Björnloka

Då är det tid att akta sig för Björnlokan igen. Jag ser den här och var när jag är ute och kör, men den borde inte finnas i bostadsområden. Förra året noterade jag en stor blomma nere vid bäcken här utanför, bara 50 m från vårt hus. Jag mailade kommunen då men ingenting hände och jag såg ibland barn som var framme och skulle peta på den med pinnar. I år är jag glad att se att de klippt ner allt längs marken precis där den kom upp.



Vissa kommuner har nolltolerans mot björnloka och anmäler man då var man har sett dem så ska kommunen se till att de försvinner illa kvickt. Lättare sagt än gjort antar jag - fröna kan ligga i marken i upp till 7 år innan de gror och det finns privarpersoner som tycker de är vackra och låter dem stå kvar på sin mark, med följden att fröna kan sprida sig vidare. Det är inte ovanligt att man ser gott om dem runt bondgårdar. Vid kalhyggen, längs vattendrag och på ödetomter kan de täcka stora områden.

Ni har väl koll på vad en björnloka är och varför det är viktigt att man låter bli den?
När jag var liten fick vi höra i skolan att det fanns någon växt som såg ut som stora hundkex och att man aldrig skulle röra dem, men vad jag vet såg jag aldrig någon (jag tittade väl kanske inte heller efter dem) och det var liksom inget man gick och funderade över. Nu när jag själv har barn så är jag livrädd att de ska bli skadade av dem. Maken hade inte hört talas om någon giftig växt man skulle akta sig för och vi frågade en bekant en gång om hon visste något om den. Jodå, någon nära släkting till henne skulle hoppa över ett staket en gång, han visste att det fanns björnloka precis bakom men han tänkte sig väl att han skulle komma över med god marginal. Det gjorde han inte och fick ordentliga brännskador över hela ryggen. Så vår vän hade stor respekt för björnlokan.

För er som inte vet så kommer här lite info (hämtat från growingpeople.se):

Björnloka

Giftinformation

Jättefloka, björnfloka eller björnloka, är en ståtlig men ovälkommen gäst i vår natur. Hudkontakt med växten kan ge brännskador och eksemliknande sår. På senare tid har jätteflokan spritt sig snabbt och blivit ett problem, på grund av sina skadeverkningar.
Björnlokan är en flera meter hög växt som innehåller furokuminer som är irriterande på hud, särskilt om huden utsätts för solbestrålning. Ditt barn får brännskadeliknande symtom med kraftig hudirritation, rodnad och blåsor, som gör ont och tar lång tid att läka. Ämnet som orsakar reaktionen finns i hela blomman, från rot och stjälk till blomma och frön. Därför kan det i vissa fall räcka med att bara vidröra blomman för att reagera.

Behandling

  • Tvätta med tvål och vatten.
  • För att dämpa svedan använder du dig av kylbalsam.
  • Skydda ditt barn mot sol på det utsatta stället under minst en vecka.
  • Uppsök sjukvården vid större brännskador

De kan ge missfärgningar och ärr på huden också så det är verkligen inte att leka med.

Sommarboken och motorcykelpaj

Biblioteken brukar anordna något som kallas för Sommarboken för att få barn att läsa böcker även under sommarlovet. Läser man 7 böcker så får man en bok i present och för varje häfte á 7 böcker så är man med och tävlar om tex biobiljetter som delas ut i alla skolklasser. Det har funnits här i några år nu - jag vet inte om det är bara i Skåne eller om det är något som finns i hela landet.
Mina barn älskar att läsa och de tre skolkillarna var inte sena med att delta i Sommarboken. De har fått ihop ett häfte var redan och store killen är snart klar med andra häftet också. Det är bara skönlitteratur som gäller och vi har sagt att de måste läsa böcker för sin ålder (inga tunna bebisböcker för att det ska gå fort och lätt) och de äldsta varvar med tjocka kapitelböcker. Det har blivit två vändor till biblioteket och i den här takten lär vi få ta oss dit varje vecka hela sommaren. Inte mig emot, det finns värre saker man kan göra än att läsa! Barnen sitter ofta försjunkna i varsin bok och igår varvade de poolbad med att ligga på filtar på gräsmattan med näsan mellan boksidorna. Det är så roligt att höra dem prata och vad de har läst också; Det var spännande när tjuven kom, roligt när de kom fram till bläckfisken, knasigt att de trodde grannen var ett spöke etc etc... Att känna något när man läser så att det blir en upplevelse och inte bara en massa ord i en rad - det är minst lika viktigt som att träna sin läsning.

Elvaåringen hade middagsvalet igår och i affären var han snabb med att bestämma sig för paj. Den som väljer får ofta vara med och laga maten och eftersom äldsten har gått matlagningskurs som tillval på skolan så ville han laga till pajen helt själv. Det var tryckande varmt ute och det var inte sådär så man kände för att gå in och dra på ugnen också, men vad gör man. Sonen var mitt uppe i nåt datorspel så jag fick börja utan honom. Sen kom han och började bryna färsen men plötsligt var det nog roligare att spela datorspel än att laga mat  (vem hade trott det?) och jag fick noggramma instruktioner om vad som skulle vara i pajen och hur den skulle se ut. Eftersom pajskalet var klart och jag inte hade lust att göra ett helt pajlock i efterhand så fick det bli en motorcykelpaj den här gången.



Den här gången blev det paj med nötfärs, lök, chili, riven palsternacka och så förstås broccolibuketter som är snudd på obligatoriskt när det är äldsten som väljer paj. Creme Fraiche med vitlök som kall sås till och så en sallad förstås. Lättlagat.
Maken jobbade borta och jag fick snabbt rädda undan en liten bit åt honom. Jag tror barnen hade kunnat klämma i sig hela pajen helt själva om de hade fått lov och det påminner en om att det snart kommer en dag då man lär få göra två åt gången i stället.


Midsommar

Det blev en riktigt fin midsommarafton i sommarstugan, med mestadels sol och god stämning :-)




Kusiner på väg till festplatsen


Dottern med jämngamla kusinen/bästisen

Dans kring stången blev det och efter det skulle alla barn bjudas på glass. Jag noterade glatt att de hade både vanlig glass och isglass så att lilleman som inte tål mjölk också kunde få en pinne. När vi äntligen stod längst framme i kön så tog glassen slut och byns butiksägare hade precis kastat sig iväg på cykel för att hämta fler lådor. En lång väntan blev det och när han kom tillbaka hade han ingen isglass med sig :-/ Lilleman var förtvivlad, men jag grävde djupt i min handväska och hittade en miniförpackning med torkad frukt till honom.



Alla 7 kusinerna på samma ställe, svårt för utomstående att skilja familjernas barn åt för de är rätt lika allihop.


Vår äldste och yngste

Väl hemma vid stugan blev det mormors marängtårta.


Det fina vädret avtog framåt kvällningen men vi var tre stycken som var sov i tält. Det regnade inte alls under natten och tur var det för när det väl var mörkt noterade jag att det var en hel del små hål i yttertältet. Inte så konstigt kanske eftersom vi hade slängt upp ett 25 år gammalt tält. Det var inte precis varmt under natten så jag var glad att vi hade med oss extra sovsäckstäcken därinne. Vaknade stel, trött och med ont i halsen :-/
Lördagen hade inget fint väder alls att komma med. Barnen roade sig med att skjuta ärtrör (plaströr och torkade ärtor) precis som jag och brorsan alltid gjorde när vi var små. Vi tog en snabb sväng ner till hamnen för att fiska krabbor också men det var gräsligt kallt.



Vid det laget började jag känna mig lite smårisig och hade klätt på mig nästintill alla kläder jag hade med mig, inklusive tjockaste sockarna i sommarskorna.
Ett par av barnen ville stanna ytterligare en natt i stugan ihop med mormor, morfar och ena kusinen så vi var en reducerad skara som åkte hem på eftermiddagen. Jag la mig i ett hett bad efter kvällsmaten och låg där länge och varvade ner med rökelse och tända ljus intill. (Hörde hur sexåringen frågade pappa utanför varför det luktade så illa i vardagsrummet, hade lilleman bajsat månntro, och maken påpekade att det bara vara mamma som hade tänt rökelse i badrummet. Bah, ingen förståelse för väldoftande "havsbris"!)
Jag och elvaåringen tittade på Änglarnas stad med Nicolas Cage. En av de absolut vackraste kärlekshistorierna enligt mig, vacker och sorglig rakt igenom. Vi låg i varsin soffa och snörvlade båda två och det är svårt att säga vilket som var snyftande och vilket som berodde på förkylning.
Förkylda är vi nämligen både jag och äldsten nu. Maken jobbar borta och vi andra tänkte nog göra ingenting alls idag.

Ingen bra torsdag

Jag som inte är van att hoppa över frukosten (eller min nattamacka för den delen, undra på att jag går upp i vikt) var hungrig på gränsen till illamående redan innan jag kom fram till barnmorskemottagningen. Sen den där sockerlösningen, den är verkligen inte att leka med! Dra i sig den på 5 min gick an men att sen sitta rakt upp och ner i två timmar medan vätskan åkte hiss upp och ner - jag trodde jag skulle bli tvungen att avbryta efter en timme. Det var riktigt skönt när de äntligen ropade in mig och tog det där blodprovet. Ingen diabetes i sikte, siffrorna var som de skulle, precis som alltid. Men jag var galet matt och barnmorskan fick mig att lova att äta något så fort jag kunde så jag överhuvudtaget skulle kunna ta mig hem för egen maskin.
Jag kom inte mer än 100 m från byggnaden sen kom illamåendet i häftiga vågor. Jag svalde och svalde och var livrädd för att allt skulle komma upp mitt på trottoaren bland folk. Jag hann precis in på bibliotekets toalett och sen var det kört. Kände mig lagom pigg och fräsch där jag satt på golvet.
Jag gick och la mig direkt när jag kom hem, men jag är knappt människa än. Att det ska ta sån tid att komma ikapp :-/

I morgon är det en ny dag och inte vilken dag som helst utan självaste midsommarafton! Dagen då det alltid regnar. Vi ska fira midsommar i sommarstugan tillsammans med mina föräldrar och min bror med familj. Vi blir 13 pers i en sommarstuga på 3 rum och kök. Där finns faktiskt sängplatser till alla, med lite trixande och god vilja. Jag tänkte packa med vårt fyrmannatält och sovsäckar och blir det inte alltför regnigt så kan några av oss (gärna jag då) sova i tältet.

För de som har undrat över hur min mamma egentligen tog nyheten om att vi väntar tillökning så kan jag berätta att hon är mästare på konflikthantering - hon dök upp i hallen här en dag och stannade i 45 min utan att nämna det med ett ord. Precis när hon skulle gå stannade hon på trappan och ropade in att de inte var ett dugg överraskade och ändå kunde sova på nätterna. Jag blev helt paff och han inte ens svara innan hon stängt dörren efter sig.
Jag berättade btw för min svägerska och bad henne dra nyheten för min bror eftersom jag vet vad han tycker och han brukar inte precis gratulera. Han har inte hört av sig alls så vi får se om han också tänkte ignorera alltihopa under helgen.
Om alla kan umgås i samma hus så ser vi fram emot sill & potatis, dans runt stången på den gemensamma festplatsen i byn, krabbfiske, jordgubbstårta, kubbspel och en natt i tält.
Glad midsommar på er alla!

Gårdagen i bilder

Jag och barnen hjälptes åt att röja i deras förråd, även kallat klubbhuset.



Tidigare stod barnens cyklar längst in och de hade svårt att få dem in och ut därifrån. Följden blev att alla cyklar hamnade i garaget och då kom vi vuxna inte in där med våra saker...
Nu har jag flyttat om alltihopa, inklusive skiljeväggen jag satte upp för ett par år sedan så nu är det cyklar ytterst och barnens område längre in (det är ett ganska stort rum). Det ser ok ut nu så får vi se om de kan hålla ordning därinne.



Slänger de cyklar och skräp direkt innanför dörröppningen så kommer de inte in helt enkelt. Vi testar.



Trädgårdens mysigaste plats. Jag vet att jag tjatar om den, men jag är så nöjd :-)


Liten dammbesökare.

Uppe med tuppen

Hela huset sover men jag är uppe sedan ett tag tillbaka och är nyduschad och klar.
Dags att åka in till stan och göra första glukosbelastningen. Den där sockerlösningen är ju rent vidrig och jag som inställd på att äta lite men ofta mår aldrig bra av att fasta så här. Jag brukar vara både spyfärdig och svimfärdig innan blodprovet tas, men tänker jag utveckla diabetes den här gången så är det bättre att de hittar det förr eller senare så man får väl ta besvären en dag.

Bloggutmaning

Jag fick en bloggutmaning av Carola och gör mitt bästa för att svara på den:

1 – Hur länge har du bloggat?
Sedan juni 2007. Jag har alltid tyckt om att skriva och det var kul att sätta sina tankar på pränt. Under det första året så blev vår dotter svårt sjuk och låg på sjukhus en hel del och då blev det som terapi att skriva av sig alla jobbiga tankar.

2 – Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv började blogga?
Jag läste knappt några bloggar själv innan och tänkte att det nog mest var fjortisar som fotade sin fika :-)

3 – Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Det var absolut Carolas blogg. Vi hade fått några av våra barn ungefär samtidigt och jag hängde mycket på Allt för Föräldrar då. Jag vet att jag tipsade om hennes blogg som en av mina favoriter i ett tidningsreportage som jag var med i för Allas veckotidning under mitt första år som bloggare. Jag följer hennes blogg fortfarande och numera bloggar hon för MAMA. Det är ju jättekul att läsa om hur det är hemma hos någon som har MÅNGA barn (för 5 st är ju inte särskillt många enligt mig).

4 – Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
I bland när jag läser tillbaka, om så bara en månad bakåt, så kan jag ibland känna att jag låter präktig. Men jag har gjort ett medvetet val att ha en "snäll" blogg så jag undviker ämnen som kan leda till konflikter. Det blir ju en vinklad bild av mitt liv men det må vara hänt.

5 – Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Ganska få, runt 5 st bara som jag följer nästan dagligen.

6 – Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
Jag gillar familjebloggar för jag tycker man kan få bra tips både på mat, utflykter, shopping och annat. Sen är jag tokig i bloggar om tårtdekorering så det läser jag rätt ofta också.

7 – Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Då säger jag absolut Mitt liv som fransyska :-) Vi lever så otroligt olika liv och det är jättespännande att läsa om!

8 – Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Fem fina! (lösenordsskyddad blogg så den länkar jag inte till)
Hon har också fem barn, varav fyra pojkar och jag inbillar mig att vi är ganska lika till sättet dessutom.

9 – Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
I och med att jag varit med i en veckotidning så var det ett kort tag känt för alla i släkten, på jobb etc att jag bloggar. De tyckte det var kul att se mig och barnen på bild men mer än så var det inte. Jag tror inte att någon i min närmsta krets följer min blogg, den är förmodligen inte intressant nog för dem.

10 – Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Maken läser min blogg lite sporadiskt, mest när han är iväg på jobbresa tror jag. Han verkar tycka att jag är mig själv i alla fall.

11 – Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Jag lämnar inte ut särskillt mycket från mitt privatliv, inte i form av känslor i varje fall.

12 – Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Sex - jag har inga problem att prata om sånt egentligen utan det är mer för att det jag skriver också ska kunna läsas av familj och vänner. Funktionshinder och prepubertetstrots - även om det finns närvarande i vår familj så vill jag inte lämna ut något barn. Allt man skriver finns ju kvar för lång tid framåt.

13 – I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
I stort sätt inte alls. Det tog ganska lång tid innan jag passerade 5 läsare per dygn och även om statistiken ligger rätt mycket högre numera så jagar jag inte läsare eller fiskar efter bekräftelse. Men visst är det kul att bli påhejad när det hänt något kul.

14 – Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Ja lite grann, men man får ju bara "lära känna" så mycket som personen i fråga har valt att lämna ut av sig själv.

15 – Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Nej, men skulle gärna vilja.

16 – Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Jag tror det kan skapa ett beroende precis som med mycket annat. Man ska nog vara försiktig med vad man lämnar ut av sig själv också.

17 – Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar
Jag har ju valt att inte vara kontroversiell så jag har heller inte hamnat i konflikter i någon blogg. Jag är nog rätt känslig så hade jag fått samma påhopp och elaka kommentarer som en del andra får på sina bloggar så hade jag nog lagt ner för länge sen. Enda gången jag har blivit sårad var faktiskt av en närstående som omedvetet tryckte ner mig rätt djupt i skorna. 

18 – Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Aldrig i andras bloggar. Gillar jag inte det jag läser så läser jag något annat helt enkelt. Jag blir inte så upprörd av vad andra människor skriver i sina bloggar och jag tror inte att någon förändrar sig för att jag säger att de har fel heller så då låter jag bli.
I min egen blogg däremot så har jag ångrat ett par inlägg som jag skrivit om ett par känsliga saker och de har jag varit snabb med att ta bort efteråt.

19 – Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Ibland önskar jag att man kunde skriva om sina innersta tankar och önskningar. Om frustration över saker som inte blir som man önskar etc. Men lämnar jag ut så privata saker så lämnar jag på något sätt också ut familjen oavsett om de ingår i det som skrivs eller inte.

20 – Tror du att du fortfarande bloggar om två år?
Det tror jag. Så länge det fortfarande känns roligt så fortsätter jag. Jag känner inte att jag har krav på mig att blogga så har jag inte ork och lust en vecka så struntar jag i det och fortsätter när andan faller på igen.

21 – Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Jag är inte säker på att de bloggare jag följer är mycket för att svara på enkäter :-) men jag säger de här:
Fem fina
Familjen XL (som jag precis såg redan har svarat på just den här enkäten)
Mitt mirakel
Flerbarnsmamma
Fransyskan

22. – Finns det någon som inte bloggar vars blogg du skulle vilja läsa?
Det är alltid kul att läsa om de som har liknande livssituation som en själv, men jag vet inte riktigt hur jag ska hitta fler.


Nya dammen växer fram

Efter ett par dagars slit så är nya dammen/stenpartiet snart klart. En kvällsbild kan jag bjuda på.





Fullt med små utrymmen till grodor och små ödlor! Äldsten envisas med att kalla alltihopa för "Grodreservatet" och det är nog inte helt fel. Grodor finns där gott om - de stannade kvar i hörnan även när vi hade tagit bort gamla lilla dammen och det inte fanns annat än ett stort hål i jorden.
Vi har valt att inte ha så mycket vatten så länge barnen är små och jag funderar på om det fortfarande är för mycket öppen vattenyta. Själva dammen är egentligen ganska djup men vi har lagt i flera lager sten för att ingen ska kunna drunkna där. Blöt kan man absolut bli och frågan är hur många gånger lilleman kommer att vada där innan vi hivar i mer sten ;-)
Maken (som har haft det här som sitt hjärteprojekt) är mycket nöjd. Jag är rätt nöjd jag med och när pumpen väl är på plats, marken återhämtat sig runt om, fler blommor planterats och grillplatsen också står där den ska i närheten så tror jag att vi kommer att ha många fina stunder sittandes i paviljongen intill.

Ödleinvasion

Barnen har lärt sig göra ödlor av indianpärlor och det blir bara fler och fler av dem här hemma.


pärlödlor

Det började med att en av killarna hade sett en pärlödla som någon gjort i skolan och när vi googlade hittade vi en bild på en sån ödla. Det tog äldsten en kvart att lista ut hur pärlorna skulle träs på och få den första färdig. Sen ville de andra testa och vid det här laget kan de mönstret utantill och nu har vi ödlor på  golvet, i fönsterkarmen, i hallen...
Vilken tur att jag köpte indianpärlor för över hundralappen i förmiddags... De där elastiska snörena jag köpte på nätet och fick för någon vecka sedan är snart slut :-/ Det går utmärkt att trä ödlor med vanlig bomullstråd i stället (blir ju rätt mycket billigare i längden) men det hade jag inte hemma nu. Efter att ha "pärlat" på plattor i flera år och gjort armband och halsband till förbannelse så tycker barnen det är jättekul att göra något annat med samma pärlor och ödlorna är ett lagom pyssel som blir till en kul leksak.

Är det förresten någon som har tips eller mönster på andra saker man kan göra med pärlorna? Man måste ju kunna göra annat än ödlor på samma sätt menar jag, jag vet bara inte hur.

Skogsutflykt

En liten promenad i skogen med de små:


Dottern tyckte det var jättespännande med de stora skalbaggarna och skulle absolut ta upp en i handen. Det gick bra tills den rörde sig, då tyckte hon det var lite läskigt och skakade snabbt av den. Jag tycker de är rätt äckliga faktiskt men jag gillar å andra sidan varken nyckelpigor eller fjärilar heller. Sånt där får man ju försöka att inte överföra på sina barn så vi håller hårt på att alla djur är jättefina :-/



Längs skogsstigen finns en gammal damm där det växer gula näckrosor.
Lite änder såg vi också så det var tur att jag hade bröd med till dem.





Titta anka! Wow!

Vi väntar smått!

Då är det väl dags för det här inlägget som jag har väntat på att få skriva i över ett år....
Vi ska få en liten 6:a! :-)

De valde ju att ta bort sköldkörteln för att vi överhuvudtaget skulle ha en chans (istället för att stråla under flera år som kanske inte skulle lyckas ändå) och sedan fick vi vänta på friskförklaringen. Det är betydligt svårare att bli gravid och framför allt för kroppen att ställa om sig när det väl händer - så det här är vårt lilla mirakel.
Jag ringde vårdcentralen dagen efter att jag hade testat positivt och jag fick komma in för blodprov inom en halvtimme. Blev vidareskickad till sjukhuset och nu har jag gått på läkarkontroll en gång i veckan. Allt ser fortfarande toppen ut, vi hade bra förutsättningar i starten och mina värden är bättre än någonsin. Från att inte ha vetat om det här skulle fungera så har jag nu samma förutsättningar som en förstföderska utan hormonsjukdomar och vi vågar hoppas.

Ivrig som jag var så var jag snabb med att testa (har fått positivt väldigt tidigt förut) och det visade ingenting så jag hade väl snudd på gett upp hoppet. Men så ett dygn senare så tyckte både jag och maken att min mage hade svullnat på ett annat sätt än den vanliga bilringen så jag testade igen. Och nog var det två streck på stickan då!
Som vanligt så blev min mage stor väldigt fort och i v.7 såg det ut så här:



(Jag har inte gått klädd så här bland folk utan köpt större och bylsigare tröjor allt eftersom.)
En bekant som jag sprang på (och inte har sett på 2 år) om det inte var så att vi skulle ha tillökning för hon tyckte hon anade något putande.
Under förra graviditeten jobbade jag fortfarande kvar på Ikea och då var jag tvungen att byta över till mamma-uniform i den veckan, så det är med andra ord precis som vanligt.

I v.9 såg det ut så här:



Och så läser man på gravid-sidorna att det kanske börjar synas runt v.14 (och man hör om de som håller det hemligt för alla ända bort i v.16-20!) Inte en chans att jag hade klarat det :-/
Mina vanliga kläder är nu undanpackade och det är bara mammaplagg som gäller. Jag lägger på mig 1 kilo i veckan (!) och man får ju hoppas på att det saktar ner snart. Jag brukar ju gå upp 22-25 kg så jag räknar med att få kämpa för att få bort dem igen sen.

Nu är det officiellt och de sista av våra närstående som fick veta var mina föräldrar. Det finns så klart en anledning till det - mina föräldrar har alltid haft en hel del att säga om det här med att ha fler barn än 2 och de har inte alltid varit så snälla i sina kommentarer. Vi hade tänkt vänta tills efter UL men det verkar hamna precis efter midsommar och ska vi kunna fira ihop med mina föräldrar i sommarstugan och inte undvika dem i all evighet så var det hög tid att få det ur världen. Jag mailade dem häromkvällen - en kombination av feghet och överlevnadsinstinkt och det blev en lång väntan på svar. Min pappa svarade med ett grattis och att han ser fram emot en ny medlem i släkten. Han skrev också att min mamma skulle återkomma. Hon har inte hört av sig på något sätt och jag tar det som ett tecken att hon inte är överlycklig. Hon får väl komma över det helt enkelt. Har man kommit över en ålder på 35+ så borde man ha rätt att göra sina egna val, kan jag tycka.
Vi är i alla fall glada :-D
Barnen fick reda på det igår och det är nästan märkligt att de inte sagt något trots att de har sett mig i baddräkt. De jublade och har kommit med tusen namnförslag sedan dess. Vi tror oss veta vad han ska heta redan. För nog borde det väl vara en liten kille till :-)

Nya tider

Mitt jobbiga mail fick svar idag och svaret var så oväntat att jag hamnade i någon slags chocktillstånd en kort stund. Jag får nog omvärdera saker och ting och summan av kardemumman är att ingenting längre kan räknas som konstant.
Ursäkta min otydlighet - jag återkommer med full förklaring och beskrivande bilder inom kort. Maken har nämligen lagt beslag på min dator för ikväll och den lilla laptopen jag sitter med i knät just nu innehåller inget brukbart alls.
Sov gott vänner och läsare - det kommer jag att göra :-D

Bollen är i rullning

Skickade idag i väg ett mail som jag har gått och dragit på länge nu. Det tog mig nästan en timme att knåpa ihop raderna men det kom iväg i alla fall. Nu får jag vänta på besked, inte för att det förändrar någonting alls men det är alltid bättre med folk som står på ens sida oavsett vad. Tyvärr vet man inte alltid var man har sina nära.

Pojkfrisyr

Nu har jag klippt frisyr på vår lilleman för första gången. Han har precis som syrran lockigt hår och vi har låtit de där lockarna vara kvar länge bara för att det varit så sött och på sin höjd kortat längderna lite när det har kommit ner till axlarna. Jag tog fram saxen när maken var upptagen på annat håll för jag vet att han hade sagt nej annars :-) Men han tycker också att det blev jättebra så han blev inte ledsen över resultaet.
Jag har letat efter någon "före-bild" där man kunde se lockarna, men lilleman har haft keps på sig på typ alla kort senaste tiden. Det får bli en bild från i våras, man ser testarna sticka ut över öronen i alla fall.



I takt med att saxen klippte av många centimeter hår så förvandlades han från en liten baby till en stor pojke. Inte för att han är så himla stor när han inte ens fyllt 2 år - men ni förstår vad jag menar.





Han ser lite bekymrad ut på bilderna men det beror på att han var trött och i färd med att lägga sig för att sova middag när jag tog fram kameran.
Jag blev faktiskt väldigt nöjd med klippningen.

Första lovdagen

Barnen fick vara uppe sent igår kväll och vi hade det lite extra mysigt.
Såg fram emot en vardag utan väckarklocka och barnen sov ända till.... 06.15 :-/ Tidsinställda är vad de är. Själv tog jag med mig täcket upp och la mig för att slumra på soffan medan de små tittade på morgon-tv. Vi lyckades i alla fall med att inte äta frukost före kl 9 så det får väl räknas som sovmorgon ändå då.
Knappt två timmar senare var elvaåringen så rastlös och uttråkad så hade han haft möjlighet att gå till skolan så hade han säkert gjort det. Vi drog igång ett 500-bitars pussel han och jag och jobbade stenhårt med det i hela 10 min. Sen kom bästisen hem och då blev både jag och pusslet snabbt bortprioriterat utan förbarmande. Nu har jag ägnat mig åt att lägga pussel själv en stund (jag tycker det är ganska rofyllt att sitta med sånt där) och funderar på om jag kanske skulle ta och jobba lite också medan alla andra håller på med sitt.
Det är bara 17 grader och molnigt ute så ingen är sugen på vare sig bad eller sommarstugan idag. Resten av veckan har vi 15 grader och regn att se fram emot...

Skolavslutning

Äntligen kom dagen som barnen väntat så på - skolasvlutning och uppstarten på ett långt härligt sommarlov! För första gången sedan våra barn började skolan så var det faktiskt helt ok väder. Inget regn och även om det var lite kyligt så sken solen större delen av tiden.







Store killen fick gå upp extra på scenen - han har varit vald till "skolpolare" i år och fick ta emot diplom av rektorn. Det var så mycket folk så jag lyckades tyvärr inte få någon bild av honom däruppe utan plåtade honom i farten när han var på väg tillbaka till sin klass.

De små tittade tålmodigt på :-)


En timme senare gick alla elever vidare till sina klassrum för att ha avslutning med klasslärarna. Jag och maken delade upp oss och gick lite emellan klassrummen. I vanlig ordning så överöstes barnen med godis i mängder + glass. På lågstadiet fick de åtminstone ett hopprep också, ett steg åt rätt håll med tanke på att det är en hälsoinriktad skola...
Sen äntligen kunde sommarlovet börja och det firade vi med maffig chokladtårta här hemma för att förhöja sockerchocken.



Vi hade köpt badmintongrejer i sommarlovspresent till barnen och därmed har vi tillbringat en hel del tid ute på gräsmattan med att spela dubbelmatcher och ungarnas kompisar var inte sena på att hänga på.
Nu väntar två månader (dvs oändlig tid) med bad, utflykter, kompisar, sommarstuga, krabbfiske, tältande och förhoppningsvis en massa härlig sol. Allt som hör sommaren till! :-D

Mina föräldrar var lärare och när jag var liten så hade lärarna fortfarande långa sommarlov. Deras lov krympte mer och mer ju äldre jag blev, men jag minns bara de där somrarna som aldrig verkade ta slut. Jag är glad att vi har möjligheten att ge våra barn samma långa ledighet - utan fritids eller pusslande för att dryga ut dagarna. Härliga tider!

Brand på nära håll

Idag på eftermiddagen så var sjuåringen iväg och lekte hemma hos en kompis. Han kom hem till middagen och medan han åt frågade han om han fick lov att gå tillbaka till kompisen efteråt. Jag sa att han kunde vänta lite eftersom jag visste att de skulle äta middag samtidigt och lite matro kunde de väl få där också.
En dryg halvtimme senare kommer kompisen och ringer på. Han är jätteglad och visar upp en apa i brandmanskläder som han hade fått. Åhhh, vem fick du den av? frågade såklart mina barn.
Jo, när mamman lagade middag så tog det eld i köksfläkten och de kunde inte släcka. Två brandbilar kom och släckte och fick ut mamman som var kvar där inne och sen fick hela familjen ha mätare med sladdar kopplade till fingret... Alltihopa berättade han glatt som om det var dagens happening - vilket det förmodligen är för en 6½-åring, men ändå.
En annan stod ju helt mållös!
När han talade om för mina ungar att om det börjar brinna i vårt hus också så får de säkert varsin likadan apa allihopa så återfick jag snabb talförmågan :-/
Shit, vilken förmåga barn har att gå igenom saker som man som vuxen tycker är närapå livsomvälvande!
Det hade tydligen gått efter omständigheterna bra i alla fall och mamman behövde inte åka in heller som tur är. Skönt!

Det hela påminde mig om att det nog är dags för oss att köra brandövning här hemma igen snart. Barnen tycker det är jättekul att få hoppa ut genom fönstret (vilket man FÅR göra om det brinner så man inte kan ta sig till ytterdörren) :-)
Vi har brandövning med jämna mellanrum och jag hoppas att åtminstone lite av det vi pratar om och gör fastnar hos barnen så att de har en chans att minnas även i skarpt läge.


Fina killen

Vår åttaåring kom idag hem med en blomma där klasskompisarna i vintras fått skriva (anonymt) vad de tycker om honom. Det stämmer ju precis med hur han är vår goa åttaåring <3


Rolig, snäll, bra kompis och snygg! Fin klocka har han också, bara en sån sak! :-) (Helt OT: Klockan åkte sin tredje vända i tvättmaskinen nu i kväll men funkar fortfarande utmärkt)

Här är han, redo att gå på ett av helgens kalas



Som ni ser på lilla bilden och den stora så har han gått från att vara liten busgrabb till ståtlig kille det här läsåret. På onsdag slutar han ettan också - det går så snabbt!

Krabblåda

Jag tänkte att jag skulle bli bättre på att prova nya recept så idag gjorde jag krabblåda. Maken tyckte det var bland det godaste han ätit på länge och tre av fem barn tog om flera gånger. Eftersom jag var osäker på om rätten skulle uppskattas så gjorde jag inte en hel långpanna utan bara en vanlig ugnsform och minskade ner på allt (säg till om ni vill veta exakt) och det blev inte en smula över. Är det förresten någon som vet vad som egentligen räknas som standardmått på en långpanna??
Det här smakar ungefär som "varm smörgåstårta" kan man säga. Funkar kanske bättre till lunch eller brunch än middagsmat, men den är ändå mer mättande än man kan tro när man läser receptet och med en sallad till så blir det en hel rätt. Lättlagat var det och äggen kan man ju koka i förväg också.



Krabblåda (långpanna, räcker till 7-8 pers)
  • 12 ägg
  • 1 pkt krabbpinnar
  • 1 burk salladskrabba
  • 8 skivor formfranska
  • 50g smör

 sås:

  • 2 msk smör
  • 4 msk vetemjöl
  • 8 dl mjölk
  • mycket dill
  • salt och peppar

1. Koka äggen och skiva dem.

2. Smöra en långpanna och lägg ut äggskivorna i den.

3. Koka såsen och häll den över.

4. Skär krabbpinnarna i skivor och lägg dem och salladskrabban (häll bort spadet först) ovanpå såsen.

5. Smula brödskivorna fint och strö ut smulorna över hela formen.

6. Smält smöret och ringla det över alltihop.

7. Gratinera i 200 grader tills brödsmulorna fått fin färg.

 


pysseltips

Det är ett fasligt pysslande här hemma nuförtiden och det är inte bara våra egna barn som trängs runt bordet i lekrummet när det ska träs pärlor till armband. Det går åt mycket pärlor, snoddar, papper, lim etc
Vill man beställa sådant på nätet så kan jag tipsa om följande länk:
http://scrapbooking4you.se/

Jag beställde 50 m elastiskt band i olika färger och hoppas på att det ska räcka under sommaren.
De har självklart en massa saker för scrapbooking, men det har aldrig varit riktigt min grej. Jag håller mig till barnpysslet; pärlor, självhäftande blingstenar etc :-)

Ett fasligt flängande

Jag har varit grymt trött hela veckan och vädret har inte precis gjort det bättre. Värmen har kommit och gått och nu är vi nere på normala 12-18 grader med några enstaka dagar runt 20 grader och molnigt.

Idag har det varit en sån där dag då allt händer samtidigt.
Vi hade inget planerat på förmiddagen så då körde vi en välbehövlig storstädning och en frisk virvelvind blåste huset rent på ett par timmar. Sen kom ett barn från kompis där han övernattat, ett barn skulle skjutsas till kalas, sedan hämtas från kalas, familjeavslutning på tennisen med stort firande för familjerna, ett barn skulle hämtas hos mormor och morfar i stugan några mil bort.... och så bara en bil att lösa logistiken med :-/
Jag och elvaåringen körde ut till sommarstugan lagom till att övriga i familjen skulle sätta sig och äta kvällsmat. När jag väl kom ut till stugan så hade mormor precis kommit på att dottern kunde ju stanna en natt till och inte alls åka hem idag. Suck! Vi packade in ett set med trädgårdsmöbler i bilen i stället (vårt gamla som min pappa renoverat och nu lämnar tillbaka eftersom vi behöver det igen....). Kom fram till att jag inte vet om vi har bil i morgon eftersom den ska lämnas in på verkstaden på förmiddagen så dottern fick också packas in i bilen och åka med hem.
Jag och elvaåringen hade ju inte hunnit med kvällsmaten så vi stannade och åt på Max på vägen hem. (Det är läge för er att sätta i halsen nu, för vi äter typ ALDRIG ute och definitivt inte skräpmat!) Men vid 20 en söndagskväll fanns det inte mycket att välja på och jag kämde bara inte för att åka hem och laga mat. De andra hade tagit fasta på det reducerade antalet till kvällsmat och ätit rester så det fanns inget kvar till oss. Jag fattade inte riktigt att man inte kunde välja vilken dricka man ville när man väl beställt maten och fått sin pappmugg och sonen var mycket bekymrad när han insåg att jag inte hade lust att ställa mig i en gigantisk kö för att köpa en flaska vatten till honom. Han dricker nämligen inte läsk (eller saft) och det är tydligen bara det som ingår till såna där färdiga mål. Det förtog lite av det roliga att äta där, även om han tyckte det var ballt att få äta pommes och "bortalagad" hamburgare.
Vi kom hem lagom till elvaåringens sängtid och han surade en hel del för att han inte fick sätta sig och se en film så dags. Han får vara uppe en timme senare än de andra men det finns ju gränser så här före en skoldag.
Nu är det bara några få dagar kvar till sommarlovet och äntligen även slut på alla avslutningskalas/utflykter/jippon. Vi har det ju så lyxigt att vi inte har några som helst tider att passa under sommaren då både jag och maken flexar och alla barn är lediga :-) Underbara tider!

Jag väntar in ytterligare en klädleverans i början av veckan innan det är dags för fotografering och sen kan jag äntligen visa er min första klädkollektion. Håll ut gott folk!
Har även andra roliga bilder och nyheter att komma med - den som väntar på något gott... :-)

Någon som är bra på ogräs?



Hjärtat som dottern har på sig (solkrämsstiftet fungerar bra som lim) är ett blad från den här växten:

 
Jag förmodar att det är ett ogräs för det växer överallt där det finns minsta lilla öppen jord och även mellan stenplattorna. Klöverformade blad, vinröda och senare på sommaren får de rosa blommor (eller var det gula, jag har glömt).
Är det någon som vet vad det är för något?

Min paviljong :-)

Nu är den på plats och jag är så himla nöjd!



Det är bara ett passande utemöblemang som fattas sen kan vi sitta där med en kopp kaffe och ha full utsikt över lekande barn på gröningen nedanför och åt andra hållet de som badar i poolen.
För ett par år sedan fick vi trädgårdsmöbler av svärfar, typ Grythyttans om ni vet vad det är. De var i ganska dåligt skick och maken påbörjade renovering av dem. Han kom inte så långt och förra sommaren så sa vi att mina föräldrar kunde få ha det vid sommarstugan. Min far la ner massor med jobb på dem, bytte ut trädelar och målade om alltihop. Nu är det riktigt fint! Vi sitter alltid där och fikar i stugan och förundras över hur bekväma stolarna är med sitt "gung". Grejen är att alltihopa hade varit perfekt att ha i paviljongen nu... Men det känns ju inte helt ok att ta hem dem nu :-/ Vi får nog köpa något liknande helt enkelt.

Där stenarna ligger just nu i hörnet har vi ett annat projekt. För ett år sedan var det en damm, men nu blir där i stället vad min äldste kallar ett "naturreservat" :-) Det kommer att finnas lite, lite vatten på ena sidan, ett fågelbad och sen kommer det att bli sten och blommor för resten - perfekt gömställe för de grodor som redan har gjort hörnan till sin.

Provtagning och läkarbesök

Fick idag en ny läkare inne i stan som ska ha koll på mig eftersom de på Vårdcentralen inte visste alls hur de skulle gå tillväga med någon som mig. Lång historia men summan av kardemumman är följande:
Värdena håller sig på exemplariska nivåer och det finns alla förutsättningar för att det kommer att hålla sig så.
Jag är så frisk som jag kan bli.
Efter femtielva olika besked och gråzoner så vågar jag se framåt och det är mer goda nyheter än ni kan ana :-D 

Tips för sommardagarna

Jag blev så trött på alla dessa vattenpistoler som går år varje säsong. De är dyra, svåra att fylla på för de små, vattnet tar slut snabbt och dessutom brukar det vara skitkvalitet så de går sönder första gången de används.
Jag tipsar därför om något som funkar mycket bättre:

Blomsprutor!


Dessa är från Maxi, 14.90:-/st
Ett av barnen ville ha en "egen", därav sitter det ett band på en av flaskorna på bilden så han vet vilken som är hans.

De finns i massor av olika storlekar och färger. Lilleman som inte ens är 2 år klarar av att skjuta med dem och ger sig gladeligen in i vattenkrig med syskonen. Man kan dessutom ställa in dem på spray (dimma säger barnen) eller stråle (och då kan man skjuta LÅNGT).
Kanske inte lika coolt som en traditionell vattenpistol om man nu tycker vapen är coola, men även store killen och hans kompisar tycker det är helt ok att springa runt och blöta ner varandra med de här. Vi har faktiskt köpt några extra så att det finns till kompisar som kommer hit också.

Födelsedagskalaset

Idag hade den nyblivne sjuåringen sitt allra första barnkalas. Han var lite nervös, ängslig och ivrig innan - allt på samma gång. Vi dukade  och blåste upp ballonger i god tid. Jag försökte få honom att ta på någon form av kalasklädsel ( dvs helt, rent och någorlunda matchande) men det var att ta i. Man får välja sina strider och jag ville inte förstöra hans dag så jag valde att blunda för att han vägrade något annat än militärgröna shorts med knallorange tigrar på och en urtvättad Star Wars tröja till det :-) Det är ju hans dag.




Jag var osäker på om vi skulle klara oss på en tårta så fär säkerhets skull gjorde jag två likadana. Det gick åt 1 + två bitar.

Storebror fick vara lekledare, en idé han själv föreslagit, och det klarade han galant. Alla verkade ha jätteroligt och det var förvånansvärt lugnt med 10 barn här! De var ju ute mest hela tiden och det gör ju en hel del. Första kalaset vi har haft på sommartid - alla de andra har ju varit födda på vinter/vår. Bäst av allt är självklart att huvudpersonen själv orkade vara med hela tiden och klarade ut det hur bra som helst. Jag är så lättad och glad!


Lillasyster

Så överlevde vi ännu ett barnkalas och kan pusta ut. Inga fler barnkalas förrän i början av nästa år!
Jag måste säga att just hålla barnkalas är något som är med på min 10-i-topp lista över hemska grejer man kan göra. Helt i klass med att barfota trampa på en mördarsnigel!
Jag har gärna tio barn här vilken eftermiddag som helst, men just kalas ger mig rysningar. Jag vet att det är fånigt men jag får prestationsångest.

När alla gäster hade gått hem så bytte vi om och tog ett svalkande dopp i poolen som nu har nått 22 grader. Perfekt nedvarvning!

Killen fick en massa fina presenter idag och jag upphör aldrig att förvånas över hur mycket pengar folk lägger på paket till barnkalasen. Är det bara jag som håller mig på 50-70 kr? Redan det tycker jag är ganska mycket.  Vår åttaåring är tex bjuden till tre kalas närmsta två helgerna och det blir ju rätt stora summor av det till slut. Idag fick sjuåringen åtminstone två paket som jag vet passerar 125kr, varav den ena då var en leksak + hundrakronorssedel.
Efter kvällsmaten så testade han en av dagens nya prylar: ett gäng alien-ägg som man lägger i vatten och så kommer det fram en liten alien efter en stund (dvs badbomb med plastpryl i mitten).
Spännande!



Han har varit så nöjd med sin kalasdag och jag är glad för hans skull. Han är värd vartenda litet steg framåt.

Vi bara roar oss

Igår premiärbadade vi i poolen. Ny pool för i år, betydligt större än förra årets men ändå inte större än att lillskruttan har huvudet ovanför ytan när hon står på tårna - precis lagom alltså :-)


Två glada killar som väntat och längtat efter det här

Vi satte upp gamla staketet runt om, i kombination med plank i ena hörnan. Det kommer att bytas ut på sikt till något snyggare eftersom poolen inte ska tömmas och flyttas på (förhoppningsvis) många år. Just nu fyller det sin funktion i alla fall - inga barn kan klättra över eller ens komma åt att knuffa på poolen.

På kvällen åkte jag in till stan för att äta ute med tjejgänget. Egentligen ännu en kyrkisträff för föräldrar men mammor och personal därifrån utgör sedan länge en skara människor som jag räknar som mina bästa vännner.
Jag åt grillspett (ox+kyckling) med klyftpotatis, tsatziki, bernaise´och rödvinssås. Inget orginellt ju men det smakade fantastiskt gott, speciellt då som jag inte hade stått och lagat det själv. Vi fortsatte till ett annat uteställe där det var mindre sorl och vi satt länge och snackade över våra kaffe. Vi skildes åt sent och jag åkte hem med en varm känsla i hela kroppen.
Det är vansinnigt sällan jag är iväg helt själv - det handlar om 1-3 gånger om året. Man borde komma ut oftare.
Förresten, jag måste berätta; När jag kom in på restaurangen och hejade på alla så var det en som sa "Du är så vacker Viktoria, du är som tagen ur en sagobok." Jag blev lite överrumplad minst sagt, men roligt att det gjorde skillnad med den extra stunden jag la på att fixa till mig. Precis innan jag stack hemifrån så bestämde jag mig dessutom för att satsa på ett par högklackade skor jag inte haft på säkert 15 år (men som nu är jättetrendiga igen) och jag fick många komplimanger för dem.
Jag kommer att leva på det där länge :-)

Idag så var det säsongsavslutning för barngrupperna på kyrkis. Så mycket som vi har träffats sista veckan umgås vi aldrig annars, men det blir ju lätt så den här tiden på året.
Det var inplanerat en utflykt till stranden för alla som ville. Enligt väderleksrapporten så skulle det bli 17 grader och molnigt/ostadigt (till skillnad från de +25 och strålande sol som vi hade igår) och det skrämde nog en del till att stanna hemma så vi blev inte så många. Jag åkte med mina två yngsta i alla fall och vi plockade upp en annan mamma och hennes tvååring på vägen. Det var kallt när vi gick ur bilen och jag började ångra att jag inte hade packat ner fleecejackor till oss också. Men strax därpå så tvärvände det och solen sken på oss hela förmiddagen. Vi satt i lä och fikade och grillade, men nere vid vattnet blåste det kyligt.
Vi höll oss en bit upp och där var det enbart skönt. Barnen fick blåsa bubblor och vi vuxna fick varsin liten present. Det uppskattas verkligen och jag kommer att sakna allihopa över sommaren.


Det var 12 grader i vattnet men när jag åkte hem så var det faktiskt en i gruppen som bytte om till badkläder för att ta sig en simtur i havet. Brrr.

Vi hade plockat nyponblomsknoppar på utflykten och hemma så hjälptes vi åt att fästa dem i en liten krans. Den får sitta i ljuskronan nu och det doftar så gott!


De lär torka och behålla sin färg och doft länge så vi hoppas på det.


RSS 2.0