Höstlov

Hela familjen åkte iväg på tipsrunda i skogen. Friluftsfrämjandet ordnar med jämna mellanrum tipsrunda + bingo i en lagom lång familjerunda; tre kilometer i lövskog, granskog och brevid åkermark. Det är ju jättefint att gå i skogen nu på hösten och varje gång så undrar vi varför vi inte kommer iväg oftare. Barnen älskar det och det är helt gratis - klart man ska utnyttja förmånen vi har att när som helst kunna åka till skogen och promenera och leka!





Det kom ett lätt duggregn en kort stund, men då var vi skyddade under träden och sen var det enbart mysigt och hyfsat varmt i luften.


Elvaåringen ville baka själv till mellanmålet idag. Han älskar hemkunskapen i skolan och även om han ofta hjälper till med matlagningen här hemma så längtar han efter att få helt fria händer i köket. Idag fick han receptet på knäckig äppelpaj och sen lät jag honom hållas. Han började med ordentlig entusiasm men sen gick det lite utför. Inom loppet av en kvart så hade han lyckats smälta undersidan av en plastbunke på en varm platta samt tappa pajformen i golvet så den gick i tusen bitar!
Det är då man gör sitt bästa att se glad ut och käckt påpeka att "det går bättre nästa gång" och "det är sånt som händer". Visst är det bra att barnen vill lära sig och sådant tycker jag rent allmänt ska uppmuntras men samtidigt känner jag att det hade varit så mycket enklare om jag kunde stå brevid och övervaka hela tiden. Lite kontrollbehov har jag.
Vi fick paj till fika i alla fall och god var den också.

I morgon ska jag till barnmorskan tidigt på morgonen och sen ska maken och åttaåringen förmodligen iväg på pappa/son-utflykt. Sonen det handlar om vet inget än då det finns en liten liten risk att det blir förhinder men jag hoppas att de kommer iväg.

Lång uppdatering

Dagarna går i expressfart känns det som! Enligt min graviditetsräknare har vi "bara" 84 dagar kvar till beräknad förlossning. Det är ju inte i morgon precis, men det känns som om det var helt nyss det var över 100 dagar kvar. Jag har aldrig gillat att vara gravid tidigare och har ju en historia med krämpor och sjukskrivningar bakom mig. Att jag är på benen den här gången och faktiskt kan leva precis som vanligt gör en väsentlig skillnad och jag är inte ett dugg trött och less på magen än :-) Vi ska hinna med ännu en härlig jul också så att ha 84 dagar kvar gör mig ingenting.

Dagis och skola har haft Halloweenfirande. Dottern var katt (se föregående inlägg) och dagen därpå skickade vi iväg två hemska killar till skolan.
Sjuåringen ville vara med på bild, liemannen vägrade dock:



Elvaåringen som tydligen är för cool för att klä ut sig numera satt och bläddrade i boken som följde med våra ansiktskritor medan jag målade syskonen.



Han fastnade för några påmålade smycken som fanns som förslag så då fick jag rita lite på hans arm ändå.



I år har vi faktiskt bestämt oss för att hoppa över hela Halloweenfirandet här hemma. Vi brukar gröpa ur en jättepumpa, gå på Halloween-marknad i byn där vi har sommarstugan och lite sånt. Men när vi föreslog för barnen att vi skulle strunta i pumpan som ändå bara är kul ett dygn och sen ruttnar bort så var det ingen av barnen som opponerade sig så då kändes det helt ok att inte göra det. Två av barnen har tennismatch när det är marknad så den går bort den med. Jag har lovat att vi köper pumpafrön och rostar dem i ugnen som snacks någon dag och så får det vara bra med det.
Om barnen vill så åker vi däremot till kyrkogården någon kväll och tänder ljus på min mormors och morfars grav. När grabbarna var mindre var det en stark tradition här att åka till kyrkogården och efter ljuständningen ha "nattpicnic" i närliggande skog (med natt menar jag i det här fallet efter att det blivit mörkt, runt kl 18) men de senaste åren har äldsten strejkat från sådana aktiviteter och då har det också blivit så att familjen delat upp sig och inte så många har följt med. Det är ju lite synd att det blir så, men lätt hänt när något barn absolut inte vill och då kan man lika gärna lämna de yngsta hemma också när det ändå måste vara en vuxen kvar osv.

I torsdags kväll var jag på tjejmiddag! Det händer ju inte för ofta numera. Jag hade planerat att ha på mig en jättesöt rosa mammablus och eftersom den hade spets över hela axelpartiet så var jag iväg och köpte mig en ny bh med avtagbara axelband. Jag har ökat på en hel del där ovanför magen och gått från B-kupa till D/E-kupa de senaste månaderna så jag hade ägnat en mycket lång stund till att prova ut en ny bh på HM innan jag hittade en bra. Problemet var att när jag hade kommit ur duscken och packade upp mitt inköp för att byta om så visade det sig att larmpluppen satt kvar :-(
Jag fick raskt ändra mina klädesplaner och maken valde ut en lila topp med glittrig halsringning. Tur man har köpt på sig flera festplagg. Nu fick jag åtminstone användning för den och det var på sista skriket också - nu är det läge att gå över till stl L i mammakläderna.
Jag stod och lockade mitt hår också kvällen till ära och var jättenöjd med min frisyr. Jag lät mig faktiskt bli fotograferad, men när jag tog fram bilderna nyss så såg jag bara en främmande, alltför kurvig människa med världens största meloner! :-/ Måtte jag orka ta mig tillbaka till min vanliga kropp igen någon gång nästa år!
Vi hade vansinnigt kul på tjejmiddagen och bjöds på en fantastisk buffé med fläskfilé, kyckling, pastasallad, potatisgratäng och ost/kex och godsaker efteråt. Mycket snack blev det och klockan var massor innan jag kom hem igen. Då var jag så pigg så jag hamnade framför tvn nån timme och det blev lite för lite sömn.

Jag tog lilleman och dottern med mig till köpcentrat i fredags för att få larmet urtaget ur min nya bh. Vi passade på att fika och shoppa lite med när vi ändå var iväg. Två par vinterkängor köpte vi på Skopunkten. Jag var säker på att dottern som valt cerise overall med cerise mössa och fuskpolo skulle vilja ha matchande rosa skor med prinsesskronor på, men ack vad jag tog fel. Röda kängor med reflexstjärnor skulle det vara och inget annat. Jag har absolut inget emot rött men som vuxen hade jag personligen föredragit något som matchade bättre. Hon fick förstås de röda som hon ville, det finns ju ingen rimlig anledning att tvinga henne att ta en färg för att göra mig glad.
Jag passar på att tipsa om Skopunktens kängor av denna modell:

skopunkten.se
Varmfodrade i skinn, stl 19-30 (199kr i mindre storlekarna och 249kr i de större om jag inte tar helt fel) och de finns i rosa, rött, vitt och svart. Passform och kvalitet är toppen och sedan dessa började säljas på Skopunkten så har jag helt skippat de liknande från Kavat.

Lilleman har fått börja testa mjölkprodukter igen och *peppar peppar* så har han inte haft en enda reaktion! Håller det i sig så ska han få avsluta med att dricka ett halvt glas mjölk nästa vecka och går det bra kan vi nog avskriva mjölkallergin för gott. Å vad skönt det skulla vara! Normalt sett är det jättesvårt att hitta någon helt mjökfri kaka om man fikar ute men den här gången fick han hugga in på en gigantisk strösselboll. Det var uppskattat vill jag lova! Festis till dessutom, vilken lyx :-)



Jag hade ett presentkort på Lindex så vi tog oss en runda därinne. De hade fått in koftan som tillhör dotterns favoritmysbyxor så då tänkte jag att hon kunde få den. Men när vi stod i kön till kassan så hade lilleman förstås känt att så dags brukar han ligga hemma och sova middag och han var på uselt humör. Det händer nästan aldrig (fräst då för att jag brukar hålla rätt bra på rutinerna annars) och när det väl var vår tur var jag rätt svettig. Självklart hittade jag inte det där presentkortet...grrr...men betalade som vanligt och försökte se glad ut ändå. Det lär komma fler tillfällen att använda presentkortet, men lite surt kändes det allt.

Idag har jag och åttaåringen varit på barnloppis en liten runda. Där fanns just inte mycket att ha, men ett par stövlar i lillemans storlek fick jag tag på. Han behöver verkligen ett par stövlar, höst som det är ute, och så är det så bra med något han kan hoppa i själv när han går över till "pappas jobb" - maken har sitt kontor typ 20 meter från vår ytterdörr och barnen springer över lite då och då för att hälsa på eller meddela när maten är serverad :-)
Han fick sina nya stövlar direkt när vi kom hem och han var så himla glad för dem. Elvaåringen utbrast ganska omgående "Det där är ju tjeeeejstövlar!" men jag hann få tyst på honom innan han totalt tog kål på lillebrors glädje.



De är ju inte ens rosa eller glittriga på något sätt. Och varför får inte killar ha blommor på stövlarna? Det retar mig så det där för jag vet att det är den allmänna uppfattningen numera. Tids nog kommer nog lilleman också att tvingas "rätta in sig i ledet" men är man bara 2 år kan man väl få ha vad som helst?! Och stövlar är ju bara stövlar - nog ska dessa vara lika funktionella som vilka andra stövlar som helst.

Nu vill maken att vi ska sällskapa i soffan till något inspelat program. Jag ser att klockan är mycket så risken finns att jag somnar, men nog kan jag sitta brevis honom en stund :-)

Kattfröken

I morse släppte vi ut en liten kattfröken som skulle till förskolan på maskeradfest.
Jag var inte säker på hur dräkten skulle passa för jag gjorde en hel del ändringar efter att dottern hade lagt sig i går kväll. Men den satt snudd på perfekt! Jag är lika överraskad som stolt :-)
Jag är verkligen ingen sömmerska utan syr mest på känsla. Jag ger mig ibland in på projekt...sömnad liksom barnafödande ;-D...med tanken "Hur svårt kan det vara?" och så kommer jag ut på andra sidan frustrerad och trött (men också stolt) med inställningen att det här gör jag aldrig om.
Men jag känner ju mig själv så det blir säkerligen fler sömnadsprojekt framöver och jag kommer att vara lika entusiastisk då de första tio minutrarna.

En jamande liten misse kröp runt här efter frukosten.



En röd kattnos skulle det vara enligt dottern. Det ser ut lite som om en stor spindel har satt sig mitt i ansiktet, men ändå.



Jag skickade med ombyteskläder att ta till när hon blir för svettig eller tröttnar på att vara katt.

Rosa naglar/klor hade hon också fått. Lilleman tittade så beundrande när jag målade med nagellacket så då fick han fina naglar han också. Det ser ut som om han sitter och ber på bilden men det är bara det att barnprogrammet är så väldigt spännande.


Kattdräkt

Dottern ville vara katt på morgondagens maskerad.
Katt? Vi har mängder med utklädningsgrejer, men ingen katt. Men man kanske kunde sy något? I tyglådan hittade vi cremefärgad microfleece i tillräckligt stor mängd för att det skulle kunna fungera. Mönster är ju för mesar...liksom det där med att nåla :-) Fördelen med microfleece är att det bara är att tura och köra.



Lilleman ville hjälpa till och satte sig på stolen brevid trots mina protester. Jag hade fullt sjå med att försöka få honom att låta bli att pilla på knappar och vred. Rätt som det var hade han klippt ett hack i ett av kattens öron också, men det fanns tillräckligt med tyg kvar så jag kunde göra om. Jag lärde mig också att gör man en tjejkatt så kan man dölja de värsta sömnadsmissarna med en glittrig rosett, så den här kattdräkten har en rosett på huvan och en mitt på magen :-D



Tre timmar och en kattoverall senare undrar jag varför ingen påmint mig om att det är så mycket enklare att köpa färdigt :-/
Dottern hann gå och lägga sig så lilleman som inte hunnit somna fick hoppa i den.


Har jag nu riktigt otur så är passformen ändå kass i morgon, men då får hon gå till förskolan som doktor eller Peter Pan i stället...
Nu vill jag inte se symaskinen igen på ett bra tag!


Mammajacka

Äntligen en vinterjacka som rymmer magen! Det har varit lite kyligt senaste tiden när jag inte har kunnat stänga min sommar/höstjacka.

Alla gravidjackor som jag har gillat har varit slutsålda sedan länge, varit finkappor i ull eller kostat bra mycket mer än vad jag har varit villig att ge. Till och med de begagnade på Tradera har kostat en smärre förmögenhet. Till slut tog jag vad som fanns - en vit vinterjacka från Bonprix.se



Modellen och materialet funkar ju i pulkabacken (för visst kommer jag att åka pulka i nionde månaden?!) men färgen var jag inte helt säker på. Hur länge kommer en vit jacka att vara vit?
Den enda storleken som fanns kvar var en storlek större än vad jag hade tänkt köpa. Men man får ta vad som finns och jag la in en beställning i alla fall som en vild chansning. I helgen kom paketet och jag fick äntligen prova den. Den passar jättebra och det finns gott om plats för magen att bli större. Det finns en massa resårstroppar att dra åt så att den sitter bra allt eftersom man växer. Snygg är den också!
Jag är riktigt nöjd och priset var helt rimligt också - 399 kr!

Barnloppis och kalas

Barnen sov länge i morse och det var skönt att kunna vakna utvilad efter gårdagens utflykt.
Jag åkte iväg på barnklädesloppis på förmiddagen och gjorde en hel massa fynd. Hade jag haft mer pengar med mig så hade jag nog köpt minst dubbelt så mycket så det var kanske tur att jag inte brydde mig om att köra om bankomaten på vägen dit :-)
Det blev en hel del rosa babykläder förstås, det gick liksom inte att låta bli. Det mesta i babystorlek kostade 2 - 5 kr/plagget så det må vara hänt.



Några plagg till övriga barn blev det förstås också och en leksaksmobil till lilleman. Han älskar sin "´fån" och har inte släppt den ur sikte på hela dagen (ungefär som maken med sin telefon). Två uppsättningar påslakan och örngott till spjälsäng fick jag med mig också. Skruttan blev så glad när hon såg att det var glittriga My Little Pony på sängkläderna, men de passar ju inte hennes säng längre nu när hon har vuxenstorlek på påslakanen. Lilleman får ha dem (och han gillar också glittriga hästar) tills han inte behöver dem mer och det kommer någon mindre som vill ha spjälsängen bäddad i rosalila! Allt jag köpte gick på under 200 kr totalt så jag är väldigt nöjd med mina fynd.

Vid tretiden åkte vi hem till mina föräldrar på kaffe och rulltårta. De ska åka utomlands ikväll men tyckte att de kunde hinna med lite födelsedagsfika innan för att fira min mamma som fyller år i morgon.



Min bror kom med sin yngste son också. Brorsan har gått på någon specieldiet i två månader nu och har tappat makalöst mycket i vikt. En otroligt skillnad bara sedan jag såg honom för några veckor sedan och nu ser han ut som han gjorde för tio år sedan igen. Kul! Dessutom har han gjort ögonlaser så plötsligt behöver han inte längre glasögon. Hade vi inte förvarnat barnen om förändringen så är jag inte säker på att de hade känt igenom honom idag. Min brorson växer däremot som ogräs och är nu bara ett par centimeter kortare än vår lilleman, trots att det skiljer ett helt år mellan dem! Alltid glad och full av bus den grabben <3

Lilleman lyckades springa in i bildörrens kortsida/kant när vi skulle åka hem och jag misstänker att han får en rejäl blåtira i morgon. Han var trött och grinig efter kvällsmaten men blev lite gladare efter ett långt bad.



I egenskap av badvakt så satt jag och läste brevid.



Den vita bollen är ingen badboll utan min mage :-)

De två äldsta barnen sover över hos kompisar i natt och de små har gått och lagt sig. Märkligt tyst i huset men för en gångs skull så kan jag och maken se en film i vettig tid och som förhoppningsvis slutar innan vi somnat i varsin soffa. Något att se fram emot! :-D


 

Dagsutflykt till Vadstena

Med tanke på att det är ungefär 30 mil enkel resa till Vadstena så är det ingen dålig dagsutflykt!
Jag var kallad till intervju ang min ansökan till en utbildning på folkhögskolan och efter mycket velande hit och dit under veckan så bestämde jag mig för att åka. Man måste ju våga om det ska bli något gjort!
Maken hade ändå ärenden i Närke och det passade så att vi kunde åka uppåt ihop. Mormor och morfar som skulle sköta markservicen på hemmaplan knackade på dörren vid 06.30 och vi åkte hemifrån en halvtimme senare. Maken har inget emot att köra bil och eftersom jag tycker det är urtrist att köra så fick han sitta vid ratten hela vägen medan jag sov större delen av resan dit.
Jag hade tagit i ordentligt med tidsmarginalen så jag blev avsläppt i Vadstena med flera timmar kvar till min intervju. Det gjorde mig ingenting och jag satte mig på ett fik med en bra bok och så fortsatte maken sin resa mot Örebro.



Jag hann med en promenad genom samhället också och det var en märklig känsla att vara tillbaka på samma ställe där jag bodde och pluggade för ca 14 år sedan. En massa konstiga minnen dök upp; hur jag spydde i en soptunna längs strandpromenaden efter för idogt festande på nattklubben, pizzerian där vi brukade köpa hämtpizza de kvällar vi råpluggade, gatan där jag och dåvarande pojkvännen flyttade in i en pytteliten lägenhet och planerade framtiden och senare separerade. Jag siktade på att bli flygvärdinna på den tiden men när studieåret var avslutat satt jag med en anställning på SKUT i London?!


Folkhögskolan var sig lik och det var inga problem varken att hitta dit eller ta sig till rätt rum för intervjun. Vi var ett litet gäng som blivit kallade samtidigt för gruppintervju. En brokig skara människor i varierande åldrar, med olika erfarenheter och väldigt olika mål. Lärarna var jättetrevliga och stillade snabbt mina farhågor om att jag skulle vara helt malplacerad på kursen. Inga konservativa stofiler eller flummiga karaktärer utan helt reko och normala människor :-) Jag kände möjligen att jag inte hade så mycket gemensamt med mina medsökande men det får man liksom räkna med och det är heller inget krav att man ska vara likadana allihopa.
Eftersom det handlar om Svenska Kyrkans Grundkurs så är det inte en jakt efter akademiska poäng utan en kurs som handlar ganska mycket om livets "mjuka värden" och man fäster stor vikt vid samtal och diskussioner i kombination med uppsatser och annat. Det lät faktsikt riktigt roligt alltihopa och jag hoppas att jag blir antagen.
Det var drygt 40 st som skulle gå igenom intervjuerna inom några veckors tid och sedan väljer de ut 15 som blir antagna. Om jag uppfattade det hela rätt så har jag viss förtur eftersom jag behöver gå kursen för jobbets skull och inte bara för att fördjupa min tro eller hitta mig själv ;-) Vi får väl se.

När allt var över så ringde jag maken för att se hur långt han hade kommit med det han skulle göra och eftersom han inte var färdig att vända söderut än på ett tag så letade jag på en buss som gick till Motala. Det är närmaste staden och där finns åtminstone lite affärer att fördriva tiden i. Det blev lite shopping, bla en sån här bedårande liten overall från HM:


och sen hann jag med en stor Chai Latte och en grov fralla på kondis innan maken slutligen dök upp. Då var det redan kväll och vi var båda rätt möra av dagen. Maken fick den trevliga uppgiften att köra oss hela vägen hem också och jag sov i korta stunder. Sitta så många timmar i en bil och dessutom varvat med allt promenerande jag hunnit med under dagen gjorde att jag fick rätt ont i ryggen. Väldigt ont :-( Vi stannade för att tanka en gång och gjorde ett besök på McDonalds också längs vägen när maken började känna av att han inte hade ätit något på hela dagen och då var det precis att jag kunde resa mig ur bilen för smärtan i ryggslutet.
Vi var hemma närmare halv elva på kvällen och avlöste mina föräldrar. Det hade gått bra därhemma hela dagen och de hade fixat hämtaningar, lämningar och discobesök utan några större problem. Toppen!
Det var skönt att lägga sig i sängen efter en dag som kändes ovanligt lång och händelserik. Jag är glad att jag åkte och nu får vi se vad som händer framöver.

Snart är det jul

dsc00817 (MMS)

Man måste ju älska Ikea!


Utbildning, hjälp!

Beslutsångest har jag, så det bara skriker om det.
Jag sökte tidigare i höstas till en utbildning som jag har blivit rekommenderad. Jag håller ju babysång och kyrkis lite då och då som timanställd, men jag har egentligen inte rätt utbildning för det om man ska vara petig. Det har faktiskt inte de ordinarie ledarna heller trots över 10 år i yrket, men det hör inte hit just nu :-)

För att vara kvalificerad så ska man till att börja med ha gått Svenska Kyrkans grundkurs på 1 år och den sökte jag till nu. Eftersom jag har familj etc och de enbart kör den på folkhögskolor på vischan så vill jag läsa den på distans; hemifrån i min egen takt och med några träffar på kursorten. Jag angav i ansökan att jag kommer att missa första träffen eftersom jag ska föda barn typ 4 dagar innan och därför trodde jag inte på att jag skulle ha någon chans.
I måndags kväll fick jag ett mail om att jag är kallad till antagningsintervju nu på fredag! Jag skulle ge besked igår så det var inte mycket tid att fundera. Nu råkar det vara så att skolan ligger 30 mil bort...
Det fungerar på fredag i och med att maken har ärenden norrut och mina föräldrar kan vara barnvakter över dagen, men liiite tajt schema blir det.
Ponera nu att jag faktiskt blir antagen:
Kursen startar i mitten av januari (jag ska föda barn någonstans runt 21/1) och jag missar första träffen på skolan. Sedan ska jag befinna mig på skolan vid nio tillfällen under året á 3 dagar ungefär var 6:e vecka med uppehåll under sommaren. Fixar jag det?
Maken är ev på väg att byta jobb men även det finns kanske möjlighet att han tar ledigt eller att vi kan pussla med mormor och morfar de där borta-dagarna. Vill jag lämna en liten bebis? Kan man ta bebis med sig?
OM jag går kursen så behöver jag sen ett års bortastudier för att bli klar som församlingspedagog. Det kan jag skjuta på framtiden förvisso. Men vilket år kommer jag att kunna plugga heltid på annan ort? Vill jag det?
Kanske en avslutat grundkurs ändå ger mig större chans till en tjänst som församlingspedagog än vad jag har nu utan utbildning men med viss erfarenhet? Den dagen jag inte längre vill leva som lyxhustru menar jag ;-)

Jag hade väl aldrig tänkt mig den här inriktningen på saker och ting och valde egentligen mellan att söka distansutbildning inom företagsekonomi och marknadsföring eller inom kyrkan. Är jag tillräckligt kyrklig? Det är svårt för er att säga förstås - mina kompisar hade förmodligen garvat ihjäl sig om de ens visste att jag sökte medan maken förmodligen hade svarat ja (baserat på att jag hänger på kyrkis två dagar i veckan samt trycker Jesusbilder på sconsen när vi tröttnat på fladdermöss och dalahästar).

Hur ska jag göra?! 

Simma

Jag är så nöjd med att jag lyckats hålla fast vid att simma på tisdagarna. Bortsett från ett uppehåll när jag var sjuk så har jag kommit iväg och simmat 40-60 längder efter kvällsmaten på tisdagarna.
Tisdagskvällar är "vuxenkvällar" på närmaste simhallen. Då har de 18-årsgräns så de som är där är där för att motionssimma. Belysningen är dämpad och det är väldigt rofyllt när man väl kommer över det där med att titta på klockan och fundera på om man inte är färdig med sin obligatoriska kilometer snart. Några äldre män sitter alltid vid samma bord i cafeterian och pratar, ibland simmar de lite grann också men jag misstänker att de är där för sällskapet.
Jag har läst att i en simhall några mil bort så har de emellanåt någon form av ljusterapi-sim-grej och då kör de mysbelysning i form av färgade spotlights och så klassisk musik i bakgrunden på kvällstid. Det hade definitivt varit något för mig så det tänkte jag testa någon gång!

Igår kväll kom faktiskt två ungdomar (nu låter jag gammal, men med tanke på snittåldern på tisdagarna då jag annars är yngst så är ungdomar ett lämpligt ordval i det här fallet). De hoppade ner i bassängen från långsidan och började genast crawla ivrigt skrattande. Det tog ju inte lång stund eller många arga blickar från medsimmarna innan de hade förstått att det var till att hålla sig i samma bana hela tiden och hålla sig till en lagom simtakt :-)
Den ene av dem hade vita badshorts och när de gick upp ur vattnet så var ju hans badshorts helt genomskinliga. Han kunde i princip lika gärna ha gått näck för man såg hela grejen inklusive varenda hårstrå... :-S Jag undrar om han var medveten om det själv? Om det var ett medvetet val att åka och bada i ett sådant plagg så hade han nog hamnat på fel dag. En annan blev ju så paff och drog väl något på smilbanden, men pensionärsdamerna såg inte alls roade ut, hahaha.



Jag minns för några år sedan då jag hade köpt mig en vit bikini. Jo, jag känner ju till det där med vit textil i kombination med vatten - men den bikinin var fodrad i flera lager och så var det typ ett virkat lager ytterst och nog skulle det dölja tillräckligt tänkte jag. Den var riktigt snygg och hemma i trädgården solade jag ofta i den och badade förstås med den ibland utan att den verkade bli genomskinlig? Hur som helst... jag tog med äldste sonen som då måste varit 7 år till ett friluftsbad, vi bytte om och skulle mötas på gräsmattan vid bassängen. Men när jag hade duschat och passerade en stor spegel på vägen mot dörren ut så kunde jag inte undgå att se att den där bikinin faktiskt inte dolde någonting! Det blev till att vira badlakanet om sig och sen låg jag på magen i handuken och jagade tag på maken på mobilen och bad honom leta på något annat badplagg därhemma. Han var inte glad för lillskruttan som bara var några månader gammal hade precis somnat, det var lunchtid för de andra och eftersom det var stekhett i bilen så var han inte sugen på att tvinga in tre barn och sig själv för att köra och lämna en baddräkt åt mig. Samtidigt så surade store killen över att jag inte ville hoppa i vattnet med honom (och hans kompis som också var där). Maken kom i alla fall med en baddräkt efter ett tag så det löste sig för jag hade INTE varit bekväm med att visa mig upp mig i princip naken bland andra badande.
Varför tillverkas det egentligen vita badkläder? Är det till att strutta runt på stranden i? Borde det inte vara ett krav att man ska kunna blöta ner dem?

Lekdag

I morse var vi iväg på kyrkis, jag och de två minsta. Där var en "ny" mamma som hade en liten kille ett par månader yngre än min lilleman. Det skillde ju inte mycket emellan dem varken i ålder eller kunskaper mer än möjligen att min son är en riktigt pratkvarn - ändå envisades lilleman med att kalla den andra pojken för "bebisen". Jag försökte rätta honom genom att hela tiden upprepa vad den andra killen hette men det gick inte jättebra i och med att han hade samma namn som vår elvaåring - ett hyfsat ovanligt namn som jag inte har stött på någon annanstans på alla dessa år.
När vi skulle åka hem så var lilleman jättetrött och meddelade med hundvalpsblicken att han ville hem och sova middag. Det fick han så klart och medan han sov och Skruttan satt med ett datorspel så låg jag och halvslumrade i soffan i över en timme :-/ Energin är ofta slut vid lunch ungefär och sen behöver jag en powernap för att kunna hitta till andra andningen och orka med eftermiddagen också.

På eftermiddagen lekte hela gänget kurragömma här. Vi har inget jättestort hus men det finns tydligen tillräckligt med gömställen för att det ska vara en rolig lek dag efter dag. Lilleman har precis lärt sig att hänga med i leken. När det är hans tur att räkna så får de andra skynda sig iväg för han kan ju inte räkna så långt och det blir mest "ett, två, tre, åtta, fem, åtta, fem - nu kommer jag!"
Han har hittat sig ett favoritgömställe där han gömmer sig typ varannan gång, men de andra är snälla och låtsas som om det inte kan lista ut det direkt. Han trycker in sig på nedersta hyllan i skafferiet :-)



Sen ville några av barnen att jag skulle ordna "läxor" åt dem. Jag drog ut papper efter papper med matteuppgifter, sifferträning, prick-till-prick och sen mandala (såna där mönsterbilder som man färglägger).


Dottern tränar siffror, mall finns på Förskoleburken


matteuppgift från gratisskole.dk

Sjuåringen som älskar utmaningar ville ha en svår prick-till-prick och han fick en som gick upp till 250 ungefär och den höll honom sysselsatt fram till läggdags :-)

Förskoleburken

Idag vill jag tipsa om en jättetrevlig sida med pedagogiskt material- Förskoleburken. Det är Maria som är förskollärare och grundskolelärare som samlar olika spel och övningar och man kan ladda ner lite material där också.



Jag har länkat bilden ovan och "knappen" finns även med i min länklista till höger numera.
Jag började själv läsa till förskollärare en gång i tiden och har idag stor nytta av det material jag samlade på mig för 20 år sedan. Som ni kanske märkt sedan tidigare så gillar jag att göra allehanda övningar med barnen :-) Men det finns alltid plats för fler byttor med pyssel och spel i lekrummet och variation förnöjer.


Bytt är bytt och kommer aldrig igen

Jag började min dag med att sitta i telefon och jaga tag på någon som kunde ge mig provresultatet från förra veckans blodprov. Chefen på gamla mottagningen kunde meddela att provet var utan anmärkning (de hade fått svaret tidigare i veckan men som vanligt inte brytt sig om att meddela mig...)- vilket betyder att det blivit ordning på mina värden och den nya dosen prickades rätt! Fantastiskt och inte en dag för tidigt!! Nu kan vi pusta ut i alla fall. De månader det låg fel kan vi inte göra mycket åt, men hädanefter ska det banne mig hållas efter. Hon sa också att jag skulle iväg för nytt prov om en månad, men inget sades om när och hur jag skulle få remissen och vad hon kunde se så skulle jag inte träffa barnmorskan på minst en månad till. Jag lät det hela bero.

Jag tänkte en hel del saker men såg ännu mer fram emot dagens besök på en privat mottagning inne i stan.
Det kändes genast bra med barnmorskan där. Hon hade tusen frågor, jag hade tusen frågor och 1½ timme ägnades åt att fylla i papper, väga/mäta/lyssna och att ta nya prover; både ta om vanliga blodprovet och ta de tester som gamla mottagningen inte tyckte kändes så viktiga (som tydligen ÄR jätteviktiga och fick bm att häpna över alla missar som gjorts). De har fler sköldkörtelopererade gravida där, egen provtagning och en specialist från sjukhuset som kommer en gång i veckan som ser över alla "högriskare".
Jag fick dessutom veta att det inte är någon fara för lillskruttan och jag går upp mer än de där 15 maxkilona. Mest trist för mig men jag har klarat gå ner allt förut och barnen har varit ju normalviktiga. Nu har jag ju börjat få envisa sammandragningar också och då kanske jag inte måste simma 60 längder åt gången framöver eller köra så intensiva pass på motionscykeln :-)
Vi berörde kommande förlossning lite grann, men jag är inte riktigt redo att tänka på den än. Vi kom i alla fall så långt som till att det inte gick helt bra sist och att maken mår minst lika dåligt som jag över det som hände. Jag tror vi kan klara ut det men om vi vill ha samtal längre fram så finns möjligheten för oss båda.
Beräknad bf sattes till 21 januari i stället för en vecka senare, baserat på sista mens och senaste UL. Jag ska absolut inte gå över tiden med tanke på hur det gick sist så vi får se hur sjukhuset ställer sig till det den dagen, enligt min erfarenhet så är det snudd på omöjligt att få igångsättning i den här regionen.
Nästa bm-besök blir redan 1 november och det är ju lite skillnad mot gamla stället som tydligen gör ett uppehåll på minst 20 veckor mellan besöken. Så länge allt är bra så har jag inget behov av att köra fram och tillbaka på träffar, jag MÅR bra och det känns helt normalt med busandet i magen, men det känns samtidigt tryggt att de vill ta hand om mig och hålla ett vakande öga på att allt är som det ska åtminstone just nu.
Jag var helt chockad när jag tittade på klockan på vägen till parkeringen och insåg hur mycket tid de lagt ner på mitt inskrivningssamtal. Jag antar att de får betalt per tid och inte per patient, men ändå.
Allt kändes så himla bra och tryggt och jag är glad att jag tog mig samman och faktiskt bytte. Dessutom sköter de bytet så jag slipper kontakta min gamla bm och förklara att jag lämnar henne nu :-)

          Lilypie Maternity tickers

Mindre än 100 dagar kvar nu :-D

Förgrymmade onge!

Jag måste ju berätta om en sak som hände idag när jag och lilleman var ensamma här hemma. Jag gick in på elvaåringens rum för att ställa tillbaka en lampa som blivit lagad. När jag skulle gå ut igen så gick dörren inte att öppna :-S
Tvååringen hade påpassligt klättrat upp i åttaåringens loftsäng (i rummet intill alltså) och snabbt som ögat lagt på haspen på dörrens utsida! Den där haspen finns enbart för att hålla de allra minsta ute från storebrorsans rum när han inte är hemma för annars vill de gärna gå in och låna (läs plocka isär) hans legobyggen.
Jag blev helt ställd och hann börja fundera på om jag skulle bli tvungen att klättra ut genom fönstret innan lilleman efter lite övertalning hakade av haspen igen så att jag kunde komma ut. Han var mycket nöjd med sig själv....ungen!

Nu vet vi att den där haspen går att nå med lite ansträngning, även om man är liten och kort i rocken. Jag får fundera ut något bättre sätt då. Om jag sätter den högre upp kanske det bara leder till att en viss lillkille kommer på att ställa sig och balansera på loftsängens kant och det vill jag inte vara med om. Hmmm...

Plätthjärtan

Ena sonen hade skolutflykt idag och skulle ha med sig ett mellanmål. Det fick bli plätthjärtan!



Till det har jag ett mini-järn som ser ut så här

finns bla på roligaprylar.se

Det tar ju sin lilla tid att göra plättar en och en så jag använder det mest när ett barn önskat plättar till någon utflykt, till alla hjärtans dag eller till att steka ägg. På min önskelista står (fortfarande!) ett sådant här

som är betydligt mer tidseffektivt!

Maken ifrågasatte på skämt om åttaåringen verkligen ville ha med sig plätthjärtan bland kompisarna men det var väl klart att han ville. Tjejerna blir jätteimpade och som han sa så hade han ju redan packat ner ett värmehjärta att värma händerna på i skogen :-D

29 kr på coolstuff.se
Man knäcker en liten metallbit innuti och då blir hjärtat snabbt varmt och skönt att hålla i. Senare kan man koka det nån minut och då återställs det så man kan använda den och det funkar hur många gånger som helst.

När jag ändå var igång så gjorde jag pannkakor åt alla till frukost och det var uppskattat :-)

Olojal

Just så känner jag mig nu.
Jag har gått till samma barnmorska under fyra tidigare graviditeter (vi flyttade till annan stad strax efter henne så hon blev liksom inte av med mig) och jag har hela tiden tyckt bra om henne. Hon är väldigt saklig och inte den som sitter och småpratar för skojs skull, men det har funkat för mig.

Nu har det ju blivit lite konstigt den här omgången. På inskrivningen var hon tydlig med att hon inte ville ha medicinskt ansvar för mig; den biten om mina sköldkörtelvärden eftersom hon hade för dålig erfarenhet av det och det är så himla noga att det blir rätt. Jag kom till spec.möd. som tyckte jag var för frisk och vårdcentralen ville inte ha hand om mina provtagningar eftersom jag var gravid. På något sätt hamnade jag mellan stolarna och får själv hålla reda på när jag ska lämna blodprov och ordna med det etc. Resultaten har inte registrerats och utvärderats och min medicinering har ju varit fel. Jag har framfört klagomål och ingen vill ta på sig ansvaret och ingen vill heller kalla mig till kontroller.
Igår kontaktade jag en privat barnmorskemottagning och frågade om de hade erfarenhet av någon som mig och om de i så fall hade plats för mig. Jag fick svar på tusen frågor via mail och efter ett långt telefonsamtal med en barnmorska som direkt kändes förtroendeingivande så har jag nu bokat tid hos dem på fredag. De har en egen läkare som kan det där, de har flera blivande mammor som genomgått samma operation som jag och framför allt - jag blev tagen på allvar med min oro!
Om det känns lika bra efter fredagens möte så byter jag direkt efter det.

På torsdag måste jag ringa runt för att få tag på svaret från senaste provtagningen och den första jag måste kontakta då är min nuvarande barnmorska. Jag känner mig lite som en förrädare så förmodligen är på väg att överge henne och vet inte riktigt hur jag ska lägga fram det. Eller så låtsas jag som ingenting eftersom jag faktiskt inte har bytt ännu och sen hoppas på att nya stället ordnar med att flytta över mig :-/ Konflikträdd? Jag??

Matlagningstips

...eller åtminstone ett litet tips för barnfamiljer.
Får jag presentera en pryl som jag använder jätteofta när jag lagar mat - till soppor, grytor, såser:



Men Ahhh, det är ju en thékula! tänker ni nu. Japp, helt korrekt. Men förutom att sänka ner den i hett vatten med théblad innuti så är den användbar just till matlagning också.
Om man (som jag) har vissa familjemedlemmar som inte gillar "barr" i maten - och med barr så menas större bitar örter och kryddor - så kan man stoppa in sina kryddor i thékulan och hänga den på kanten av kastrullen eller grytan medan maten tillagas. Funkar utmärkt till rosmarin, kryddpeppar och liknande.

Det finns en produkt  för ändamålet i välsorterade matlagningsprylsbutiker och de kallas säkert något tjusigt också men kostar en bra slant. Jag köpte nämligen just en sådan liten burk till min bror i julklapp ett år när han fått barn och började intressera sig för mer avancerad matlagning än att värma ravioli (han är förresten en utmärkt hobbykock numera!). Då köpte jag ett litet rör med hål runt om och skruvkork och den skulle man då fylla med kryddor och slänga i grytan. En thékula fungerar precis lika bra och det är något jag tror de flesta har hemma i kökslådan. Dessutom slipper man fiska runt i grytan efter den när maten har fått smak då den hänger i sin kedja på kanten. 

Dagens små syprojekt

Idag har jag haft symaskinen framme för en gångs skull.



Åttaåringen fick ett draperi till sin loftsäng. Jag hade några gamla barngardiner som passade perfekt till det, det var bara att kapa dem i lagom längd. De ser heltäckande ut och när det är släckt inne i kojan så ser man just inte igenom dem heller. Men de är egentligen tunna och nästan genomskinliga så när de tänder lampan därinne så ser det mysigt ut med stjärnor och fladdermöss.
Eftersom jag hade fyra hela längder så räckte det så att lillebror kunde få likadana till sin loftsäng och det blev t.om tyg över om man får för sig att sy matchande kuddar eller något när andan faller på.

Ena sonen och hans kompisar leker ofta lekar av typen "onda och goda" nere på grönområdet och till det har de använt en svart huva som jag sydde till en halloweendräkt för ett par år sen och så springer de runt i slängkappor och ropar magiska formler. Sonen har ett tag önskat sig en vit likadan huva och idag så satte jag mig och sydde en efter samma mått. Han skulle ha svarta sömmar och svart insida/vikbar kant på huvan eftersom den andra var svart med röd kant. Det är inte roligt att sy med svart tråd på vitt tyg, åtminstone inte om symaskinen krånglar och man inte är någon toppenbra sömmerska heller! Jag sydde, sprättade, sydde, sprättade... Det tog ungefär dubbelt så lång tid som jag hade gissat på och jag tänkte en hel del fula ord mot slutet. Klar blev den i alla fall till slut och sonen var jätteglad (själv hade jag helst slängt den i sopan). Tur det var ett utklädningsplagg och inte en festblåsa för om någon skulle syna sömmarna så skulle jag skämmas. 

 

Jag fick göra lite fula lagningar på den svarta också för att den ska hålla ihop ett tag till - den är egentligen sönderlekt vid det här laget men jag får absolut inte slänga den.
Innan sonen la sig för kvällen skrev han upp ännu en sak på sin önskelista över julklappar: minst tre huvor till av varje färg så alla kan ha varsin när de är flera! Jag tvivlar på att jag har lust att göra fler. Kanske man kan lämna mönster, tyg och sånt till mormor... :-)

Kicksparkar

Hon börjar bli stark, lilla fröken som bor inne i magen! När man sitter vid datorn eller tittar på tv är det så man tappar andan emellanåt. Barnen tycker det är jättekul att de kan känna sparkarna utanpå magen och när jag läser saga så ligger de och känner på magen efter hennes rörelser.



Om 3½ månad är det dags och det känns både snart och väldigt avlägset på en gång. Jag är så innerligt tacksam över att jag inte är sängliggandes den här omgången och jag kan delta i familjen och vardagarna. Halloween är snart  i antågande, några veckor senare är det Fars Dag och makens födelsedag efter det. Sedan är det plötsligt december som är en rolig varenda dag, inte minst Lucia, alla julfester och själva julen. Nyår och flera jullovsdagar och ungefär när julpyntet är borta så är det dags att packa sjukhusväskan, montera ihop en spjälsäng och förbereda det sista. Kan det bli bättre?!

Problemhantering


Fredagskväll

Den värsta tröttheten men halsont och huvudvärk har släppt. I stället är det som att dra på en kran; näsan rinner hela tiden och det går åt mycket näsdukar. Jag orkar vara uppe och med i alla fall och det underlättar ju väldigt. Maken tar nog över stafettpinnen efter mig - han vaknade med ledvärk och tryck i bihålorna.

Jag har fått lite gjort idag här hemma: bla tvättat femtielva uppsättningar maskeradkläder från teaterhörnan, parat ihop höstvantar åt barnen och sorterat lite saker som vi ska skänka till en lokal idrottsklubbs loppis.

Fredagsfilmen med familjen blev idag den gamla klassikern Plankan.



Jag minns den från när jag var liten och minns att jag skrattade hela filmen igenom då. Jag undrar om det inte var en sån där film som visades runt varje jul på 80-talet? Så här år 2011 med dagens krav på komedier så var det knappt så man drog på smilbanden och jag satt nästan och skämdes för lågbudgetfilmningen. När vi satte igång den utbrast äldsten här att han inte trodde det fanns färg-tv när jag var liten (maken är några år yngre men det är baske mig inte så stor skillnad). Nog för att jag är gammal, men någon måtta får det vara. Det fanns inga dinosaurier när jag växte upp och vi hade minsann färg-tv! 
Fyraåringen och sjuåringen somnade i soffan men elvaåringen fnissade glatt åt slap-stick-humorn med jämna mellanrum.
Jag var på väg att köpa dvd boxen med Plankan, Picnic och Badliv av åttaåringen som säljer jultidningar i år men hittade exakt samma box på Tradera ny och inplastad på 25% av priset. Nu har jag inte sett de andra filmerna som följde med och jag vill inte totalsåga rubbet direkt men jag är glad att jag inte betalade jultidningspriset för dem.

Torsdag

Det var tänkt att jag skulle in till sjukhuset och lämna blodprov den här veckan och eftersom jag skjutit upp det så länge som möjligt (fredagarna är där stängt) i hopp om att min förkylning skulle ge sig så blev jag till slut tvungen att ta mig upp och iväg den här morgonen. Jag funderade lite på hur hemskt det vore om jag smittade någon med min snuva, men å andra sidan så är ju sjukhusets provtagningscentral ett sånt där ställe där infektionskänsliga och smittbärare sitter tätt ihop i en enda röra i väntrummet. Det bestämdes att jag skulle lämna av tre barn på skolan och sen skulle maken lämna dottern på dagis med min bil, som för tillfället är den enda bilen med bilstol åt lilleman.
Dottern hade fotografering på dagis idag och ratade direkt kläderna jag la fram till henne. Hon ville ha en cerise tunika och cerise strumpbyxor till och inget annat. Eftersom tunikan var av ungefär troslängd så tyckte ju jag att hon skulle byta strumpbyxorna mot jeansleggings och matchande strumpor i stället. Det blev lite gnäll där och hon satt med armarna i kors och näsan i vädret en bra stund. Sen löste vi det genom att väga upp för klädbytet genom att sätta sidenrosetter i hennes tofsar så hon blev klar innan det var dags att ge sig iväg.
Det var premiärkörning med makens bil för mig! Han fick en ny tjänstebil för flera månader sedan, men eftersom den inte har fasta bilstolar till barnen så blir det ju aldrig att jag kör med den - inte en endaste gång på hela den här tiden. Det är jätteskumt att köra en bil man inte är van vid och i det här fallet satt både växelspak och handbroms annorlunda än på min och ungarna skrattade åt mig när jag viftade med handen efter spaken hela tiden. De kom av där de skulle och jag kom vidare till sjukhuset. Jag behövde inte vänta så länge idag och de lyckades sticka mig rätt på en gång också så det gick rätt snabbt och lätt. Lite tur kan man få ha ibland.
Sen hann jag precis med att städa, plocka disk och köra några maskiner tvätt innan skolan slutade. Man känner sig genast lite piggare när man har kommit upp och duschat och sminkat sig och varit ute lite så morgonens utflykt gjorde mig nog gott.
Maken kom in från kontoret och meddelade att han skulle köra och plocka upp skolbarnen, lämna av dem hemma och sen köra bort till dagis och hämta skruttan. Efter en stund började det ramla in barn i hallen. Jag frågade store killen om han hade lust att baka någon kaka till mellanmålet idag och det hade han så han kom ut i köket och satte igång med en morotskaka enligt mitt förslag. När han såg att jag rev morötter gnällde han lite och tyckte det verkade orimligt att det skulle vara morötter i kakan....(det gick över när han smakade den senare kan jag lova). Lilleman var övervakare och blev alldeles salig när han fick slicka skålen.



När vi precis hade satt in kakan i ugnen så dök mormor upp med blommor till mig som en liten krya-på-dig-hälsning. När hon såg att jag var på benen idag och inte låg febrig i soffan så kom hon in och läste lite böcker för barnen medan jag städade upp efter bakandet. Efter en stund hörde jag någon fråga efter skruttan och hrmmm...hade jag egentligen sett henne? Jag insåg rätt snabbt att det var något lurt så jag letade på maken ute på kontoret och frågade vad han hade dottern någonstans. Gissa om han fick brått att slänga sig i bilen!! :-D Tala om hjärnsläpp! Hon fick nästan tre kvart extra på dagis idag och var så glad så för det. Personalen skrattade gott när hennes pappa kom rusande med andan i halsen.
Så fick mormor lyxfika idag och hon undrade om vi hade gett upp hela grejen med att äta nyttigt i det här huset. Den senaste veckan har vi faktiskt bakat kakor tre gånger och hon har lyckats dyka upp här i rätt tid alla tre gångerna. Jag får ta på mig hela skulden själv - jag har varit så vanisiingt sötsugen och det är egentligen enda anledningen till att vi har bakat sötsaker. Skäms på mig! Men morotskakan var himla god och det som blev över tidigare idag har jag precis slukat framför CSI :-D

Bonnaförkylning , kanelbullens dag och annat

Jag har drabbats av bonnaförkylningen from hell :-( Huvudet känns som en ballong och febern kommer och går. Barnen är alla på benen nu och i morgon kommer hela bunten att vara på sina ordinarie platser igen. Lilleman är ju alltid hemma förstås och även om han hostar så är han pigg och full av bus som vanligt. Jag har kunnat hålla mig i sängen en hel del och då är det extra fint med en man som kan flexa med arbetstiderna efter behov. Jag vaknade i förmiddags av att lilleman ropade "Hjälp, hjälp, spindeln biter mig!" och sen lyfte han på mitt täcke och kastade in en jättelik gummispindel där. "Akta dig mamma, spindeln bits!"

Det har hunnit vara kanelbullens dag som ni kanske märkt. Jag hade ingen lust att hålla på med bulldeg, men jag och skruttan bakade brysselkex (inte samma sak men ändå). Den röda hushållsfärgen var slut så i stället för de vanliga rosa sockerkanterna så blev det grönsockrade kakor. Färg som färg.





Sen kom mormor förbi med en påse nybakta kanelbullar, alldeles särskillt trevligt tyckte vi. Hon hade väl på känn att det var precis vad vi behövde <3





Det är väldigt höstigt ute idag och jag är inte alls sugen på att hänga i trädgården. Barnen kommer och går i dörren och har bla roat sig med att blåsa såpbubblor. Och hälla ut en större mängd såpa på yttertrappan! Jag övervägde om jag skulle dra på mig ytterkläder och gå ut och spola rent trappan, men bestämde mig för att överlåta det på maken. Han är iväg på ett ärende just nu så jag hoppas jag hinner stoppa honom innan han tar klivet upp på trätrappan... Barnen är ute och håller utkik också.



Jag känner att det börjar bli dags att se över förrådet med vinterkläder. Här i Skåne är vi ju förskonade från kylan rätt länge, men väntar man en vecka för mycket så är allting slutsålt i affärerna sen.
Jag tror att jag har två overaller, en vinterjacka och fem par vintekängor kvar att skaffa men det återstår att se. Sjuåringen är en av dem som jag gissar inte har någonting passande på vinden och att köpa ytterkläder till honom är lika spännande (svårt) varje gång. Även om han är med och väljer själv så kan han när det är dags för användning bestämma sig för att han inte tänker ha det som finns. Så var det med årets sommarjacka. Han valde den förra säsongen och gillade den då, men i våras tyckte han inte om den. Jag hade ingen lust att köpa en ny eftersom den passade utmärkt och var hur fräsch och fin som helst - med resultatet att han haft den på sig, under tvång, max fem gånger sedan i april. Det är kanske dags för mig att inse att vissa strider kan jag inte vinna och att livet faktiskt kan bli lättare om jag låter honom få bestämma även om det innebär att jag måste köpa dubbelt. Han har inte valt att vara den han är och han gör det inte för att jäklas. Jag får nog helt enkelt köpa det han kan tänka sig att ta på sig och sedan hålla tummarna för att han verkligen använder det sen.

Skruttiga familjen

Tre barn dras med varierande stadier av förkylning. Det är hosta av hosta-upp-lungorna-varianten, feber och halsont och vad jag har förstått av folks statusuppdateringar på FB så är det något som går överallt nu. I de allra flesta fall ser jag hellre att barnen är sjuka samtidigt (dock INTE kräksjuka) än att de kör stafettmodellen som de har gjort nu senaste veckan. I morgon går den förste som insjuknade tillbaka till skolan, en insjuknade i helgen och har haft feber till och från hela dagen och lilleman hostar men är inte så hängig längre. Själv är jag grötig i halsen, rösten kommer och går och kroppen känns så där öm och trött.
Om jag fick välja så skulle vi hänga i soffan hela dagen men det var inte alls barnens planer. De valde i stället att ha disco i lekrummet och drog dessutom till med att trumma med pennor på skrivbordet som komp till The Pinks och Electric Bamama Band... Jag valde den lätta utvägen och lät dem titta på två filmer i sträck medan jag låg på ena soffan med täcket över mig :-/
i morgon är en ny dag och förhoppningsvis blir ingen sämre nu.

Pengarna på bordet

Äldsten tittar på det nya frågeprogrammet så då tittar jag också. Han undrar hur de kan tveka över saker som de tror att de vet.
Står 2 miljoner på spel kan man tveka på vad som helst. Jag skulle inte vara säker på någonting i livet för den summan!

Saker som ter sig självklara kan helst plötsligt visa sig vara felaktiga och ibland får man helt enkelt hjärnsläpp.
Jag upptäckte tex nyligen att ett ord jag läst i skrift tusen gånger och uttalat lika gånger i mitt liv inte ens existerar. Jag kunde svurit på att att det finns en bakingrediens som heter Gelantin. I själva verket heter det gelatin (som alla utom jag hade koll på redan) och enda anledningen till att jag togs ur min villfarelse var att Phineas & Ferb på barnprogrammet spelade en hel låt om just gelatin. En upptäckt som förändrade min världsbild ;-)

Familjekalender

Det börjar bli svårt att hitta en årskalender med tillräckligt många kolumner för alla i familjen. Jag satt och googlade runt i natt och hittade ett riktigt bra alternativ som jag fastnade för.
Trycksakstorget kan man utforma sin egen kalender med tillval som antal kolumner, bilder, färger och vilka helg/flagg/bemärkelsedagar som ska finnas med.
Priset för en ligger på ca 250:- + frakt så räkna med runt 300 kr. Det är ungefär det dubbla mot vad vi brukar ge men å andra sidan så hänger vardagen på att allt finns noterat i familjekalendern och alla är hjälpta av att skolbarnen kan hålla lite koll själva också.
Här är ett prov på den jag håller på att utforma till oss:

Ni har ju sett mina barn förut och namnen har förekommit här också, men nu får ni tänka er hur det kan se ut med alla familjebilder. Nu kommer jag ju till frågan - vad sätter jag för bild till rad 8? Och vilket namn?
Vi tror ju oss ha ett namn klart, men man kan alltid hinna ändra sig och vem vet, det kanske är en kille som kommer ut trots allt ;-) Jag får nog lämna tomt i namnrutan och sen skriva i det för hand helt enkelt. Jag provade med att sätta in en tecknad bild av en bebis men det gick minsann inte. För dålig upplösning tydligen. En ultraljudsbild gick bra men hur kul är det med en sådan resten av året när liten är ute?

Barnsvagnsarkiv

Vill ni se lite vagnar? Här är ett urval av de vagnar som har passerat vårt hem:

               

Det tog några år innan jag insåg att det blivit en hobby men efter det så har jag sparat bilder på rätt många vagnar. Vissa vagnar har vi haft i flera omgångar: Teutonia Rocky och ett helt gäng enkel-och dubbelsulkys.
Ser ni retrovagnen i "salt-och-peppartyg" med insida i galon? Urcool och i perfekt skick trots ett antal år på nacken.

De vagnar jag har gillat minst har varit Emmaljunga Scooter (lika klumpig som en syskonvagn trots att det bara är en sulky), Quinny Speedy (ryggstödet var kasst att ställa in och barnet fick halvligga som en säck potatis hur man än gjorde), Takes2 (ursmart med sittplats bakom ryggen på mindre syskonet men svårtstyrd och som vuxen fick man trippa med ministeg bakom). Med dagens mått är Teutonia Rocky och Mistral tunga och klumpiga så någon sådan skulle jag aldrig välja nu.

Jag gillade City Elite som fanns i både enkelvagnar och syskonvagnar. De fungerade precis som Bugaboo och jag tror faktiskt att det var Bugaboo som ägde det märket också som ett budgetalternativ till de dyrare vagnarna. Tyvärr säljs de inte längre och därför gick jag över till Bugaboo för lillebror. Snygga, lättkörda och tar liten plats. Dessutom kan man lätt få tag på specialsydda sufletter i vilket tyg som helst, bara en sån sak. Ni som har koll på barnvagnsmarknaden vet nog att Bugaboo precis har kommit med en syskonvagn. Snygg och praktisk - med en prislapp på ca 15.000:-
Jag tror inte att jag ska behöva en syskonvagn den här gången eftersom lilleman hinner bli 2½ år när syskonet anländer, men man vet ju aldrig. Nu när vi har rensat ur garaget så finns det ju plats för en ;-) I så fall blir det en Urban Jungle igen, helt klart.

Barnvagnstankar

Jag har tidigare varit lite barnvagnstokig och vi har nog tagit oss igenom ca 35 olika vagnar de senaste tolv åren. Olika modeller, färger och varianter och självklart pimpade med diverse tillbehör; Antingen ler ni igenkännande nu eller så sitter ni och skakar på huvudet :-)
Jag har ju mina absoluta favoriter numera och hade egentligen inte tänkt ha något annat än en Bugaboo eller möjligen en Urban Jungle syskonvagn. Men nu är det ju så att bebis kommer i januari och man kan misstänka att det är snö ett bra tag till då. Sist vi hade en vagn vintertid så var det ju Buggan, men det krävs lite slit för att dra den genom drivorna (om man nu inte köper till extra vinterhjul som kostar en smärre förmögenhet och fortfarande inte gör det till en terrängvagn). Kanske man skulle ta och prova en helt annan barnvagn?



Nu har jag fått upp ögonen på en Brio Happy i ljusrosa, en nyans som försvann för något år sedan men som borde gå att få tag på om man kan tänka sig begagnat. Med första dottern hade vi en röd vagn och jag höll länge fast vid kläder och prylar i rött, brunt och turkos till henne för jag tyckte allt det gris-skära affärerna hade att erbjuda var lite...kräkframkallande! Efter fyra år är jag så van vid att leva i en värld som till viss del är ett enda hopkok av rosa nyanser, prinsessor (med vissa inslag av ninja-prinsessor, världens starkaste prinsessor och glittriga älvor med superkrafter och laserstrålar) och jo, rosa är nog en ganska behaglig färg om man får stänga dörren om det ibland.
Hursomhelst - någon där ute med erfarenhet av Brio Happy? Nog borde den väl vara bra att köra i snö? Är den jobbig att fälla ihop? Smidig med ståplatta?

Tanken var att bara ha liggvagnsmodellen och då är den ju onekligen rätt ombonad. Som sittvagn känns de flesta vagnar klumpiga jämfört med Bugaboo så det är nog en sådan som gäller när sommaren kommer.

Värmen håller i sig

Det är skönt när barnen kan vara ute utan att det tar en halvtimme att få på ytterkläderna. Låt det här vädret fortsätta fram till jul, tack!
Vi har fått plocka ner lilleman från björken ett par gånger. Kan syskonen klättra i träd så kan ju självklart han också!



Barnens lilla lekstuga har fått sig en skrubbning och det behövdes. Jag tycker mest att det lilla plasthuset är i vägen och vackert är det inte heller, kanske det är dags att låta det gå vidare. Funderar på om vi ska sätta upp en lapp i affären om att det är fritt att hämta det hos oss för den som vill. Den enda som leker där är ju lilleman och vi har ju en lekstuga modell större som jag byggde för några år sedan (och ingen leker där heller...).
Fast om vi tar bort den här så kommer de väl att sakna den och det kommer ju åtminstone ett barn till som kanske tycker det är roligt att vara därinne. Hmmm... det får kanske stå kvar då. Som maken påpekade; huset är ett bra dörrstopp vid tvättstugedörren :-)


Polly Rocks!

Har ni smakat Polly i Dregen Edition?



Polly med överdrag i saltlakrits, citron och mjölkchoklad :-) Jag älskar salt godis så det var därför jag kände att jag behövde testa dem, men det är nog ändå de med citronsmak som är favoriten. Maken satt och plockade ut de ljusgula till sig så vi fick slåss lite om dem.
När jag såg tv-reklamen fladdra förbi så trodde jag att det var någon slags lakrits-choklad-kombo och inte bara att de olika smakerna finns i samma påse så det var inte riktigt vad jag hade väntat mig. Men jag gillar dem!

Bokföringsdag



Eftermiddagen är vikt åt att sitta med bokföringen. Det är ju deklarationsdags för företagare som redovisar per kvartal och då blir det lite extra att pyssla med.
Sen lever ju jag kvar på stenåldern också och har allt i pappersform fortfarande så skrivbordet är ganska fullt just nu. Kaffe måste man ha. Och musik!

RSS 2.0