Lägerhelg

Jag och två barn var iväg på läger i helgen. Det var "kyrkis" som hade ordnat årets läger för alla barnfamiljer och första året som vi hängde med. Det var planerat att jag skulle åka med fyraåringen och åttaåringen, men eftersom åttaåringen fick feber i fredags kväll så fick vi tänka om. Han var helt förkrossad över att inte kunna följa med, stackarn.
Jag velade in i det sista om jag skulle ta med enbart lillskruttan eller om något annat barn skulle komma med. Elvaråringen var inte så intresserad och nån timme innan avfärd så bestämdes det att sexåringen (som blir sju nu i veckan) skulle få åka med på läger. Han är speciell vår kille och det är inte alltid enkelt att dra med honom på den här typen av aktiviteter men jag tyckte det var värt ett försök. Han blev jätteglad och vi packade om lite och kom iväg i god tid. I år var boendet förlagt till ett vandrarhem och vi fick ett jättemysigt rum på bottenvåningen. Tre bäddar och egen utgång till en stor gräsplan. Det var ett stort område med hotell, vandrarhem, stugby och camping precis intill stranden.
På programmet fanns en hel del punkter (allt frivilligt), både namngivna aktiviteter och överraskningar.
Nu är det ju så att sonen som följde med inte är ett stort fan av överraskningar och att inte veta vad som skulle hända tog hårt på honom. Här byggde vi båtar och det uppskattades:



Framåt eftermiddagen försvann det fina vädret och regnet anlände.



Vi blev slussade i små grupper till ett skjul där vi skulle vänta på skjuts till hemlig plats och vilken glädje det blev när det visade sig att vi skulle få åka häst och vagn!
Vid det här laget hade jag lagt in min kamera på rummet för att skydda den från regnet och tur var det. När vi fått åka häst och vagn genom fiskebyn blev vi avlämnade på stranden, vid det laget ösregnade det och det blåste på tvären dessutom. Vi fick varsin regncape och sen skulle vi promenera tillbaka till lägret allmedan vi utförde en serie uppgifter av typen "Hitta två blåa blommor, lägg 1 dl sand i påsen, rita av horisonten...etc etc" Jag och den andra mamman som var i samma lag var nästan fulla i skratt åt det hela medan barnen inte brydde sig nämnvärt om regnet och glatt skuttade rundor för att klara sina uppgifter. Vi kom välbehållna tillbaka och fick byta alla kläder.
Kvällen förflöt med en salig blandning av lekar, mat och pysslande. Det mesta funkade faktiskt riktigt bra, men jag märkte på min son att han hade lite svårt att hejda sig. Sista aktiviteten var runt kl 20 och mina barn var så trötta så de kunde knappt stå upp. Vi gick tillbaka till rummet först av alla tror jag och skruttan somnade så fort hon la sig på kudden. Store killen hade jättesvårt att varva ner och ställde tusen frågor om morgondagen och jag kunde inte svara på något. Halv tio släckte jag lampan i alla fall och jag tror vi sov alla tre strax därefter - förmodligen ett rekord för mig.
Söndagen började med frukostbuffé och samling. Ännu mer överraskningspunkter på programmet. Efter frukost gick vi tillbaka in till oss för att packa ihop sängkläderna och då märkte jag att sonen hade börjat tappa orken. En stund senare satt han och grät och då tyckte jag det var dags för oss att lämna.

Regnet försvann på hemvägen och vi bestämde att vi skulle stanna till vid sommarstugan och provköra båtarna vid stranden där.







Vi stannade inte länge för både jag och barnen var trötta av hela äventyret. Det blev Mors Dagsfika hemma med jordgubbar och vispgrädde :-)
Jag gick faktiskt och la mig och sov ett par timmar sen och sonen tog sin tillflykt till sitt älskade rum.

Jag har lärt mig någonting den här helgen: Att lyssna på min instinkt! Vissa saker går inte att ändra på och man ska kanske inte försöka heller.

Jag har inte varit särskillt pigg i dag heller (läs knappt vaken) och det får mig att misstänka att det är dags att ställa om hormondosen igen. Gillas inte, men det går inte an att gå runt som en sömngångare heller.

Slutkörd

Jag och två barn var iväg på läger i helgen och jag har knappt hämtat mig än! Det blev två dagar som var både toppen och botten på en gång. Jag återkommer!

Rosa naglar



En mycket trött och nöjd lillaskrutta, med naglar som matchar sängkläderna.

Dagisavslutning

Idag kom då den allra sista dagen på dagis för mina två minsta. Deras förskola gick från att vara helt fantastisk med passionerad personal och bra rutiner till att bli en plats där i stort sett hela personalstyrkan sa upp sig inom ett år, öppettiderna ändrades på ett bizzart sätt och barnen slutade tycka det var roligt att gå dit. Med facit i hand så borde vi aldrig ha placerat lilleman där - hans inskolning gick hyfsat bra (trots att hans mentor gick på långsemester efter 3 dagar) men sedan så har han varit ledsen i flera månader. De senaste veckorna har vi kunnat lämna honom utan att han har varit hysterisk men det är så mycket annat knepigt med personal och rutiner så det känns bra att han kommer hem helt nu.
De hade lite avslutningskalas för mina barn med Piggelinglass till alla barnen och så fick de välja en sång och en lek var i storsamlingen.
Det var trots allt lite sorgligt att hämta upp dem och packa ihop alla deras saker efter lunchen. Extrakläder, regnkläder och tusen teckningar; vi fick ihop två fulla pappkassar. Kramar till "vår" fröken, den enda som ännu är kvar efter alla förändringarna och hon slutar till midsommar. Ingen annan i personalen kom och sa hej då ens och det var ganska väntat. Efter att ha haft barn där i 5½ år så är det slut nu och dags att gå vidare.

Vad som händer till hösten får vi se. Barnen har stått i kö sedan januari till dagiset i vårt kvarter, ett populärt ställe där vårt äldsta barn gick när vi flyttade till byn. Den omtyckta personalen som slutade på stället där vi har haft barnen fram tills nu jobbar numera på dagiset här :-) Vi hade fått besked om att det troligen inte skulle bli platser lediga förrän nästa år, men så kom det ett brev om att de kan börja i mitten av augusti.
Nu är det så att vår situation har hunnit ändras den också och nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Lilleman kommer förmodligen att vara hemmabarn - så dålig var erfarenheten av att ha honom inom barnomsorgen - men storasyster? Hon har kompisar från kvarteret i gruppen där hon skulle hamna och hon känner flera ur personalen på avdelningen. På plussidan är ju också det där med att om hon tar sin plats så har lilleman förtur till samma förskola den dagen det blir aktuellt för honom. Men hon behöver ju inte vara på förskolan. Vi går till öppna förskolan annars så barn träffar hon ändå. Men jag kommer att behöva jobba dagtid då och då även om jag kan flexa rätt mycket och då behöver jag barnvakt till barnen.... Tål att tänkas på. Om en månad ungefär behöver vi ge definitivt besked.

Första foppatofflorna

Jag tycker inte att de är snygga, men de ÄR praktiska för barnen att hoppa i och ur och de tål promenader på stranden och i morgondagg också sommartid. Nu har lilleman fått sitt första par också.



Jag köpte till ett gäng såna där skosmycken också - på Tradera finns precis allt att välja mellan och då tog jag sådana som han kan säga; äpple, blomma, anka... Det är nästan som en pekbok!



Han var mycket imponerad :-)


En massa Blä och lite Hurra

Jag är inte en sån där mamma som släpper iväg mina barn hur som helst, utan vill gärna veta var de är, med vem och sätta tider då de ska vara tillbaka. De har sina "områdesgränser" efter ålder och mognad men ingen av dem har lov att försvinna längre bort än att jag kan nå dem på några minuter. Jag tycker att man som förälder har ansvar för vad ens barn sysslar med och då hör det till att man vet var de befinner sig också.
Idag lät jag de två äldsta cykla iväg med tre av sina kompisar till skolans fotbollsplan för att spela boll en halvtimme. Det är första gången de har fått vara där på kvällstid utan att jag har hängt med.

Så fick jag hem två ledsna killar, varav den yngre storgråtandes.
Två "stora" killar (sjätteklassare) hade kommit dit. De ville vara med och spela men mina barn och deras kompisar ville spela själva. Då tog de bollen, gick på min elvaåring och drog honom i tröjan vid halsen och hotade med att slå ner honom. Lillebror, som är 8, blev rädd och började gråta. Det blev inget slagsmål och de stora gav sig av och mina med kompisar stack hem direkt.
Elvaåringen kom hem och frågade om han kan få lov att sparka mot någon som slår honom och om han då kan fortsätta tills den andre inte kan röra sig (!). Lillebror slängde sig på soffan, hysteriskt gråtande.
Jag blir så arg! Barn som inte kan sköta sig har inte ute på byn att göra! Ingen ska behöva känna sig otrygg eller rädd när de är ute och leker :-(
Vi har pratat om det här både länge och väl och jag har för första gången fått upphäva vår regel om att man aldrig ALDRIG få slå någon, inte ens om de slår första slaget. Ger någon sig på mina barn så får de försvara sig. Sen kan det ju vara lämpligt att sluta en väldigt bra bit innan den andre hamnar på marken och det har vi också pratat om. Men från och med nu så får sonen använda sig av sina kunskaper inom kampsport i absolut nödfall, dvs om han blir slagen. Att man ens ska behöva fundera på sådant! :-( De är ju för sjutton bara barn!
Åttaåringen vill aldrig mer lämna vårt kvarter säger han och ängsligheten kommer nog att sitta i ett tag. Storebror är mest arg och hämdlysten för att han blivit rädd.

Jag har pratat med de andra inblandade och rett ut händelserna hyfsat. Komisarna var för rädda för att säga ifrån. Ett annat barn som var med uppfattade inget hotfullt och hans mamma påpekade att de ju var fem mot de två (jo, bortsett från min elvaåring var de andra mellan 5 och 9 och dessutom rädda...) och att mina barn borde tuffa till sig lite! Den som hotade mitt barn har vi inte pratat med och jag vet inte om det ens tjänar någonting till. Jag vet vilken familj det är och var de bor och förmodligen har jag fördomar men det är nog kört där.
-----------------

Poolen är vattenfylld men nu när det är klart visade det sig att den lutar - ramen sjunker ner i marken av tyngden. Bara att hälla ut det mesta av vattnet igen, plana ut underlaget och lägga brädor under ramen. Undras om det blir något badande i den i år?
-----------------

Åkte till Apoteket för att hämta ut lillemans mjölkersättning. Då visade det sig att receptet inte var korrekt ifyllt då det saknades uppgifter om vilken sorts Nutramigen det gällde och vilken styrka det skulle vara. Det uppdagades också att sist vi hämtade ut burkarna så gissade de bara och vi fick fel. Nog för att vi borde varit uppmärksamma med burkarnas nummer, men man förutsätter kanske att de lämnar ut rätt grejer? Jag kollade på en burk direkt när jag kom hem - alla ser på ett ungefär likadana ut, samma färger och mönster men läser man det finstilta så står där mycket riktigt att vi fått den andra varianten och för barn nyfödda - 6 månader. Tolv burkar sådant har vi använt till lilleman. Grrr.
Apoteket skulle ringa upp lillemans läkare i morgon bitti för de har inte lov att själva ge oss den vi ska ha utan att dubbelkolla. Men ingen kollade alls förra gången, inte ens på sonens personnummer som direkt avslöjar att han inte är ett spädbarn?!

-----------------

Dagens enda positiva är faktiskt en riktigt stor och fantastisk sak: Ena sonen har lärt sig cykla! Han fyller snart sju så det var inte en dag för tidigt, men han har helt enkelt inte haft motoriken och mognaden för just det tidigare. Han lärde sig lite förra sommaren och har klarat att cykla rakt fram en bit om man hjälper honom upp och iväg och stannar honom. Men idag så lossnade det helt! Han hoppar upp och startar själv, svänger, upp och ner för backar.... Han ville knappt sluta och komma in till läggdags :-) Det är STORT och så fint för honom med den nya friheten. Alla kompisarna cyklar ju jämt och han hade väl börjat inse att det var en värld han inte var delaktig i. Det är också en stor lättnad att lillasyster som är 4 inte lärde sig först, hon tränar utan stödhjul och det hade tagit hårt på honom om hon hunnit före.
Jag är så glad för hans skull och ni skulle ha sett hans leende :-D
Hurra!

Kaka

dsc00781 (MMS)

Lillskruttan och jag har bakat idag.


Söndag

Jag kan meddela att min store kille klarade Taekwondograderingen idag och fick ny färg på bältet. Han var lite sur själv för han var bara ett poäng ifrån att få ett bälte två steg högre, men han gjorde ju bra ifrån sig. Han var jättenervös innan och sov inte mycket alls i natt så det är starkt av honom att hålla ihop när han väl var på plats. Bra för självförtroendet att det gick vägen, alldeles säkert.
Maken som var där filmade alltihop så resten av familjen fick se honom in action när de kom hem. Så snabb och smidig han har blivit! Man kunde höra de andra ropa "Heja Sxxx" i bakgrunden precis hela tiden och han hade många fans i lokalen. Jag vet att han är en omtyckt kille i klubben och det känns minst lika roligt som att han gjort framsteg i träningen.

Vi andra kom iväg till stugan medan make och son var på gradering. Lilleman vaknade på sitt vanliga strålande humör och busade under morgonen. Sen somnade han i bilen en stund på vägen till sommarstugan och när vi kom fram hade han feber?! :-/ Han var jättekinkig och ville inte äta lunch, ville ingenting alls. Jag övervägde om vi skulle vända hemåt igen men sedan somnade han i vagnen och min mamma passade honom och de övriga medan jag och åttaåringen åkte iväg på loppis en timme. Vi gjorde flera riktigt bra fynd:


Ett gigantiskt piratskepp med allehanda ljud och ljuseffekter, falluckor och sånt skojigt. Vi köpte den i delar i en kasse så det blev lite att pussla ihop hemma och vi är inte klara än.


Ett sådant här spökslott från Micki. Det saknas en träplatta, men det ska morfar få såga till en.



En prinsessdocka som håller i en groda. När man håller grodan mot hennes mun så hörs ett pussande ljud. Efter några pussar så kommer ett magiskt tingeling och Violá så kan man vända grodan ut och in och då har den förvandlats till en stilig prins.


Vi köpte även en cykelhjälm att ha som extra i sommarstugan, såna där hjul som man fäster på skorna så man kan åka på hälarna (de blinkar i olika färger när man kör dessutom...) och en My Little Pony.

Allt det här gick loss på ta-ta-ta-ta (fanfar) totalt 50 kr! Barnen var saliga. Sen köpte jag ju förvisso ingenting till oss vuxna men jag tyckte vi hade nog att släpa på redan och bilen stod parkerad på en åker en halv kilometer bort så vi brydde oss inte ens om att besöka något mer än leksakshörnan av fotbollsplanen som var loppisplatsen.

Lilleman piggnade till lite nu framåt kvällen, men varm är han fortfarande. De är sällan sjuka så det kan väl vara dags för honom nu då. Bara det inte sprider sig :-/ Det är ju så himla mycket aktiviteter nu: skolutflykter, aktivitetsavslutningar, veckoslutsläger etc etc.


Helgplaner

Igår var det första dagen på evigheter som maken och jag hade möjlighet att hjälpas åt med poolområdet, ett projekt som har fått skjutas upp dag efter dag. Vi åkte iväg och handlade på förmiddagen - tillsammans för en gångs skull och med bara de små med oss. Efter lunch hägrade trädgården och arbetet där men jag fick i stället ett rejält migränanfall. Det var länge sedan jag kände mig så totalt utslagen. Låg ett par timmar men försökte mig sedan på att gräva och plana ut marken i poolområdet. Lättare sagt än gjort med huvudet dunkande och flimmer framför ögonen. Det blev en tidig kväll.
Jag vaknade hyfsat pigg idag så det lättade ändå snabbt.

Nu har vi så äntligen, ÄNTLIGEN, fått färdigt poolområdet så långt att poolen kunde monteras och nu står den på plats också. Det är bara att hoppas på att det går relativt smärtfritt att fylla den med vatten i morgon. En bekant till mig kom så långt och när deras pool väl var på plats och vattenfylld till mer än hälften så visade det sig att den läckte. Inte läckte som i ett litet hål man kan sätta laglapp på heller utan ett stort hål. De fick tömma hela poolen och köra tillbaka den till affären :-( Sådant vill man inte vara med om!!

I morgon står även andra projekt på dagordningen. Elvaåringen ska på gradering och hoppas på nytt bälte. Han har inte tränat så jättelänge, men det verkar gå bra för honom så jag håller mina tummar att han klarar det. Han skulle bli rejält besviken annars så vi har påmint honom om att man kan inte mer än göra sitt bästa och går det inte nu så kanske det går nästa gång. Men hoppas, hoppas...
Medan han och maken är iväg på det (i nästan FEM timmar) så ska jag ta med resten av familjen till sommarstugan där mina föräldrar håller till i helgen. Det finns en gigantisk loppis i närheten, en sån där som anordnas en gång om året och är superpopulär i hela vår del av länet. Det är en fotbollsplan full och det är så pass att de har startsnöre runt om som ingen får passera förrän startskottet (!!) avfyras. Folk brukar springa över varandra för att komma först till godbitarna! Självklart tänkte jag vara med och slåss om gamla prylar som kan vara bra att ha :-) Jag är bla på jakt efter en liten smal byrå till lillemans kläder. Just nu har han alla sina kläder i en stor korg ovanpå syrrans byrå och nu när hans kläder börjar bli lite större storlekar så fungerar det inte jättebra längre.
Jag passade på att sortera lite urvuxna barnkläder idag också, en del vill jag spara och en del ska vidare. Hittade en låda med kläder som jag själv hade som liten och som dottern ska få när hon växt i dem. Tex en prinsessmorgonrock med volanger som min mormor virkade åt mig, ett nattlinne med handbroderade blommor och så en helt galet underbar heldress i velour. "One-Piece" är ju tokinne nu, men när jag sist hade den framme och tittade på den så tänkte jag mest på något i stil med Farbror Barbro och sparade den bara för att den var så gräslig. Dottern kommer förmodligen att älska den men det dröjer något år till innan den passar henne.

Dags att ta kväll.


Hyfsat bra dag

Fick ett samtal från vårdcentralen strax efter 08 om att jag genast skulle bege mig till dit och lämna blodprov. Det roliga/knasiga är att när sjukhuset skickade mig vidare för att kollas på VC så lades ärendet förstås hos min "husläkare" (om det nu heter så fortfarande) som inte har någon som helst erfaranhet av såna som mig, dvs ung patient med bortopererad sköldkörtel. Alltså ska jag lämna blodproverna på VC och sedan ska min läkare kolla av resultatet med sjukhuset... Jag håller dem sysselsatta :-) Det är ett tag sedan mina värden kollades så det vara bara att få det överstökat.
Åkte bort till kyrkis efteråt, utan barn, för att ta en kopp kaffe i godan ro och med trevligt sällskap. Det dåliga samvetet förföljer ju mig den där stunden - barnen är på dagis och det är egentligen min arbetstid. Å andra sidan så jobbar jag ju även när barnen är hemma så det kanske jämnar ut sig. Hur som helst så fick jag höra att en av höjdpunkterna på personalens arbetsvecka är onsdagsmorgonen för att Viktoria kommer och dricker kaffe och samtalar. Jag fick inte höra det i första hand utan det är något de har pratat om i helt andra situationer. Tala om att jag kände mig värdefull! Jag är ju där innan alla andra mammor kommer och vi har underbara samtal om de mest spridda saker - man kan gå resten av veckan sen och fundera på konflikthantering på Påskön, reinkarnation, barnuppfostran, kakrecept och allsköns ämnen. Det betyder mycket för mig också så det kanske får vara värt den där stunden i förlorad arbetstid :-) Kul att man kan roa någon.
Jag fick dessutom en komplimang av en annan mamma senare idag så just den här dagen kan jag känna att jag inte är helt fel som människa ändå ;-D

Lilleman hade återbesök hos tandläkaren idag ang. vurpan han gjorde på stenplattorna förra veckan. Det tog dem en halv minut ungefär att konstatera att hela svullnaden och blodutgjutelsen i munnen var borta. Sånt gillas och lilleman fick ännu en liten plastbil med sig hem så han var också nöjd.

Maken jobbar galet mycket just nu - jag fick nästan tvinga honom att pausa 10 min för att äta kvällsmat, någon lunch tror jag inte han fick i sig innan idag. Han har suttit med pappersjobb sedan frukost och nu ska jag se om jag kan få honom att varva ner lite och se på tv med mig. Ett eller ett par avsnitt inspelade The Big Bang Theory väntar och bättre underhållning får man leta efter. Hörde precis något om att han kan se lite men måste skriva mer sen. När ska han sova kan man ju fråga sig :-/

Det går långsamt fram....

....men det går ändå fram. Ett delmål kom med lastbil idag :-)


Lipstick



Jag kan inte låta bli att älska den här låten :-)
Jag har kört den ett antal gånger idag och den är ju toppen att sjunga med i när man jobbar (och det är ju allmänt känt att man jobbar så mycket effektivare till marchtakt).
Here we go, here we go da-da-dam-da-da-da-dam

Multiplikationsträning

Sonen har svårt för multiplikationstabellen. Eller tycker den är förbenat tråkig är väl egentligen närmare sanningen...
Eftersom det funkar bra för honom att träna sådana där saker via datorn så kör han nu varje dag ett par omgångar tabell på http://www.haraldsserver.dyndns.org:8080/mult/mult.html där man kan tävla mot andra och sig själv. Programmet hittade jag för någon månad sedan och i början tyckte han det var trist men nu går det bättre och bättre varje vecka.
Är det någon av er läsare som har barn på mellanstadiet? Ni får jättegärna övertala dem att testa programmet!! Jag vet inte om namn och tid kommer upp automatiskt i topplistan men annars får ni gärna meddela namn och tid så kan jag förmedla det till honom. Det är ju alltid roligt att ha någon att köra mot - ett mål som kanske sporrar lite. Anledningen till att jag frågar er så snällt är att jag tror det där har legat ute på nätet läääänge och det är kanske helt enkelt ingen annan som kör det numera.

Mot nya projekt

Livet ger ständigt nya möjligheter och ibland är det bara att hoppa på tåget och se vad framtiden har att erbjuda.
Scary but good - som en riktigt spännande film :-)



Sonens jacka

Jag köpte en vit funktionsjacka till sonen och vi hade ett snack om att om han skulle få en vit jacka så kunde han inte rulla sig i leran med den :-)


Han HAR verkligen tagit hand om den - självklart får använda den till vardags och det gör han också, men han har inte lämnat den ute eller haft den på sig när han har lekt vilda lekar. Vi köpte den för ca 6 veckor sedan och det har ju varit sommarvärme stor del av den tiden men i fredags så regnade det på morgonen när han skulle till skolan. När han skulle ge sig iväg så undrade jag om han inte skulle knäppa jackan också.
"Nej, dragkedjan fungerar ju inte."

Dragkedjetaggarna har släppt ca 4 cm på ena sidan och då kan man inte dra upp dragkedjan alls. Resten av dragkedjan är hel och den fungerade när han köpte den det vet jag ju. Men borde inte en dragkedja hålla i 6 veckor? (Enl sonen så funkade den bara första veckan men han har inte haft behov av stänga den sen ändå...)
Jag har nog inte reklamerat någonting alls de senaste 10 åren, men det känns ju lite surt med en jacka för nära 400:- som inte håller mer än några veckor. Jag tog med den till HM där jag köpte den med tanken att höra om de kanske har någon form av lagningsservice för sina plagg. Jag har förstått nu att bara tanken är snudd på antik år 2011, men vaddå? Jag han inte mer än säga att dragkedjan inte fungerade så bad expediten mig att gå och välja ut en ny jacka i utbyte. Nu fanns inte just den jackan kvar i rätt storlek och förutom en helsvart jacka (på sommaren??) så fanns bara softshelljackor kvar och i mörka färger dessutom. Softshell är ju ett nytt påfund. Har ni köpt sådana jackor? De är mjuka som det jag kallar "tjocktröjor" men ska vara vattentåliga etc. Jag känner mig lite osäker på dem, de ser ut att kunna gå sönder snabbt.
Hur som helst så fanns där ingen jacka jag tyckte var ok. I kassan föreslog de att jag skulle få pengar tillbaka om jag hellre ville behålla jackan och lämna in den någonstans för dragkedjebyte. Det lät bra tyckte jag - möjligen skulle jag inte kunna få en vattentät tejpad dragkedja, men en vanlig hade åtminstone gjort jackan mer användbar. Ett dragkedjebyte på en jacka kostar ca 150 kr förklarade expediten och de erbjöd mig 200 kr tillbaka så skulle jag ju få några tior över för besväret. Jag fick två hundralappar och begav mig till ett sånt där ställe för nyckel/sulning/batteri-och dragkedjebyte i samma köpcentra. Visst kunde de byta dragkedja åt mig! Dock inte en liks snygg (eller vattentät) som den som satt i, men en grå grovtandad dragkedja kunde de sätta i. Suck, men ok, man behöver ju ha en dragkedja i en jacka. Vad skulle det kosta? Vad skulle ni ha gissat på?
Nu är jag inte så kunnig i just den frågan men på HM gav de mig siffran ca 150:- och det lät ju rimligt om än lite högt.
Jo, byte av dragkedja (alltså väldigt basic dragkedja + jobbet att sy i den) skulle gå loss på saftiga 350 kr!!! Alltså inte så himla mycket mindre än jackan kostade från början. No way!

Nu har vi alltså en jacka som jag i slutänden gett 200 kr för och som inte går att stänga alls. Då dragkedjan var tät så fanns det alltså inte en sån där tygflärp som man stänger över hela dragkedjan om ni förstår hur jag menar, annars kunde man stängt den med typ kardborreband till nöds.
Jag misstänker att det blir till att jaga en ny jacka på rean. Såg att de kostar runt 200:- på Cubus rea men det ska ju gärna vara rätt storlek också och helst en som sonen gillar. Utbudet är ju inte fantastiskt stort så här in på säsongen.
Bli väl till att springa rundor i varenda barnklädesbutik i veckan :-(

Eurovision Song Contest

De tre äldsta barnen sover hos kompisar och de två små sover i sina sängar sedan länge. Alltså har vi bara tvn på i bakgrunden jag och maken och det räcker bra så.
Jag får väl hålla på Sverige och vår Eric Saade för sakens skull - för visst hade det varit kul med en hög placering eller vinst för oss.
I övrigt röstar jag helt klart på IRLAND med en toppenlåt framförd av två speedade tomtenissar. Finland får också komma på pallplats.
Resten är bara en salig blandning av folkmusik, blek rap och åttiotalspop.

Heja Irland!

Tillägg söndag:
Jag visste inte att Irland var förhandstippade men det känns bra att veta att man inte har världens mest udda musiksmak :-)
Azerbajdzjans låt hade jag inte koll på alls och jag somnade ett tag under programmet dessutom så det var ju en överraskning när den vann. Inte helfel antar jag och tjejen hade snygg klänning men jag kan inte för mitt liv komma på hur den låter i efterhand.

Legenden om Ugglornas rike



Barnen (och speciellt de större av dem) tycker det är en jättebra och spännande film. Jag har bara tittat med ett halvt öga men den verkar vara fint gjord. Möjligen stör det mig lite att en av ugglorna har samma röst som hunden i Toy Story :-) 

Nu var det här inlägget inte alls tänkt som ett filmtips...
Saken är den att vi i vintras var med in en filmklubb ett tag och jag sa upp medlemsskapet i mars. Inga konstigheter. Men senare så kom det ett paket från filmklubben ändå. Jag öppnade det och inuti låg tre filmer samt en faktura till en helt annan person i en annan stad. Adressen utanpå var min men paketet någon annas. Jag mailade filmklubben om det direkt - någon annan hade ju blivit utan filmer och ändå betalningsansvarig så det är klart man vill att det ska bli rätt.
Det tog en dryg vecka innan jag fick svar; Jag kunde skicka tillbaka paketet till en specifik person på kundtjänst och i gengäld så skulle vi få ersättning för returporto samt välja en film som skulle skickas hem till oss utan kostnad. Jättesnällt tyckte jag och vi valde då Legenden om Ugglornas Rike och den kom hem till oss med en makulerad faktura bara några dagar senare. Möjligen fick vi ingen ersättning för portot jag lagt ut på 36 kr, men det är inget jag kände att jag ville bråka om utan hellre se det som att vi fått en bra film väldigt billigt.
Så långt allt väl.

Men... ytterligare 10 dagar senare kom ännu en film, ännu en Legenden om Ugglornas Rike! Denna gång med en räkning på ca 220kr. Grr....
Det har varit många mailrundor efter det och nu hoppas jag att det äntligen ska vara klart och att vi inte får varken fler räkningar eller paket. Tänk så mycket enklare det egentligen hade varit att bara behålla de där filmerna som kom från början - men jag är alldeles för ärlig för att kunna välja det alternativet.

Färgglatt!

Så här snygg är min underarm efter torsdagens övningar.

 

Första natten så vaknade jag gång på gång av att jag hade råkat lägga armen fel och då gjorde det mer än lite ont. Färgen börjar lägga sig nu i alla fall så det finns hopp om att kunna gå i t-shirt snart igen.



blåmärken och annat

Lillemans svullnader i ansiktet har gått ner nu men han är lilasvart under läppen så vi åkte in till tandläkaren för att kolla så inte tänderna har tagit stryk. Det såg fint ut tyckte de, men eftersom hela tandköttet är så pass svullet så ska vi dit om en vecka för att kolla så att det läker ordentligt. Känns bra att de kollar upp det även om det nog faktiskt var näsan som tog emot när han ramlade.

Det har blivit makens grej att åka med på barnens träningar - han tycker inte det är lika tråkigt att köra rundor med bilen och uppskattar omväxlingen att sitta och snacka med andra föräldrar i träningslokalerna. Själv är jag lagom road av att titta på samma sak fyra dagar i veckan så jag är hellre hemma och lagar middag faktiskt. Idag ville elvaåringen att jag skulle komma och se hans framsteg så då åkte jag med så klart! Tränaren kör stenhårt med eleverna men de verkar ha galet kul samtidigt. Idag var det en stackars kille som kom in med andan i halsen typ 1 min efter att de hade börjat och han fick direkt tillsägelse att kasta sig ner och köra 20 armhävningar på knogarna. Jag tror knappt jag skulle ha överlevt deras uppvärming. Vilket iofs inte säger så mycket eftersom jag är så totalt otränad numera.
Jag fick vara assistent och fick hålla dynorna som barnen skulle träna kicksparkar mot :-/ (Det är för övrigt sista gången jag hänger med på träning iklädd kort vippkjol och liten topp med bar rygg; jag kände mig lite malplacerad.)
En av killarna missade när han sparkade och träffade mig på armen. Han fick rätt ont på ovansidan av sin fot och min arm blev genast rödlila. Jag har ett ordentligt blåmärke där nu och det gör ont att röra armen så jag har smort med smärtstillande gel. Kommer att se lagom färggrant ut i morgon misstänker jag.

Ikväll tänkte jag se om Sverige kan kvala in till årets final av Melodifestivalen. Det borde vi väl ändå kunna klara? Så länge det är tillräckligt många tonårstjejer som röstar bara.
Och kommer inte Sverige med så tänker jag hålla på Finland i finalen. Nu har jag inte sett mer än några låtar men Finlands låt gillar jag. Trevlig (både refrängen och gossen), finstämd och helt rätt i tiden med miljöpropagandan :-)
Herregud, ingen kan väl ana att jag hör till gruppen "kvinna 35+" ??

Skruttan och Kaninis gungar

dsc00777 (MMS)

Skruttan och Kaninis gungar


Bäst och sämst

Dagens bästa:
Elvaåringen har lärt sig hantera tvättmaskinen och kan nu själv tvätta sina träningskläder. Inte en dag för tidigt!

Dagens sämsta:
Lillskruttan ville skjutsa lilleman på sparkcykeln och de vurpade ganska omedelbart. Minstingen har världens största fläskläpp och är svullen långt upp på kinden. Han blödde en hel del näsblod också, men vad vi kan se så har både tänder och näsa klarat sig. Men han ser misshandlad ut stackarn och fick en dos smärtstillande till natten.

Projekt yttertrappa

Vår yttertrappa av sjöstensplattor for väldigt illa den här vintern. Kanske inte så mycket av kylan utan mer av det faktum att vi saltade på den så att den pulveriserades :-/
Stegplattorna bångnade lite redan innan också så det var läge att göra vid den ändå, men det är ju lite av ett projekt att bygga en ny trappa så vi sköt upp det till våren och sen gick veckorna...
En dag när sonen gick ner för trappan så blev det ett hål rakt igenom. Då finns det liksom inget att välja på utan det var dags att ta sig an projektet! Vi ville inte ha en ny sjöstenstrappa, så mycket visste vi. Men trappor är kostsamma saker och vi har planer på att göra om helt på framsidan så småningom så att lägga en förmögenhet på något som kanske inte passar in om ett eller ett par år kändes inte heller så kul. Så här såg det ut för en vecka sedan:



Och efter att maken jobbat hårt med den så ser det ut så här:



På fotot ser den väldigt flammig ut, men i verkligheten så är den helsvart.

Äntligen kan vi använda vanliga entrén igen! I en veckas tid så har alla fått passera genom tvättstugan (som vi fick möblera om) - torkställningen hamnade i vardagsrummet och köksingången blockerades snabbt av skor, jackor, skolväskor och gympapåsar. Alla passerade genom köket där det redan är trångt mellan spisen och kylen när man lagar mat.
Plötsligt känns vår vanliga hall väldigt rymlig. Skoställ, krokar och plats för barnvagnen. Sånt uppskattas! :-)

Ogräs

Det känns som om jag inte har gjort mycket annat än att jobba i trädgården senaste dagarna. Vi har gjort en ingång från baksidan av huset direkt ut i intilliggande park. Vi (maken) har byggt en ny yttertrappa och det var lättare sagt än gjort. Jag och barnen har rensat ogräs - jag är benägen att tro att det var fler maskrosor än grässtrån i trädgården. Hundratals maskorosor rycktes upp och nu är det helt tomt på dem :-)



I början fick barnen betalt för varje full liten skottkärra men det där fick vi ju överge rätt snabbt. Det blev så MÅNGA fulla skottkärror....

Vädret gick ju från sommarvarmt till minusgrader på natten och nu är vi tillbaka på sol och värme igen. Planerna på nya poolområdet börjar ta form och det är hög tid att införskaffa årets pool.



Lillskruttan fick överta storebrors lilla cykel och därmed fick lilleman överta trehjulingen. Bara att skicka vidare i ledet liksom :-) Hejdå vinkar han och drar i snigelfart runt husknuten.

Fiskleverolja

Jag är ju inne på att familjen ska få i sig mycket Omega3, särskillt sedan jag gick den där kursen om näring/hälsa förra våren. Vi äter en hel del fisk även om det blir mer vitfisk än de nyttigare mörka fisksorterna. Jag har försökt få i barnen kapslar med fiskleverolja och det har väl gått sådär. Ett barn gillade Kalle Anka-kapslarna (finns på tex Maxi) men även de tuggbara får ju sväljas hela om de ska gå ner. Vi testade flytande också men den kräktes jag av när jag skulle visa barnen hur god den var och sen var det ju kört med den...
Nu har vi testat en ny variant, nämligen denna:


Finns i hälsokostbutiker.
Tuggisar kallas de men ska de gå ner måste de sväljas hela. Oljan innuti är ju tyvärr ingen höjdare vilken smak de än sätter på skalet runt. Jordgubbar med fisklever kommer aldrig någonsin att bli en toppenkombination.
Galet dyrt är det (ca 250kr för en burk) - men gör det minsta lilla nytta så får det ses som en investering i barnens hälsa och utveckling. Jag tar dem jag också.

Ett godare alternativ är makrill i tomatsås och det älskar alla barnen :-)
Det går ju minst två burkar till varje måltid så vi har det inte alltid hemma, om möjligt är det ju ännu dyrare fast det känns naturligare än kapslar.

Det bara bubblar fram

Lilleman har inte varit så mycket för att snacka, åtminstone inte begripligt. Han har väl varit mer den typen som koncentrerar sig stenhårt på motoriken och han har då sannerligen tränat genom att klättra, springa och skutta de senaste månaderna och de ord han har sagt har inte varit mer än 5-10 st. Men nu....
Den senaste veckan så har det lossnat och nu bara bubblar orden fram. Hund, sko, potta, hoppa, stänga, öppna, pippi, vov vov, ut, gunga, mat. Syskonens namn ropas högt och han sjunger "akta dig, akta dig" med rätt melodi så man hör att det är Lilla Snigel.
Det är så roligt att höra honom och han är ju en bestämd liten kille så allting framförs med minspel och gester som tydligt visar att han han menar vartenda ord :-)

Dessutom så har han börjat gå på pottan sedan en tid tillbaka och han fixar det toppenbra. Ingen tvekan om att han vet vad han gör och han applåderar sig själv efteråt :-) Nu hänger det på oss föräldrar att ta med honom till badrummet lite oftare bara. Andra barnet slutade med blöja dagtid när han var 2 år och 3 månader och det tyckte jag var tidigt. De andra har varit mer runt 3 år allihopa. Lilleman är ju bara 1 år och 9 mån så vi behöver verkligen inte ha panik. Men är han redo så ska jag inte hindra gossen från att göra det han ska på pottan.

Älskade duktiga gullungen!

Kalvinknatet



De tre stora killarna sprang Kalvinknatet igår, i kyla och duggregn. Eftersom de sprang i olika lopp och lite väntetid emellan också så tog det hela 4 timmar. Vi hade matsäck med oss, men killarna var lite nervösa och hade knappt ro att sitta ner. Det gick ungefär som förväntat: en snubblade och blev ledsen, en kämpade in i det sista och en tappade sugen halvvägs. De kämpade i alla fall väl och jag tycker det är strongt att ställa upp ta sig runt hela rundan! Förskoleklassen sprang 900 meter och övriga 1,5 km. Det är ganska långt för en ettagluttare att löpa en och en halv kilometer. Alla fick medalj och en t-shirt och inte minst ett minne och en bra erfarenhet. Det var glada killar som fick värma sig i bilen när allt var över.



När vi kom hem var maken äntligen hemkommen (han missade tyvärr tävlingen) och det blev kramkalas. Han hade varit uppe hela natten, kommit på flyget från England tidigt på morgonen och sen kört 50 mil för att komma hem till oss. Det är så fint att ha honom hemma igen <3


Valborg

Maken fick ett erbjudande om att hänga med på fotbollsresa till England och titta på Liverpool-Newcastle LIVE, ett erbjudande han inte kunde säga nej till :-)
Han är ett stort Liverpool-fan och jag vet att han har drömt om det här i många år så hade han tvekat hade jag sparkat iväg honom. Med bara två dygns framförhållning innan flyget gick så var det en del som skulle ordnas. Samma dag som han skulle åka norrut för att ta flyget från en flyplats 50 mil bort så fick vi nya besked om passet och han fick kasta sig i bilen och köra söderut till Malmö för att först plocka upp ett nytt pass där...
Resten av familjen blir ju utan bil och det ställer till det för oss som vanligt. Mina föräldrar kom och hämtade upp två barn och sen fick maken köra vägen om sommarstugan och släppa av oss andra där så att vi kunde fira Valborg ihop med mina föräldrar som vi brukar. Han kom iväg till slut och alla kunde pusta ut.

Det har blivit mycket lek i skogen den här helgen. Jag tror minsann jag har fött ett helt gäng skogsmullar! De stora bygger kojor och fantiserar ihop historier om fällor, fort och hemliga knackningar. De yngre går på upptäcksfärder (som av någon anledning alltid leder genom de mest ogenomträngliga snåren). Lilleman vill ju hänga med så då får jag också traska runt bland träd och snår.




Kottbrännboll (notera huvudbonaden från 50-talet, vet inte vad den var till usprungligen men visst är det lite Bröderna Dal/expeditions-stuk över den?)


Vi firade alltså Valborg ihop med mina föräldrar i stugan även i år. Vädret var toppen hela dagen, men framåt kvällen blev det bara rysligt kallt. Det blev ingen brasa i år heller pga av brandrisken (jag tror bara vi har sett en majbrasa där ute en enda gång). Vi lyssnade på en extremt okarismatisk politiker som höll tal och sedan en käck kör i folkdräkter som sjöng "Vintern rasar" i vanlig ordning. Toppen tyckte den alltid lika entusiastiska lillskruttan!



Sen var det bara för kallt så vi gav upp efter en kvart och gick hemåt igen och barnen gick och la sig.

Idag har vi varit iväg på geocatching, dvs skattletande. Min pappa är väldigt engagerad i det där, barnen gillar skatterna och jag gillar utflykterna :-)
I eftermiddags blev det dåligt väder och då är det inte lika kul att sitta 8 pers i en sommarstuga. Jag och ett gäng barn fick skjuts hem och sen kom resterande barn hem till läggdags. Det är rätt skönt att komma hem faktiskt. Jag packar helst upp allt direkt (och det blir MYCKET packning för vår familj även när vi bara är borta ett par dagar), tvättar smutstvätten och får allt på plats igen. Jag visste att det skulle finnas jobb som väntade på mig när jag kom hem, men jag har faktiskt hunnit läsa igenom alla jobbmail och packat beställningar också redan.

Jag saknar min man. Det stör mig faktiskt lite att det är så känslosamt, man måste ju kunna vara ifrån varandra några dagar då och då utan att det känns jobbigt. Men jag saknar samtalen och kramarna. Borde inte det där har avtagit efter de första 10 åren ihop? Jag får väl se det som ytterligare ett tecken på att vi har ett fint äktenskap då :-)
                                 

Sänder en tanke

Sänder en tanke till min man som just nu sitter i en arena i Liverpool och genomlider en säkerligen urtråkig fotbollsmatch...


RSS 2.0