Bytt är bytt och kommer aldrig igen

Jag började min dag med att sitta i telefon och jaga tag på någon som kunde ge mig provresultatet från förra veckans blodprov. Chefen på gamla mottagningen kunde meddela att provet var utan anmärkning (de hade fått svaret tidigare i veckan men som vanligt inte brytt sig om att meddela mig...)- vilket betyder att det blivit ordning på mina värden och den nya dosen prickades rätt! Fantastiskt och inte en dag för tidigt!! Nu kan vi pusta ut i alla fall. De månader det låg fel kan vi inte göra mycket åt, men hädanefter ska det banne mig hållas efter. Hon sa också att jag skulle iväg för nytt prov om en månad, men inget sades om när och hur jag skulle få remissen och vad hon kunde se så skulle jag inte träffa barnmorskan på minst en månad till. Jag lät det hela bero.

Jag tänkte en hel del saker men såg ännu mer fram emot dagens besök på en privat mottagning inne i stan.
Det kändes genast bra med barnmorskan där. Hon hade tusen frågor, jag hade tusen frågor och 1½ timme ägnades åt att fylla i papper, väga/mäta/lyssna och att ta nya prover; både ta om vanliga blodprovet och ta de tester som gamla mottagningen inte tyckte kändes så viktiga (som tydligen ÄR jätteviktiga och fick bm att häpna över alla missar som gjorts). De har fler sköldkörtelopererade gravida där, egen provtagning och en specialist från sjukhuset som kommer en gång i veckan som ser över alla "högriskare".
Jag fick dessutom veta att det inte är någon fara för lillskruttan och jag går upp mer än de där 15 maxkilona. Mest trist för mig men jag har klarat gå ner allt förut och barnen har varit ju normalviktiga. Nu har jag ju börjat få envisa sammandragningar också och då kanske jag inte måste simma 60 längder åt gången framöver eller köra så intensiva pass på motionscykeln :-)
Vi berörde kommande förlossning lite grann, men jag är inte riktigt redo att tänka på den än. Vi kom i alla fall så långt som till att det inte gick helt bra sist och att maken mår minst lika dåligt som jag över det som hände. Jag tror vi kan klara ut det men om vi vill ha samtal längre fram så finns möjligheten för oss båda.
Beräknad bf sattes till 21 januari i stället för en vecka senare, baserat på sista mens och senaste UL. Jag ska absolut inte gå över tiden med tanke på hur det gick sist så vi får se hur sjukhuset ställer sig till det den dagen, enligt min erfarenhet så är det snudd på omöjligt att få igångsättning i den här regionen.
Nästa bm-besök blir redan 1 november och det är ju lite skillnad mot gamla stället som tydligen gör ett uppehåll på minst 20 veckor mellan besöken. Så länge allt är bra så har jag inget behov av att köra fram och tillbaka på träffar, jag MÅR bra och det känns helt normalt med busandet i magen, men det känns samtidigt tryggt att de vill ta hand om mig och hålla ett vakande öga på att allt är som det ska åtminstone just nu.
Jag var helt chockad när jag tittade på klockan på vägen till parkeringen och insåg hur mycket tid de lagt ner på mitt inskrivningssamtal. Jag antar att de får betalt per tid och inte per patient, men ändå.
Allt kändes så himla bra och tryggt och jag är glad att jag tog mig samman och faktiskt bytte. Dessutom sköter de bytet så jag slipper kontakta min gamla bm och förklara att jag lämnar henne nu :-)

          Lilypie Maternity tickers

Mindre än 100 dagar kvar nu :-D

Kommentarer
Postat av: Carola 9-barnsmamma:)

Rätt beslut tror jag:)

2011-10-16 @ 23:40:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0