för glatta livet, ingen framförhållning alls som ni märker. Maken och barnen fick smaka en köttbulle var och när jag berättade att ju allvarligt funderade på att ha köpta köttbullar på julafton här hemma så blev det lite klagolåt. Jag får väl ställa mig och göra om allt en gång till före julafton då så vi får goda köttbullar i det här huset med då.
Julmiddagen var jättelyckad som vanligt och maten följdes av julgröt och diverse godis. Till kaffet blev det också julpyssel som alla år. Jag kände mig inte jättepysslig men dekorerade ett stearinljus och målade en julgranskula ändå.
Eftersom jag inte har varit på öppna förskolan på några veckor nu så gick en av ledarna och hämtade en body som jag gjorde där för ett tag sedan. Batik är inte alls min grej och det är inget jag skulle köpa i affären, men jag blev rätt nöjd ändå. Jag har aldrig provat batikfärgning förut så det här blev väl inte så illa för ett första försök:



När de flesta hade gått hem så satt jag och ett litet gäng kvar och snackade till framåt midnatt. Det är vi mammor som har hängt med att bra tag (dvs fyllt på med barn på kyrkas aktiviteter år efter år) och det var så himla trevligt.
Jag var jättepigg när jag kom hem så jag ställde mig och bakade äppel/dinkelmuffins mitt i natten (barnens önskemål om julkakor). Idag är jag inte fullt så pigg men jag får ju skylla mig själv.
Idag är det julavslutning på skolan och tioåringen skulle på gottebord. Senaste budet var att han skulle gå dit men få med sig en egen påse gott så han inte behövde fundera på hur mycket han kunde äta utan att må dåligt. Hans lärare var på honom igår också (mer om detta finns att läsa i inläggen från någon vecka sedan) och i morse var han bara ledsen. Jag ringde till slut och sjukanmälde honom - han ska inte behöva må så dåligt av att gå dit en sådan här dag. Nu sitter han och tittar på film och det får väl vara en sån slappardag idag då.

Mjölkallergi

Lilleman har ju varit känslig för mjölk sedan födseln. Inte bara intolerans utan allergi (han tål inte heller laktosfria produkter som många lätt tror). Ett par gånger om året har vi provat att försiktigt testa med mjölk mellan pricktesten på sjukhuset. I mitten på januari ska vi tillbaka på undersökning igen och det var sagt att vi skulle testa själva hemma innan dess. Lilleman tyckte nog det var dags för det nu för i förrgår lyckades han sno åt sig en pepparkaka gjord på riktigt smör. Det hände ingenting alls på ett dygn, inga extragräsliga bajsblöjor och inga utslag. Vi kände oss djärva så då fick han slicka på en sked med filmjölk också. Mums! I morse när han vaknade var han full i utslag från tårna och upp i hårbotten :-(
Det har nog kliat alldeles förfärligt också för han har rivit hål lite här och där, stackarn!



Nu har vi testat och det är bara att konstatera att vi får fortsätta med mjölkfri kost till honom ett tag till. Jag har smort hela honom med kortisonkräm nu så det är bara att hoppas att utslagen går ner fort.

4e advent!

Herregud så fort dagarna går!
Fredag och lördag stod jag på en julmarknad och sålde butiksvaror. Roligt att komma ifrån lagret lite och dessutom få låna en riktig butikslokal, men det gick väl sådär. Det var snudd på snöstorm ute och så dagarna FÖRE barnbidrag/löning... Det trista med såna där tillställningar är ju att jag måste stänga webbshoppen för beställningar så säljer jag inte bra så går jag back.
På fredagskvällen hade jag tioåringen med mig som hjälp och sällskap. Som belöning så fick han en mössa från butiken, han har spanat på den länge och jag lovade att om inte alla blev sålda så skulle han få en.
På lördagen var sjuåringen med och då var det inte mer rusning än att han kunde spela PSP sittandes på en pall större delen av tiden. Han fick en femma av mig för att han var med. Det är bra så länge de inte är större än att de blir glada för en liten peng :-) Han visste precis vad han skulle köpa för den - han gick och tog en boll i en sån där automat, en ring till lillasyster. Han var extra glad när han såg att det var en ring med ett glittrande hjärta på. Han är så himla go och givmild alltid den killen! Behöver jag säga att lillasyster blev själaglad när han överlämnade ringen till henne?!

Idag är det redan fjärde advent och julen närmar sig med stormsteg.



Jag har inte julstressat alls i år. Andra år så har jag skrivit almanackan full med allt som ska göras, den ena dagen ska det kokas knäck och den andra dagen så ska vi göra julpynt... I år så har vi improviserat och vi har faktiskt gjort det mesta ändå - helt utan minutiös planering. Pepparkakshuset har jag helt struntat i. Det är kul att göra det men sen står det högt uppe på ett skåp för att ingen ska ha sönder det och efter jul är det så dammigt så det går ändå inte att äta det. Barnen har faktiskt frågat efter pepparkakshus men det var ok att hoppa över det. Är inte de ledsna så tänker då inte jag vara ledsen för det.
Lussebullarna har jag inte bakat än. Det är mest maken som vill ha dem och sen har vi lussebullar till förbannelse och måste skänka bort dem framåt våren för att få plats med annat i frysen igen. Jag tänker faktiskt baka lussebullar, men bara EN sats. Undras när jag ska hinna det nu? Ja, det löser sig nog.

I morgon kväll ska jag på julmiddag med en massa andra föräldrar som brukar träffas på öppna förskolan. Jag har lovat att göra köttbullar så ikväll ska jag stå och rulla köttbullar till 60 pers. Nu kan jag ju känna att jag kunde ha gjort det för en månad sedan så hade jag bara kunnat ta upp dem ur frysen i lagom tid, men nu är det som det är. Jag har hört att del är en hel del av de andra föräldrarna som är lite halvsjuka så egentligen är jag inte allas sugen på att gå men det känns fel att avboka så här dagen innan bara för det.

Tioåringen har en egen mini/dvärgamaryllis i år och den är jättefin, en dubbel vit variant:



Det är nästan så att man skulle behöva plantera om den nu. Kan man det? Den behövde en blompinne för lite extra stadga men jag hittade bara en stjärngossepinne och då fick guldstjärnan sitta kvar som prydnad.

Nu är ett barn hos mormor och bakar mandelmusslor. Det är traditon för honom att göra dem med mormor och han har längtat. Vi äter alltid mandelmusslor med grädde och sylt i till Kalle Anka på julafton, trots att alla egentligen är mätta då.
Två barn är på julfest, det är tennisklubben som har julavslutning för alla barn och deras familjer. Vi var lite inne på att åka allihopa, men sen ville ju en baka i stället och lillskruttan ville vara hemma och spela spel med mig. Med bara de två minsta hemma är det så lugnt, så lugnt. Just nu sitter de och leker med små broderade tomtar i julgranen. Ni vet väl att man FÅR leka med julgranen? Mellan grenar, glitter och pynt finns det oändligt med krypin för små tomtar att gömma sig.

Pepparkakor!

dsc00647 (MMS)

Nu har även vi bakat pepparkakor. Det blev MÅNGA julfladdermöss, julmotorcyklar, julprinsar, julälgar etc etc Jag fick ju springa runt och kavla åt alla som vanligt, samt hindra lilleman från att lägga sig i (bokstavligen) allt för mycket. Barnen fick vara med och baka på halva degen och sen gjorde jag resten själv nu när de hade gått och lagt sig. Det går lugnare så och går betydligt fortare :-)


Lucia

Med den här dagen följer ju som vanligt diverse luciatåg. Dotterns luciafirande gick av stapeln redan 06.45 på gården utanför dagis. Vi hade pratat om att kanske några i familjen skulle stanna hemma, men så ville ju både jag och maken se det och syskonen var också sugna på att åka dit och titta. Jag väckte alla före 06 och så bara hoppade vi i de redan framlagda kläderna och gav oss iväg. Det visade sig vara den kallaste morgonen så här långt av vintern och termometern visade -10. Brrrr!



Dottern hade en vit fleecekappa ovanpå sin overall och väl därute så hade hon även en vit mössa på sig, med glittret ovanpå. Det blir ju lite Michelingubbe över det, men man måste ju ha ytterkläder under. Förra året var det mycket mildare för jag minns att hon kunde gå tärna med bara en windstopperflecce under kappan då. Tärnljuset hon håller är inget tärnljus egentligen - hennes gamla hade vi tydligen kasserat förra året och eftersom de var helt slutsålda i alla affärer i går kväll så fick hon hålla ett sånt där elektriskt "stearinljus" (sånt som man har till barn och gamla, typ) men det var faktiskt väldigt fint på långt håll i mörkret :-)
Det var en riktigt bitande kyla och det sved i kinderna. Jag var glad att vi hade laddat upp med både underställ och termobyxor på alla.
Lillskruttan sjöng med hela tiden och eftersom hon (när hon är på det humöret) kan vara ganska blyg så var det extra kul. Vi valde att inte hänga med in på förskolan efteråt för att äta frukost ihop med alla andra - både för att slippa smittas av allt sånt där som folk drar runt på när de inte vill missa sådana här tillfällen genom att ligga hemma och vara sjuka och dels för att syskonen skulle iväg till skolan så vi tyckte vi kunde åka hem och äta frukost i lugn och ro.

Vi var bjudna till mina föräldrar på lussefika på eftermiddagen. Min mamma hade laddat upp med pannkakstårta (en sån som katten Findus äter på alla sina födelsedagar) och sen fick barnen hjälpas åt att sätta upp deras kyrka med tillhörande jullandskap.

Förr om åren så började vi alltid den här dagen med att äta "lyxfrukost" vid soffbordet. Det är strängeligen förbjudet att äta framför tvn i det här huset och därför var det så speciellt att duka upp med julduk och finglasen medan man tittade på lucia på tv. Vi hade som grej att ha en massa olika frukter och bär till den frukosten: jordgubbar, ananas, mango, blåbär...
Sedan barnen började på det dagiset där lillskruttan går nu så har fått ge upp vår luciafrukost eftersom vi alltid står ute och fryser på dagisgården i stället. Så igår kom sexåringen på att vi i stället kunde äta kvällsmat i lekrummet! Vi har ju inte haft lekrummet så himla länge och förra året kom vi aldrig på den toppenidén trots att vi då hade fått in ett bord dit. Nu har vi ett stort bord där inne där barnen kan sitta och pussla, leka med lera, rita etc. Med en iläggsskiva i blir det ett stort matbord så det är inga problem att duka upp till lussefest därinne. När maken och tioåringen kom hem från sonens simträning så hade vi andra dukat fint med tända ljus och finservetter. Det blev pepparkaksfil (ja, ni kan väl gissa vad jag tycker om sånt egentligen), mackor och allas favoritpålägg och så JUICE att dricka. Höjden av lyx!
Från lekrummet ser man stora tv jättebra (det är i pricip glasvägg mellan de rummen) så vi såg tom luciatåget som jag hade spelat in. Pampigt!
På det hela taget så kände vi alla att vi hade fått en ny tradition för det här var något som vi vill göra om kommande år.
Och så kör vi en repris på förra årets luciabild:



Jag tycker maken är väldigt skäggig under skägget...

Hurra för tandborstning!

Idag är det inte vilken sketen söndag eller tredje advent som helst. Idag inföll i vårt hus även Den Stora Tandborstbytardagen.
Ungefär med sex veckors mellanrum, give or take någon vecka, så byter vi ut allas tandborstar. Då kommer tandborstlådan fram och alla får välja sig en ny tandborste och det är självklart jätteroligt ;-)
Jag köper tandborstar lite då och då och i den där lådan finns typ alla färger och varianter man kan tänka sig: blommiga, med grafittimotiv, tandborstar med små skramlande pärlor i, tandborstar med bilhandtag..... Barnen tycker det är jätteroligt att få välja en ny tandborste och de står där och tittar på alla innan de gör sitt slutliga val. Jag har förstås femtielva olika tandkrämstuber liggandes också, men de får barnen välja en ny av när deras gamla tar slut.

bilden är lånad från Tepekids och dessa finns att köpa på Apoteket.

Alla har sin egen tandborstmugg sittandes på väggen ovanför just deras handduk och där ska de såklart alltid ha en fräsch tandborste och en tandkrämstub. Ordning och reda.



Hela tandborstningsproceduren är väl intränad och till och med lilleman som är 16 månader kommer rusande och ställer sig i kö när man ropar ut att det är tandborstningsdags. Det är bara tioåringen som borstar själv och småsyskonen tycker att han är fantastiskt duktig som kan det :-)
Tänk vilka glädjeämnen livet har att bjuda på när man är liten. Aldrig att jag jublar när det redan vid frukost annonseras att det är tandborstbytardag. Man kanske borde lägga några kronor extra på en ovanligt snygg tandborste till sig själv? Inte heller ser jag fram emot tandläkarbesöken. Fast det kan ju ha mer att göra med att jag måste slänga ut en större summa pengar varje gång jag går dit. Jag får inte ens någon sak med mig hem när jag har varit duktig heller. Som store killen uttryckte det när han vid ca 4 års ålder var med mig hos tandläkaren och jag var klar med undersökningen: "Va? Fick du inte ens en plastälg??"


Julpyssel

Det pysslas och pysslas och pysslas. Eftersom barnen har lite olika nivåer på vad de klarar av så har vi delat upp oss lite och sitter med någon/några i taget så de inte behöver sitta och vänta på att få hjälp. Det har blivit många sådana här klassiker:


De lite större barnen har gjort garntomtar från Panduro.
 



Ett lätt pyssel som även mindre barn klarar är girlanger. Lillskruttan som är 3½ fixar det helt själv och det gör ju att det är extra kul för henne.



Allt som behövs är pappersremsor av julpapper eller presentpapper (det blir ju alltid lite "udda" bitar över när man slår in paket, så får man användning av det med). Även de större barnen har jobbat hårt med girlangerna så nu efter bara två dagar så har vi en jättelång som sträcker sig från köket, bort i hallen och genom halva vardagsrummet.... De siktar på att vi ska ha den genom hela huset lagom till julafton.

 
Det är kanske bra att det bara är jul en gång om året. Det är inte vackert, men lite hemtrevligt :-/

Idag har vi tagit fram julgranen också. Morgondagen är uppbokad och sen är det så mycket annat nästa vecka och ska man pynta granen så ska man ha gott om tid på sig och vara samlade hela familjen. Vi har en plastgran och vid det här laget så är den så gammal att den barrar rätt ordentligt. Vi har en granallergiker som firar jul med oss så något annat är plast blir det inte. Varje år säger vi att vi åtminstone ska köpa en ny plastgran men det blir liksom aldrig av. Vi dammsuger upp barren med jämna mellarum som alla andra i stället.
Självklart så är vår julgran pyntad á la Disneygran, med extra allt. Maken gråter inombrods säger han men mina ögon tindrar nog lika mycket som barnens :-) När barnen är stora ska vi ha en vacker gran med LAGOM mycket pynt i. Gärna i ett par färger men inte mer. Kanske.
Tills dess satsar vi på glitter och glamour hela vägen och de senaste åren så har jag börjat köpa på mig nya julgranskulor - den ena mer tacky än den andra. När jag kom hem med de senaste tillskotten häromdagen utbrast maken "De där såg jag häromdagen och jag undrade vem sjutton som skulle köpa något så gräsligt!". Sen fick barnen se dem och då hördes bara WOW! ÅHH!
Jag ska fota dem någon dag så får ni se :-)

Vem där?

Jag har roat mig med att torka köksskåpen idag. Jag passade på att gå igenom allt som varit i skåpen för att bestämma vad som skulle tillbaka in igen och vad som skulle bort och väck när jag hörde gnäll från hörnskåpet.
Hmm...ser misstänkt ut....



Vi har skåpspärr på dörren! Jag öppnade och ut kom lilleman....



OCH en liten Skrutta!
De tyckte att de hade hittat en toppenkoja förstås. Jag fick ut dem och så in igen med det som skulle vara där. Nu går lilleman hela tiden och rycker i handtaget för han vill in skåpet igen.
Han älskar att gömma sig och ibland ser man hur han smyger runt och ställer sig så han kan lurpassa på syskonen när de går förbi. Han är inte så bra på att skrämmas förstås men han tycker själv att han är jätterolig och han skrattar så han kiknar varje gång :-)



Fortsättning: Godisfrossan

Tack för stödet ang godisfrossan på sonens skola! Ett tag undrade jag om jag bara överreagerade så det var skönt att se att det fanns fler som tyckte det var fel.
Jag fick ett infall att ringa upp skolsköterskan på skolan för att höra om hon visste vilka skolans regler egentligen är. Hon svarade inte just då och sen glömde jag bort det. I morse ringde hon upp mig eftersom hon hade sett att någon från vårt nummer hade försökt nå henne. Jag drog hela berättelsen och hon blev lika upprörd som jag! Visst hade hon hört att det förekom något som kallades gottebord men hon visste inte så mycket om det.
Det märkliga, kan jag tycka, är att hon hade haft kontakt med elever som av olika anledningar ville slippa gå till skolan den dagen just för godisfrossans skull. Hon hade senast denna veckan pratat med en tjej som var överlycklig för att hennes föräldrar hade bokat resa över avslutningen så hon slapp utsättas för frestelsen. Jag fick känslan att det handlar om antingen övervikt eller ätstörningar och jag kan ju bara tänka mig hur hemskt det måste vara att bli kommenderad till en godisbuffé då.
Skolsköterskan tog frågan vidare till rektorn. Hon ringde tillbaka till mig med besked efter samtalet med rektorn och då hade hon även hunnit ta upp det på ett skolhälsomöte. Vilken kvinna!
Det visade sig att jag inte var den första att reagera. Även andra föräldrar har haft en del negativt att säga om den här traditionen. Jag vet inte om jag gnällde mest eller om jag var droppen som fick bägaren att rinna över men nu skulle de ta tag i det hela vägen från ledningen och så gå ut och prata med lärarna i klasserna.
Förr var det ett sätt att fira julavslutning med, just det - julgodis. Sedan eskalerade det till att bli vad det är idag - enorma mängder godis, kakor, läsk, chips etc i bufféform där alla får varsin tallrik att fylla innan de sätter sig till bords.
I år är det för sent att stoppa eventet, men till nästa år så kommer det antingen att tas bort eller så ska de sätta upp regler för vad och hur mycket som ska serveras. Toppen!
Jag är glad att jag satte ner foten och förhoppningsvis så blir det ett slut på galenskaperna framöver.
Sonen vill fortfarande inte gå på skolavslutningen. Hans fröken har varit på honom idag om att han självklart måste komma för att det är lag på det och för att det vore SÅ synd om han missade tillfället att sjunga julsånger ihop med resten av skolan. Vi får se, jag tycker han kan gå och försöka vara stark, men det är inte lätt och jag kommer inte att tvinga honom.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Min man är uppväxt i ett hem där matvanorna var ganska....liberala. Det serverades hämtpizza minst en gång i veckan och när han blev större så var det till att äta när man var hungrig och alla gick till kylskåpet och tog vad de ville ha. Lördagsgodis innebar att barnen fick godis, chips etc och åt tills de mådde illa eller kräktes. VARJE LÖRDAG.
Hade min man varit ungkarl idag så hade han utan tvekan fortfarande levt på kaffe och cigaretter och så lite hämtmat, precis som han gjorde när vi blev ett par. Men han förstår och är helt med på hur och VARFÖR det lönar sig att hålla en bra kost. Han känner ju själv att han mår bättre när han äter ordentligt och regelbundet och visst har jag fått honom att gilla nyttig mat (jag tvingade stackaren att sluta röka också). Men serveras det tårta, chokladpudding eller godis någonstans så äter han tills han mår illa - fortfarande.

Jag är uppväxt i ett hem där vi barn tidigt fick lära oss kostcirkeln och den där klassiska pyramiden fanns upptejpad i köket. Vi fick vara med och bestämma matlistan och att laga mat. Vi fick lördagsgodis, men inga mängder. Ofta fick jag en lakritsrot att tugga på i stället - det där kan både jag och min man skratta åt idag :-) Hämtpizza köpte vi EN gång under hela min uppväxt. Tala om att vi kommer från olika ytterligheter!!

Sedan jag fick barn har jag absolut blivit mer påläst och jag tycker det är jätteviktigt att barn får mat som påverkar dem positivt eller åtminstone INTE påverkar dem negativt. Det forskas mycket om det här att man kan öka inlärningen och minska koncentrationsproblem bara genom att äta rätt och kan man påverka sådana viktiga saker så är det värt att försöka. Jag gick en kurs i våras och det var en ordentlig ögonöppnare! Vi drog ner ordentligt på sockret redan för ett år sedan eftersom jag var överviktig, men nu håller vi lågsockerkost ännu mer för barnens skull. (Lågsockerkost är ej att förväxla med GI - vi äter sånt som tex pasta och ris, men undviker allt som är sötat.) Vi håller också nere på tillsatser och E-ämnen så jag läser på allt.
Självklart fuskar vi emellanåt och jag lever inte alltid som jag lär - ibland slappar vi vuxna med skräp framför tvn när barnen har somnat och jag sitter mer än gärna på ett fik och tar en stor Chai Latte när jag är på stan. Vi fikar också då och då, bakar om än lite nyttigare alternativ, vi köper hämtpizza kanske en gång i månaden och ibland har jag köpta köttbullar i frysen. Men vi försöker.
Och just för att vi försöker så vill jag inte att barnen -på skoltid- ska serveras inte bara värmd skolmat utan även sötsaker samt få inpräntat att ska det vara trevligt så måste man äta snask.

Nu ikväll så frågade ett par av barnen om vi skulle ha fredagsmys eftersom det ju faktiskt var fredag. Jag hann tänka på chips eftersom hela den här skolsituationen har satt sig på hjärnan senaste dagarna och så har man ju där den reklamjingeln i huvudet så fort man hör ordet fredagsmys.... Men innan jag hann öppna munnen så kom följdfrågan: Ska vi se på film eller kan vi spela spel? Just det ja, fredagsmys betyder ju MYS. Att ha det trevligt! Vi satt hela familjen och spelade jul-memory tills barnen knappt kunde hålla ögonen öppna längre, dvs kl 21 :-). Deras glädje säger mig att fredagsmys är precis vad man gör det till.


Blir förbaskad rent ut sagt

Skolan har skapat sig en tradition som innebär att en av de sista dagarna före jullovet så är det godisfrossa. För vår son så innebär det att klass 4 till 6 går ihop och gör ett "gottebord" - 65 barn ska ta med sig något gott tex godis, chips, läska, kakor etc som räcker till 65 personer. Man behöver inte räkna ut exakt hur mycket det blir för det är ganska uppenbart att det blir MYCKET sötsaker. (Tänk er att 65 barn tar med 65 godisbitar var, och nu snackar vi även kakbitar då...)
Allting lastas upp på ett buffébord och sen får barnen äta tills de storknar. Låter det mysigt? Om man är 10 år så låter det förmodligen toppen. Är man vuxen så inser man att dessa barn kommer att vara uppskruvade till max timmarna efteråt för att sedan snudd på gå in i koma. Eller inser man inte det?
Förra året hade treorna samma sak, tre parallellklasser gick ihop och hade gottebord. Sonen fick med sig en sockerkaka som vi hade dekorerat (jag tyckte det kunde räcka med bara en) och kom hem och berättade att det hade varit jättestökigt och bråkigt i klassen resten av dagen. Själv låg han och kräktes hela kvällen och missade avslutningen dagen därpå. Jag trodde det var en engångsgrej då men nu har jag förstått att det räknas som tradition att göra det här på skolan varje år.
Jag mailade läraren och frågade hur det här gick ihop med skolans policy att man inte får äta godis, kakor, saft eller annat på skoltid - man får inte ens ha med sig riskakor till mellanmål eller utflykt. Det är en skola med friluftsinriktning och näringslära predikas på föräldramöten och i veckobreven. Idag ringde hon upp mig.
Tydligen så är det en stor tradition i Sverige att man äter godis under julen och därför så måste de göra det i skolan också, ett bra och hållbart argument verkade läraren tycka. De har gjort så i tio år och aldrig har någon ifrågasatt det förut.

Jag sa som det var att vi håller lågsockerkost här hemma och jag vill inte att mina barn blir serverade skräp på skoltid. Ett par pepparkakor till lucia kan jag förstå. En chokladtomte eller två om de riktigt ska lyxa till det till avslutningen. Jag är inte så stenhård. Men en hel buffé av sötsaker?
Det finns så mycket annat man kan göra för att göra det speciellt för barn! Det måste inte serveras sötsaker så fort det ska vara lite "extra" eller "mysigt".
Mina barn får lördagsgodis på lördagarna (om än i rimliga mängder och förmodligen mindre än många andra barn), vi äter tårta på födelsedagarna och jag kommer att baka både pepparkakor och lussekatter den här månaden samt koka knäck.
En del av barnens kompisar som kommer hit kan tycka att det är konstigt att vi inte har saft till mellis ens på helgen och att vi inte har vare sig Frosties eller O´boy till frukost. "Kokar du kräm på RIKTIGA äpplen?" frågade sjuåringens kompis häromdagen. Men alla har varit lika glada över det som serveras här ändå. Det finns mycket gott att äta med inte fullt så mycket socker som det man köper färdigt i affären om man nu vill satsa på bra grejer. Oavsett om man har dragit näringsläran så långt som vi eller om man inte funderar så mycket över vad man stoppar i sina familj - en BUFFÈ av skräp??

Hur som helst så tyckte läraren att vår son ska sitta med men inte äta något eller sitta med och äta medhavd frukt. Låter ju kul.
Jag har sagt till honom att han får välja själv: Han kan gå dit och smaka lite av några saker så han också deltar eller så får han lov att vara hemma den dagen så hittar vi på något kul i stället.
Han vill inte gå till skolan den dagen. Dels minns han hur hemskt det var förra året med bråk i klassen och hur dåligt han mådde i över ett dygn efteråt med magknip och kräkningar - det är svårt för en tioåring att själv stoppa i tid. Och dels så vill han inte behöva försvara att han inte vill äta saker som inte är så bra - han kan sin näringslära även om det självklart är otroligt frestande att hugga in som de andra. Som ni förstår är det lätt att frossa även om han inser att det kanske inte är så lyckat.
Läraren hänvisar till skolplikten. För mig kan det knappast räknas som en vanlig skoldag för de ska ha gottisbordet på förmiddagen och sen dansa runt granen. Inga lektioner eller något sånt.

Om han vill så får han faktiskt gå dit och frossa och vara beredd på att må kasst. Jag förbjuder honom inte och egentligen hade det varit lättaste vägen - att låta honom göra som alla andra. Men han vill inte, han ifrågasätter det själv och av principskäl så tycker jag att det är helt förkastligt av skolan att göra så här.
Jag känner mig som en upprorsmakare och jag hoppas att jag inte kommer få skit av de andra föräldrarna för att jag tar upp frågan.

Man vet att

...man har ett litet företag om man tycker det är överkomligt att skicka riktiga julkort med handskrivna adresser på till sina kunder. I år fick jag minska ner lite på projektet, men det gick att göra klart på en kväll.
Litet företag är hemtrevligt och jordnära :-)
(kanske inte lika vinstdrivande, men ändå)

En vän att sakna

För många år sedan bodde jag i London där jag jobbade och levde mitt liv. Min allra bästa vän var en tjej som jag också jobbade ihop med. Vi såg till att gå på lunch ihop på jobbet och om vi hade en minut över stod vi och snackade. Vi träffades jämt och ständigt och gick och shoppade, fikade och snackade om smink, kläder och killar så där som unga tjejer gör. Hon var några år yngre än mig (jag var väl 23-24 när vi träffades och hon var 19) men vi blev verkligen bästisar direkt när vi möttes. Det enda vi inte gjorde ihop var att dricka och clubba. Jag hade andra kompisar som jag sprang på pubarna med och på den tiden var jag ute och svirade åtminstone några gånger i veckan. Men L var den jag trivdes bäst med.
Varför berättar jag det här? Jag kommer till det.

L var muslim. Hon levde som alla andra med några små skillnader: Hon drack tex inte alkohol, hon åt särskilld mat i personalmatsalen (liksom oändligt många andra där), hon firade andra högtider (men deltog i våra högtider också). Jag hade inte haft någon nära vän som var muslim förut och jag frågade ofta om hennes kultur, precis som hon gärna ville veta mer om Sverige och om våra konstiga maträtter och högtider.
Hennes pappa ville låta barnen själva välja om de ville bära sjal och hon hade hoppat över det för att sen vid ca 10 års ålder välja att ha sjalen. Hon hade en hel massa piffiga sjalar och snygga spännen till och hon bytte för att matcha sina kläder. Hon hade världens finaste hår som hon tonade då och då, men på jobbet och på stan bar hon alltid sjal.
Jag minns en gång en personalfest - det var Halloweentema och de flesta var utklädda. Jag minns inte vad jag föreställde men L var kvinnan från Familjen Addams, med lång svart peruk. Vi hade jättekul och dansade till sent. Rätt som det var kom L tillbaka från tjejtoan och var bekymrad. En annan muslimsk tjej hade hotat att berätta för sin pappa att L var där utan sjal och hon sa att L borde få skäll av sina föräldrar för att ha visat sig utan sjal. Hon hade ju peruk kan man tycka, men det gilldes tydligen inte. L var inte rädd för vad hennes familj skulle säga, men hon gillade inte att snacket skulle gå bland andra familjer. Jag hörde inget mer om det sen och jag minns inte hur det gick med det där.

Så småningom blev jag gravid och födde en liten kille. Vid det laget hade jag förstått att jag skulle flytta tillbaka till Sverige. Jag och L träffades ett par gånger till och sista gången vi sågs var på en pizzeria. L hade blivit dumpad av sin pojkvän några veckor tidigare och hade varit lite ledsen för det. Den där killen hade tydligen haft någon annan också så hon kände sig ordentligt sviken.
En bekant till L´s familj hade frågat hennes pappa om L kunde gifta sig med hans son. L´s pappa tyckte inte det var någon bra idé för han ville att döttrarna själva skulle få välja sina män. L hade i alla fall gått med på att träffa killen i fråga och han verkade trevlig och såg inte så dum ut sa hon. Hon hade inte gett något besked utan de skulle allihopa fundera på saken. När vi satt där och snackade så sa L att hon kanske borde tacka ja till det där giftemålet - hon som hade blivit dumpad igen och säkert inte skulle hitta någon trevlig kille ändå. Det lät som om hon skämtade eller så valde jag att tolka det jag hörde som ironi. Förmodligen skrattade vi åt det också.
Min son kan väl ha varit en månad gammal kanske och han skrek en hel del så vi satt där inte så länge utan skildes åt efter pizzan.

Det var sista gången jag hörde ifrån henne. Jag fick inte tag på L för att definitivt ta avsked innan jag flyttade till Sverige några veckor senare. Jag försökte nå henne på telefon och skickade ett par vykort men fick inget svar och var osäker på adressen.
Det här är ju över 10 år sedan men jag har saknat henne mycket och ofta funderat på om hon faktiskt tackade jag till ett arrangerat äktenskap och hur hennes liv har blivit.

För något år sedan gjorde jag lite eftersökningar på Facebook via gamla avlägsna kollegor etc och hittade någon som jag trodde kunde vara L. Jag skickade ett kort meddelande men fick aldrig svar. Då.
För någon vecka sedan kom ett tecken. Det var min kompis L!
Jag har skickat henne världens längsta mail och frågat massor massor om hur hon har det idag. Inget svar än.
Efter vad jag kan utläsa av hennes FB så har hon barn och hon gillar fortfarande att baka, fotografera och fika på stan. Men jag kan också se att hon ibland är helt täckt. Att hon ber på bönematta. Att hennes bästa ögonblick enligt henne själv är när hennes dotter ber brevid henne, även hon täckt.

Jag undrar hur hennes liv kunde förändras så. Gav hon upp det liv hon hade? Skulle livet ha tagit en annan vändning om hon inte blivit dumpad just den där månaden för länge sedan? Var det kanske trots allt det här livet hon ville ha?
Oavsett hur och varför så hoppas jag att hon är lycklig. Och det verkar hon faktiskt vara! Samma gamla L - men ändå inte.
Vi kom från olika bakgrunder, möttes jämsides under ett par år och gick sen i helt olika riktningar igen.
Jag önskar att jag fick ställa alla frågor igen, de där nyfikna som hon så tålmodigt besvarade.
Jag önskar att jag kunde ringa upp henne och bestämma träff på ett fik. Sitta och skvallra om kändisar och betygsätta Karen Millen´s och FCUKs senaste klädkollektion. Kramas och säga att vi alltid ska hålla ihop. Precis som förr. Jag saknar henne.


Tomtebyn

Då var årets besök i Tomtebyn avklarat. Tomtebyn för oss det är egentligen en blomsterhandel som kör tema efter säsong. Bor du i Skåne så tycker jag absolut att du ska åka dit! Butiken heter Vellingeblomman och finns i Vellinge.
Så här i december så är det såklart JUL som gäller och man kan gå en tomtestig på ca kilometern och se alla tänkbara tomtar, juldekorationer etc etc längs vägen. De har tom en krubba med riktiga åsnor och getter :-)
Ungarna älskar det och jag och maken tycker det är jättemysigt vi med. Jag tror det är fjärde eller femte året vi åker dit.
Jag hade inte kameran med mig, men tioåringen hade med sig sin. Det är han som har fotograferat:







Det blev lite julpynt och ljus och barnen fick som alltid välja varsin hyacint eller amaryllis. Det var tjockt med folk på fiket och tills nästa gång ska vi komma ihåg att äta innan vi går in eller ta en korv m. bröd efter kassorna i stället för att äta där inne samtidigt som alla andra.
Väl värt ett besök var det i alla fall, vi håller fast vid vår tradition.

Let it snow, let it snow, let it snow....

Nu är det faktiskt lite häftigt med allt det vita. Det är riktig vinter och inte bara blask eller ett litet skruttigt puderlager på marken.




Sjuåringen har kommit med ett nytt ord. Jag vet inte om det är han själv som har uppfunnit det, men jag har då aldrig hört det förut: ett skott =det som hamnar i skopan när man skottar. Visst är det ett ord som man har saknat i svenska språket?! :-)
Ungarna sprang runt med sina små snöskyfflar och maken drog på den stora och alla skott stjälptes av i en hög. Det blev en stor och fin snökoja till slut.


Färgglad vinterbild



Idag har jag tillbringat en hel del aktiv tid i pulkabacken. Med rätt kläder är det helt ok att vara ute och då gör det inget heller om man fånar sig lite och voltar i snön. Tioåringen har försökt lära sin gamla mor att åka snowboard och det gick väl sådär. Det är inte ofta man tränar balansen på det sättet och när det börjar gå fort så är min första instinkt alltid att hoppa av. Man är ju rädd att man ska bryta lårbenshalsen eller nåt.

När vi tyckte att det fick vara nog med snö så gick vi in och åt tomtegröt med saftsås. Det tar ju sån himla tid så det är sällan vi gör riktig risgrynsgröt - men oj vad gott det är! Den här gången slapp vi också dilemmat som brukar uppstå att saftsåsen inte svalnar i tid (det tar ju halva dagen annars), men nu kokade jag den och ställde ut kastrullen i snön medan vi åkte pulka och så var den kall när vi kom tillbaka. Minusgraderna är inte enbart av ondo.

Vi hade inte bestämt någon fredagsmysaktivitet (som oftast är film eller spela sällskapsspel) så jag föreslog att jag och några av barnen kunde åka och bada. Det blev de tre äldsta killarna som fick åka med den här gången men lillskruttan var ok med att vänta till en annan gång då hon kunde få åka bara hon och valfri förälder. Tioåringen simmar utmärkt, sjuåringen kan simma och dyker som en delfin men är inte helt bekväm med djupt vatten och sexåringen kan inte simma samt är lite rädd både för vattenstänk och ljudet i simhallen som han tycker är enormt störande. Därav ville jag kunna ägna mig mycket åt den sistnämde så de två yngsta fick vara hemma idag.
Det är så dumt - vi bor bara 1 km från en utmärkt simhall, men på de här fem åren vi bott här så har jag inte badat där en enda gång. Skolbarnen har bad varannan vecka och tioåringen har ju träning med simklubben där två gånger i veckan...själv har jag suttit på en bänk därinne MÅNGA gånger men aldrig tagit mig dit för att bada. När vi åker och badar annars så väljer vi alltid ett äventyrsbad eller möjligen grannkommunens simhall som har juniorbassäng och babybassäng med små vattenfall och sånt också. "Vår" simhall här har bara en ordinär 25m-bassäng men det är fullt tillräckligt om man åker dit när det är familjebad. Killarna tyckte det var härligt och sexåringen gjorde stora framsteg i vattnet.
Jag har länge tänkt att jag ska åka dit helt själv och bara simma längder som kombinerad träning och meditation men det har aldrig blivit av. Men idag har jag premiärsimmat där så nu ska jag väl ändå kunna ta tag i den biten. Jag tävlade faktiskt mot tioåringen ett par omgångar i att simma två längder och jag fick verkligen kämpa. Jag har ju sett honom tävla och sådär men det ser betydligt långsammmare ut från åskådarplats. Jag tog ut mig fullständigt och då kom vi lika. Typ.
Jag kommer väl att ha träningsvärk i morgon :-/ Dags att ta tag i de där regelbundna simhallsbesöken kanske.

Väl hemma bytte ungarna om till pyjamas och sen tog vi fram husets alla vetevärmare. De där fröpåsarna är ju väldens smartaste uppfinning! Sexåringen tog med sig lilla värmekaninen till sängs och somnade med armen runt den.



Jag har sålt dem i butiken tidigare, men är SÅ glad att jag faktiskt tog undan en till mig själv. Nu är de slut och det blir inga fler tyvärr. Funderar på om jag kan hitta någon annan som kan tillverka liknande varianter av vetevärmare.

Jo, förresten...

Det hände något tidigare i veckan. Två saker till och med. Jag har knappt hunnit ta in det själv än så jag fick dra lite extra på att skriva det här inlägget.

Jag hade ett planerat möte med min chef i tisdags, vi skulle gå igenom nästa schemaperiod lite grann. Jag är ju tjänstledig från min anställning fram till början av mars, men alla timmar ska planeras redan nu. Jag och maken har pratat och pratat och pratat om framtiden men inte förrän samma morgon så tog vi beslutet om vad jag skulle säga.
Efter många år (närmare bestämt 12 år, exakt på månaden har jag räknat ut nu) som anställd på samma företag med snudd på samma arbetsuppgifter om än i olika länder så är jag redo att lämna. Jag sa helt enkelt upp mig!
Jag sa att jag hade en önskan om att få hoppa in på timmar lite då och då. Jag tycker om stället som arbetsplats och jag gillar arbetsuppgifterna - det är inte för inte som jag kommit tillbaka efter varje mammaledighet. Jag kommer att få ett nytt kontrakt, men det fanns många OM och MEN och ska jag vara helt ärlig så kände jag mig inte särskillt önskvärd som inhoppare. Det är tveksamt om jag kommer att bli uppringd så jag räknar inte med det.
Det känns lite sorgligt. Jag har lagt 12 år av mitt liv på samma jobb - jo, jag vet att jag varit mammaledig hela 5 gånger under de åren men det är det enda fasta, riktiga jobb jag haft som vuxen. När jag var ung hoppade jag runt från jobb till jobb allt efter vad jag kände för just då, men på det här företaget trivdes jag så bra att jag stannade.
Men de senaste åren har personalomsättningen eskalerat väldigt, under en av mina föräldraledigheter bytte min avdelning chef tre gånger och idag kan jag gå genom snudd på hela varuhuset utan att känna igen en kotte. I somras byggdes allt om så nu hittar jag inte ens i lokalerna längre. En vanesak så klart och man kommer ju in i det igen om man jobbar som vanligt. Men stället känns liksom inte som MITT längre om ni förstår vad jag menar.
Lägg därtill min övertygelse om att familjen mår bra av att jag träffar barnen varje dag (och inte bara en timme före skolan) så förstår ni varför det kändes rätt att ta det här steget.
Nu kommer jag att fortsätta finnas till hands efter skolan, vi slipper stressen och diskussionerna som uppstår om ett barn är sjukt etc. Barnen är bara små just NU och jag är glad att jag har möjligheten att finnas till hands för dem, stora som små.
Förhoppningsvis så kan jag utveckla mitt företag också så kanske jag tom kan börja ta ut lön i framtiden. Just nu står jag stilla och stampar på samma ställe när det gäller firman, men det har också en hel del att göra med att jag inte orkat med höstens sjukdom som tagit energi.

Och den andra saken som har hänt då? Ja, den kom inte som ett blixtnedslag på samma sätt som uppsägning. Eller det gjorde den kanske för jag var inte ett dugg beredd.
Alldeles före mötet med min chef så satt jag på ett fik med en latte och läste tidningen i godan ro. Jag hade kört in till köpcentrat brevid jobbet i god tid för att hinna titta lite på julklappar före mötet och en fika hann jag med också.
En sköterska från sjukhuset ringde upp mig på mobilen. De hade tittat på förra veckans prover och konstaterat att det som förväntades vara bra nu efter operationen inte alls såg bra ut. Kunde jag sätta mig i bilen och köra de extra milen till sjukhuset på en gång? Öhhhh..
Efter lite pratande och dubbelkoll i min journal så bestämde de för att vi skulle vänta med omproven tills min nya medicindosering fått en chans att påverka kroppen. I stället ska jag in och lämna nya blodprover 22 december. Man har ju inte så mycket annat för sig dagarna före jul :-/
Jag MÅR ju bra och jag hade hoppats att allt skulle VARA bra också nu. Cellgifterna ska ha gått ur kroppen och jag tänkte mig att det liksom skulle vara som vanligt nu. Visst märker jag att kroppen inte riktigt fungerar som den ska på vissa plan, men ändå. Framtiden får skjutas på framtiden. Igen.

Den första nyheten får nog faktiskt räknas som en god nyhet och den andra som en dålig. Det måste betyda att de tar ut varandra då. Jämna plågor :-)
Vi har varken firat eller sörjt och så här i december så väljer jag att leva i nuet. Vem vet vad morgondagen har att komma med?! :-) Snart är det jul!

Ispynt

Barnen har fått göra en första omgång med isdekorationer till vårt päronträd. Nu är det ju så pass kallt ute att isen inte smälter bort under dagen så det håller sig fint dag efter dag.
Silikonformarna är tänkta just för isdekorationer och de är köpta på Rusta för några år sedan.








Lilleman beundrar dekorationerna.

Nästa omgång så fyller vi formarna med kokosfett blandat med fågelfrön så blir småfåglarna glada också.


Pyssel

Idag har barnen klippt, klippt och klippt....
Många olika varianter blev det och ingen är den andra lik - precis som där ute.


På bilden så ser adventsstjärnan ser nästan ut som om den vore utklippt i papper den med :-) Så är icke fallet.
Jag har inte hunnit putsa alla fönster i huset än men det är 10 fönsterrutor i lekrummet och nu när barnen börjat tejpa upp sina snöstjärnor där inne så borde man antingen snabba sig med det eller kanske rent av strunta i putsningen ;-)



Här kommer även tips på det våra barn kallar "Tussebollar":

Du behöver silkespapper i minst en färg, sax, nål och tråd
*Lägg silkespapper i ca 10 lager. (Har du ark i "standardstorlek" så ta 3 stora ark och vik dem dubbelt och dubbelt igen = 4 lager per ark och totalt 12 lager då.)
*Klipp ut en cirkelform, rita efter en assiett eller något annat runt med lagom diameter.
* Så ihop alla lager genom att sticka en nål i mitten, tillbaka upp brevid och knyt ihop. Knyt ihop trådändarna en bit upp så du får en ögla att hänga upp bollen i.
* Klipp in fyra hack (typ väderstrecken) och sen ett hack mellan var och ett av dem.
* Snurra alla flikarna ett par varv och pressa ihop lite så de inte snurrar upp sig igen.

Förklarar jag illa så titta på bilden



Och så slutresultatet


Inte så svårt men det krävs lite tålamod då det är MÅNGA flikar som ska snurras innan det blivit en boll.



1 december!

Klockan har passerat 01 och NU är jag äntligen klar med alla paketkalendrarna! I år hade vi det ändå hyfsat lätt tyckte jag eftersom två barn skulle ha färdigköpta kalendrar (Hello Kitty resp. Lego Pirater från något tidigare år) och den yngste får nåt kex eller russin i handen i stället - det är förmodligen den där optimismen som gjorde att vi inte har förberett oss tidigare inför allt jobb som väntade...

Sjuåringen hade önskat sig en "blandat Lego-kalender" och jag har köpt på mig en massa smådelar från Lego Harry Potter, Star Wars, City och Toy Story under hösten. Men allt skulle ju delas upp i 24 högar och även om jag tom köpt små askar på Panduro för att slippa klippa julpapper så blev det ju ändå en del tejpdragning och snörklippning. Hans kalender tog drygt en timme ungefär, men då tittade jag på tv samtidigt. Ungefär vid det här laget vaknade lilleman som är dunderförkyld och maken erbjöd sig att försöka få honom att somna om inne i vår säng. Det gick säkert bra för maken kom aldrig tillbaka. Jag behöver inte titta efter för jag vet att han ligger där nerbäddad, fullt påklädd och snarkar nu.







Tioåringen hade valt Lego Harry Potter - Hagrids stuga till sin kalender. Om ni har sett vad den kostar i affären så vet ni varför jag tvekade :-) Men nu fick jag tag på en i andra hand, även den från Tradera, för en betydligt humanare summa. När den kom med posten så tog jag lådan direkt ut till makens kontor för att han skulle provbygga den vid något tillfälle. Det blir nämnligen betydligt enklare att dela upp byggsatsen i 24 paket om man vet hur den ska byggas ihop.... Det hade han inte gjort, nej. Lådan kom tillbaka in ikväll så vid 23-tiden satte jag mig för att bygga ihop den :-/
Nu är det gjort i alla fall och jag vet att alla barnen kommer att bli strålande glada över sina kalendrar. Jag är glad att jobbet är gjort för den här gången och det blev inte farligt dyrt heller.


RSS 2.0