Eurovision Song Contest

Jag är faktiskt lite chockad över att Sverige åkte ur tävlingen. Anna var inte min favorit i den svenska uttagningen, men jag gillar låten och jämfört med många av de andra ländernas bidrag var det en toppenlåt!
Jag hörde att Sverige kom 11:a i delfinalen, med bara 5 poäng från att knipa en finalplats. Tala om att snubbla på målsnöret!
Belgien hade ju en låt som var helt i stil med svenska bidraget och den kom ju på en hyfsat bra plats i finalen.

Jag tyckte om bla Belgien, Armenien, Vitryssland (de kom sist va?!) och Danmark. Kanske inget jag skulle lyssna på hemma, men i det här sammanhanget så var de låtarna godtagbara. Danmarks låt var ju egentligen ett svenskt bidrag - skriven av svenskar, insjungen/inskickad av svenskar men ratade i svenska uttagningen... Danmark tog emot låten med glädje och det gjorde de ju rätt i.

Det ÄR inte samma sak att titta på stora finalen när inte Sverige är med, men i gott sällskap går det an.
Jag tittade hemma hos en kompis och hade tioåringen med mig. Sonen gick ut för en bensträckare då och då, men han höll sig vaken hela tiden. Jag och kompisen tog ett parti Alfapet på iPad nä det var som segast med rabblande av poäng.

Sen får man ju inte glömma incidenten med Spaniens framförande. Rätt som det var fanns där en extra person på scen. han såg inte ut att passa i med övriga deltagare. Det är en ur publiken sa min tioåring. Nä, sa vi vuxna först. Sen kom vakterna och då förstod vi att han hade rätt.
Läste idag att det var självaste Jimmy Jump - killen som har gjort det till sin grej att rusa in på scen eller plan under stora tillställningar. Som en streaker fast med kläderna på. Det är synd att han hoppar in och förstör för andra - samtidigt så tyckte jag att det livade upp hela tv-sändningen :-D

Klockan var runt 01 när vi kom hem. Ingen konstig tid för mig egentligen, man jag var ruskigt trött. Sen började tioåringen spy (han gör det rätt ofta, inga konstigheter här och ingen sjuka) och sen hade lilleman ingen större lust att sova efter kl 04...
Maken gick upp först i morse och jag sov som en stock. Plötsligt hoppar hela familjen upp i sängen med thé, salta pinnar och paket! Just det ja - det är ju mors dag idag...

Nu ska vi strax iväg och fira barnens kusin som fyllde 3 år i fredags. Det är vår lillskruttas allra bästa kompis så hon är särskillt glad över att få åka dit och leka. Själv känner jag mig lite stressad över allt jobb som ligger och väntar på att jag ska få tid, men några timmar ska jag allt kunna ägna åt min lille brorson.


Ballerina kladdkaka


Min stora last!
Doppade i mjölk är de farligt goda :-)

Morotskaka

dsc00353 (MMS)

Nybakat till fikat.


Trist väder

Idag åkte jag, maken och de tre yngsta barnen till Plantagen för att handla lite nya plantor och annat till trädgården. När vi väl hade fått i ordning alla, tryckt in vagnen i bilen och spänt alla bilbälten så började det förstås att regna. Vi åkte ändå eftersom vi hade planerat in det, med förhoppning om att det bara var en lätt skur.
Eftersom alla uteväxter är just utomhus på Plantagen så gick vi runt och frös medan vi försökte komma ihåg vad vi hade pratat om att inhandla. Man känner sig ju inte direkt inspirerad till att påta i trädgården i det vädret heller.
Det blev bara några nya jordgubbsplantor och sen örter till min örtodling. Vi får ta nya tag en annan dag.

I stället så tog jag på eftermiddagen med mig sjuåringen till köpcentrat för att köpa lite presenter till min brorson som fyller tre och till vår femåring som fyller sex år på onsdag.
Till brorsonen valde vi en låda Duplo och sen en brandbil med släp till hans Brio-järnväg. Till killen som fyller 6 valde storebror Ben 10-Lego (det mesta har vi redan införskaffat). Vi tog en fika också så det blev en verkligt lyckad utflykt :-)

Regnet forsatte hela dagen med lite blixt och dunder framåt kvällen. Vi hoppas på finare väder i helgen.

Kaffe m glass

dsc00352 (MMS)

Kaffe med mjukglass. Mums! Först kallt uppe och hett nere och efter en stund blir det latte av alltihopa.


Nu är beslutet taget

Tack för tumhållning!
Idag har jag träffat min chef och gått igenom lite saker - jag har tagit tjänstledigt från min anställning som heminredningskonsulent/säljare! :-)
Att gå tillbaka till jobbet i höst hade inneburit att jag bara träffat barnen en timme på morgonen de dagar jag jobbar, samt att familjen bara hade samlats allihopa varannan helg. Det är inte tillräckligt för mig! Jag har inte fött fem barn för att lämna bort dem så stor del av tiden. Jag vill vara en närvarande mamma, jag vill vara där för att uppfostra, trösta, hjälpa mina barn så de blir så starka och trygga som möjligt.
Nu har vi dessutom ett barn med speciella behov. Visst får han assistent när han börjar skolan till hösten, men BÅDE skola och sen fritids ihop med så många andra barn ändå till stängning... Nej, jag vill finnas där för honom, hämta honom efter skolan och hinna prata om dagen.

Det här beslutet har varit svårt att ta. Det är ju så idag att alla förväntas jobba och lämna bort sina barn. Kan man verkligen leva på en inkomst mindre? Det blev ju att räkna fram och tillbaka och känna efter vad som är viktigast i livet. Det är ju till att dra ner på en del utgifter och jag hoppas det inte kommer att svida alltför mycket. Maken är pappaledig under sommaren (det kommer att bli en fantastisk sommar!) och börjar sen nytt jobb, så det faller sig naturligt att det är jag som blir hemma.
Jag har vågat följa mitt hjärta - familjen går först! Barnen är bara små en kort tid och jag vill inte missa någonting.
Jag blir hemmamamma fram till mars nästa år på försök. Det är inte så att jag bara kommer att gå och dra här hemma. Lilleman behöver ju inte börja på dagis så honom har jag hemma alltid. Lillskruttan är bara iväg tre förmiddagar i veckan och resten av gänget kommer hem efter lunch. Dessutom har jag ju mitt företag att jobba med! Förhoppningsvis kan jag få upp lönsamheten lite så att jag börjar dra in pengar den vägen. Och så är det ju så att jag (om de sista detaljerna går i lås) kommer ut med en egen klädkollektion till baby i höst. Nog ska jag kunna hålla mig sysselsatt?!

Det känns bra att ha tagit beslutet och jag hoppas att jag gör rätt.

I morgon är det ingen vanlig dag

I morgon ska tre av barnen iväg på klass/dagisresa. Sjuåringen ska iväg med alla 0:or (dvs förskoleklasserna, 4 st) till Skånes Djurpark.
Treåringen och sonen som snart blir sex ska med sina dagisgrupper iväg till....Skånes Djurpark! Lite lustigt att de hamnar på samma ställe och på samma dag.
Store killen ska ha matsäck för hela dagen med sig och han önskade bla pannkakor. Jag var iväg och handlade när barnen hade lagt sig och eftersom jag var trött så tänkte jag att jag skulle fuska och köpa färdiga pannkakor. Jag har för mig att det finns färdiga frssta och säljs de så lär de väl vara ätliga. När jag kom hem igen så kom jag på att jag aldrig gick till frysdisken... Så då fick jag ju ställa mig och grädda pannkakor i alla fall. Det gjorde ju inte så mycket, jag och maken åt gladeligen att par stycken var framför tvn när alla var klara.

Imorgon är det ingen vanlig dag för mig heller:
Stora beslut har tagits och ett viktigt möte är inbokat. Om ni håller tummarna för mig i morgon (torsdag) kl 10 så lovar jag att berätta något stort sedan.
(Nej, jag är inte gravid)

Dagens sämsta: Efter frukosten i morse så kliade det på armen. Där var en svart prick som jag först trodde var en sårskorpa som satt fast. Det var en fästing :-(
Den var liten och hade nog inte suttit där så länge, men jag var knappt utanför dörren igår - inte borde man få en fästing av en kort promenad på asfalterad gångväg?! Har den kanske lurpassat i sängen under natten? Hemska tanke!
Fästingar är bland det otäckaste jag vet, blä och urk. Det kliade över hela kroppen på både mig och maken sen. Så var det dags att kolla barnen efter fästingar varje kväll igen. Tänk, jag hade nästan förträngt att fästingar existerar. 




Vardag

Äntligen har vi VARDAG igen. Folk verkar tycka att vardagar är tråkiga, men jag gillar dem skarpt. Vardag för mig är när det är som vanligt. När ingen är bortrest och veckoschemat rullar på utan några större förändringar.
Här har vi knappt haft några vardagar på väldigt, väldigt länge. Min mans lillebror flyttade in hos oss vid lucia och har varit här sedan dess bortsett från en eller ett par veckor i januari och någon vecka nu i vår. Även om hela familjen trivs väldigt bra ihop med min svåger så är det ju inte riktigt som vanligt. Man duschar tex inte med badrumsdörren öppen för att kunna ha koll på barnen samtidigt (eller svara på frågor medan man shamponerar håret sådär som man gör annars) och det känns som att de viktiga och förtroliga samtalen mellan bara mig och maken har blivit sällsynta. Jag har fått tänka lite mer på vad jag lagar för mat så att även en man som inte är mycket för nyttig mat eller grönsaker kan bli mätt då och då.
När svågern har varit borta har maken också varit det och jag har fått trixa för att få ihop barnens kvällsaktiviteter själv och då är det ju inte heller som vanligt när vi kan hjälpas åt.

Men NU.....NU är min man hemma igen. Inga gäster i huset och sjuåringen sover i sitt rum igen.
Borta bra men hemma bäst heter det ju och sjuåringen verkade rätt nöjd när han kom hem efter sin lillsemester - han travade rakt in i vardagsrummet och hoppade in i det pågående tv-spelandet som om han aldrig varit borta. Han hade varit lite ledsen sista kvällen borta och saknade oss andra. Nu fick han krypa ner i sin egen säng igen efter att ha fått sina godnattkramar. Han somnade på fem minuter men vaknade senare på kvällen - av att han saknade farfar!
Vi ska åka uppåt till farfar igen i sommar, hela familjen. Barnen har en toppenfarfar (som också är världens bästa svärfar) och det är synd att han bor så långt bort. Men som maken sa; hade han bott nära så hade det kanske inte varit lika kul och spännande att träffa honom :-)

Idag är det storstädning som är prio 1, tyvärr.
Tråkigt, men det måste göras. Jag städade ju det viktigaste innan farfar och svåger kom ner till oss och sen när de hade åkt ihop med maken och sjuåringen så har jag uteslutande ägnat mig åt barnen, vi har varit i sommarstugan och så där. Så nu behövs det verkligen en grundlig städning med dammtorkning av varenda liten pryl i huset, dammsugning och våttorkning av golven etc. Vi är ju två vuxna och när barnen är på sskola och dagis så går det ju rätt snabbt.
SEN ska jag njuta av att ha min make/allra bästa vän hemma.

Hemma i huset

Vi var bara borta i 1½ dygn, men det känns som mycket längre.
Vi hade underbart väder igår! Vi gick långpromenader längs stranden, tittade på när en fiskebåt kom in och de tömde näten, besök på stora lekplatsen och massor med blomplockande och stenbeundrande :-)
Det kändes verkligen somrigt att sova över men jag visste knappt var jag var när jag vaknade.
Idag kom min storebror på besök med sambo och son (lillskruttans bästa kompis!). Vi ses inte så ofta så det var extra trevligt.
Vi åkte hem lagom till kvällsmat och tioåringen kastade sig över tv-spelet - han klarade sig ett dygn :-)
Nu har jag packat upp (tala om att det går åt packning för att vara borta ett dygn, 1 vuxen och 4 barn!), lagt in en omgång tvätt i maskinen och det börjar kännas som vanligt igen.

Maken och sjuåringen är fortfarande borta. Vi bestämde att killen skulle få ledigt från skolan i morgon, det är ju ingen fara att ta ledigt en dag från förskoleklassen. Bra att de passar på att njuta av lillsemestern. De har fiskat, spelat fotboll, tittat på bävernäste och konstutställning i naturen. Allt i sällskap av farfar och farbror. Jag kan tänka mig att sonen haft fantastiskt trevligt.
Pratade precis med maken som meddelade att nu, när han inte kan somna, hade han börjat få lite hemlängtan. Han saknar sin mamma och sina syskon. Klart det känns både häftigt och samtidigt lite ensamt att vara ensambarn när man är van vid ett hus fullt med kompisar/syskon.
Imorgon åker de söderut igen så i morgon kväll får vi kramas extra mycket.

I morgon har jag stora beslut att ta. Vägskäls-dag kan man nog säga. Jag hoppas att saker och ting går som vi önskar och att framtiden bär med sig ännu flera uppfyllda drömmar.

Härligt vid stugan

dsc00332 (MMS)

Härligt vid stugan


Veckan försvann fort

Svärfar och svåger har ju varit här i en vecka och det har så klart blivit lite extragod mat, små utflykter och sånt. I förmiddags åkte maken, gästerna och de två barn som är lediga från dagis idag iväg till Tropikariet.

De har en massa häftiga djur att titta på och det är en av favoriterna bland våra utflyktsmål om man inte ska så långt iväg.
Jag tyckte det var lite överkurs att ta med minstingen dit, det är svårt att ta sig runt med barnvagn och han har inte så mycket glädje av det ännu. Således fick jag en förmiddag med bara ett barn. Egentligen borde jag ha städat för det behövs verkligen. Inte för att svärfar&svåger stökar ner så mycket - men det där vanliga plockandet som man alltid gör hela dagarna annars det har det blivit dåligt med (vi är så bekväma med just de här gästerna att vi kan låta det vara). Men en hel förmiddag med bara ett enda barn? Nej, den chansen ville jag inte låta mig gå förbi. Vi körde ut till köpcentrat och gick en shoppingrunda. Jag köpte bla nya pyjamasar till lilleman. De han har haft tills nu har blivit så små att benmuddarna sitter ovanför knäna, då är det dags att byta storlek! Den här gången blev det kortärmat/kortbenat - nu ska väl värmen få stanna (om inte annat så har vi bastutemperatur i huset under sommarhalvåret).
Dottern fick en sommarklänning:

(bilden är lånad från hm.com)
Klänningen ser mer mörkblå ut i verkligheten - jag visste inte att den kallades grå förrän jag såg det på hemsidan nu. Eller har de olika färger på hemsidan vs i butik?! Jag väntar på en likadan i lila som varit restad från en order i över en månad nu.
Inne i en affär stod en mamma med sitt barn i vagn. Vagnen hade en sån där "registreringsskylt" med barnets namn på. I alla fall förmodar jag att det var barnets namn, men jag reagerade lite på just namnet. På skylten stod det Zniper. (sniper = krypskytt...eller om det är prickskytt) Tror ni man får lov att heta det? Varför skulle man vilja att barnet fick det namnet? Visst låter själva ordet coolt och vi har själv lite udda namn på barnen (ovanliga tilltalsnamn och väldigt udda andranamn). Men varför Zniper?
Jag satte mig på ett fik med en Chai Latte och en kvällstidning medan lilleman slumrade i vagnen. Min perfekta stund av egentid - läsa en tidning från början till slut och så något gott till :-)

Tioåringen hade varit på klassutflykt idag och slutade lite senare än vanligt. Hans klass var förresten iväg igår med, då skjutsade jag barn till och från Laserdome (som sonen var på för bara några dagar sedan senast... Han börjar bli skicklig och kom på 1:a plats av alla den här gången).  De ska ju trycka in så mycket som möjligt innan skolavslutningen så det är ju något som händer hela tiden nu.
När vi hade ätit mellanmål så var det dags för gänget som skulle åka långt att bege sig iväg. Maken skjutsar hem svärfar och svåger till Närke (!) och sjuåringen fick hänga med. De stannar hela helgen, fattas bara annat när de har kört så långt.
Så nu är jag ensam med barnen igen. Ingen fara precis, men trist när alla barn har gått och lagt sig.

I morgon ska vi iväg till sommarstugan. Funderar på om vi ska sova över men det är ju så himla mycket som man måste packa ner då. Känner mig lite lat just nu - jag får nog sova på saken.


Så kom värmen

Svärfar fyllde 75 år i söndags och vi firade honom med paket på (gäst-)sängen. Tårta blev det på eftermiddagen och sen oxfilé med pastasallad och grillade paprikor och sparris till middag på kvällen. Mums!
Vi funderade lite på att åka iväg någonstans, men eftersom födelsedagsbarnet hade valt att fira lugnt och stilla hemma hos oss i stället för släktkalas och ståhej så tog vi det bara lugnt.

Tioåringen var iväg på kalas på Laserdome och han var lite bekymrad över att missa tårtan, men vi sparade så klart en bit till honom. Han älskar att springa runt och jaga på Laserdome, men det var varken det eller födelsedagsfirandet som var "dagens bästa" för honom. Det är så att svärfar har haft en fyrhjuling i några år, men vill inte längre köra på den - så den har vi/maken nu fått. De behövde pyssla lite med den, men när det var dags att hämta upp tioåringen så var den körklar. Barnen hade precis kommit tillbaka till kompisens hus och alla stod utanför och väntade på sina föräldrar. Då kom någon på en häftig fyrhjuling och alla undrade vem det kunde vara. "Och så var det MIN PAPPA", sa sonen stolt. Han hade spelat cool direkt och frågade om det fanns hjälm med till honom också, som om han alltid åker fyrhjuling annars :-) Självklart var skjutsen hem bak på fyrhjulingen det bästa som hänt honom på lääänge, tyckte han.
Fyrhjulingen får man väl se som makens nya leksak. Det är ju inget man kör och handlar med precis - enligt mig alltså. Barnen har alltid beundrat den och fått åka framför maken på farfars uppfart när vi har varit där och hälsat på sommartid. Nu har vi den här och visst kan jag tänka mig att tioåringen får åka med någon gång ibland, men mer än så lär det inte bli. Det är ju en bred och rejäl sak, men lite orolig känner jag mig allt.


Värmen har äntligen kommit till oss. Idag var det rent härligt och vi åt mellanmålet ute. Ögon och näsa rinner förstås pga av pollen, men det kan jag leva med om vi bara får ha lite värme nu. Barnen har spelat bandy hela eftermiddagen och fått maken, svågern och t.om farfar att hänga på i spelet :-)
Det ser ut att bli ännu varmare i veckan och nu får vi allt planera för att sätta upp poolen igen så att den får tid att värma upp sig. Vi har en jättepool....eller åtminstone största storleken som inte har stålram. Alla andra vi ser har sin uppe året om men det har blivit så att vi tömmer, städar ur och packar undan vår varenda år. Vi t.om sätter upp staket med grind runt om - år efter år. Sen någon gång i framtiden när vi har vunnit på lotto eller något så ska vi bygga en riktig pool. Vi hinner väl bli pensionärer innan dess.


Biobesök



Idag tog jag med mig två av barnen på bio. Vi såg Draktränaren i 3D. Jag hade just inte hört så mycket om den men barnen hade såklart stenkoll. Jag tvekade lite om vi skulle se den i 3D eller inte. Om man tycker glasögonen är besvärliga eller att det inte är helt perfekt bild så är det ju urjobbigt! Dessutom kostade biljetterna en hel del extra för 3D. Det blev 3D i alla fall och det gick bra. Filmen blev väldigt speciell i 3D och ingen av oss ångrade valet.
Förr slumrade jag alltid till en stund under barnfilmerna (minns en Labanfilm då jag sov större delen av tiden, det var helt omöjligt att hålla sig vaken.) Nu är ju barnen så stora att de ser filmer med lite action och så är ju de flesta nyare animerade filmerna roliga även för vuxna. Draktränaren var bra och jag höll mig vaken hela tiden :-)

Vi ser fram emot premiärerna av Shrek 4 och Toy Story 3 (uppföljare på mina favoritfilmer i barnkategorin) som kommer i sommar. Hela familjen kommer förmodligen att gå då.

Maken är hemma

Skönt är det att ha maken hemma. Nu är det nästan som vanligt igen - vi delar på sysslorna och man får en kram när man möts vid kaffebryggaren, precis som det ska vara :-)
Med sig hem hade han svärfar och svåger. Makens lillebrorsa brukar ju bo här så han hör nästan till. Men att farfar kommer - det är mer ovanligt. Imorgon fyller han 75 år och ska förstås uppvaktas med pompa och ståt. Självklart blir det paket och skönsång tidigt!
Barnen har börjat varva ner nu, de blir ju så upptrissade när det kommer gäster annars.
Nästa vecka är fulltecknad med dagisuppträden och skolbesök så vi har att göra. I slutet på veckan kommer maken att skjutsa hem gästerna igen (det är ju bara drygt 40 mil...) Men SEN blir det riktig vardag.

Syskonsulky

Jag har förresten skaffat en syskonsulky. Den funkar utmärkt till kortare promenader som att hämta och lämna barn på dagis och i skolan, men vid sådana här tillfällen så saknar jag en "riktig syskonvagn". Lilltjejen har ju hunnit fylla 3 och går gärna även längre sträckor, men ibland hade det varit fint om även hon kunde åka och lilleman behöver förstås kunna sova i vagnen. Jag hoppas på att få tag på en Brio Twinette eller liknande inom kort.


mobilbild på nya vagnen
400:- för vagn med och tillbehör :-D

Idag blev vi påkörda :-(

Tioåringen åkte med mormor och morfar till sommarstugan på morgonen och vi andra skulle komma dit till fikat på eftermiddagen.
På vägen dit pratade vi om hastighetsbegränsningar eftersom barnen tycker det är jättekul att ha koll på skyltar och på hastighetsmätaren. Ett par bilar svepte förbi oss i hög hastighet. De får skylla sig själva om de krockar när de kör så fort, sa femåringen. Jag förklarade att de inte riktigt funkar så, för det kan drabba även de som kör lagligt.
Kanske fem minuter senare saktar en bil framför oss ner för att svänga vänster. Bilen bakom saktar ner och vi saktar ner. Bilen svänger och bilen som var mellan oss gasar på igen. Jag hinner inte mer än trycka ner gasen sen säger det PANG!
Jag tittar i backspegeln och min första tanke var "Va? Körde han på oss?". Jag fattar ju att det var precis det som hände, men trodde knappt det var sant. Jag kör in till sidan och hoppar ur bilen. Föraren från bilen bakom kommer mot mig och säger lamt "Ursäkta, jag glömde bromsa..."
Jag var rykande arg och gick tillbaka till bilen för att hämta papper och penna. Han gav mig motvilligt sitt mobilnummer och medan jag noterar registreringsnummer så säger han bara att inget hände och så går han tillbaka till sin bil och kör iväg. Hans bil var ordentligt tillbucklad i fronten och registeringsskylten hängde.
När jag sätter mig i bilen kommer rädslan och chocken. Tårarna rann och jag bara skakade. Barnen var ok men pratade resten av vägen om hur det small och sen for de först framåt och sen bakåt. Vi pratade mycket om hur viktigt det är att de har sina barnbilstolar och bilbälten.
När vi kommer fram till sommarstugan kollade jag bilen lite noggrannare. Den klarade sig rätt bra (bra med STOR bil!). Dragkroken hade tagit värsta smällen.


Dagen hade några höjdpunkter i alla fall. Vi hjälptes åt att sätta mer Forsythia. Vi satte några förra året, men barnen lyckades springa över de små späda grenarna då. Mina föräldrar kom med stora rotade grenar i morse och förhoppningsvis så hinner de ta sig, man kan i alla fall inte missa dem.
Femåringen har lärt sig att spela LEGO Batman på Playstation. Han har knappt vågat prova förr (varför prova när man inte kan...) men idag lossnade det. Han skrattade så underbart härligt!
Besöket i sommarstugan var trevligt. Vädret höll sig fint och vi tog en promenad ner till stranden och till hamnen med ny brygga. Vid jolleklubbens hus satt foton från tidigare års seglarskolan och några av våra barn var med på bild (store killen har gått där ett par säsonger).
Väl hemma i huset så åt vi kvällsmat till filmen Narnia. Det är egentligen matförbud i vardagsrummet (förutom till luciafrukosten och sen fika till Kalle Anka på julafton) men ibland får man lyxa lite. Vi flyttade helt sonika in köksbordet i vardagsrummet och åt där :-)


Piratscones!

Sjuåringen fick baka scones till mellis. Roligast är förstås att välja mjölsorter (minst 3 olika!) och att dekorera dem.
Självklart måste sconesbitarna ha mönster och den här gången kom döskallemärket kom fram.


Scones och pajer har alltid mönster av fiskar, bilar, hästar eller annat i det här huset :-)  Döskallarna brukar mest vara på rostat bröd. Vi ha en hel kökslåda med olika formar och vi har användning för dem varje vecka.
Ja vaddå?! Man har inte roligare än man gör det, eller hur det nu heter.


Smaskens!

Snyggare återvinning

Det här med sortering av allt tar ju en himla massa plats. Det går ju inte längre att gömma undan alla kärl och lådor! Vi kör iväg med allt ungefär en gång i veckan, men ni kan ju tänka er hur stort utrymme de soporna tar då innan man kommer iväg.
Allt som kan göra återvinningen lite mindre tråkig är bra. På designbutiken.com hittade jag det här röret för gamla lampor:


195:-

Så mycket snyggare än den glasslåda vi förvarar våra gamla lampor i nu :-D
Mycket pengar för ett papprör, men det kan tänkas vara värt det.

Regner öser ner

Så har då barnen lov i sex dagar (en kombination av kompledigt, studiedagar och helgdagar). Dom närmaste dagarna är maken borta så vi tänkte hitta på lite kul själva. Jag hade lite idéer om att åka till sommarstugan, hembygdsparken eller gå i skogen. Men när vi vaknade ösregnade det och det ser inte ut att ge sig. Busfabriken kanske? Jag har aldrig varit där helt själv med barnen, vi brukar ju alltid vara två vuxna då. De två stora roar sig själva och kommer bara svettiga och ber om dricka då och då. Men de tre yngsta behöver man vara med hela tiden och det kan nog bli svårt.
Just nu spelar barnen Lego Star Wars på Playstation och vi ska spela Buzz senare. Men sen då? Man kan ju inte spela tv-spel hela dagen :-(
Känns som att vi får ägna oss att städa och baka idag.
Ikväll har sjuåringen fotbollsträning. Ute. Vi andra får ju sitta och titta på i en timme, så jag hoppas att det inte regnar då. Eller så får det regna JÄTTEmycket så att vi kan skippa träningen utan dåligt samvete. De tränar ju även om det regnar "lagom" eller haglar så det ska nog vara mycket till innan de ställer in.


Uppdatering: Jo, nog sjutton vräkte regnet ner precis hela dagen! Vi hoppade över fotbollsträningen, för allas skull.

Stelfrusen kväll

I denna aktiviteternas månad så var det så dags för grillkväll på skolan med lågstadiet. Jag kände inte riktigt för att köa till grillen ihop med femtielva andra och samtidigt ha koll på mitt gäng så i stället fixade vi pasta/kassler-röra och tog med i portionsburkar och så en stor låda med stavar av morot och gurka.
(Pasta/kasslerröra är en klassiker här - snabbt, lätt och passar till alla tillfällen!
Man kokar pasta och häller av vattnet, i med tärnad kassler, creme fraiche och grillkrydda. Värm på om det ska serveras varmt, till utflykter kyler man bara av pastan i kallt vatten innan man blandar allt.
Kan varieras i oändlighet: byt kassler mot kyckling eller skinka, släng i andra kryddor...)

Tioåringen fick äta sin mat direkt vi kom dit, för sen skulle han iväg på simträning i simhallen vid skolan.
Eventet inleddes med att klasserna delades upp och klasslärarna drog en genomgång av terminens sista veckor. Det tog max en kvart. Sen var det grillning/mat och så fanns det lekprylar till barnen framme - typ kasta ring etc.
Folk åt sin medhavda mat och gick hem en efter en och eftersom vi var tvungna att vänta in store killen så var vi snudd på sist kvar. Det var varmt ute när vi gick hemifrån, t-shirtväder. Jag hade packat med koftor och jackor förstås men jisses vad kyligt det blev. Lilleman hade vantar fästa i sin jacka och de behövde han. Efter två timmar på skolgården kunde vi stelfrusna gå hem i samlad trupp och det var en lättnad att komma in i värmen igen.

Barnen somnade på fem minuter och jag har efter några koppar hett thé fått upp värmen igen. Jag har bara jackor som är mer snygga än praktiska - jag saknar en ordentlig jacka i garderoben. Jag är så noga med att barnen har ordentliga kläder, men det är sämre med mina egna ytterkläder. Jag byter ju klädstorlek med jämna mellanrum och är för snål för att lägga pengar på en bra jacka. Fast nu kanske jag förblir en 36:a så länge att det kan löna sig.


Viskar en liten hemlighet

Idag kom ett paket med klädetiketter...
Nederst på varje etikett står designerns namn som är *trumvirvel & fanfar* MITT NAMN! 
Det känns jättekul, underbart och lite förfärande. Mitt i allt kommer jante-lagen in: Vem tror jag att jag är? Varför skulle lilla JAG ha något att komma med? Vem som helst kan väl göra det jag gör.
Det är mycket möjligt att det ligger något i det. Men JAG har haft idéerna. JAG har satt mina planer i verket. JAG tänker se till att uppfylla så många av mina drömmar som möjligt innan jag dör.
Så jag fortsätter dagen med ett leende på läpparna :-)


Luftrenare

Vi har köpt en luftrenare och den är så mycket bättre än vad jag trodde. Vi har ju barn med kvalsterallergi och astma i huset, så vi tänkte att vi chansar. Det blev en luftrenare från IKEA:

IKEA FAmily luftrenare
Pris 1295: Familypris 949:-

Den är kanske inte vacker, men den är bra. Det känns fräscht i luften, som om man har haft fönstret öppet minus kylan, och dammet samlas inte i dammråttor efter ett par dygn (HUR kan det bli dammråttor i huset 48 timmar efter storstädning?) Hur filtret ser ut efter ett par veckor vill jag knappt veta.
Jag är mycket nöjd med vår (makens) investering :-)

Så var helgen nästan slut

Jag fick låna hem min man över helgen i alla fall och det är jag glad för. Han kom hem i fredags kväll och åkte efter lunch idag.
Igår var det Öppet Hus på barnens skola och vi ställde klockan och gick dit hela gänget. Bara en stund efter att vi kommit så gick larmet igång. Jag förmodar att någon hade glömt larma av överallt eller så gick någon ut genom fel dörr helt enkelt. Larmet tjöt öronbedövande och vi stod precis utanför länge, länge och väntade på att det skulle stängas av. Det hade hängt upp sig på larmcentaralen meddelades det och barnen blev allt kinkigare. Det var ju liksom obligatoriskt för eleverna att vara där så det var bara till att vänta. Av någon anledning så utrymdes inte lokalerna och många valde att gå runt där inne trots ljudet.
Efteråt blev det rask hemfärd för att packa det allra sista inför tioåringens helgläger med simklubben. Det är första gången han är på läger, han har ju sovit hos kompisar förstås men det är inte samma sak. Maken var och hälsade på honom på kvällen då det var brännbollsmatch för barn och föräldrar. (Maken kom hem med världens gräsfläckar på kläderna!)
Jag var lite orolig i natt faktiskt. Jag visste att de skulle vara ute på skattjakt efter att det blivit mörkt och sonen har varit lite mörkrädd i perioder. Sen är det ju det där med att han kräks ofta. Han har sedan födseln haft problem med att locket i matstrupen inte håller tätt och ibland kommer maten upp igen när han har lagt sig. Även om det inte smittar och han oftast känner innan det är dags så är det ju inte kul för de andra barnen och ledarna om han kräks där.
Han kom hem i eftermiddags och var så glad och nöjd! Han hade fått flera nya kompisar och de hade haft jättekul hela tiden. Lägret avslutades med simtävlingar och han kom etta i en av omgångarna. En stor fin medalj hade han om halsen :-)
Jag är så glad och stolt över honom. Han vågade åka på lägret, trots att den enda simkompis han umgås med utanför träningarna inte var med. Han vågade vara ute i mörkret och leta ledtrådar. Han kämpade väl i tävlingarna. Min stora fina kille.
I sommar väntar ett större läger. De ska träna i Simrishamn och vara borta i fyra dygn! Bäste simkompisen följer inte med, men sonen känner de andra mycket bättre nu. Och så är där ju en speciell tjej också...

Maken reste uppåt landet innan sonen kom hem och det var ju lite trist. En vecka till är han borta på jobb och vi andra pusslar ihop vardagen så gott det går.

Syskonkärlek

Tioåringen skulle denna vecka hålla ett föredrag inför klassen, med tema "Något jag tycker om". När det blev klart att alla elever skulle tränas i att prata inför publik och första ämnet bestämdes, så visste sonen direkt vad han ville ta med/prata om:
Lillebror!
(Egentligen ville han ha med hela syskonskaran, men där var det jag som stoppade lite. ETT syskon kunde väl räcka?) Vi frågade förstås läraren om det var ok - de andra eleverna hade när det var deras tur tagit med sig en sak eller ett foto.
Således promenerade jag igår bort till skolan med lilleman i vagnen. Vi smög in i korridoren utanför klassrummet och väntade tills sonen kom ut. Jag hörde dem prata om att nu var det hans tur att berätta och han skulle bara gå ut och hämta det han skulle prata om. Gissa om han strålade när han gick in igen med en niomånaders bebis i famnen! :-)
Han berättade stolt om sin minsta lillebror....som kan åla supersnabbt, sitta och ställa sig upp. Som skrattar som en hyena. Som är snäll alltid utom när han är hungrig för så skriker han om man inte fixar mat snabbt nog.
Jag stod med i ett hörn av klassrummet och när lillebror blev för tung så fick jag ta över honom igen. Klasskompisarna ställde frågor efteråt och det var många Ooooohhh och Ahhh. Lilleman hade en Star Wars-tröja på sig som killarna snackade om medans tjejerna sa Vilken söööööt bebis ni har!

Så nu är det väl så att lilleman är reducerad till ett ting. Nästan (men bara nästan) lika fin som en hundvalp :-)

Apropå kost och livsstil:

Kärnfrisk familj: Hur man förändrar sitt liv genom ändrad kost. Jag har inte läst boken men skulle gärna göra det.
Kontroversiellt - det finns som vanligt forskning som både stöder och stjälper det här.
http://www.tv4play.se/nyheter/nyhetskanalen?videoId=1.1605035


Studiebesök

Jag går en kvällskurs i näringslära. Egentligen är det så mycket mer än näringslära, temat är "Bygga från grunden" och handlar om allt som påverkar barns utveckling och lärande. Vilka bieffekter tillsatser kan ge, avslappningsövningar, inlärningspedagogik etc etc
I kväll var vi på studiebesök på Maxi för att se vad saker man köper egentligen innehåller och vad de kan ersättas med. Det är jätteintressant och vissa matvaror kommer man ju aldrig att köpa igen.
Visste ni att "jordgubbsarom" innehåller över 50 olika ämnen? Att vissa mörka knäckebröd innehåller samma ämnen som hårdstekt mat?
Flytande margarin, vissa fonder, lightsaft och en del pålägg (listan är jättelång) kommer aldrig in i mitt hus igen.
Någon frågade om nötterna bland det som kallas naturgodis eller står i påsar intill chipsen.
"En nöt är en nöt även om den har blivit misshandlad" var svaret :-) Nötter är så pass nyttigt att även om man väljer att stoppa i sig saltet, rökaromen eller vad det nu är som är runt om, så får man ju i sig nöten ändå. Jag väljer att tolka det som att jag kan äta en näve rökta mandlar lite då och då :-D

Man kan ju dra det hela till sin spets och bara äta det som kallas supermat, men då är stormarknadernas sortiment inte mycket att hurra för.
Vi äter väldigt bra i vår familj har jag fått bekräftat, man kan alltid bli bättre även om jag kommer att fortsätta med lördagsgodis, prickekorv och smörgåsrån. Vi kommer förmodligen alltid att ha köpeköttbullar i frysen som snabbmat att ta till om det kniper :-) 
Av viktskäl (mina alltså) så kapade vi mycket av sockret i maten redan innan kursen. Nu har det blivit lite av en sport att faktsikt köpa det som är bra för oss alla. Om jag kan ge mina barn bättre förutsättningar genom att minska på socker och öka på det som är viktigt för hjärnan så är det värt vissa uppoffringar. Vi har diskuterat det med barnen och de är helt med på noterna även om de nog ibland drömmer om O´boy och formfranska.

Sköna maj

Det är mycket nu som tar tid och energi. Det är klassresor, simläger, dagisutflykter, öppet hus, utvecklingssamtal mm mm Det är som om allt som är roligt och speciellt för barnen måste sparas och sedan tryckas ihop till maj.
Maken jobbar ju borta några veckor så vi kan inte ens turas om.

Dessutom går det med raska takter mot skolstart för sonen som blir sex i sommar. Det blir inskolning och samtal både i vår och under sommarlovet. Jag har kanske nämnt det någon gång tidigare; han är en smart kille men han har sina egenheter. Nu har vi äntligen fått besked om att han får stöd i skolan. Jag är så kluven över det där och ibland mår jag riktigt dåligt när jag tänker på det. På sitt sätt är det positivt, han behöver hjälp med en del saker. Samtidigt känns det som att han i och med det hamnar i ett visst fack. Jag hoppas att hans chanser att bli behandlad som en jämlike inte är helt förstörda.
Funderar på om jag skulle starta en helt annan blogg för att ventilera diagnosen han ännu inte blivit stämplad med.

Jag går på högvarv just nu och tar en dag i sänder. Det mesta är trots allt trevligt och kul, men tänk om man kunde slappa en hel dag någon gång :-)

Ensam hemma

Maken jobbar borta den här veckan och det känns lite tomt. Inte för att jag är särskilt ensam egentligen, barnen är ju här som vanligt.
Men maken har ju jobbat hemifrån i ett halvår och på de här månaderna har vi blivit fasligt bekväma. Eftersom vi har varit två vuxna (tre med min svåger som har bott här länge) så har man ju kunnat köra iväg och hämta/lämna/handla utan att behöva samla ihop och ta med sig hela gänget. Jag har gått i pyjamas till framåt 9 på morgonen och vi har hjälpts åt med allt.
Nu är jag själv igen och det är lite trixande med logistiken. Barnen har aktiviteter, det är sjukhusbesök och annat. Så var det ju alltid förr, men har man vanan inne så märker man det inte ens. Nu har jag det iofs lite besvärligare när det är kvällarna också, med barnens olika träningspass. Mina föräldrar ställer upp och så får jag ta ett par barn med mig där det går. I går satt jag med de två yngsta i en bastuvarm simhall i över en timme, i morgon får jag ta med lilleman till storasysters läkarbesök... Det går ju.
Jag är glad att jag har bil i alla fall.

På fredag ska äldste sonen hålla sitt föredrag om något han tycker mycket om. Då är det tänkt att jag och lilleman ska möta upp på skolan eftersom han ska prata om sin lillebror :-)

Korrigering

Min man som tydligen fortfarande läser här då och då var så vänlig och påpekade för mig var jag behövde rätta sakfel och stavfel...

I inlägget om samtalet från sjukhuset så saknades ett viktigt INTE: De ville INTE att vi skulle åka hem så snabbt...

Sorry! Det mesta går förvisso att räkna ut även om jag till vardags tycker att det är viktigt att använda korrekt svenska. Ibland är jag bara för trött.

RSS 2.0