Då var det dags igen då

Jag har klarat mig väldigt länge den här gången. Min gräns brukar ju gå någonstans runt 12:e veckan och sen en utförsbacke efter det. Förra gången var det mycket bättre än de fyra före, men det fanns där alltid bakgrunden....Jag talar förstås om den eländiga foglossningen :-(
Jag hade en idé om att jag skulle vara ordentligt vältränad redan från början den här gången och sen hålla kroppen igång med regelbunden träning så länge det bara var möjligt. Hmmm....hur gick det med det?
Jag började med förmodligen sämsta utgångsläget; 9 månaders sjukdom då jag inte kunnat träna alls, och sen kom jag ju aldrig igång. Den där träningscykeln som jag älskade förr den gav jag ju bort när jag var på topp för 1½ år sedan och sen har jag skjutit upp alla andra former av träning. När man inte är mitt uppe i smärtan så är det svårt att tänka sig att det kan bli så illa och då saknas den där viktiga motivationen.
Jag har ju sluppit alla tunga lyft och alla timmar ståendes vid en disk i.o.m. att jag inte är kvar på gamla jobbet och jag tror det har gett mig lite extra tid.
I morse fanns smärtan där redan före frukost och det har varit en plåga hela dagen. I skrivande stund har jag inga problem att tro på att det faktiskt finns en överhängande risk att jag rätt som det är inte kan ta mig ur sängen eller gå 50 m utan hjälp.
Pratade med min mamma på telefon tidigare i kväll och på frågan om vi ville ha bärhjälp när det är dags att hämta upp barnens nya sängar svarade jag att det kunde vara fint med hjälp eftersom min rygg börjar ge sig. Självklart fick jag mig en dos av det gamla vanliga "skyll dig själv, det borde du tänkt på innan" och "vad var det jag sa". Som om jag inte redan visste vad jag kunde vänta mig. Eller för all del, som om ett barn inte vore värt besväret.

I bästa fall så kommer det här att komma och gå med överhängande bra dagar. I värsta fall så är det kryckor, nålar i ryggen och sjukgymnastik jag har att vänta mig tiden ut. Ingen mening att spekulera eller oroa sig - det blir som det blir helt enkelt.

Kommentarer
Postat av: Linda

Du kan ju drömma dig bort på en fin blogg...

http://volang.blogspot.com/

2011-09-01 @ 11:08:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0