Julblommor :-)

Runt 2:a advent så fick jag en amaryllis i present av min mamma. Det var en helt vanlig amaryllis av modell "Merry Christmas" (standardstorlek/röd) och tanken var väl att den skulle blomma lagom till julhelgen eller så. Det kom upp en liten stängel som vissnade bort. Jo, jag hade väl något med det att göra i form av övervattning eller brist på vattning - jag vet inte vilket... Sen kom ytterligare en knopp och efter det så avstannade alltihopa. Men nu!
I förra veckan så började den plötsligt växa och som genom ett trollslag så fanns där plötsligt fyra gigantiska blommor på en lång ståtlig stjälk!



Fler knoppar är på gång dessutom :-)

Store killens dvärgamaryllis började ju blomma veckan efter han köpte den, i början av december borde det ha varit. Den har blommat oavbrutet sedan dess, så fort en stjälk vissnar så slår knopparna på nästa ut. Idag ser den ut så här:



Lite mindre än den röda men absolut inte så liten som den är tänkt att vara. På etiketten som sitter kvar i krukan står det att den blir max 40 cm och den här är närmare 50.

Vi får väl ha lite jul kvar länge då. Den röda är egentligen mer jul än vad jag vill ha så här mot februari (man kan ju inte slänga ut den bara för att datumet är fel heller) men den vita är enbart vacker.


Jobbig natt efter bra helg

Efter en helg med en massa skräp i matväg så pallade tioåringens mage inte mer. Vi hade ju både tårta, hamburgare, godis och chips på kalaset och lyxflingor och vitt bröd till frukosten dagen därpå. Så det är kanske inte så konstigt... Vi försökte hålle nere mängden genom att dela upp i småskålar och sonen fick som vanligt förmaningar om hur mycket han fick äta då hans mage har svårt för sånt där.
Igår eftermiddag sa han att han hade rapat och det smakade illa i munnen. (Han får upp rejält frätande magsyra när han äter för mycket eller fel.) Han hämtade själv sin hink och ställde den vid sängen som han brukar göra när det blir sådär och mycket riktigt så kräktes han i natt.
Det går ju över när han väl har tömt magen på innehållet, men han var vaken större delen av natten ändå stackarn.
Han mår bra igen men är trött så idag har han slappat i soffan med lite filmer.

Jag bannar ju mig själv för att det blev så här. Borde vi ha skippat tårtan på hans kalas? Kanske bara serverat skorpor eller nyttiga muffins som vi gör annars?
Själv tycker han att det var värt det - han fick ju ett riktigt kalas med kompisarna och han klarade ju sig tills alla hade gått hem och lite till.
Jag är glad att hans kompisar känner till hans magbesvär och jag hoppas att deras föräldrar kommer ihåg att han blir dålig ibland utan att det är magsjuka, annars ser det kanske illa ut att han är hemma från skolan idag. Inte för att jag borde bry mig om vilket, vi vet ju precis varför det blir så här, men ändå.
Jag är glad att det inte händer så ofta längre men visst önskar jag att de hade hittat någon medicin som förhindrar eller hjälper.

Han missar sin simträning ikväll och det är ju lite störande eftersom han har tävling till helgen. Jag hoppas att han får vara med och köra sina grenar på lördag i alla fall.


Sköna söndag

Jodå, vi fick sova i natt.
Killarna gick och la sig vid 22.30 och låg sen och fnissade hysteriskt i nästan tre kvart innan de slutligen slocknade. I morse vaknade jag halv åtta av deras skratt i vardagsrummet men då var det ändå dags att gå upp tyckte lilleman. Vi körde lyxfrukost med både juice, flingor och småyoggi - sånt som vi normalt inte äter här ;-)
Strax före lunch blev alla upphämtade av sina föräldrar. Vid det laget hade jag redan hunnit återställa ordningen i lillskruttans rum, tvättat alla gästsängkläder, kört diskmaskinen med all extradisk och dessutom spelat ett gäng sällskapsspel med barnen.
Tiden och gästantalet var precis lagom, inga hann tröttna eller bli ovänner.
Övernattningsparty kör vi gärna igen, åtminstone för de som fyller 10 eller över.

Resten av dagen ska jag bara slappa och vila mina öron. Barnskratt är ju inte det värsta man kan utsättas för men ibland är det skönt med lite tystnad. De stora sitter tysta och spelar Wii nu och de ser ut som om de skulle behöva sova middag tycker jag :-)
Våra egna utlånade små ska strax hämtas men jag misstänker att de också vill ta det lugnt idag.

Övernattningsparty!

Store killen fyller 11 år nästa vecka så nu i helgen håller han övernattningsparty för de tre allra bästa kompisarna. Det är egentligen precis samma sak som när de kommer över på filmkväll och stannar över natten, men det låter ju coolare med party ;-)
Efter många olika funderingar på var vi skulle få plats med alla (för de vill ju sova i samma rum) så har vi nu tryckt in fem madrasser i lillskruttans rum. Jag trodde att de skulle gå in utan någon större förändring men jag blev tvungen att möblera om lite grann.



Lillemans spjälsäng tog vi in till oss och det var ju ett måste om någon alls skulle kunna sova därinne.

Sonen hade beställt en tårta i form av en borg och det var sagt att den skulle vara grön. Självklart får man önska tårtvariant så långt det är möjligt så jag tänkte att jag ger mig väl på det då...
Det var lite klurigt med hur den skulle byggas upp och hade jag googlat lite innan så hade det säkert funnits förslag på nätet. Men då vore det ju ingen sport heller ;-)
Tornen kunde man göra av glasstrutar penslade med choklad, det hade jag läst om någon gång för länge sedan.



Tårtbottnarna gjorde jag efter ett recept som jag inte provat förut, med inget smör alls i smeten men potatismjöl och massor med ägg i. De blev toppenbra så det ska jag hålla mig till i fortsättningen.
I sista stund så fick det bli grönt gräs med en ljusröd borg på (absolut inte vit som jag tyckte) och sonen var helt införstådd med att den skulle bli rosa. Det här är alltså INTE ett rosa prinsess-slott utan en ljusröd borg:



Gräsmatta och byggmaterial är av sockerkaka. Tre olika sorters fyllningar: jordgubbssylt, vaniljkräm, chokladmousse. Det färgade lagret överst är creme cheese-smet (dvs sånt som är överst på morotskaka). Den blev inte vacker, jag kände mig lite för stressad på slutet och gav blanka den i om smeten kom på snyggt. Orsaken till det kommer här:
Medan jag dekorerade tårtan och maken plockade fram porslin till dukningen och gästerna skulle komma vilken minut som helst... då fick lilleman tag på flaskan med röd hushållsfärg. Han fick av korken och hällde ut hela innehållet på köksgolvet! Jag som aldrig aldrig säger något värre än "rackarns bananer" annars jag sa faktiskt mer än så :-/



Maken var lagom glad över att torka och sen skura golvet, men det gick faktiskt bort. Möjligen kan man ana att plastgolvet är något ljusrosa men förhoppningsvis är det inget uppebart. Lilleman fick ta ett bad och byta kläder lite kvickt.

Tårtan var mycket god men lite för sötsliskig. Eller så är jag bara inte van vid den mängden socker i och på ett bakverk. Ungarna tyckte den var cool så man får väl vara nöjd ändå antar jag.
Efter fikat så åkte lillskruttan och sexåringen hem till mormor där de skulle tillbringa natten. Skruttan hade ju just inget utbyte av killkalaset och sexåringen föreslog själv att han också skulle sova hos mormor om de stora barnen tänkte titta på filmer som han inte kunde se.
De övriga har roat sig med att spela frågesport på dvd, käka hamburgare och nu är de inne på kvällens andra långfilm. De är redan trötta och jag har lovat att det är ok att somna i soffan :-) Jag tror inte det blir några problem med att få dem i säng sen.
Vi får väl se i morgon om någon i huset har fått någon sömn alls.


Ordningen återställd

Jag fick faktiskt hem min make igår efter ännu en jobbvecka borta. Han körde från Närke redan på morgonen men eftersom det var blixterhalka hela vägen så var han inte framme hemma i Skåne förrän på eftermiddagen. Med lite trixande så löste det sig med hämtningar av barnen - morfar plockade upp två barn på skolan, jag promenerade i rask takt till och från dagis med vagn och ståplatta och ett barn tog sig hem själv.
Ett par timmar senare anlände äntligen maken. När barnen väl hade berättat allt de varit med om senaste dagarna och vi fått i oss lite mat så tog han med två barn på tennisträning. Jag väntade in dem när de kom hem igen och han lämnade över bilnyckeln till mig på garageuppfarten och jag försvann på ett Me&I-party några timmar... Pust!
När jag kom hem igen och hade hängt av mig ytterkläderna så var det som om luften gick ur mig. Det är väl så när man äntligen kan slappna av, med vetskapen om att vi är två om att sköta ruljansen igen. Huvudet sprängvärkte och jag kände mig nästan febrig.
Vi tittade lite på tv och gick och la oss tidigt. Självklart så tänkte inte lilleman sova lugnt, han som har sovit som en liten gris 19 - 06.30 hela veckan, utan han satt och lekte i sängen länge. Jag kunde somna ändå, maken som varit ledig en vecka (ok, han har jobbat häcken av sig - men han har i alla fall varit barnledig) fick ta den biten. Lillskruttan kom in och väckte mig vid 04 och med två barn på min sänghalva så blev det ingen Törnrosasömn precis.

I morse passade jag på att ta bilen och dra iväg på en hel massa ärenden direkt efter lämningarna. ROLIGA ärenden som att kolla in rean, ta en Chai Latte och läsa tidningen i lugn och ro på favoritfiket och skaffa fler förvaringsbackar till lekrummet. Jag älskar förvaringsbackar och kan tipsa om lite lekrumsförvaring vid senare tillfälle. Vilken frihet det är med bil! Tänk att kunna ta sig runt och uträtta det man behöver, NÄR man behöver det, utan att behöva be om skjuts av föräldrarna som en annan tonåring.
Väl hemma igen så hade vi tid att äntligen sätta oss ner tillsammans och prata. Prata, prata och prata om veckan som varit, allt som ska planeras framöver, saker att ta tag i och hur vi känner ang våra respektive jobb (och jobberbjudande!) Viktiga saker som känns bra att få dela och bearbeta tillsammans.
Jag skulle ha gäster på eftermiddagen och bakade dubbel sats delikatesskorpor. I alla fall så var det tänkt att bli såna där finskorpor men eftersom jag bara hade halva mängden vetemjöl hemma (upptäckte jag när jag redan hade dubblat övriga ingredienser) så fick det bli lite fullkorn i alla fall. De blev supergoda med grovt rågmjöl också och dessutom så hade jag köpt hem fler lyxiga marmelader att ha på.



Helt klart i klass med kakor! Åtminstone i ett hus där man sällan eller aldrig äter kakor annars ;-)
Lillskruttan hade kompis på besök och jag fick en trevlig fikastund med mamman. Bra när det funkar så!
Barnen och alla deras kompisar turades om att komma och sätta sig och fika medan vi satt där och drack vårt kaffe och det var allt tur att jag gjorde dubbel sats av de där mumsiga skorporna.
Nu har maken hunnit med ett pass tennisträning. Han började med det ganska nyligen - dels för att kunna träna extra med de två av våra killar som spelar tennis och dels för att han fick gratis tennistimmar som ersättning för att han har hjälpt klubben med en massa småsaker som att koppla in datorer, sätta upp hyllor och sånt. Det gör honom gott! Han har inte tränat på alla dessa år vi har hållt ihop (bortsett från den enda gången han var ute och sprang. Så mycket dyra sportkläder som han köpte och så kom han bara iväg på en enda skruttig runda, hahaha).
Jag och de två stora killarna såg Hemliga Prinsessor på tv. Har ni sett det? Jag ramlade in på det av misstag en natt då det gick i repris när jag slog på tvn. Det måste ha varit andra avsnittet då och idag var det del 3 av 4. Tre prinsessor, RIKTIGA sådana, beger sig till England för att finna kärleken - den där sanna kärleken som älskar dem för den de är och inte för deras titel. De var från Tyskland, Indien och något land i Afrika. Verkligen som i en saga! Jag berättade om det vid frukostbordet morgonen efter att jag först hade sett det och barnen lyssnade på mitt prat om hur tjejerna som aldrig gjort något själva förut skulle försöka grilla eller fylla en diskmaskin. När det gick upp för dem att det faktiskt var på riktigt så blev de lika faschinerade som jag :-) Jag trodde knappt det fanns så många prinsessor i världen. Inte för att jag funderat så mycket på det tidigare och tänker man efter så finns det ju en otrolig massa länder i vår värld men att hitta tre stycken äkta prinsessor som kan tänka sig att dejta i en dokusåpa?? Nu måste vi ju se det nästa vecka också. Så här långt så har ju romantiken börjat spira :-D
Ahhh, tänk om man hade mött en kunglighet och sina drömmars kärlek bara så där i mataffären. Fast det är för sent för mig ändå ;-)

Nu ska jag och min älskade (om än inte blåblodiga) man mysa framför tvn. Toppen när vardagen är som den ska vara igen.

Vilken underbar dag!

Jo, just så bra känns det just nu.
Efter att ha lämnat av alla på respektive ställe så begav jag mig till kyrkis. De har startat en liten sidoverksamhet dit man kan skänka barnkläder, leksaker och annat och så får de som har behovet av det komma dit och få kläder till sina barn etc. Jag har lämnat av många kassar urväxta kläder där och idag lämnade jag av en syskonsulky som vi inte har användning för längre.
Jag gick också inom stället där de har babysång på onsdagarna. Jag har varit stammis där både på babysången och på öppna förskolan och barnen har alla gått där i olika verksamheter (pysselverkstad, gympa etc). Idag hade jag inga barn med mig alls och det kändes ju lite konstigt, men det är så trevligt så att få dricka en kopp kaffe och sitta och snacka med de andra mammorna.
Jag kom dit först av alla precis när de öppnade så jag gick in på kontoret och hejade på personalstyrkan. Och vet ni vad?!!
Jag blev erbjuden jobb!
De behövde någon som kunde hoppa in som vikarie när ordinarie ledare är sjuka, vabbar eller är på kurs. Och så tänkte de på MIG!
I första hand handlar det om att hålla i babysången, öppna förskolan och 3-5-års grupperna när det behövs. Bara roligheter alltså :-)
Jag tvekade i några ögonblick. Skulle JAG? Ska JAG sjunga? Vågar jag?
Men vid närmare eftertanke så var det ju självklart att jag skulle tacka ja. Jag har ju kommit och gått där i 6 år nu och kan ju rutinerna utan och innan. Visst är där nya människor, men det är ju inga konstigheter.
Jag har ju tom jobbat som församlingsassistent en gång i tiden. När jag först flyttade permanent till London så jobbade jag som volontär i svenska kyrkan och sen som församlingsassistent/kontorist. Jag har både hållt i söndagsskolan och ringt i kyrkklockorna vid bröllopen :-) Jag överlevde ju det - så nog ska jag kunna sjunga ihop med ett gäng småbarnsmammor också om det kniper.
Jag är inte fantastiskt kyrklig i övrigt, men jag gillar verksamheterna de håller i med sunda aktiviteter för alla åldrar.

Jag har tidigare blivit tillfrågad om att hålla föredrag hos dem i "hälsosam kosthållning för barnfamiljer" men där går min gräns. Nog är det ett passionerat ämne för mig men jag är ingen talare :-) 

Jag är ruskigt förvånad, glad och smickrad över att de tänkte på mig när frågan om en vikarie kom upp. Jag är en sådan där som inte utmärker sig så väldigt mycket. Tror jag i alla fall. Inte är jag världens socialaste person heller. Men jag gillar barn och jag gillar att fika, hahaha ;-)

Jag har fått datum då de vet att de behöver mig och sen ringer de när det behövs.
Jag har ju alla möjligheter att flexa med mitt ordinarie jobb som egenföretagare och lilleman har ju precis blivit klar med sin inskolning på dagis också. Lite extrapengar är ju aldrig fel att dra in heller!
Mycket glad är jag.

På tal om tänder...

Jag har haft en liten ask där jag sparade äldsta sonens tänder när han började tappa dem. Sen började nästa barn tappa tänder och då sparade jag bara de första. Det blir ju liksom en himla massa tänder om man ska spara alla och vad ska man egentligen ha dem till?
(Jag fick mina egna tappade tänder av min mamma för ett par år sedan och de åkte i sopan. Lite läskigt faktiskt!)
Hur som helst...den där asken har jag haft längst inne under ett löstagbart fack i lådan i mitt sminkbord. Barnen tror ju att det är tandfén som har fått tänderna - eller de vet sanningen, men vi låtsas alla som att det är tandfén - så det är ju inget de har varit medvetna om att jag har haft sparat.
För ett par veckor sedan så lång jag på sängen i vårt sovrum och läste saga för hela barnaskaran. Lilleman gick runt och pysslade med sitt, kom tillbaka och lyssnade lite, gick och lekte lite....
Plötsligt ser jag honom sitta på sminkbordspallen och han har den där lilla asken i händerna. Och den är TOM!!
Jag plockar ut ett gäng tänder ur munnen på honom till hans stora ilska :S Han kanske trodde att det var minttabletter?!
De åkte i sopan på momangen förstås och vart resten av tänderna tog vägen det vill jag knappt veta. Inte har vi hittat dem i alla fall.
Så nu sparas det verkligen inga barntänder mer i det här huset.

Liten kille blir stor

Idag tappade han sin första tand, min älskade sexåring. Han har haft lösa tänder ett tag men eftersom han har varit så rädd för att ta ut dem så har de blivit kvar - trots att de nya fina vuxentänderna börjat växa upp bakom dem. Vid läggdags idag så grät han för att en av tänderna var så himla lös och han ville inte ta ut den men var rädd för att svälja den också.
Efter lite övertalning så fick jag vicka på den en gång....och jag drog ut den. När den värsta chocken hade lagt sig och han insåg att han inte skulle avlida av de dropparna blod som kom så var allt bra igen. Han gick till sängs på strålande humör och jag hörde honom fnissa över att han kan överraska pappa när han kommer hem.
Förhoppningsvis kommer en snäll tandfé och byter tanden mot en guldtia när han sover. Jag hoppas hon inte glömmer bort det bara, men hon har en guldtia redo i byxfickan just nu :-)

Tänk vad de växer och blir stora. Vi tog honom till frissan i höstas och klippte av lockarna och det blev nästan en ny pojke av honom. Jag kan sakna de ostyriga lockarna ibland, men man får väl se det som att de tillhörde småbarnstiden.





Min söta goa unge!
Vid det här laget är ju lockarna på väg tillbaka. Kanske dags för klippning igen.

Same but diffrent

Store killen hade simträning igår kväll och lillskruttan ville absolut följa med mig och titta på. Mormor fick den stora äran att passa resten av gänget, jag vill helst inte ta med alla att sitta intill simbassängen om jag kan slippa. De tränar i världens minsta simhall så där finns liksom inga åskådarläktare eller något sånt.
Det visade sig att en bekant med barn i samma träningsgrupp också hade med sin treåring. Det två små ville gärna sitta brevid varandra och titta i böcker och lyssna på musik (jag hade med mig ett gäng böcker och en Mp3 för att fördriva tiden lite) men leka med varandra vågade de inte :-)
I morse pratade skruttan mycket om denne lilla Isak som också var på simträningen. Men hon kan inte riktigt komma ihåg hans namn - vi känner ingen annan Isak så det är inte ett namn hon kan sedan innan. Hon kallar honom..... Tacos!
Det är ett ord hon kan relatera till :-D
Varje gång hon sa att "Tacos gjorde..." så sa jag Isak. Till syskonens stora förtjusning så håller hon ändå fast vid det namn hon har gett honom.


Jag gjorde ett nytt försök att gå och lägga mig tidigt igår men det gick väl sådär. Jag insåg nu på morgonen hur trött jag måste ha varit innan jag kom i säng igår. Det låg en förpackning plastfolie i kylskåpet och lillskruttans tandborste var försvunnen när de skulle göra sig i ordning i morse, för att sedan återfinnas inne på mitt kontor :-/


Plättar och dilemma

Sexåringen ska iväg på utflykt i morgon och hade beställt plättar. Jag är precis klar med ett lass rågplättar - det ska ju gärna räcka till mellanmålet här hemma sen när man ändå måste stå och grädda dem. Sista smeten fick bli hjärtplättar:


Ok, just den här första blev lite mörk (så går det när man fibblar med kameran samtidigt som man gräddar)

Hjärtan gräddar jag i en liten stekpanna som ser ut så här:

Förra året så var jag på jakt efter en riktig plättlagg med hjärtan, men när jag väl bestämde mig för att vi behövde en sådan så var de slut överallt. Jag kanske ska se till att skaffa mig en nu då.

-----------------------------------------

Jag fick skjuts in till köpcentrat idag av min pappa (maken jobbar fortfarande borta och har hushållets enda fungerande bil med sig där han är) för att hämta ut mediciner på Apoteket och handla lite mat. Jag kom hem med en hel kasse kläder eftersom jag "råkade" halka in på Cubus rea också. För ca 400 kr fick jag tre par byxor, fyra långärmade tröjor, en stickad fintröja och två par kalsonger. Allt till de två äldsta killarna. Ganska lagom pris tycker jag! :-) Sjuåringen sliter kläder som jag vet inte vad och äldsten växer ju ur sina kläder hela tiden och har förstås ingen alls att ärva efter heller.
Jag hade lovat de stora killarna att jag skulle köpa nya cykelhjälmar till dem, något de såg fram emot väldigt mycket och det glömde jag tyvärr i all hast. Vi har ju haft barmark här nere i Skåne ett tag nu och det är dags att åtminstone börja fundera på cykelsäsongen.

Nu till dilemmat:
Store sonen fick sin cykelhjälm förstörd av en annan elev på skolan när han hade den med sig dit strax före jul. (De har en jättebrant backe precis i kanten av skolgården och de har infört hjälmtvång om man vill åka pulka där.) Killen som tog sönder den går i samma klass och har ADHD. Han slåss dagligen, har sönder andra elevers saker med jämna mellanrum och är allmänt stökig. Inte hans fel på sätt och vis då han har en diagnos sedan flera år. Han har en asssistent men eftersom denne assistent inte blir avlöst/ersatt varken under sina raster eller sjukfrånvaro så blir det ju som det blir. Dessutom får ju inte personalen röra vid killen ens om han gör andra illa, det är ju lite känsligt och svårt att dra några klara gränser för fysisk kränkning förmodar jag. Jag har bett min son att hålla sig undan, speciellt när han ser att klasskompisen "har en dålig dag". Men ändå händer det att saker blir förstörda, eller som en gång då han under en utelektion roade sig med att gräva ner andra barns saker (min son fick sedan ägna hela lunchrasten åt att leta upp sina nergrävda vantar i skogen samt trösta en kompis vars nya dyra stiftpenna aldrig återfanns).
Vad gör man då när sådant här händer? Jag känner mamman lite grann, men tror inte att jag kan med att prata om det här. De kämpar enormt den familjen, de har gått kurser och försöker hjälpa, lugna och förhindra så mycket de kan och jag vet att de är besvikna på skolan som inte klarar av att kontrollera konflikterna.
När eleverna klagar så hänvisar klassläraren ALLTID till bristen på bevis.
"Jag vet att han försökte ta dina vantar hela dagen, men du SÅG ju inte honom gräva ner dem."
"Det var nog inte meningen att han skulle slå dig med pinnen så att du fick näsblod, det kan ha varit en olyckshändelse."

Vi har ju själva en kille som ibland behöver extrahjälp (även om han är på andra sidan skalan så att säga) och jag vet hur svårt det är att få skolan att förstå vad som krävs av dem. För nog är det skolan som brister i sina resurser!

När jag själv gick i skolan en gång i tiden, från lekis och fram tills vi gick i åttonde klass, så hade vi en kille i klassen som utmärkte sig. Det var ju inte så vanligt med bokstavsdiagnoser eller diagnoser överhuvudtaget för trettio år sedan, men jag vet att min mamma som jobbade som specialpedagog med just sådana barn sa till vår lekisfröken att om ingen fick stopp på det här barnet så skulle han hamna i fängelse förr eller senare. Han kastade sten på lamporna redan som sexåring och fortsatte med mobbing, slagsmål, sticka oss andra med nålar på syslöjden, kasta suddin i klassrummet, tafsa på tjejerna i omklädningsrummet... Han var så jäklig mot lärarna så när vår klasslärare var sjuk så var det INGEN i kommunen som ville gå in som vikarie och det hände att vi fick jobba utan lärare i klassrummet eller blev hemskickade då. Han var fosterhemsplacerad sedan femårsåldern och vid 12 år när vi andra knappt slutat leka med Barbie så söp han sig full på stan på helgerna. De dagar han var sjuk eller skolkade heldagar så kunde man pusta ut och slippa vara orolig för skoldagen. I högstadiet som kom han allt mer sällan till skolan och jag minns inte varför men han blev i alla fall reglerad när vi gick i åttan. Jag har hört hans namn nämnas vid två tillfällen till efter det, första gången gick jag på gymnasiet och då var han på någon form av ungdomshem och andra gången satt han i fängelse.
Tänk om han hade fått rätt hjälp från början? Och tänk om de vuxna runtomkring hade funderat på om det var rätt mot oss andra att ha det så där i alla de åren.

Integration i all ära, men det kanske inte alltid är så att en lugn och harmonisk klass kan ha tillräckligt bra inverkan på ett barn med bekymmer. För min sons del så har han gått från att älska skolan till att vara besviken på sin lärare och tycka att det är allmänt påfrestande att försöka jobba i klassrummet. Jag frågade honom om han ville byta klass, men han har ju sina kompisar där han är nu.
De gick i olika klasser tidigare (och redan i förskoleklassen visste alla att när killens assistent var sjuk skulle man hålla sig på långt avstånd ute på skolgården) men klasserna slogs ihop två och två när de började trean. Nu går de i fyran det är ju många år kvar ihop.


Bad

Vi hade kycklingsoppa till kvällsmat och lilleman åt med hela ansiktet så klart. Hela han var nerblaskad och täckt med små små pastastjärnor! Lika bra att ge honom ett bad tyckte jag. Badkaret var redan upptaget av badande barn så vi fick improvisera lite.



Det är tur att han är liten och att handfatet är stort :-)

När de små hade gått och lagt sig så tittade jag och store killen på "Kate och Leopold". Vi hade pratat om det här med att resa i tiden och det är ju en stor del av handlingen i just den filmen.
Det är ju en riktigt sliskig kärlekskomedi också och jag tror faktiskt aldrig han har sett något ur den genren förut. Kanske jag kan få sällskap i soffan framöver nu :-) Maken är inte jätteförtjust i den typen av filmer och slipper helst. Sonen däremot tyckte det var bra med en film som inte var det minsta otäck och han behövde inte vara rädd för att missa att blunda heller :-D

Bjuder på en sommarbild

Jag har suttit och försökt sortera hundratals bilder på datorn. Bilder på barnen hamnar i deras egna mappar (plus i familjemappen) och så småningom tänkte jag både ta ut dem i pappersbilder och kopiera över dem till USB-minnen som barnen får när de blir stora. Jag hoppas att det funkar med dagens minnen i framtiden, det kanske är ett helt antikt sätt att spara foton då :-)

Man längtar ju till sommaren när man ser alla semesterbilderna. Här kommer en solig bild på skruttan i poolen:


Hon älskar att bada och är ett riktigt vattendjur precis som sina syskon.

Alla är på benen

*peppar peppar* Det ser inte ut att bli värre än så här med sjukan. En snabb koll på FB säger mig att en stor del av bekantskapskretsen ligger med magsjuka så om vi slapp undan så här lätt så har vi haft fantastisk tur.

Min mamma kom över i morse och hade koll på gänget här så jag fick köra iväg och storhandla. Det kändes som om precis allt i huset började ta slut; allt från buljontärningar och ris till tvättmedel och blöjor. Lillemans blöjor tog slut redan igår och då får man börja ta av reservblöjorna, de lillskruttan hade som nattblöja för ett år sedan. Det går ju an att det är prinsessor på dem men de är aningen stora och det är inte roligt när det läcker igenom hela tiden.
Jag kom hem med åtta kassar mat så nu är hela lagret basvaror påfyllt plus att vi klarar oss över helgen :-)
Om man har suttit instängd i huset några dagar så är det snudd på en fantastisk utflykt att handla på Maxi kände jag. Jag köpte mig ett nytt läppstift också och så en korg att plocka leksaker i. Rena shoppingrundan där inne.


Golvet verkar svämma över av prylar och jag avskyr när man går över golvet och antingen sparkar till en leksak eller trampar på en. Det jobbiga är ju inte att böja sig ner och plocka upp vad det nu kan vara utan att springa fram och tillbaka och tippa av det på rätt plats. Från och med nu så plockar jag och så får barnen tömma korgen några gånger per dag.

Jag tänkte mig en riktig festmåltid så här till fredagskvällen så jag hade köpt fina biffar som vi gjorde klyftpotatis till. Jag njöt av gott kött och barnen tyckte det var helt ok, men lyriska var de bara över grönsaksdippen. Plockgrönsaker med dipp är en favorit men vi har inte haft det på evigheter nu.
Jag kan avslöja det hemliga receptet:
filmjölk med curry!
...eller möjligen filmjölk med pressad vitlök i. Inget konstigare än så. Det är så sällan vi har filmjölk hemma numera men det är nog faktiskt värt att köpa det bara för att få barnen att äta grönsaker med ännu större aptit.



Ska man vara riktigt piffig så häller man upp det i små små skålar så att alla har sin egen. Idag skippade jag det men det går ju bra att hälla på tallriken som kall sås också.
Barnen älskar grönsaker i bitar - morot, gurka, paprika, blomkål... De brukar gå och äta av det innan resten av maten är klar. Maken och jag har pratat en del om det där: Han tycker inte att de ska få äta innan alla sitter vid bordet och de äter ju sig mätta på grönsaker! Jag kan tycka att det är lite trist när grönsaks/salladsfatet är rensat innan resten kommer fram...äta mat utan grönt till känns fel. Men å andra sidan så lär de inte få en överdos av grönsaker. Maken äter ju inga större mängder av råa grönsaker och själv är jag rätt bra på att få i mig det jag behöver ändå.
Det som blir över kan man ställa fram på soffbordet till kvällstvn så försvinner det med :-)

Vi tittade lite på Let´s Dance men de flesta av barnen var så trötta så de ville gå och lägga sig vid 21. Store killen ville se på film med mig då. Ska vi se på film som inte lämpar sig för de mindre så är det till att passa på när de har lagt sig och det inte är skoldag dagen därpå. Jag spelar in filmer på boxen lite då och då så några gånger i månaden i alla fall så har vi filmer som funkar för honom. Vi brukar kura ihop oss i soffan med ett täcke över benen och ibland gör vi popcorn också när de andra somnat (lite i smyg sådär, bara han och jag). Det är vår stund tillsammans. Ikväll höll jag på att somna ifrån filmen ett par gånger, men sonen höll sig vaken fastän det inte var slut före 23.

Smitare

Jag noterade att lillskruttan och lilleman hade dragit fram en massa Duplo-klossar i lekrummet så jag bad dem städa undan efter sig före Bolibompa. Ett par minuter senare noterar jag att de inte är kvar i lekrummet, medan klossarna låg kvar utspridda över golvet.
De är inte så himla hemliga av sig så deras fnissande ledde mig raka vägen till stället där de gömt sig.
I skafferiet!



Där satt de och tryckte. Vi kan ju inte använda den nedersta delen av skafferiet eftersom lilleman envisas med att kasta ut allting som vi sätter dit. Men som gömställe funkar det ju :-/
Det är förstås lillskruttan som har sådana här hyss för sig - men lilleman är inte sen med att hänga på syrran. Han älskar bus!

Vi flyttade in sexåringens madrass till vårt sovrum för att han skulle kunna stänga om sig och där låg han och tittade på tv och vilade större delen av dagen. Han har inte kräkts sedan lunchtid så kanske kanske det inte blir mer än så här. Måtte vi klara oss undan utan att det sprids mer.
Hade det varit den aggressivare formen av kräksjuka så borde fler har ramlat dit redan tycker jag. Vi får väl se hur natten blir. Jag har varit grymt trött hela dagen idag så jag tänker lägga mig tidigt i fall det blir en repris på nattens vedermödor.


Vårsol

Jag vet att det inte är vår än och man kan väl misstänka att det kommer både mer snö och kallare dagar framöver. Men ändå :-)
Vi har haft plusgrader ett bra tag och även om termometern faktiskt visade minus i morse så är solen här. Snön är borta så när som på de största snövallarna och de minskar i rask takt de med.



Så här ser det ut i trädgården just nu.
Det finns hopp om att det kommer en vår!

Då var det kört

Då kör vi väl en omgång kräksjuka i huset då :-(
Maken hann komma iväg, men det är väl tveksamt om han kommer att kunna hålla sig på benen. Jag hade precis somnat när jag väcktes av ett vrål inne från sexåringens rum. Han hade kräkts i sängen. Eftersom han sover i en loftsäng (som jag avskyr att bädda) så fick han sova resten av natten på en madrass i vardagsrummet med en hink brevid sig. Sedan har det gått i ett hela natten! Det är bara ett sjukt barn än så länge men jag är redan trött och less på att tvätta sängkläder och handdukar.
Det blir till att boka om tandläkartiden idag. Jag tror inte min mamma är sugen på att sitta barnvakt åt sjukt barn medan jag är borta och det ska hon ju inte heller. Det tar lite hårdare på henne om hon blir dålig.
Dagisbarnen får hålla sig hemma också, vi behöver ju inte sprida det mer än nödvändigt.

Köket: Matplatsen

Här kommer bilderna på före och efter omflyttningen:

FÖRE


EFTER


Bilderna kanske inte säger er så mycket egentligen :-) Dessutom blev ljuset så dystert ut på efterbilden (Det ska ju vara solsken och leenden på bilder som är tagna efter att något är omgjort ;-D
Det man inte riktigt ser är att det numera är gott om plats sätta till ett litet bord om man är många. Man får faktiskt in ett lika långt bord till om man nu ska ha riktigt stort kalas!

Just nu känns det lite tomt men samtidigt är det skönt att inte ha det övermöblerat. Under veckomenytavlan till höger i bild brukar vi annars ha extrastolar ståendes. Eller ungarnas packade badväskor och gympapåsar... Ekande tomt och sterilt blir det aldrig någonstans i det här huset.
Skänken som vi sålde rymde visst en hel del och jag har inte riktigt löst var jag ska trycka in allt i stället. Jag hade bla min symaskin och alla femtielva stuvbitar tyg i den. Sen var det ungarnas vattenfärger (de ska ut i en stängd back i lekrummet) samt en del finglas som inte fick plats i vitrinskåpet. Glasen har jag lyckats trolla bort genom att organisera om lite i köksskåpen. Bla så hade vi ett helt skåp enbart för picnicsaker, presenter och kalasprylar. Onödigt, tyckte maken. Men var ska man egentligen förvara alla serpentiner, engångsmuggar och framtida gå-bort-på-kalas-gåvor? Jag fick in dem i ett annat köksskåp, nämligen i skåpet som är till för pyssel-och-projektsgrejer :-D
Det är tur att man har gott om köksskåp!

Nästa del av förändringen får nog bli ett helt nytt matbord. Jag är inne på ett Bjursta från IKEA. Med två iläggsskivor så rymmer det 10 pers. Det finns inte i vitt (och det vore kanske opraktiskt med tanke på hur snabbt det lär bli små hack i det) så man kanske skulle slå till med svartbrunt. Eller ek? Allt annat i köket är ju vitt/antikbets och så lite svarta detaljer. Jag får väl byta stolarna med. Fast då passar ju inte vitrinskåpet heller in :-( Kanske bäst att behålla bordet vi har trots allt...

Då är man snart solo igen då...

...i alla fall blir jag ensam förälder här hemma ett tag igen. Maken ska jobba borta resten av veckan och troligen en bit in på nästa vecka också. Kvar är jag som får försöka få ihop allt på egen hand. Dagarna är väl inga problem normalt, men kvällsaktiviteterna är inte roliga om man måste ta med sig hela gänget och få dem att sitta tyst och stilla nån timme. Speciellt om man inte har någon bil!!!
För att göra det enklare för mig så har han skjutit fram jobbet lite så att han kunde ta simträningen i måndags och mellankillarnas tennisträning nu ikväll. När de är hemma igen, runt 18.30, så ska han först kolla till min bil och sen sätta sig i sin egen och köra 40 mil norrut. Igen :-(
Nu är det ju så att min bil är ståendes. Igen. Skitbil! Jag lyckades få in den i garaget för någon vecka sedan, men där står den nu till ingen nytta. När maken först nämnde att han skulle jobba borta så lovade han att bilen skulle ha varit på verkstaden innan han skulle åka. Jag vet inte riktigt vad som hände med det där, för nu måste han ju snart köra och bilen står kvar i garaget. Idag (!) före kvällsmaten så frågade han i förbifarten om jag hade pratat med min mamma om de kommande dagarna. Varför det, undrade jag. Men, du vet att du inte har någon bil? Öhhh...
Ok, jag får promenera till dagis och skola - det är bara ca 1½ km och det funkar ju om man tar god tid på sig och ringer och ber att få lämna lite senare på dagis. Men tandläkaren? Åka och handla mat till resten av veckan? Simträningen på lördag?
Jag får hoppas på att mina föräldrar vill låna ut sin bil några dagar och att någon av dem dessutom är sugen på att komma hit vid 08 på mornarna och titta till några av barnen medan jag kör två vändor. Alla får ju liksom inte ens plats i deras bil :-(
Jag känner att jag är ganska sur just nu. Varje gång maken åker bort så här (varje gång sägs vara den sista dessutom) så sätter han mig på pottkanten med allt extrajobb. Han får inte extra betalt, inget traktamente eller bilavdrag utöver bensinen. Så är det väl när man jobbar åt släktingar och vill vara lojal antar jag.

Dagens trevliga nyhet är att lilleman idag faktiskt var själv på dagis i flera timmar. Storasyster var ju där med honom förstås och det kanske hjälper det med. Han brydde sig inte ett dugg om att jag gick därifrån - när jag vinkade hejdå så viftade han lite med handen och sprang upp och satte sig i rutchkanan igen.
Så fick jag då jobba effektivt några timmar. Maken jobbade i rummet brevid och jag hörde hans telefon ringa hela tiden, men i övrigt kändes det ganska öde här hemma.
Jag fick galet mycket gjort! 18 beställningar packades och postades och jag hann med att titta lite på marknadsföringen och besvara mail också. Otroligt! När barnen är hemma (och då tänker jag ju framför allt på lilleman) så kan jag jobba max 5-10 minuter i taget, om man har tur. Det är ju betydligt smidigare att kunna bocka av uppgift efter uppgift i stället för att göra lite här och lite där.
Jag plockade upp båda små efter lunchen och då var lilleman rejält trött. Jag la honom i spjälsängen direkt när vi kom hem och sen sov han djupt i nästan 2½ timme. Det tar på krafterna att leka på dagis :-)
Jag skrev i ett tidigare inlägg om hans mjölkallergi och igår när vi skulle äta där tillsammans så frågade jag för säkerhets skull om hans mat var mjölkfri. Det SKA den vara blev svaret. Jag bad en i personalen att gå ut och dubbelkolla i köket och minsann - de hade missat! Det var ju tur att jag var där och att jag stod på mig om att de skulle kolla en gång extra. Jag tog upp det med föreståndaren idag och de skulle se till att det inte hände igen. Idag var jag inte med över lunchen så vi får se om han får någon reaktion. Det är tur att han inte blir dödssjuk av det utan bara rödflammig.
Han ska dit igen i morgon förmiddag och sen gör vi ett litet uppehåll med inskolningen. Hans handledare ska på semester och därför vill de inte att vi bygger på med att han stannar över vilan som det egentligen är tänkt.
Nu är han trött, men jag får försöka hålla honom vaken lite till. Normalt går han och lägger sig samtidigt med syskonen, ca 19.30, men ska han vara så här slutkörd så får det kanske bli tidigare i fortsättningen.

Förresten, idag föll jag för frestelsen och köpte en semla! Jag delade den i två bitar och bjöd lillskruttan medan lilleman sov. Hon tittade misstänkt på den och frågade om det var äppelmos i.
Hon tog två små tuggor, grimaserade och frågade om hon kunde få byta den mot en frukt i stället :-)
Man skulle kunna tro att ungarna borde kasta sig över alla sötsaker, de som är uppväxta på hälsokost och lågsockermat. Så är icke fallet.


Mellandag

Inskolningen av minstingen fortsätter och det går hur bra som helst. Jag har inte lämnat honom helt ensam helt ännu - det är ingen tvekan om att det skulle gå hur bra som helst det med men de kör inskolning med mottot "skynda långsamt".
Han leker med alla, sitter i samlingen och tycker allting är jättekul. Idag satt jag på golvet inne på småbarnsavdelningen och servade andras barn mellan 8.30 och 13. Vi åt lunch där och lilleman SATT ner på sin stol hela måltiden. Halleluja! Här hemma så ska han antingen stå upp i stolen eller ligga raklång över köksbordet. De kanske kan få lite ordning på honom där, det kan nog göra honom gott :-)
När jag kom hem så såg jag att när jag klädde på mig i all hast på morgonen så hade jag lyckats dra på mig två olika strumpor. Båda randiga och båda i gråskalor - men lik förbaskat helt olika. Jag undrar om någon la märke till det? Förmodligen, jag satt ju på golvet hela förmiddagen och det var många vuxna som kom och gick runt om mig.

Eftersom jag var iväg hela förmiddagen så var det ju bara att sätta sig och jobba när jag väl kom hem. Barn skulle hämtas på skolan och deras kompisar kom och gick i huset. De stora behövde hjälp med läxorna, mellanbarnen ville ha hjälp med att plocka fram pärlor, sedan målarfärg, sedan mellis etc etc och lilleman var ju lika ettrig som vanligt och roade sig med att hälla ut ett paket ris på golvet, klättra på elementen och sånt där. Maken jobbade också hemma och satt i köket. Han hade självklart inte arbetsro han heller, men på något sätt så ligger det ju på mig att springa som en hönsmamma och hjälpa alla. Jag undrar hur det kommer sig? Jag fick gjort det allra viktigaste i alla fall - packa beställningar och lämna iväg paket. Sen var jag ju tvungen att köra och handla och hann inte mer än inom dörren innan det var dags att laga middag också.
Det blir alldeles för rörigt och stressigt för min smak, men snart så är ju lilleman inskolad och jag kan jobba effektivt några förmiddagar i veckan och ha riktig tid till mina älskade ungar när de är hemma.
Det känns inte helt rätt att det blev så här ändå - jag skulle ju vara egenföretagare för att kunna ha mina barn hemma och ägna mig åt dem på dagarna. Men jag orkar inte sitta och jobba nattetid längre, det fungerar åtminstone inte om jag ska orka lägga energi nog att driva företaget framåt och uppåt. Det känns lite som att jag har förlorat en bit av mitt mål men å andra sidan så var det dags att bestämma sig för om jag jobbar eller inte. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar, på något sätt. Vi säger väl så här: 15 timmar i veckan är jag enbart företagare och resterande tid har jag ork och glädje kvar att bara vara där för mina barn. Det kan jag leva med.

Nu till något helt annat:
Igår kom vi på att vi kanske skulle göra om lite i köket. Vårt köksbord rymde 7 pers (det stod med kortänden mot en vägg så 6 + 1 fick plats). Så fort det kommer någon mer, tex mina föräldrar, barnens kompisar, gäster...så har vi fått dra fram pallar och trycka ihop folk på hörnorna eller dra fram bordet för att få in en till. Vi har ju dessutom extra folk här var och varannan dag så jag var rejält less på att hålla på så där.
Vi hade en idé om att göra oss av med min älskade skänk.



Vi letade länge innan vi fick tag på den här, det är en Visdalen från Ikea och de hade utgått ur sortimentet när vi väl kom på att vi behövde en för några år sedan. Vi har vitrinskåp i samma serie och köksbord/stolar är i samma stil med vitt och antikbets. Jag slängde in en annons på Blocket och den är redan borta!
Köksbordet har fått en ny plats och nu kan vi förlänga det med ett extrabord utan att det blir trångt i köket och på sikt blir det nog ett nytt köksbord som rymmer 10 pers alltid.
Jag orkar inte fota hur det ser ut nu ("före-bild" har jag redan) men ni ska få se det någon dag. Jag är nöjd och maken är nöjd. I morgon bitti kommer vi släppa lös ungarna att slåss om var de ska sitta :-)

Det här med namn...

Det pågår en stor namndiskussion på en blogg jag följer och det förvånar mig väldigt hur upprörda folk kan bli av andras val av namn på sina små. Intressant som bara den och därför kommer här ett megalångt inlägg om just det här.

Vill man ge sina barn ovanliga namn idag och hoppas på att de inte ska heta samma som alla andra när de börjar i skolan så kanske man ska satsa på ovanliga namn som Johanna, Mattias, Sofie, Mikael - kort sagt namn från sin egen eller sina föräldrars generation.
Man bör åtminstone undvika mainstream barnnamn som Siri, Leia, Elliot, Melker. Där har ni barn som kommer att få lägga till en initial för att man ska kunna skilja dem åt ute i skolor och arbetsliv framöver!

Nästa generation kommer att ge sina barn namn från sina mor-och farföräldrars generation. Det vore inte helt otroligt att tänka sig att Gun-Britt och Tor-Björn kvalar in på topplistorna så småningom. Det är ju inget nytt fenomen det där med hur modet svänger och går tillbaka.

Mina föräldrar ville satsa på ett rejält, hyfsat ovanligt namn som var gångbart utomlands (för det hade de ju hört att i framtiden skulle folk börja jobba och leva över landsgränserna). De ringde t.o.m pastorsexpeditionen för att kolla så ingen annan i vår del av kommunen hade gett sin dotter samma namn det året. De slog till med....håll i er nu: ANNA
Bara det, inget andranamn eller något sånt blaha blaha.
Självklart så fick var och varannan unge det namnet strax därefter!
Jag som är född på 70-talet tyckte det var urtrist när alla hette likadant. Vi hade tre Anna i klassen, två Björn, två Linda etc etc. Och då är jag uppvuxen i en liten bonnhåla där vi var 11 st i klassen! 
Jag visste tidigt att jag inte ville heta Anna. Varför kan jag inte riktigt förklara, det bara var så. Mina föräldrar har berättat att jag var 6 år när jag meddelade att jag tänkte byta namn så snart jag bara fick.
Jag var 14 innan mina föräldrar fyllde i blanketterna. Jag hade flera namnförslag (Melody, Happy och Beatrice var favoriterna) men mina föräldrar kunde sträcka sig till VIKTORIA. Det var ett namn som ansågs rätt coolt då på 80-talet och det förekom frekvent i tex Starlet. Sen betyder det ju seger också och jag såg mig alltid som en vinnare :-)
Sedan dess är Viktoria det namn som står som tilltalsnamn i mitt pass och jag har inte ångrat bytet en sekund. När jag var yngre var jag Vicki med alla men nu när man är 35+ så är det hela namnet som gäller tydligen. Min mamma som självklart har starka minnen av att ha en "Anna" tror på allvar att om jag hamnar i koma så är det bara namnet Anna som kommer att locka mig att vakna igen.. Jag vet inte det jag. Jag är ingen Anna och det namnet är inget speciellt för mig även om jag har det kvar som andranamn.

Mitt första barn var solklart en flicka enligt 3 eller 4 UL. När jag åkte in till förlossningen så var namnvalet klart - vi skulle få en liten Melody. Ut kom en kille! Han fick ett namn som var vanligt i landet där han föddes, men som också gick att uttala i Sverige. Ett kort och lätt namn.
Nästa barn valde min man namnet till och det skulle ju passa ihop med storebrors. Enligt maken är det efter en skådespelare och enligt mig är det efter min älskade morfar som gick bort i samma veva som han föddes.
Resterande pojkar fick namn i samma stil. Dottern fick något helt annat för det gick bara inte att tänka sig ett kort och enkelt namn på henne, så var det bara.
Vi har medvetet valt att ge våra barn namn som inte varit med på eller åtminstone funnits långt ner på Topp 100. Folk har suckat och skakat på sina huvuden. Idag är det ingen som höjer på ögonbrynen alls - barnen är inte ensamma om sina namn längre (möjligen bara snäppet äldre än andra med samma namn).
I andranamn har de alla fått ett släktnamn och tredjenamnen är de som jag egentligen önskar att jag varit modig nog att ge dem som tilltalsnamn. Idag vill två av dem byta till sina unika namn men det kanske hinner ändra sig, de är ju små än.
Skulle jag tillåta dem att ändra sina tilltalsnamn? Jag skulle inte vara glad - det kan jag villigt erkänna! Vi har valt deras namn med stor omsorg och kärlek. Men vill de byta när de är stora nog att förstå och göra konsekventa val så kommer jag inte tvinga dem att vänta in sin 18-årsdag. Jag brukar säga att de får göra som de vill när de är myndiga och så får vi väl se vad som händer - det är många år kvar innan det kan komma på fråga.

Vad som är ovanligt eller modernt eller så det skiftar ju. De som tycker de udda namnen är gräsliga idag kommer att vänja sig de med. Jag har en bekant vars bebis som fick namnet Bertil - och jag erkänner att jag hajjade till de första gångerna namnet nämndes. Idag ser jag inte längre en liten rynkig farbror med käpp framför mig utan bara en alldeles underbar liten cool Bertilkille.

Varför vill man ge sitt barn ett ovanligt namn?
Jag tror absolut att man formas efter sitt namn! Kolla tex eftertexterna på filmer, där hittar ni det ena märkligare namnet efter det andra. Jag tror det är bra mycket mer frekvent med udda namn i kreativa och annorlunda jobb än det är bland kontorsnissarna.
Folk har lättare att minnas en - toppen när man söker jobb eller knyter kontakter. Ingen behöver lägga till en initial för att skilja en från klasskamrater eller kollegor.

Varför vill man ge sitt barn ett vanligt namn?
Jag är nog fel person att försöka svara på det.
Varför inte egentligen? Man klär ju inte barnen i hippiekläder för att de ska utmärka sig. Same, but diffrent!
Jag antar att man bara gått på vad man själv tycker är fint just då (för det ändras ju såvida man inte är immun mot modets stöpformar). Möjligen kan jag tycka lite synd om de barn som fått de allra vanligaste namnen. Tala om att tvingas hävda sig för att bli ihågkommen.
Kanske tror man att barnen kan undvika att bli retade på skolan. Fast är det bara det vore det ju inte så svårt! På gymnasiet gick där en tjej med namnet Ann Ahl och med ett sådant namn ligger man ju risigt till kanske. Hennes föräldrar kan inte ha tänkt alls.

Jag tycker det är jättekul med namn och deras betydelser, hur föräldrarna har associerat och så. Jättehärligt att det finns så många namn att välja emellan numera och hur man kan variera namn med olika feminina/maskulina ändelser.
För en herrans massa år sedan jobbade jag som barnflicka i en familj med två mammor. De ville att deras tvillingar själva skulle kunna välja genuspersonlighet och valde därför att klä dem könsneutralt samt ge dem könsneutrala namn. Det är en lång historia. Kanske något att bita i för de som kallar sig feminister :-)
Barnen hette Fion och Nia. Flickor (om ni var osäkra).

I framtiden tror jag att blandningen på namn bara blir större och större och jag ser inga nackdelar med det.
Samtidigt är det bra att det faktiskt finns en instans som granskar alla namnregistreringar. Det kanske inte är helt rätt för ett barn att heta Adolf Hitler (jag vet att det finns en sån pojke, i England om jag inte minns helt fel), Hyena, Långben eller Toker.
Men jag känner en kvinna vars barnbarn heter Lucifer (jag skojar inte). Man kan tycka vad man vill om det - Lucifer råkar vara en go liten kille oavsett namnet. Och vem är jag att skälla ut dem för deras val.


Framtidsplaner

Bläddrade igenom sjuåringens skoldagbok och fastnade för hans framtidsplaner.



Det är ju för väl att han inte har för avsikt att ligga samhället till last genom att leva på bidrag :-)

För er som har barn i samma ålder så är det kanske ganska uppenbart att han egentligen syftar på någon form av hantverkaryrke. Jobbare - det är en sån som tex Byggare Bob eller Händige Manny.
Jag tycker inte det spelar någon större roll vad han jobbar med som vuxen, bara han jobbar. Eller för all del - han får mer än gärna vara hemmapappa om han har den ekonomiska möjligheten att vara det den dagen han har egna barn.
Tennisproffs går också jättebra! Han tränar ju tennis och har blivit riktigt duktig. Blir han välbetalt proffs så kanske han kan betala tillbaka lite av det hans arma föräldrar har lagt ut på honom fram tills dess.


Musikälskare

Dottern är tokig i att gå runt med musik i öronen. Jag tror det är lite spännande det här med att hon kan höra något som inte de andra hör. Jag har skaffat mig en ny Mp3-spelare som jag är lite rädd om, men jag har en riktigt gammal som hon brukar få ha själv. De vanliga "propparna" som man stoppar i öronen passar henne inte speciellt bra och de ramlar ur mest hela tiden. Nu har vi hittat lösningen på det i och med att hon har fått helt egna hörlurar.
Det är såna som man fäster runt örat och så sitter de utanpå hennes små öron i stället. Dessutom är det Hello Kitty på dem och då är de så klart extra bra :-D



Jag köpte mina på Tradera (där kan man ju hitta det mesta) men jag har sett dem i lite olika webbshoppar också.
Jag tänkte fixa lite sagor till hennes Mp3. Var får man tag på sådant egentligen? För visst finns det?

The Big Bang Theory

Ni har väl inte missat serien på kanal 5?



Jag fastnade faktiskt inte direkt, men nu tycker jag att det är hysteriskt roligt. Vår tv-box är inställd på att spela in alla avsnitt (sänds eftermiddagar och sen sen kväll just nu) så varje kväll när barnen har lagt sig så sitter jag och maken och tittar på senaste avsnittet.
Det är så udda karaktärer och ironin och deras språk är obetalbart. För er som har koll på både serien och mina barn så kan jag säga att Sheldon påminner lite lite om vår sexåring.

Har ni helt missat The Big Bang Theory så kolla upp det, titta och skratta en stund.

Boktips

Smart mat för dina barn
Av Sarah Banbery



Som ni kanske vet så är jag ett stort fan av bra mat till alla. I den här boken får man tips på hyfsat enkla saker till dagens alla måltider, utflykter och kalas och då sånt som tilltalar speciellt barn. Nyttig, näringsrik mat med lågt sockerinehåll och dessutom gott också, det kan liksom inte bli fel :-)
Jag har många favoritrecept härifrån och de flesta är lätta att variera efter tycke och smak.

Jag köpte min bok på Maxi förra året, men du kan också hitta den här:
www.fritzstahl.com
www.adlibris.com
http://cdon.se
och säkerligen många andra bokaffärer. Priset varierar lite men jag tror inte den kostar över hundralappen någonstans.

Ett mycket bra köp!

Första inskolningsdagen

Då har lilleman varit på dagis för första gången idag. Vi var där i ca 1½ timme på förmiddagen. De flesta andra barnen hade utetid då så han kunde bekanta sig med lokalerna i lugn och ro. Storasyster var också ute och hon var lite besviken efteråt för att de inte hade hunnit leka tillsammans inne alls. Men det kommer ju fler dagar, hon hinner nog tröttna på att ha honom efter sig :-)
Ivar tyckte det var toppen att få komma in och leka. Han har ju varit med och lämnat/hämtat syskon hur många gånger som helst, men då brukar vi bara vara i hallen och behålla ytterkläderna på så det här var nytt för honom. Han knatade rakt in och började leka och det tog honom inte lång stund att bli kompis med en jämnårig liten tjej på avdelningen. Han gjorde lite som han gör hemma - hämtade tex en stol för att kunna titta på fåglarna genom fönstret. När fröken satte sig på bordskanten för att kunna filma honom bättre så klättrade han också upp där och satte sig. Får hon så får väl han liksom.
Han brydde sig inte så mycket om mig så jag gick iväg och drack kaffe en stund. Han hade inga problem med att leka eller be vilken vuxen som helst om hjälp med sådant han inte klarade själv. Nyfiken och aktiv - som vanligt.
Jag fick en liten tjej i knät i stället. Barn har alltid gillat mig och det spelar tydligen ingen roll om de känner mig eller inte. Men så trivs ju jag med alla barn också :-)

Vi pratade om att han ska ha mjölkfri kost och det är fortfarande lite oklart för dem att det är skillnad på laktosfritt och mjölkfritt. Och då är det här ändå mitt tredje barn som haft mjölkallergi och det måste ju ha funnits fler! När de öppnade dagiset och jag kom med min äldste fick jag ibland höra att han fått mjölk på gröten för att de trodde det var ok med mjölk så länge det inte var i ett glas... Dottern fick ibland laktosfri kost för att vikarierna inte visste skillnaden. Nu är där ny personal igen och eftersom lilleman får så jobbiga utslag om han får något med mjölk i så är det på tiden att de lär sig en gång för alla.

I morgon ska vi dit ett par timmar igen. Egentligen är dottern ledig i morgon men hon ska få följa med och visa lillebrorsan vad hon brukar leka med. Han ska vara doktor och hon sjuk, det har hon redan bestämt.

Overallbekymmer

Var får man tag på en vinteroverall så här långt in på säsongen?
Sexåringen har fått svårt att få på sig sin overall, han växer ju så det knakar och den var i minsta laget redan innan vintern kom.
Affärerna har helt slut på overaller, webbshopparna har slut på overaller... Blocket har slut på overaller!
På Tradera är utbudet magert och de få som finns går för en förmögenhet nu!
Jag vägrar ge mer än 400 för en ny overall och helst under 300 för en begagnad. Så han kämpar med sin overall dag ut och dag in.
Han har en bra jacka med tillhörande täckbyxor men de vill han inte ha. Det är ju så mycket enklare med overall och den killen har svårt nog med ytterkläder ändå.

Inget gjort idag heller

Idag var det dotterns första dag på dagis efter det långa lovet. Hon var glad hela vägen dit, men när vi väl kom in så gick luften ur henne. Bara ny personal överallt. Hon letade efter sin bästis men han var ledig så då ville hon inte att jag skulle gå ifrån henne.
(Som en liten parantes så säger personalen annars att hon inte har någon "bästis" på dagis. Hon leker nämligen bara med två av killarna hela dagarna....
Som om det inte räknas om det inte är en tjejkompis? Kan det möjligen komma av att hon har fyra bröder? Självklart kan hon leka med pojkar tycker jag och tids nog skaffar hon sig nog fler tjejkompisar också.)
Till slut satte hon sig med en bok och jag åkte hemåt med mitt dåliga mammasamvete.

Jag hade lite att fixa med jobbet idag och behövde komma iväg. Vi har sedan länge haft inbokat en telefontid med minstingens doktor som skulle ringa någon gång mellan 11.30 och 12.30. Om hon ringde första halvtimmen så skulle jag ändå hinna iväg och uträtta det jag hade tänkt mig och jag hoppades förstås på det. Så blev klockan 11.30. Två timmar (!) senare så var jag tvungen att åka och hämta upp barnen på dagis och skola igen och maken fick vara telefonvakt. Klockan 14 ringde jag till sjukhusavdelningen och möttes av en telefonsvarare som upplyste mig om att de precis stängt för dagen. Grrr... Visst förstår jag om de har mycket att göra, men kan de då inte få en sekreterare till att ringa upp mig och boka om telefontiden? Det var viktiga saker som skulle avhandlas, recept förnyas och jag behöver ett intyg om specialmat till förskolan också.
Det är skönt att slippa köra milen in till sjukhuset när man inte måste men då får de väl se till att ringa när de ska ändå.
Jag får försöka få tag på någon där i morgon bitti så kanske jag får gjort något efter det. På torsdag har jag inskolning och sen dröjer det minst en vecka innan jag är barnfri alls igen så jag kan jobba på dagtid.

Maken känner sig lite risig och kvalmig så vi får se om det redan är dags för en runda magsjuka eller något annat. Vi klarade oss hela långa julen så jag är beredd.

Märklappar

Med två dagar kvar tills jag släpper iväg min minsting så märker jag hans kläder för fullt. Jag har fastnat för påstrykbara namnlappar med en liten bild till så man behöver inte ens läsa namnet utan kan para ihop rätt regnbyxor med rätt skor och förhoppningsvis rätt barn :-D
Jag har beställt från samma ställe i flera år men nu provade jag ett norskt företag. Du hittar det här.
155kr för 135 st har jag för mig, fraktfritt.


Lilleman får brandbilar på sina lappar

Märklapparna är lite kraftigare än de vi haft förut och det känns som bättre kvalité, om man nu känner att det känns viktigt att ha riktigt bra märklappar ;-) De är självhäftande innan man stryker på dem också så man kan fästa dem exakt där man har tänkt utan att de hinner halka runt innan strykjärnet är på plats.

Vardag igen

Det långa jullovet är slut och i morse var det dags att masa sig upp när väckarklockan ringde olidligt tidigt. Jag fösökte lägga mig lite tidigare i går kväll, vilket blev redan framåt 00.30, men sen tog det nästan en timme innan jag somnade. Det var inte roligt att stiga upp tidigt i morse. 
Barnen sov så gott så jag fick ju gå runt och väcka dem en efter en, men så fort de fick upp sina blå så skuttade de skrattande ur sina sängar. Inga problem med att anpassa sig till vardagen för dem!
Lillskruttan ska inte vara på dagis förrän i morgon men hon sov över hos mormor i natt så jag har bara haft lilleman hemma. Och ett barn är ju nästan som inget barn, eller hur ;-)
Jag funderade allvarligt på att hårdjobba några effektiva timmar eller åtminstone städa lite. Men, men.... när lilleman sov middag så la jag mig på soffan och tittade på Oprah i stället. Först var det mest på i bakgrunden medan jag kikade runt på FB, men blev det så gripande så jag fann mig plötsligt liggandes på soffan där jag försökte hålla tillbaka tårarna. Vad blödig jag är! Det var ju så FINT när alla gästerna fick sina drömmar infriade. Ett hus till ena familjen, studielånen betalda för en annan, brudklänningar till de blivande brudarna...

Nä, i morgon är det till att göra lite nytta. På torsdag börjar lilleman sin inskolning på dagis och då måste jag ju vara med. Jag är inte alls överens med det där och egentligen vill jag ha honom hemma. Men jag vet ju också att jag inte kan jobba med honom klättrandes inne på kontoret längre. Han hjälper inte till på ett sätt som fungerar för oss båda.
Alltså skolas han in nu och så är jag lik förbaskat en arbetande kvinna - åtminstone fem timmar om dagen, tre dagar i veckan. Övrig tid är jag bara heltidsmamma och ingenting annat.
Han har fått plats på samma dagis som storasyster. Hon går på allmänna förskolan tre förmiddagar i veckan, därav får han samma tider.
När vi flyttade hit för ca 5 år sedan var den en babyboom i byn och det var 130 barn före oss i kö till några få barnomsorgsplatser, jag skulle ju ha in tre stycken på en gång och helst omedelbart. Äldsten fick plats på vårt förstahandsval ett par hundra meter från huset och bröderna på ett nyöppnat dagis inne i centrum. Efter att ha skjutsat stora rundan några veckor så gav vi upp det där och store killen fick flytta över till samma ställe som syskonen och det är där dottern går idag. Kommunen löste omsorgsplatserna med att öppna hela tre nya dagis på ett halvår. Alla tre ligger runt en gammal skolgård och måste således dela upp tiderna de är ute. Nyligen slängde de även in en fritidsgård vägg i vägg och spyor och glassplitter på dagisgården förekommer varje vecka nu. Fönsterrutorna blir krossade med jämna mellanrum så man vet aldrig vad man möts av på morgonen. Låter det som en trygg och trevlig miljö? Efter hand så har det blivit färre barn i byn igen och nu har de fått låta en del personal sluta på vårt dagis. Jag misstänker att det har varit lite konflikter personalen emellan också för de anställda har en förmåga att droppa av en efter en. I höstas kom någon på den brillianta idén att stänga redan kl 16 för att spara pengar nu när det inte längre är fullt på alla avdelningar hela dagarna. De barn som har barnomsorgsbehov efter det flyttas över till ett intilliggande dagis med nya barn och nya fröknar (och VAR det är kommer att växla varje läsår mellan de tre olika ställena). Det kändes inte riktigt bra - speciellt som vi skulle haft barnen där kl 14-18 om jag hade gått tillbaka till min anställning, dvs två timmar på vart ställe. Nu löste jag ju det genom att säga upp mig så våra barn kommer inte att drabbas av den förändringen. Men med enbart ny personal så tappar vi ju alla fördelarna. 
Vi beslutade nyligen att försöka få platser till båda barnen på det dagiset som är närmare oss. Då kan vi promenera dit och hem och vi känner många andra barn (och föräldrar) som ju bor här i området och det känns bättre på alla sätt. Dit är det kö och om vi har tur så får barnen plats där till hösten. Tidigast! Alltså ska jag nu skola in min minsting på ett ställe där jag egentligen inte vill ha honom, med förhoppning om att vi kan säga upp platsen i mars (för att vara långlediga över hela sommaren) och sen inskola honom igen på nästa ställe eller i värsta fall samma :-/
Det låter toppen eller hur?! Jag hittar ingen annan lösning så det är så vi får göra nu.


Fredagen

Vi fick hem tioåringen igår och det kändes så bra att ha honom i huset igen :-) De blev plusgrader under dagen och det snöade inte heller så vägarna är hyfsat körbara i alla fall.
Jag tog en promenad till affären en kilometer bort, tänkte att det kunde vara lagom som liten utflykt. Lillskruttan fick åka i den gamla Brio-sulkyn med bra terränghjul och så lämnade vi av sjuåringen hos en kompis längs vägen. Tyvärr var det lite si och så med gångvägarna, de har väl inte varit prioriterade nu. Vi fick gå lite i sick sack och ta oss över vägarna där det gick. När vi väl hade handlat i affären och packa varukorgen och min ryggsäck full så var det dags att vända hemåt. Eftersom jag skulle raka vägen hem då så tog vi den vägen vi brukar och där var det bitvis väldigt dåligt med barmark. Jag fick lyfta vagnen över vallarna och sista drygt hundra meterna fick skruttan pulsa med snö upp till knäna och jag formligen släpade vagnen bakom mig. Jag var helt genomsvettig när jag kom hem! Det hade varit så mycket enklare att ta bilen och köra försiktigt längs den plogade vägen. Jag ska ha det i åtanke nästa gång jag överväger att promenera av miljö-och motionsskäl.

Efter någon halvtimme då jag bara låg på soffan och flåsade så kom jag ju på att jag missat att ta min medicin på morgonen också. Utan hormonerna så fixar kroppen inte riktigt det där med energiförbränningen och jag blir så himla dålig. Då ska man inte vara fysiskt aktiv heller för då mår man inte bra... Det tog många timmar innan yrseln försvann och jag började känna mig någotsånär klar i huvudet igen.

På kvällen såg jag Let´s Dance med barnen. Jag har aldrig följt det förut men tänkte att ungarna kanske gillar det som fredagsunderhållning. Det är definitivt roligare att dansa själv än att titta på andra som dansar och jag hade svårt att hålla intresset uppe. Men visst är det mycket show, fina kläder och lite småroliga låttolkningar som spelas.
Jag har liite svårt för Herr Ranelid måste jag säga. Rybak är min favorit och det verkar jag inte vara ensam om. Jag läste för länge sen en artikel där en journalist benämnde honom som "den fiolspelande hoben" och det där etsade sig fast i mitt huvud. Jag håller på den fiolspelande hoben :-)
Tina Thörner är för mycket man för att vara riktigt graciös och jag tror inte hon håller sig kvar så länge i programmet.
Jag vet inte om jag orkar titta på det varenda fredagskväll för så spännande var det inte. Får se om jag kanske kan hitta något annat som barnen kan tycka är ok i stället. Vi får väl köra sällskapsspel i stället då eller ha filmkväll som förut. 

Vinterpromenad



Det är helt otroligt så mycket snö vi har fått!
Det tog maken större delen av förmiddagen att skotta och gräva fram bilen igen. Snöplogen kom inte förrän framåt kl 16 idag så jag är glad att vi inte behövde åka till jobb eller så i morse.
Vi tog oss en promenad efter kvällsmaten och ungarna har nog aldrig sett så mycket snö förut. Plogvallarna är hur höga som helst. Det är Skåne vi snackar om!

Tioåringen har tjatat sen jul om att få åka till en kompis som bor långt ute på landet i grannkommunen och igår när det faktiskt inte snöade och plogbilen hade hunnit röja på vägarna härikring så skjutsade maken dit honom. De kom nästan ända fram, men bara nästan. Familjen bor i ett hus mitt ute på en åker och de hade visst missat att nämna att deras grusväg inte har sett en plogbil den här sidan nyår. Pappan och kompisen kom gåendes med snöskyfflarna så de fick loss vår bil som kört fast rätt ordentligt. De promenerade sen resten av vägen ut till huset och maken körde hemåt. Han kom bara en liten bit och sen körde han fast igen.
Tioåringen ringde hem sen och frågade om det var ok att han sov över där och det kändes rätt skönt att slippa göra om alltihop i mörker några timmar senare. I morse när vi vaknade hade det ju tyvärr hunnit komma ett par decimeter snö till och det var världens snöoväder ute. Efter ett telefonsamtal bestämdes att sonen stannar över ytterligare en natt och så hoppas vi på att det inte snöar mer nu. Lite tokigt för han hade varken tandborste eller extrakläder med sig. Jag tror ju han överlever ändå, men jag vet att han inte gillar att vara borta utan sina saker sådär.
I morgon ska kompisens familj ta sig med bil till Göteborg och då ska de komma hitom med vår kille när de kör. Lycka till säger jag bara! Jag är glad att vi inte har något att passa än på ett tag. Måste man inte ut och köra så kan man låta bli. Möjligen får jag pulsa till affären i morgon, men man kan ju låtsas att det är en liten trevlig vinterutflykt eller nåt. Lockar man barnen med tuggummi så vill de säkert följa med också.

Reflexband

Nu ska jag tipsa om något riktigt präktigt och nyttigt: Reflexband!
Ni har väl bra reflexer? Jag förmodar att de flesta vet att de fastsydda reflexerna som sitter på ytterkläderna tappar effekten efter si och så många tvättar. Något att tänka på om man som vi använder ytterkläderna i flera säsonger och till flera barn.
Det finns så fina, coola och roliga reflexer att köpa numera och vi köper nya såna där "glimmisar" varje år.
Min bror hade köpt blinkande reflexband till sin son i höstas och vår skrutta fick ett när hon lekte med kusinen. De är superbra så vi köpte flera så alla barnen har.

De finns tex på JULA för 29 kr/2-pack
Det är små LEDlampor på reflexbandet och så kan man då välja om man vill ha dem blinkande eller med fast sken. Kardborrefästning så de passar allt och alla. Barnen har dem på överarmen när vi är ute på eftermiddag/kväll och vi har ett på barnvagnens handtag också.
Våra barn gillar inte reflexvästar, det är väl för mycket "dagiskänsla" över dem antar jag. Men såna här blinkegrunkor (som de kallas här) är ju fasligt coola när det är mörkt ute så de frågar själv efter dem när de ska gå ut.

Nya kängor

Jag fick förresten tag på ett par nya vinterskor. Äntligen! Halva säsongen har ju gått redan så det var inte en dag för tidigt. Jag ville ha ett par skor som var hyfsat varma och utan klack och redan där minskades utbudet ner ganska rejält. De behövde varken vara trendiga eller sexiga och ingen syntetmocka heller - jag skulle ju kunna ha dem i pulkabacken. Jag har redan högklackade moderiktiga stövlar, de är toppen när man är ute och shoppar :-)
Kvar blir då herrskor eller möjligen kängor köpta i sportaffären eller de dyrare skobutikerna. Jag är tyvärr lite snål också när det gäller skor till mig själv. Barnen ska ha bra grejer och där bryr jag mig inte så mycket om priset, men när det gäller saker till mig själv så....
Valet föll till slut på ett par lite grövre kängor från Skopunkten, till det facila priset 349 kr.


Inte alls min stil egentligen men de är varma och sköna så jag är nöjd. Nu har jag haft dem in nån vecka också och de är inte så tokiga ändå.

Nu är julen slut

Det är bara att inse det - julen är över :-(
Vi har njutit länge av den, men till slut får man ju bestämma sig för att nu är det slut för den här gången. Allt pynt togs ner idag och granen åkte upp på vinden igen. Jag tycker det är ledsamt - för att vara riktigt ärlig blir jag nästan gråtfärdig varje år när granen försvinner. Inga mer underbara julgransljus, inga mer stjärnor som ger mysbelysning i fönstren, inga mer julsånger i bakgrunden, ingen mer glöggdoft om kvällarna....
Jag hade egentligen tänkt låta allt vara framme åtminstone några dagar till, men i eftermiddags fick jag nog av granbarr (vår plastgran barrar ju!) och tomtar som är överallt där de inte ska vara.
Den största förändringen är ju att granen är borta. Det blev ju ett stort tomrum där den har stått inklämd mellan tv-bänken och barbordet. Och så gjorde det en hel del att pappersgirlangen som barnen jobbat med i över en månad och som hängt från taket runt hela vardagsrummet försvann. Vilket stort vardagsrum vi har! Jag visste att det var stort men nu väntar man sig nästan att det ska eka därinne :-)
Ett sista Gott Nytt Jul med Sean Banan (ni vet den där gräsliga alltför trallvänliga jullåten som kom lagom till helgerna) spelades på hög volym och sen var det slut. Finito!

Några futtiga dagar till ska vi ägna åt att bara mysa. Sova länge på mornarna - idag åt vi frukost kl 10.30 och det är husets absoluta rekord. Jag kunde läsa kvällstidningen till morgonkaffet! Se ännu fler filmer, åka skridskor, gå på vinterpromenader... Härliga lov!

Det är dags för mig att ta tag i vikten igen. Hormondoserna ligger inte riktigt rätt ännu och jag lägger på mig mer än jag förbränner. Lite julhelger på det har inte hjälpt till :-(
Jag som hade kämpat så med min vikt är nu på väg att gå upp en klädstorlek. Som det ser ut nu så skulle jag behöva tappa 6 kg igen för att inte behöva köpa nya kläder. Jag vägrar byta ut alltihopa igen! Av någon anledning så gav vi bort min motionscykel i somras när jag vägde lite i underkant och inte trodde mig behöva den mer. Ut och springa kan man ju inte heller göra så här års.
I slutet av den här veckan ska jag få reda på om vi ska prova en ny dosering igen eller om jag kan räknas som frisk snart. Jag hoppas på att mina värden ska bli bra illa kvickt! Jag kan bortse från vikten om jag bara får ordning på resten.

Hela familjen kan behöva få ordning på kosten igen. Som ni kanske vet vid det här laget så undviker vi sötsaker här. Det hindrade inte mig från att slänga ihop en maffig cheesecake häromdagen bara för att maken efterfrågade det. Gjord på köpta digestivekex dessutom, med transfetterna och allt. Hua! Men god var den (och jag åt faktiskt inte kakbotten...) 



Nu är det slut på sånt! Nyttig mat är det som gäller från och med nu.
Barnen drack saft till mellis idag och jag förklarade att det där var sista saften som fanns och nu blir det inte saft igen förrän möjligen till nästa födelsedagskalas när tioåringen fyller elva, om en månad. Men mamma, jag gillar ju inte ens saft! svarade tioåringen. Fick han välja skulle väl ingen få annat än vatten på det kalaset :-)


Speltips!

Hungriga elefanter
Det här är ett av de sällskapsspel som våra barn tycker är roligast. Det fungerar om man är flera i olika åldrar som ska spela också - varken för lätt för de stora eller för svårt för de små. Det räcker liksom inte att gå på skicklighet eller kunskap eftersom det är lite baserat på tur så har alla samma chanser.



Man får varsin elefant samt en "matbricka" och sen ska man samla på sig så många jordnötter som möjligt tills brickan är full.
Lilleman sitter ju med när vi spelar och han har lärt sig att ibland ska man ropa TUT, så det gör han med jämna mellanrum för säkerhets skull :-D

Min man avskyr egentligen att spela sällskapsspel. Han tycker inte det är roligt att spela med andra vuxna (vilket jag tvingar honom att göra på bla julen) och ihop med barnen förvandlas han till rena nervvraket. Det här med att barnen inte tar tärningen omedelbart när det är deras tur, eller ifrågasätter reglerna, eller skrattar alla på en gång med väldigt hög volym... Jag vet att han lider. Men han ställer upp lite då och då och barnen älskar när han är med. Själv spelar jag med barnen rätt ofta, inte varje dag men snudd på i alla fall. Det är väl inte det roligaste jag vet, långt därifrån, men jag tycker att man ska ägna sig åt barnen på deras villkor. Och barnen i det här huset råkar gilla spel. Vi har ett stort skåp som är fullproppat med olika spel och med jämna mellanrum rensar vi ut och lämnar iväg till loppis så vi får plats med nya.

När jag ändå är igång kan jag tipsa om ett vuxenspel också:
Retro



Det kommer fram lite då och då, när mina föräldrar är här på kvällen eller när vi har gäster. Vi brukar göra som vi gör med de flesta frågespel - vi skippar en del av reglerna och kör enbart frågorna. Ett poäng för varje fråga och först till tex 10.

Det är möjligt att jag har tipsat om ett eller båda av de här spelen förut, men då får ni låtsas som ingenting :-)

Bygglov 4/1-11

Såg ni Bygglov på tv nu ikväll?
De gjorde om en gammal gympasal till en lägenhet med öppen planlösning, jag tror det var 100 kvm till en tjej som skulle flytta hemifrån. Så fint det blev! Det där var precis min stil och om jag hade inrett vårt hus efter egen smak så hade det sett ut på ett ungefär sådär - vitt med lite glada färger och roliga fondväggar.
Jag sa till min man att om han lämnar mig i framtiden så kommer jag att inreda sådär sen :-)





Bilderna är lånade från hemmakanalen.se
Gå in på den sidan och sök på gympasalen som blev cool lya, så hittar ni fler bilder från renoveringen.

Jag skulle inte alls ha något emot de udda färgkombinationerna och lustiga lamporna heller, men bäst är de helvita möblerna och så skåpen med roliga lådor på. Jag gillar det ljusa och pastellfärger har jag tyckt om sedan jag var liten flicka.

Det är lite lustigt det där med att det har blivit så inne och ok med vita möbler. Jag minns när det var ek som var helrätt (innan eken kom så tyckte vi att ekmöblerna såg ut som gammal husvagnsinredning). Då pratades det på jobb om att nästa stora inne färg skulle vara vitt. Som vi skakade på våra huvuden då - vita möbler?! Det var ju bara SÅ 80-tal! "Shabby Chic" hade man aldrig hört talas om heller och att folk skulle betala extra för möbler med redan avskavd färg fanns inte ens i tanken.
Som liten parantes kan jag säga att jag har jobbat på IKEA i nästan 12 år och där fick vi förhandstips för att alltid ligga steget före - det slog verkligen aldrig fel heller! För något/några år sedan pratade de om att den nya färgen för köksluckor skulle bli pastellrosa och man tyckte det var lika märkligt det. Idag säljer de rosa luckorna hur bra som helst.
Jag undrar hur mycket man själv ändrar smak efter strömmen. Kommer jag att gilla lägenheten från kvällens Bygglov om fem år? Om tio år?
Jag köpte aldrig en endaste liten möbel i ek när det kom och det minimalistiska som var så poppis ett tag har heller aldrig varit min grej. Jag gillar prylar - så länge det inte ser enbart rörigt ut. Var sak på sin plats, som Alfons Åbergs pappa skulle ha sagt. Men vi köpte en del möbler i antikbets till hallen för ca fem år sen och de är jag ruskigt trött på nu. Jag skulle aldrig ha köpt någonting i den där ljusa antikbetsen idag. Man påverkas nog en hel del av inredningsmodet ändå.

Värmeljusburk

Ibland snubblar man över något köp, något som man egentligen inte visste att man behövde....
Det går stora mängder värmeljus hos oss vintertid vi har haft dem liggandes ibland i en kökslåda och ibland i en skolåda uppe på en hög hylla.
Jag satt en kväll och kollade runt lite på Tradera och hamnade då på en auktion med en värmeljusburk. Jag vann den men förstod inte riktigt förrän paketet kom hem vilket bra köp jag hade gjort. Till och med maken gillar den!


(Bilden är från auktionen. Det finns inga spetsdukar i mitt hus.)

Trots att vårt hem inte är vare sig Shabby Chic eller genomgående franskt lantligt så har vi ju ett vitt kök och burken pryder sin plats på köksbänken.
Det är egentligen en vanligt plåtburk, av typen "Bulllens korv" eller nåt sånt som rymmer ca 100 värmeljus och sen har den ett överdrag i textil prytt med söt bild och lite spets. Tyget är väldigt måttsytt och går ner på insidan. Är man händig kan man säkert sno ihop en själv :-)

Nyårsfirande

På eftermiddagen var vi bjudna hem till mina föräldrar på nyårsfika. Min bror med familj var också där och så blev det äntligen tillfälle att byta julklappar kusinerna emellan.
Våra barn fick presentkort till Busfabriken. Även lillskruttan som aldrig varit där tidigare så det blir en helt ny upplevelse för henne. Lilleman fick en radiostyrd bil - en variant med bara två knappar (framåt eller sväng) som till och med han klarar ut. Den lär en hel del också så det var verkligen en höjdare.
Min mamma hade dukat med min älsklingsservis - vita koppar med grått diskret mönster och så kant i riktigt guld :-) Så himla söta och man njuter verkligen av att dricka kaffe ur en sådan kopp. Hon hade dessutom stått och bakat hela dagen innan så det var mycket gott att äta. Mina föräldrar firade samtidigt 40-årig bröllopsdag! Rubinbröllop om jag inte gissar helt fel. Pappa hade slagit till och köpt en bukett blommor i mataffären och det händer ju inte så ofta :-)
Min pappa ville ta kort på sina sju barnbarn samlade och det var ju lite av ett projekt, särskillt som de två yngsta som är 5 mån resp 16 mån inte var så sugna på att varken vara med eller titta framåt. Min make tog foton också då och vi fick då inte ett enda kort som kan klassas som bra, tyvärr.

Sen åkte vi hem och dukade det sista till barnens nyårsmiddag. I år dukade vi i lekrummet till dem. De brukar inte vara uppe till midnatt så därför äter de sin middag i vanlig "kvällsmatstid". Vi dukar kalasfint och de är själv med och bestämmer menyn -självklart trerätters. (De erbjuds så klart att äta samma mat som vi vuxna, men de vägrar äta oxfilé och jag är inte den som tvingar någon :-) )


Dottern provar en blås-ut-tuta


Tioåringen hade ansvar för att trycka ut små hjärtan i bröd till förrätten



Efterrätten. Notera att de fick LÄSK till - både på julafton och nyårsafton :-)




Vi gick ut och drog av ett barnfyrverkeri strax efter kl 19. Vi har inte köpt något alls på ett par år, men hade ändå en hel skokartong med små gröna blixterkulor, visselraketer och annat småplock. Ihop med meterlånga tomtebloss blev det mycket uppskattat av våra små.

Mina föräldrar kom lagom till Grevinnan och betjänten på tv. Barnen tycker också att programmet är kul även om de inte riktigt kan förstå varför betjänten dricker sånt som får honom att bli yr...
Vi vuxna åt en senare middag, trerätters som vanligt även om vi skippat soppan i år och gjort en enklare förrätt. Det blev små krustader med skagenröra, följt av oxfile och fläskfilé med olika såser och hasselbackspotatis och sallad, följt av marängsviss. Lagom jobbigt att göra.
Något år stod jag en hel dag och kämpade med ett slott byggt av maräng och mina marängväggar vek sig bara. Vet inte om jag bakade dem för tunna eller vad, men jag kommer aldrig glömma frustrationen. Fram för lättlagad mat på nyår!
Jag har fått en servis "Gröna Anna" men jag är inte riktigt överens med den så enda gången vi använder den är på nyårsafton. Det gör det ju lite extra festligt förstås och så tar vi fram finglasen som jag ärvde efter min morfar och heller aldrig använder annars.

Lillskruttan ville gå och lägga sig vid kl 22 (rekord för henne som brukar be att få sova långt innan dess). De tre äldsta höll sig mirakulöst nog vakna ända till midnatt! Sexåringen var beredd att ge upp och gå och lägga sig ett par gånger men han höll sig kvar på ångorna som var kvar av viljestyrkan. Lilleman tog en kort tupplur men kom upp igen sen så vi stod alla med näsorna tryckta mot lekrumsfönstret och tittade på fyrverkerierna. Det regnade och blåste snålblåst ute (plusgrader för första gången på länge) så ingen var sugen på att gå ut för att vare sig skjuta av de småraketer vi hade kvar eller titta på andras utifrån. Vi såg så bra från lekrummet ändå.
Vi har en stor cykelaffär här i byn och till nyår så har de ett gigantiskt sortiment av fyrverkerier. Jag tror att det har bidragit lite till att det är så enormt mycket fyrverkerier som skjuts av här på nyår - mycket mer än vi såg när vi bodde i höghus mitt inne i en större stad.
Vi öppnade jätteflaskan med Pommac som legat i kylen sen förra nyår och det var så mysigt så.



2010 var inget toppenår för mig då halva året gick åt till att vara sjuk och sen operationen och allt sånt skräp.
Jag har mina önskningar och förhoppningar inför det här året. Vi får se vad som händer helt enkelt :-)

GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!

RSS 2.0