Boktips

Johanna fixar fest av Johanna Westman


En riktig kalasbok med mängder av tips - allt från barnkalastema till plockmat och partyhattar. Jättetrevlig att bläddra i och många annorlunda recept som tex böngryta (här kallad cowboygryta) i pitabröd som alternativ till varmkorv med bröd. Jag borde ju veta att barn faktiskt kan äta allt möjligt. Vi har barn här i huset som inte gillar köttfärssås eller pommes frites men som gärna äter afrikansk gryta, tonfiskröra eller fetaostsallad. Cowboygrytan ska testas! Jag tror minsann jag kommer att servera fladdermusvingar till Halloween i höst (kycklingvingar heter det resten av året).

Någon som har tips på fler kalasböcker? Den här sortens receptböcker kan man aldrig få för många av.



Härligt med regn

Åh, det är bra väder! säger barnen efter en titt ut genom fönstret. Jag ser bara regn och hagel. Ut och leka ville de i alla fall. 
Sen kom de in och ville låna paraplyn. "Vi lovar att inte blöta ner dem!"
De fick paraplyn med sig och gick skrattande fram och tillbaka i trädgården. Lillskruttan ville hellre ha ett vagnsparasoll som hon tyckte var lagom stort och så fint med volang på :-)



Sjukhusbesök avklarat!

Herr Doktor sa precis allt som jag hade befarat och så lite till.
Jag är satt på hjärtmedicin som ska lugna ner tempot därinne i bröstkorgen och någon slags radioaktiv bromsmedicin som ska förhindra att jag blir sämre. Jag kommer att bli kallad till operation (om ca en månad gissade han) och då tar de bort hela sköldkörteln. Efter operationen kommer jag att bli helt bra, med lite hjälp av tabletter som ska tas dagligen livet ut.
Han berättade om för- och nackdelar med olika behandlingar men yrkade på operation snabbt. Att strunta i behandling (som jag valde senast det här var på tapeten för några år sedan) var inget alternativ alls om jag vill stå på benen och det vill jag ju. Det finns tydligen en liten risk att man tappar rösten vid operationen, eller att den förändras, så därför ska de spela in min röst så jag kan lära mig att prata likadant igen sen om jag måste gå hos logoped efteråt. Låter ju inte roligt, men jag kanske kan byta till rikssvenska efteråt? :-)
Vid det här laget är jag så dålig att jag välkomnar vilken lösning som helst.
Fram till operationen ska jag äta sju tabletter om dagen på valda tidpunkter. Jag får absolut inte flyga eller bli gravid eftersom jag är radioaktiv. Well, who needs to do that anyway :-/

Jag skulle behöva en drink ikväll känner jag. Man kanske skulle öppna den där miniflaskan med vitt vin som vi har haft stående länge? Hade det inte varit för att jag blir full (och bakis) efter ett halvt glas så hade jag gjort det. Shopping är också bra mot det mesta. Tål att tänkas på - en Chai Latte och en ny handväska på köpcentrat i morgon kanske.
Jag önskar att jag hade haft min man hemma ikväll. Jag får krama honom i morgon kväll i stället för då kommer han hem från jobbintervjun han har 40 mil bort.

Håll tummarna i morgon

Runt 14.30 i morgon (torsdag) sitter jag hos läkaren och får höra vad de planerar att göra med mig närmaste tiden.
Det känns bra att få påbörja behandling men jobbigt att acceptera att jag inte har något val. Just nu vill jag bara kunna andas normalt utan att höra hjärtslagen skena.

Barnen får alltid köpa något roligt om de har varit iväg på mindre trevliga sjukhusbesök, så det måste väl jag också få då? Funderar på att köpa några vackra kaffekoppar eller kanske en ny handväska :-)

Lilleman har slutat med napp!

Vi tyckte det var dags nu - han fick två tänder för en vecka sen och dessutom ska han ju snart fylla 1 år. Vi slutade tvärt (det har funkat bäst med syskonen) och första dygnet var han rätt sur kan jag säga. Men nu så somnar han utan nappen, det tar några minuter längre än innan men det ger sig snart.
Jag har slängt ut alla nappar men jag misstänker att det ligger ett par till gömda i huset så det gäller att hitta dem före honom.

Busungen har lärt sig att klättra nu också och jag plockar ner honom från stolar och pallar hela tiden. Jättekul tycker han - mamma ser så rolig ut i ansiktet när man står på en stol och vickar den fram och tillbaka...
De senaste dagarna har vi fått skruva fast skåpspärrar lite här och var. Maken är lite rädd om sina elektronikprylar och det är också trist när han hämtar saker ur soporna (eller lägger i saker där).

Urban Jungle syskonvagn

Min älskade Firstwheels syskonvagn gick ju sönder tidigt i våras. Vi köpte en liten gammal Emmaljunga dubbelsulky, men där sitter inte Ivar kvar (midjebälte stoppar inte honom) och dessutom kan han ju inte sova i den.
Det är ont om syskonvagnar, eller vagnar överhuvudtaget, som går in i min bil men förutom Firstwheels som är omöjliga att få tag på numera så visste jag att det skulle gå med en Urban Jungle. Problemet med UJ är ju bara att de är så nedrans dyra även i andra hand.
Jag har haft stenkoll på Blocket och kollat minst 10 gånger om dagen och igår fick jag äntligen napp! En limegrön vagn, 07:a med nya hjul - för bara 1500kr. Som hittat om man jämför med andra vagnar till salu. 
Varukorgen var trasig, men det kunde jag leva med (hålen har jag sytt igen så man kan lasta saker i den igen) och jag fick ta den otvättad.
Nu står den här tvättad och fin och jag har kört de yngsta runt i vardagsrummet. Efter frukost ska vi gå en långpromenad.
Bäst av allt - man kan kasta in den i min bil som vara har 35 cm djupt bagageutrymme :-)


Dumma dumma kropp

För en månad sedan ansåg jag inte att jag var sjuk. Trots läkarens ordination så tänkte jag minsann inte ta någon medicin. Varför ska man ta medicin när man är frisk?
De senaste veckorna har saker och ting eskalerat något ofantligt och jag har insett att jag inte har något val den här gången. Jag tycker fortfarande (trots att jag hör hur orimligt det låter) att jag är uthållig, stark och fullkomligt kärnfrisk. Det är bara det att jag har hjärtklappning, skakningar och vissa dagar knappt orkar lyfta ett mjölkpaket. Annars är jag ju helt frisk!
När symptomen gör sig påminda blir allting jobbigt, jag blir anfådd bara av att sitta rakt upp och ner i soffan. Anfådd som om jag hade sprungit maraton. Det gör mig arg! Varför ska just JAG få giftstruma och varför får jag det igen när jag har blivit friskförklarad en gång? Det gör mig också rädd - hjärtproblem är ju inget som händer mig, måtte jag inte svimma av när ingen annan vuxen är i närheten. Vad gör jag när det inte stannar vid att ljuden försvinner?!

Jag flyttade mitt läkarbesök eftersom vi hade bokat resa till Legoland när jag skulle varit där. På torsdag är det dags och det är inte en dag för tidigt.
Jag har hela tiden hoppats på att de kommer att be om ursäkt för att de har blandat ihop blodproverna (du ÄR ju kärnfrisk) men jag vet att det inte blir så. Jag har mina misstankar om vad som kommer att sägas och jag vill inte, VILL INTE, vara med om det här. Jag har mina planer och drömmar och vad jag än får för dom på torsdag så ska det ett mirakel till om jag kan få fortsätta att drömma.

Jamie Oliver i Stockholm

Har precis sett ett program där Jamie Oliver reser runt i olika länder och lär sig om inhemsk mat. I det här avsnittet var han i Sverige, närmare bestämt Stockholm. Efter att ha sett en massa typisk svensk mat så lagade han gös med rödbetssallad och bakade vetebröd så det blev något helt nytt av alltihopa.
Det är ju så roligt att se någon äta surströmming och vara med på en kräftskiva för första gången :-) Som vi skrattade!
Om ni missade kvällens avsnitt så leta upp det för det var verkligen värt att se.

Legoland!


Undertiteln skulle kunna vara: Hur man bränner tiotusen på två dygn :-/
Men det var värt varenda öre i alla fall för vi har haft det fantastiskt bra.
Så kom vi då iväg till slut - jag, maken och de tre äldsta barnen. De två yngsta barnen fick vara hemma med mormor och morfar den här gången. Vi var ju lite osäkra på huruvida treåringen skulle följa med eller inte, men jag tror vi valde rätt för i år - det var väldigt mycket hon inte hade kunnat åka och då hade vi fått dela upp oss där.

Vi väckte barnen kl 04.45 och en timme senare var vi på färjan över till Danmark. Man hade ju väntat sig att de skulle sova lite i bilen, men det tänkte de inte alls. Jag är glad att vi hade lånat med oss DVD till bilen - vi åt frukost och de såg två filmer, sen var vi framme :-)
Vi hade så roligt och barnen älskade det verkligen. Första dagen koncentrerade vi oss på att åka karuseller och barnen badade i badlandet.

det är jag som sitter med hästsvansen flygande och glad kille brevid mig.


Det var inte lika varmt som vi har vant oss vid, hemma har det ju varit över 25+, här höll det sig runt 20 och molningt. Inget vi led av precis, det var precis lagom för karusellåkning.
Framåt åtta på kvällen så började barnen bli gnälliga (undra på det så länge som de hade varit vakna) och då åkte vi till hotellet och åt kvällsmat.

Jag och maken lyxade till det med väldens oxfilémiddag med perfekt kött och delikatesspotatis, jag tror aldrig jag har ätit något så gott i hela mitt liv.
Vi bodde på en "Kro", någonting mitt emellan hotellrum och stuga skulle man kunna säga. Vi hade en egen liten stuga med badrum och altan. Längs vägen mellan stugan och huvudbyggnaden där resturangen låg så hittade vi två små vildkattungar. Barnen klappade dem och sen följde de förstås efter oss hela tiden. Efter att vi hade ätit så följde de oss hem också trots att vi försökte ignorera dem, fast det gick ju sådär. De satt på vår altan och jamade efter att vi hade gått in.

Jag tror att de sov där under natten, för nästa morgon satt de utanför dörren igen. Jag är allergisk mot katter annars hade jag gärna haft en, de är ju så söta. Kattungarna var nog höjdpunkten med hotellet för barnen.
Dag 2 på Legoland så åkte vi om allt roligt igen. Vi var där när de öppnade på morgonen så vi slapp köerna. Det var överhuvudtaget inte lika mycket folk som dagen innan, trots att vädret var bättre och att det var fredag.
Vi gick runt och tittade på alla små Legobyggnader, de har ju byggt upp fantastiska miljöer där. Vilket jobb att bygga allt!

Vi avslutade allt med ett besök i stora butiken och barnen fick handla för sina pengar. Vi köpte ett svärd och en sköld till lillskruttan också. Vi han inte mer än sätta oss i bilen och köra ett par minuter sen byttes solskenet till ösregn. Tala om att ha tur med vädret!
Klockan var runt midnatt när vi åkte färjan tillbaka till Sverige.

Det var skönt att komma hem till huset igen och allt hade gått bra här hemma. Lillskruttan och lilleman hade haft roligt med mormor och morfar också så alla var nöjda.


Känner ni igen skorna?



Har ni sådana här barnskor hemma? Känner ni någon som har dem?
Läs artikeln och gifthalten de innehåller:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7458253.ab

Idag kom ett brev...

Jag har väntat med skräckblandad förtjusning på att få just det brevet. I år är det nämnligen 20 år sedan (jag skrev 10 år först men jag är tydligen äldre än så) jag gick ut högstadiet och nu är det alltså dags för återträff med klassen.
Visst vore det kul att få höra vad alla varit med om och gör idag, men lite jobbigt också.
I högstadiet var jag den där tysta tjejen, mestadels i alla fall. Jag hade lätt för att lära mig och jag pluggade på läxorna, men åtminstone på den tiden så var det ju lite skämmigt att vara duktig i skolan. Vår fröken brukade alltid läsa upp namnet på den/de som hade högst poäng på proven och därför brukade jag alltid svara fel med vilje i sådana ämnen som jag visste att jag skulle ha alla rätt på, Svenska och Data. (Jag tror vi var första klassen som hade ämnet Data på skolan. Har man ens det som ämne idag? Tveksamt.)
Jag gick ut högstadiet med ordinära snittbetyg vill jag minnas. Efter avlutningen i nian spreds vi som vinden - så gott som alla gick vidare till gymnasiet, har för mig att en blev kriminell och så var det då jag som jobbade i stället och flyttade hemifrån i samma veva. Jag kom inte in på den utbildningen jag ville, det krävdes toppbetyg för att läsa till barnskötare då - så jag hoppade direkt på en praktikplats på en förskola där jag var i ett år tills jag sen kom in nästkommande höst.

Ungefär fem år efter att jag hade slutat högstadiet träffade jag på en kille som hade gått på samma skola som mig. Jag trodde ingen skulle komma ihåg mig ens veckan efter skolavslutningen men han hade full koll trots att han var något år äldre. Du var den där snygga tjejen som aldrig såg mig!
Han måste ha tagit fel på person. Jag var ganska osynlig vill jag minnas, överhuvudtaget rätt beige. Brydde mig inte så mycket om hur jag såg ut heller.

Jag undrar om jag skulle känna igen mina skolkamrater idag? Känner de igen mig?
Jag flyttade från den där småstaden jag växte upp i, så fort jag slutade gymnasiet. Sen blev det sex år utomlands med en mellanlandning för att plugga ett år i mellansverige. Mina föräldrar bodde kvar i stan och hade sedan sommarstuga där ett tag, men det måste vara ungefär fyra år sedan jag satte min fot där.

Jag är rätt nöjd med mitt liv idag: Jag gifte mig med mitt livs kärlek, har fem underbara barn, bor i min drömvilla (om än lite trångt nuförtiden), har fast anställning på ett bra jobb (som jag iofs har tjänstledigt ifrån), jag driver min egen firma och jag är numera även barnklädesdesigner med egen klädkollektion. Därtill utbildad flygvärdinna samt dansinstruktör :-D Vad mer kan man begära?! Inte allas drömliv men det är absolut MITT drömliv. 
Så vågar jag åka på återträffen och vara stolt över var jag är idag? Det borde jag väl klara.
Jag har några månader på mig att fundera för det är inte förrrän i höst. Mitt upproriska jag frågar sig varför man skulle vilja träffa folk som man inte har sett någon poäng i att hålla kontakten med. Men det kanske kan vara skoj.

Klåfingerapan

Vår lilleman är en aktiv liten rackaren - vi har aldrig varit med om maken! Han river ut allt ur skåp och lådor, han rycker ut kontakter, välter golvlampor och klättrar upp i sängarna. Vi har haft ganska lugna barn (åtminstone som små) och tyckte att dottern var vild när hon var mindre. Men Ivar han slår alla!

Nu ska jag berätta vad han gjorde för hemskt för någon vecka sedan:
Han sov middag och vi andra gick ut i trädgården. Jag gick in för att kolla till honom då och då eftersom han oftast inte säger något när han vaknar utan mest sitter och leker tills han tröttnar. Han bara sov, men efter ett tag så hörde jag i alla fall ett gnyende genom öppna fönstret så jag gick in för att hämta upp honom ur spjälsängen. Jag fick en chock!
Han hade vaknat och tröttnat på att sitta i sängen utan något att göra förmodar jag. Han hade lyckats sträcka ut armen så långt att han fått tag i en sladd till sänglampan, ryckt ur kontakten, dragit in sladden till sig och snurrat den runt sin hals och överkropp. Han satt fast med armarna intill kroppen och såg mest skamsen ut.
Tänk vad som hade kunnat hända! Aldrig hade jag trott att han kunde nå lampsladden, än mindre rycka ur kontakten. Min lilla kille!
Lampan monterades ner snabb som ögat efteråt.
Nu river han upp lakan och den plastade frottén när han vaknar, men det kan jag leva med, det är inte lika farligt att han trycker ut sina sängkläder mellan spjälorna.

Nu rycker han ur kontakterna överallt i stället, telefonen och datorna gärna då...

Bad


Lillskruttan lånade ett par av brorsornas simglasögon. Det kan man behöva om man ska bada med två stora killar som stänker hela tiden när de badar.



Själv tog jag på mig rollen som badvakt och satt brevid i en solstol - med en bra bok och en skål med jordgubbar och grädde (jag snodde med mig ut det sista från fikat).


Boktips - observation

Jag tipsade (kan det ha varit i vintras, januari eller nåt) om Berts dagbok samt följande böcker i serien. Vi skaffade första och andra boken och hela familjen hade så roligt åt dessa. Eftersom jag idag har fått en bloggkommentar till just det boktipset så vill jag tillägga lite info.
Bok 1 - jättekul! Bok 2 - jättekul! Sedan börjar Bert mer och mer fundera över tjejer och dessa tankar blir mer och mer vad ska man säga....välformulerade. Jag tror vi läste färdigt tredje och möjligen fjärde boken också (med viss censurering mot slutet). Sen blev det alltför mycket sextankar, morgonstånd och våta drömmar hos den där Bert.
Vi har utan vidare förklaring sagt till barnen att när de har blivit lite äldre så får de läsa resten av böckerna själva. Vissa saker är de för unga för ännu.

Istället läser vi nu böckerna i Fem-serien. Inte roliga men väldigt spännande tycker barnen! Gamla hederliga böcker med fyra barn och en hund, tillsammans löser de mysterier. Vi är inne på bok nr 3 och jag har köpt ytterligare fem nästkommande böcker från Tradera.
Det är de tre äldsta barnen som lyssnar och åtminstone tioåringen och sjuåringen hänger med så pass att vi efter varje kapitel kan prata om vad vi tror kommer att hända härnäst.

Samlar stenar

dsc00486 (MMS)

Samlar stenar


Bad

Bilen går att laga! Maken har fått hela förklaringen och han vidarebefodrade det till mig... det är fram-mojängen och styr-pumps-grunkan som är trasiga. *harkel harkel* Många pengar kostade det också.
Reservdelar är beställda och om nån vecka så kan de börja jobba på den. Jag får tillbaka min bil så småningom i alla fall och det är jag tacksam för. Vet inte hur man skulle klara sig utan bil. Nu i sommar kanske, men i höst jobbar maken borta en massa igen och då måste jag kunna lämna och hämta barnen.

Idag åkte jag med treåringen och tioåringen till kommunens friluftsbad - dvs simbassänger utomhus. Lillskruttan samlade ihop till ett simhallsbesök för länge sedan (bajsa i toan 10 gånger och samla poäng) men vi har inte kommit iväg förrän idag. Det är ett jättefint bad med tre bassänger: babyplask, barnbassäng och så en djup. Eftersom där alltid är massor med folk så ville jag inte ha med mig mer än lillskruttan och så store killen som simmar bra och klarar sig själv lite.
Lillskruttan älskade att vara där, hon är ju ett riktigt vattendjur den tjejen, och vi alternerade mellan minsta poolen där hon kunde sitta i vattnet på djupaste stället, nästa bassäng där hon precis bottnade och sen fick hon åka på min rygg i den största bassängen...och så om igen :-)
Tioåringen hängde med oss hela tiden. Jag är lite hönsig när det gäller vatten och han kände väl av det. Han är en duktig simmare och han har tävlingssimmat i flera år, men då och då läser man om barn som drunknar ändå. Han älskar att dyka och är nog lika mycket under vattnet som ovanför.
När vi var i den djupaste bassängen så var han en bit ut i vattnet som skulle väl dyka fram till mig och lillskruttan som var vid kanten just då. Han tar sats och dyker mot kanten. Jag märkte inget särskillt mer än att han tänkte komma bort till oss. Så får han upp huvudet övanför vattenytan och berättar att han slog i bassängens innersida :-(
Han fick omdelbart en rejäl bula ungefär mellan ögonbrynen! Stackarn! Han blev ju blå där och även om han inte grät så var det uppenbart att han hade ont. Efter det ville han inte bada mer utan satt på en handduk i skuggan där vi hade ställt våra saker. Det kändes inte bra att vara kvar längre så vi åkte hem kort därefter. Jag var lite rädd att han skulle börja må illa, tuppa av eller något som tyder på hjärnskakning, men han piggnade till sen.

Lilleman bara går och går och nu väljer han faktiskt att gå på två ben oftare än krypa. Undrar om han kommer att vara sen med talet när han är så snabb med det motoriska? Han blir 1 år i augusti och säger just inte mer än mamma och pappa ännu. (Ibland kommer något som låter som titta och tack, men det kan vara inbillning).

Jobbig dag

När vi steg upp i morse var det redan 27 grader ute och vi var beredda på ännu en glödhet dag. På förmiddagen kom en kompis över med sin nyblivan ettåring. Vi satt ute och snackade i några timmar och efter ett bad så var det rätt behagligt trots värmen. När lilleman vaknade efter sin förmiddagslur så fick han komma ut och vara med oss på strandmadrassen ett tag. Han brukar just aldrig få vara ute annat än i vagnen under sufletten och han tyckte det var intressant med gräsmattan.
Lillskruttan plaskade runt i vår lilla bassäng med ankelhögt vatten i och vi andra gick dit och stod brevid med kompisens son sittande på gräset. Plötsligt säger det Plask! och sen ligger hennes son på rygg under vattnet i mitten av bassängen. Han fiskades upp snabbt som attan, men vi blev ordentligt rädda! Det gick ju bra och han ville allt i igen efteråt... Men synen av honom kippandes efter andan kommer att följa med mig länge och ska lilleman få vara ute och krypa på gräset så kommer jag aldrig att lämna hans sida, någonsin. Vi stod precis intill och det gick på en halv sekund.
Jag är SÅ glad att vi har staket runt stora poolen! Det kunde lika gärna vara ett av de större barnen som kanske bara ska ta något ur poolen eller så där och ramlar i.

Och så till bilen:
På eftermiddagen skulle vi åka ut till sommarstugan för ett dopp i havet och sen ta med oss sjuåringen hem (han har sovit över där två nätter med mormor och morfar). Vi kommer ungefär en halvmil och när jag ska sakta in innan en rondell så låser sig ratten. Helt!. Jag bromsar in och sen låser sig bromsarna. Där står jag mitt i vägen omedelbart innan rondellen, i en stekhet bil med fyra barn i. Jag får igång varningsblinkersen, ringer min mamma och min man i samma veva som jag rotar fram varningstriangeln. Andra bilar tråcklar sig förbi och sen var det väl det varma vädret som gjorde sig gällande:
Jag vill bara säga en sak (med stor ironi förstås)....
TACK SOM FAN alla bilister som saktade in, vevade ner rutan och vrålade "Här kan du inte stå fattar du väl!".
Jag svär i stort sätt aldrig, men nu kom det. Jag sa det inte till någon just då, men jag TÄNKTE det.
Som om jag VILLE parkera mitt i vägen :-(
Till slut stannade två danska killar som hjälpte mig att få bilen av vägen. Bromsarna släppte lite och två man kunde med mycket möda vrida ratten lite, lite så att vi fick bilen ur rondellen och in på vägrenen.
Vid det laget hade maken (som är 40 mil bort) fått tag på Assistancekåren och jag kunde via mobilen beskriva för dem var jag stod. Vi kommer om en timme eller så, sades det.
Min mamma kom, hon körde milen från sommarstugan som en räddande ängel. Hon hade med sig kallt vatten i termosar och blöta handdukar som vi baddade ansiktena med. Sen tog hon med sig barnen i bilen och körde hem till oss.
Jag satt kvar i bilen med dörrarna öppna, det var ju gassande sol ute och i ungefär en minut kunde jag ha fläktarna igång sen dog bilen helt. Pratade med maken igen och sen dog mobilen också. Varför är jag så dålig på att ladda batteriet? Hade tänkt ladda telefonen i bilen, men det blev aldrig av.
Jag blev lite orolig att bärgaren inte skulle hitta mig eftersom de inte kunde nå mig längre, men efter drygt en timme kom en kille och plockade upp mig och bilen. Han satte av bilen på verkstaden och släppte av mig en bit hemifrån. Vi bor på en liten väg och han ville helst slippa krångla sig in på vår vändplats med en stor bärgningsbil.
Jag var svettig, trött och less när jag promenerade sista biten.
Det knasigaste av allt var nog ändå att när jag satt där i min bil och väntade så fick jag för mig att jag inte kunde ha mina urgångna träsgårdstofflor, som om det skulle vara genant. Det är ett par gamla ballerinaskor med nedtrampad häl och de är slitna och trasiga men ack så sköna. I denna sinnesförvirring förmodligen orsakad av värmen så verkade det vara en bra idé att byta om till högklackat. Jag har självklart alltid ett par högklackade skor liggandes i bilen - jag menar, man vet ju aldrig när man kan behöva dem! Inte efter ett bilhaveri kan jag säga i efterhand. Jag hann få ordentligt skoskav också av att promenera hem...
Maken kommer hem i natt och sen har vi i alla fall hans bil men den rymmer ju inte hela familjen. Det är lite trist att inte kunna åka iväg till stugan eller på utflykter tillsammans, men förhoppningsvis är det bara tillfälligt.

Mormor hade varit ute med barnen i trädgården i stort sett sedan de kom hem. Jag hade bett henne hålla de två minsta inomhus eftersom de redan hade varit ute i solen ett bra tag idag, men jag tror inte hon uppfattade det när vi flyttade barn mellan bilarna. Resultatet blev att lilleman nu har bränt armarna ordentligt, han hade bara ett linne på sig och är vinröd på överarmarna stackaren :-(
Jag drack tre glas vatten på raken när jag kom hem och sen bytte jag raskt om till baddräkt och dök i poolen för att svalka av mig. Jag låg och flöt en stund och det var riktigt mediterande. Jag tänkte på, det är väl ett citat ov någon jag inte längre minns, Even this shall pass. Att hur illa det än känns ibland så är det trots allt övergående. Inte alltid på några timmar eller dagar, men förr eller senare blir det bättre.
När jag kom upp ur vattnet så kändes det faktiskt bättre.

Jag vet inte hur det blir med bilen, om det går att laga eller inte - men ingen kom till skada och vi är hemma välbehållna. Och DET är viktigast av allt.

Idag får man klaga på värmen!

Stekhett ute och stekhett inne. Jag och barnen har badat i poolen i fyra omgångar idag. Trots att alla har solkräm och solhatt även i badet så var det två av barnen som var på gränsen till att bränna sig. Ändå badar vi inte längre stunder än medan lilleman sover eller är med i badet. Det blev ingen lek ute, och det var ingen som ville det heller, utan i stället satt vi inne och såg på film. Jag för att inte bli rynkig (gillar inte hudcancer eller mörka pigmentfläckar heller) och barnen (som har nästan genomskinlig hudfärg) för att inte bränna sig.
Framåt eftermiddagen steg temperaturen ordentligt inomhus också och svetten bara dröp.
Det har gått många kannor vatten idag och som resultat så blev lillskruttan akut kissnödig när vi läste sagan. Hon for upp och ut ur rummet, men det var bara till att byta lakan ändå. Hellre det än att de blir uttorkade. Nu på kvällen är det ju inte soligt längre så nu kan man öppna alla fönster och dörrar på vid gavel igen - tidigare gjorde det mer skada än nytta. Klockan är strax före 21 och det är fortfarande 24 grader ute och ..... 33 grader inomhus!
Jag håller fast vid att jag egentligen hellre skulle bo i något annat land. Det får gå ner till ca +15 på vintern och ligga runt 20-25 på sommaren. Kallare är för kallt och varmare är för varmt!


Ensam hemma

Fast inte ensam - huset är fullt av barn :-)
Maken är på begravning norrut och vi andra njuter av sommaren. Idag var vi ute i sommarstugan och firade min pappa som fyller 67 år idag. Vi hade med oss en flaska ekologiskt Fairtrade-vin och en bunt grissini som jag bakade i går kväll.

Det blev jordgubbstårta till fika och vi pratade om att solen alltid skiner 8 juli, alla hans födelsedagar har vi kunnat vara ute. 

kalasfin skrutta i hängmattan
Vi gick en runda ner till hamnen för att fiska krabbor också och solen sken under promenaden. Vi sätter oss på kajkanten och strax därpå tar min pappa upp kameran för att ta ett foto. Då droppar det en regndroppe i huvudet på mig och mindre än 10 sekunder senare så vräker regnet ner! Vi sprang bort till seglarskolans hus och huttrade under taket tills det lättade. Eftersom alla var lite blöta så ville ingen vara kvar lägre utan vi gick hem. Efter det så sken solen igen. Typiskt!
Vi åt landgångar till kvällsmat och sen skulle sjuåringen sova kvar i stugan med mormor och morfar. Tyvärr så hade hans ögon börjat klia något förskräckligt och han tyckte det var så jobbigt att han hellre åkte hem med oss andra. Både jag och min man har besvär av pollen och det verkar ha gått vidare till åtminstone de två äldsta barnen. De två ligger och snyter sig och harklar sig alltid när vi sover över numera. Vet inte riktigt vad det är (vi städar noga så att det inte ska kunna handla om damm) men förmodligen är det någon växt som finns därute. Det är ju skog- , äng- och strandmiljö så det är väl mycket skräp i luften.
Har inga planer alls för i morgon eller helgen, eller nästa vecka heller för den delen. Det känns skönt att kunna ta dagen som den kommer.

Klippningarna!

Förresten, vi var ju hos frissan häromdagen. Först de två äldsta killarna och sedan jag morgonen efter. Jag toppade bara mitt hår och hon letade fram sjuåringens frisyr igen under allt det vildväxta, men tioåringen klippte av sitt långa hår!!!
Han har haft långt hår ett bra tag (det var längre i nacken än fram):

sonen som han såg ut för några dagar sedan

När vi åkte hemifrån pratade han om att kapa några centimeter i nacken. När vi väl var där sa han att han ville ha jämnlångt (typ page) vilket inte frissan tyckte. De tittade på lite bilder och till slut valde han en frisyr som var kort bak och lång lugg. Det fick han också - luggen är lika lång som innan men bak är det riktigt kortklippt. På vägen hem stannade vi och köpte mat han sa att han hoppades att han inte skulle träffa någon han kände där. Han var rätt ledsen för att han hade klippt sig :-(
Jag saknar hans långa hår jag med, men det kan jag ju inte säga. Han är ju fin nu med även om jag knappt känner igen honom. Jag misstänker att det var sista gången jag fick med honom till frisören på mycket, mycket länge.

Fint med flextid

dsc00421 (MMS)

Fint med flextid. Fick en varuleverans på morgonen så det var lite att pyssla med. Men vid lunchtid så packade vi matsäck och drog iväg till Odensjön där maken och tioåringen hade fiskat sedan tidigt. Vi grillade, matade änder och njöt av sol och lagom temperatur. Sjön ligger mitt i ett naturreservat och det var en fantastisk plats att vara på. Jag tog alla barnen med mig tillbaka hem medan maken fortsatte med fisket ända fram till kvällen. Gissa om han var solbränd när han kom hem. En hel lång dag i solen utan solhatt! Han var i det närmaste vinröd och mådde illa. Inte för att jag tycker synd om honom - någon gång måste han lära sig.


Så trött, så trött...

Den stora tröttheten föll över mig idag.
På eftermiddagen var maken iväg med sexåringen, tioåringen och sjuåringen var hos kompisar och lilleman sov i två timmar. Jag erbjöd treåringen att se en film (ovanligt att få göra det sådär mitt på dagen här) och det ville hon gärna. Vi åt äpplebitar med kanel och socker och sen somnade jag brevid henne på soffan. Jag fick sova halva filmen i alla fall och det behövde jag.
Jag är seg fortfarande så det är till att försöka lägga sig tidigt ikväll - en titt på klockan säger mig att det snart är för sent för att kallas extra tidigt, men snart ska jag lägga mig.

Lilleman går

Jag glömde ju faktiskt nämna helgens absolut viktigaste händelse :-)
Lilleman har länge gått längs möblerna, släppt och stått utan att hålla i sig och kanske ta ett steg här och där. I helgen så gick han glatt en meter åt gången.
Det går ju fortfarande absolut snabbast att krypa, men då och då så tar han sig en liten promenad över golvet. Rätt som det är får han väl upp farten och sen vet vi inte var vi har honom längre :-D

Av syskonen så har äldsten varit snabbast med att gå vid strax över 11 månader och andra barnet var senast med sina 15 mån (då hade lillebror hunnit komma så jag bar runt på två).
Lilleman blir 11 månader på torsdag och tog därmed rekordet.

Underbar helg

Jag får nog säga att det började riktigt bra redan innan helgen:
De första provkläderna kom hem! Det var så fint, så fint. Några småjusteringar som färgnyanser och perfekt centrering - sen är jag nöjd. Det har tagit tid att komma så här långt men nu börjar jag skymta slutet. Eller ska man säga början? Klart är det i alla fall att ett nytt klädmärke snart kommer ut på marknaden.

Vi har tillbringat hela helgen i sommarstugan. Egentligen är det nästan skönast att vara hemma och kunna slappa inne eller bada i poolen när det är så där olidligt varmt, men eftersom det var marknad/tivoli i byn där vi har sommarstugan så var det inget svårt val ändå.

Vi har gått på marknaden och ungarna har åkt karuseller men allra mest så har vi badat i havet eller suttit i skuggan med kall dricka. 
Igår kom en kompis och hennes familj och hälsade på oss. Hon har tre pojkar och hennes 2a och 3a är födda samtidigt som vår 2a och 3a (med ett års mellanrum alltså) och de leker jättefint ihop. Vi badade och drack kaffe och måste se till att ses oftare.

Två dygn var allt jag vågade vara hemifrån. Det är ju så när man är egenföretagare och jobbar själv - ingen hoppar in i ens ställe när man är borta. Jag har på något sätt jobbjour 7 dagar i veckan. Vi har pratat om att man gott kan ta ledigt på helgerna, men jag vill gärna att folk ska få svart på mail snabbt och framför allt få sina varor skickade direkt. Som nätbutik är det ju alltid öppet.
Hemma är vi i alla fall nu och jag har snart jobbat i kapp.

Idag ska jag försöka på iväg mina två äldsta till frissan. Tioåringen har långt hår, en bra bit nedanför axlarna nu, men han tycker det är svettigt och går mest runt med hästsvans. Jag vet inte om jag kan övertala honom att klippa sig kort, han får göra som han vill i det fallet. Sjuåringen brukar jag få klippa själv lite då och då. Hans hår växer som ogräs och nu har det gått så lång tid sedan jag klippte honom senast så jag tycker det är lättare om någon annan letar fram en frisyr.
Man kanske skulle satsa på en klippning själv också. Jag tycker om att gå till frissan men jag är lite snål med sånt. Jag har långt hår som bara ska toppas (helst så lite som möjligt) och jag kommer iväg kanske två gånger om året. Nu var det ju ett halvår sedan senast så kanske jag ska be om en tid till mig själv också.

RSS 2.0