Lilla Grodan

Lilla Fröken Spinkig



Hon gillar sin bärsjal och plötsligt fick jag två händer fria


Mysak knytsjal

Underkänd på BVC

Jag tycker ju att amningen har fungerat jättebra. Ömt och lite sårigt ett tag, men nu bara jättebra alltihopa. Gott om mjölk och en lillskrutta som har ett helt annat grepp än syskonen före. Hon har verkat mätt och nöjd och senaste dagarna har vi börjat få liiite ordning på matandet så hon inte bara sitter klistrad vid bröstet dygnet om. Amningen fungerade toppen...tyckte jag! Åtminstone tills vi var på återbesök på BVC idag :-/
Lillskruttan har inte ökat på sig i vikt utan fortsätter går ner i samma takt. Födselvikten var 3660g, nu är hon nere på 3200g. Växt 2 cm hade hon minsann ändå.
Det påpekades att min önskan om att helamma inte får gå före barnets hälsa och så mycket fattar ju jag också. Nu är det till att dryga ut målen med ersättning och har hon inte ökat rejält nästa vecka så är det till att ge fulla flaskor, varje mål. Så bra gick amningen alltså. Jag ger inte upp, långt därifrån, och jag har fortfarande kvar ett hopp om att det ska rätta till sig framöver. Samtidigt så vet jag ju att barnen blir rätt normala på ersättning också. Så länge skruttan mår bra så får jag vara nöjd och så ammar jag så mycket det går också.

Jag är sugen på att börja träna så snart som möjligt men avråddes från det mesta som överstiger långpromenader. Tydligen så smakar bröstmjölken lite illa om man tränar och adrenalin övergår i bröstmjölken också. Det har jag faktiskt aldrig hört förut. Å andra sidan så har jag aldrig varit så mycket för träning när barnen har varit så små heller. Jag har tappat 9 kg sedan förlossningen, det mesta bebis och vatten förstås men ändå. Jag vill gärna bli av med 14 kg till så jag kan börja använda mina vanliga kläder igen. Det blir inget bantande närmaste tiden om vi ska få amningen att fungera men det är dags att börja fundera på vad jag stoppar i mig framöver. Inget mer godis på kvällarna "när man ändå har mage". Jag längtar efter att få ge mig ut och jogga och simma längder igen, men det får bli när det blir. 

Trombvarning

Vad hände?!
Igår vid den här tiden var hallen nystädad och varenda pryl på rätt ställe. Sen kom barnen hem från skolan och drog med sig lika många kompisar och plötsligt ser det ut så här?!


Nog för att vår hall inte är helt toppen och det är verkligen dags att göra om - men krokar, skoställ och vantlådor finns faktiskt även om man inte kan tro det just nu.
Dags att tala allvar med gänget som sitter och spelar XBox i godan ro.

Syskonkärlek



Äldsten vill knappt släppa lillasyster när han är hemma.
Han har meddelat att han inte tänkte slinga håret mer...kan det månntro vara för att det till slut kom ett syskon med brunt hår som han? :-D

Lego: Pick a brick

Jag tycker Lego är dyrt, men våra byggfantaster här önskar sig alltid Lego till födelsedagar och jul och eftersom jag tycker det är en förhållandevis vettig sorts leksak så har vi numera enorma mängder. Det blir tyvärr ett visst svinn på bitar efter ett tag - någon modell går sönder och bitarna hamnar i stora backen med löst Lego och skeppet/brandstationen/polisstationen eller vad det nu var blir sig inte riktigt likt igen. Vi sparar de flesta byggintruktionerna och det man inte har kvar finns med all säkerhet att hitta på
http://us.service.lego.com/en-US/BuildingInstructions/default.aspx (instruktioner till så gott som alla byggsatser) så då och då sätter vi oss ner och bygger upp sakerna igen.

Vi upptäckte idag att man kan beställa legobitar styckvis på http://shop.lego.com/en-SE/Pick-A-Brick-11998


En glad överraskning! Det mesta finns att få tag på för runt 1 kr och det kan det ju vara värt om man kan göra ett byggnadsverk för tusenlappen komplett igen. Sen är det ju lite kul att man kan köpa lösa djur, lasersvärd, sedlar, staket, gubbar etc också och på så vis få ut ännu mer av sitt baslego.
Barnen har suttit vid datorn här och gjort sig en önskelista och store killen har börjat föra anteckningar av vad han saknar i sin samling med Star Wars-skepp.

Sconesbak

Lilleman hjälpte till att baka "grisbröd", dvs dinkelscones med snygga grisar på...





Jag ääääälskar grisar, deklarerade han medan han tryckte figurerna i degen. Det sätter lite perspektiv på saker och ting då han en stund innan meddelat att han äääälskar lillasyster. Grisar, lillasyster, päron, leka med lera - det finns mycket man kan vara passionerad över här i livet.

Matlådor

Jag vill absolut tipsa om matlådorna från Nordiska Plast AB. Toppenkvalitet!

1,1 liter

De säljs kanske på fler ställen men mina är köpta på ICA Maxi. Här brukar priset ligga på 2 för 35 kr eller 10kr/st när de är nedsatta för de som har Ica-kort. Billigare än så blir det knappast.
Bra storlek, tätslutande även efter ett års frekventa maskindiskningar och framför allt stapelbara. Att de ligger stilla i botten på en barnryggsäck är inte fel det heller :-)
Det finns ett par storlekar till och vi har köpt mindre, runda också. Jag är så innerligt less på att det ramlar ut plastbyttor ur köksskåpet varje gång jag öppnar skåpdörren, så häromdagen så köpte jag mängder av sådana här matlådor och slängde helt enkelt ut alla andra. Återanvända glasslådor/kaklådor gick till hårdplaståtervinning och övriga lådor och burkar gav jag till min mamma. Slöseri med resurser tyckte hon - feng shui i mitt kökskåp säger jag!


Hormonell

Tänk vad dagarna går!
Ett par dagar efter Zeldas födelse blev jag sådär gräsligt känslosam som man nog bara kan bli när alla nya mammahormoner rusar genom kroppen. Först kom efterdyningarna av själva förlossningen: Hur snabbt och smidigt det än kan sägas vara i ett sånt här sammanhang så ÄR ju en förlossning aldrig smärtfri eller något man flyter igenom utan minsta påverkan. De där sista minutrarna var inte roliga och trots tidigare erfarenhet av att det är något snabbt övergående så hade jag dödsångest under krystvärkarna. Det var inte alls samma smärta som tidigare gånger utan det kändes bara fullkomligt fel och för första gången någonsin så skrek jag mig igenom den biten. Det skrämmer mig lite så här i efterhand. Jag är den typen som under en förlossning är koncentrerad på andning och total fokusering och inte gör så mycket väsen av mig. Någonstans där på slutet så tappade jag kontrollen och lät smärtan ta över och den insikten kom som en smäll...flera dagar senare. Jag tom grät en skvätt då. Där kan vi tala om hormonsvallningar!
Dagen därpå kände jag mig också lite nere men plötsligt var jag inte längre tårögd över tidigare dödsångest utan av de otroligt starka känslorna jag känner för det nya livet i min famn. Det mäktiga i att känna att man inte kan leva utan den här personen - att man älskar henne så fullkomligt. Det där ljuvliga lilla byltet som plirar på en med sina stora ögon, handen som läggs på bröstet vid amningen, det mjuka håret, bebisdoften. Allt!
Tänk att en så ny människa kan naturligt bli lika älskad och betydelsefull som sina syskon. Tänk att kärleken räcker till alla utan att på något sätt minska i styrka. Jag vill knappt lägga henne ifrån mig och lyckan att vakna på morgonen med henne intill sig är så otrolig. Det känns så perfekt alltihopa och så självklart att just det här barnet hör till vår familj.

Syskonen är tokiga i henne de också och leker helst hemma för att vara nära henne. Lilleman sitter ofta intill och talar om för henne att han älskar henne, att hon är söt osv och han blir upprörd om man inte genast kommer och räddar henne när hon vaknat. Piper hon minsta lilla kommer han och försöker dra upp tröjan på mig så jag ska mata henne :-)
Store killen är så stolt över att han är stor nog att lyfta upp henne när hon vaknat och han vill gärna ha henne i sin famn när han ser på tv. Igår tog han massor med foton på lillasyster och frågade om jag kunde beställa papperskort till honom som blir bara hans.
Maken kan knappt passera henne utan att stanna och gosa lite och han fullkomligt strålar av stolthet och pappalycka när han håller henne.

Ovärderliga känslor.


Mor-barnbukett

Mina föräldrar kom förbi med blommor :-)



De där strutformade blommorna med siffror på skulle gå till något bebis behöver. Nu finns ju det mesta, men en ljusrosa knytsjal är på väg med posten så jag får väl räkna den då.

Ljuvlig

Det är knappt att man vill lägga henne ifrån sig :-)



Tänk att man får vara så här lycklig!

ZELDA är här!

Igår morse var jag hos min barnmorska igen på kontroll. Hon blev riktigt sur för hur de hade hanterat igångsättningen (eller bristen därav) i onsdags och skulle ta det vidare, någon ny tid fick jag inte nu utan nu fick det minsann räcka.

På vägen hem tänkte jag sticka inom köpcentrat och fixa några av födelsedagspresenterna till store killen som fyller år snart. Och nu kan jag berätta hur man skrämmer ut ett barn ur magen: gå raskt över en snorhal parkering! Det var rena isbanan och jag halkade såklart. Jag föll aldrig utan återfick balansen i luften, men kände ju hur jag drog ihop hela kroppen och jag hann tänka att om inte det där får vattnet att gå så.... och i nästa sekund kände jag att det började rinna! In på närmaste toalett och sen ringde jag och förvarnade maken om att det kanske trots allt var dagen D. Jag tänkte faktiskt fortsätta med shoppingen, men väl inne i första affären så kändes det plötsligt inte så angeläget att springa ärenden.
Jag åkte hem och vattnet bara fortsatte att komma. Vi skulle åka in till sjukhuset för kontroll vid tvåtiden, men då hade sammandragningarna börjat komma med 8-10 min mellanrum så vi kunde lika gärna gå direkt till förlossningen och kolla upp dem. När vi kom fram till entrén var det bara två minuter mellan värkarna och när jag steg ur bilen så kom vattnet forsande. Och jag menar forsande! Jag är inte van vid vattenavgång och det var ganska chockartat att det plötsligt rann vatten ända ner i skorna :-/
Vi kom in och värkarna gick från "lite onda" till grymma och jag bad om morfin. En kvart senare så kändes det överkomligt igen. Poängen med morfin är att trots att det gör lika förbaskat ont så tar man värkarna en i taget i stället för att känna att lidandet är oändligt. Mellan värkarna funderade jag på att sova en stund och låg och gäspade utan att fundera över att det bara var 30 sek emellan :-)
Tre timmar efter inskrivningen frågade de om jag ville krysta. Jo, men det kunde jag väl göra då om de tyckte det. Två krystningar så var hon ute!
All smärta som bortblåst och världens finaste och mest perfekta lilla tjej på magen :-) Maken kom in när han hörde hennes skrikande och det var bara att konstatera att det nog får räknas som en riktigt bra förlossning.

ZELDA Elise Anita kom ut till oss kl 18.01
3660 gr och 48 cm





Hon sov fram till 21 och i den vevan åkte maken hem och avlöste mormor som passat resten av gänget. Jag hade helst åkt hem också, men de ville inte släppa oss före de 6 timmarna hade passerat så jag fick allt stanna över natten. Zelda var vaken till 04 och sen fick vi ett par timmars sömn. Jag hoppade in i duschen före frukost och sen kände jag mig som en människa igen när maken kom tillbaka. Efter lunch var alla kontroller klara och lillan gick igenom allt med toppbetyg så vi fick åka hem.
Amningen ser ut att fungera *peppar peppar* för det brukar jag ju tycka tills någon talar om motsatsen. Vi får se om hon får något i sig så hon kan gå upp lite i vikt, men det känns åtminstone ok.

Syskonen är eld och lågor över bebisen och mötte oss i dörren med en massa kort och teckningar till lillasyster. Lite tårtkalas hann vi med också på eftermiddagen.
Lillprinsessan sover gott och har gjort det större delen av dagen så jag får räkna med att vara vaken hela natten i natt med då. Men det är det ju värt :-D

Och för den som undrar: Namnet Zelda kommer sig av att jag har en make som gillar Nintendospel från 80-talet. Så kan det gå när man låter en man välja namn :-) Prinsessan Zelda är tydligen en välkänd figur och efter att namnet kom på tal här i somras så har spelet kommit tillbaka igen och nu ser vi reklam på tv om det hela tiden.

Ingen bebis i sikte här

Det blev inte mycket sömn i natt precis. Jag gick och la mig hyfsat tidigt för att kunna vara ordentligt utvilad idag, men sen fick jag kraftiga värkar som avtog först efter midnatt och mellan 02 och 05 låg jag klarvaken.

Jag och maken anlände till sjukhuset enligt bokad tid, med förlossningsväskan packad enligt barnmorskans instruktioner och hopp om att det inte skulle vara kaos där just idag.
Vi ropades in till ett kontrollrum där en sköterska ville göra en CTG-kurva. Konstigt tänkte jag eftersom jag inte hade hade några värkar. Har ni förlossningsväskan med er frågade hon och lät som om vi var helt dumma i huvudet. Hon hade inte den blekaste aning om varför vi var där för någon igångsättning var det inte tal om när jag inte hade några värkar?!

Två timmar senare fick vi träffa förlossningsläkaren som vi hade tiden bokad till och hon förstod inte heller vad vi gjorde där. Hennes kollega som skrivit remissen om igångsättning 18-19 januari hade i journalen skrivit om att jag inte fick gå över tiden och det har jag ju faktiskt inte gjort, än. Ett tillväxt-UL kunde hon erbjuda oss och enligt hennes mätningar borde bebis bf bli ungefär 29 januari och därför fanns det ingen anledning till igångsättning förrän jag börjar räknas som överburen efter 10 februari någongång....! (Lite överslagsräkning så kan man snabbt konstatera att jag testade positivt INNAN barnet blev till om man ska gå efter nya bf då.) Bebis är tung, ca 10% över normalt - men å andra sidan inte större än de största barnen vi fått så det var inget bekymmer heller.
Jag kände att orken bara tog slut och i kombination med tröttheten så kom tårarna. Maken ifrågasatte infon vi fått från bm och varför läkarna kunde göra så olika bedömningar men de stod på sig om att visserligen föreligger en förhöjd risk för att moderkakan kan lossna igen, men gör den det så gör den det och inget man kan förutse.

Bebis mår bra så någon igångsättning är det inte tal om eftersom det är fullt på förlossningsavdelningen nu.

För att vara snäll kunde hon göra en hinnsvepning (och konstaterade då att man lätt kan klappa bebis på huvudet så jag är säkert tillbaka av mig själv på nolltid) och ville jag kanske komma tillbaka för en ny bedömning varannan dag? Varför skulle jag komma tillbaka egentligen, vad skulle ändra deras inställning tills i övermorgon?! Hon höll med mig där men eftersom jag var så deppig så gick hon faktiskt ut och bokade en tid för planerad igångsättning till nästa onsdag. Så den 25 jan ska vi vara där före 08 och så får vi vackert sitta och vänta tills det blir plats åt oss så drar de igång mig då. Det vill jag se innan jag tror det, vad jag vet är det alltid lika fullt på förlossningen i vår stad och vad hindrar att inte den som tjänstgör den dagen skickar hem oss igen.

Nu missade jag min första studieträff på skolan för det här, men jag hade antagligen inte vågat köra 30 mil och övernatta ändå så här sent i graviditeten. Det som är ledsammare är att min makes brorson avled dagen före julafton och begravningen var i förmiddags :-( Nu missade vi det och det känns jobbigt. Man kan missa en begravning för att föda barn, men inte för att sitta i ett väntrum en hel förmiddag till ingen nytta alls.

Nu har jag tid till bm på fredag på vanlig kontroll. Min bm som önskade mig lycka till och hävdade att vi inte skulle ses igen förrän på efterkontrollen.
Jag är så trött nu så jag vill bara gå och lägga mig. Jag kommer nog att slockna strax efter barnen idag men med lite tur så kan man ta nya tag i morgon. Jag får väl roa mig bäst jag kan - någongång lär väl bebis anlända även om det känns gräsligt långt borta just nu.


Förberedd

Gårdagskvällen ägnades åt att förbereda mellanmålsmat/utflyktsmat. Ett par av barnen ska iväg med skolan den här veckan och det känns bra att det finns förberett att ta av. Jag behöver större plastlådor märker jag :-/



Pizzabullar är toppen att ha i frysen! Man kan äta dem kalla om man är iväg på utflykt och de är lätta att packa och kladdar inte. Är man hemma värmer man ett gäng i micron bara.

Pizzabullar
Kavla ut sconesdeg tunt på en plåt. Bred över passerade tomater med basilika, oregano och finriven lök. Strössla över strimlad skinka och riven ost. Rulla ihop som en rulltårta och skär i bitar. Lägg i muffinsformar, in i ugnen på 200 grader i ca 10 min (eller tills de ser klara ut om man kör på känsla som jag).

Fuskvarianten: Köp ett färdigt pizzakit - finns lite överalt numera och innehåller både färdig deg och kryddad tomatsås. Har man storpack påläggsskinka hemma så duger det utmärkt att strimla och så riv ner det sista på någon gammal ostkant...

Elvaåringen ska iväg heldag längre fram i veckan och har önskat sig pasta/kycklingröra (stekt strimlad kyckling, pastapennor, creme fraiche och grillkrydda) så det tänkte jag göra massor av till middag i kväll. Också toppenmat att ta fram från frysen kvällen innan och äta som enkel kall pastasallad när man är iväg.

Frysen är proppad med matlådor av storkok nu så vi slipper fundera så mycket på middagsmat första dagarna med nyfödd i huset. Inte är man sugen på att åka och handla eller ställa sig att laga avancerade saker när man har ett litet knytte att snusa på :-)

Garden Girl

I julklapp så fick jag ett presentkort till en blomsterhandel inne i stan. De har förutom blommor också inrdening i shabby chic-stil och jag har länge suktat efter deras télådor och liknande. När jag var där sist hade de ingen sådan låda som jag hade tänkt mig, men i stället så fick jag se alla kläderna från Garden Girl.

     
Man hittar dem på nätet bla här
Nu kostar de ju något mer än en télåda.... men nog är det så att jag kommer att behöva lite bra arbetskläder när jag rensar ogräs i sommar :-)
Frågan är vilken storlek jag hamnar på när gravidmagen är borta, det är kanske tveksamt om jag är tillbaka på min normala 34/36 i år.

Dåligt ordförråd



Tänk att svenska språket inte räcker till för att beskriva Lego.

Bärsjalar - tips

Jag älskar att bärsjalar och har burit de senaste barnen i bärsjal i stort sätt varje dag det första året. Nu hade jag ju lyckats göra mig av med mina tidigare bärsjalar i tron att vi inte skulle få fler barn.
Alltså är jag sedan länge på jakt efter en bra och snygg bärsjal. Jag är mest van vid ringsjalar som jag tycker är enkla att ta på med en hand och utan att knyta metervis med tyg runt kroppen, men kanske man denna gång skulle ta någon annan variant?

Jag har köpt mig en Mei Tai bara för att den hade så jättesnyggt mönster och den lär komma med posten i början av nästa vecka.


Någon som vet hur den fungerar till nyfödda? Med ringsjal bär man ju nyfödda barn liggande...

Jag har också hittat en sida som heter Ägirs Huswww.agirshus.com och nu blir jag ju lite sugen på en ringsjal också :-)

Kolla in de här tygerna!



Jag funderar på att kanske köpa mig en X-ringsjal, samma bärteknik som en knytsjal fast med ringar


Vilken färg ska man då välja?
 
Äppelgrönt eller rödrosarandigt?
Priserna på sidan är helt ok, billigare än de flesta andra och massor med olika tygval.

Storkleverans inbokad

På onsdag kl 9 ska jag befinna mig på förlossningen för igångsättning. Jag kan knappt tro det och vågar inte riktigt hoppas förrän vi är på plats och det är påbörjat heller. Om det är kaos på förlossningen, personalbrist eller liknande så kan de ju säga nej och be mig återkomma på torsdagen eller fredagen...
Hur som helst så ÄR det inte långt kvar nu. Maken börjar se ljuset i slutet av tunneln medan jag är på väg att tappa sugen helt. Fånigt, jag vet, men jag är så trött och less på det här nu.
Jag hade grymma värkar i natt och framåt 01.30 så började vi fundera på att åka in. Men så avstannade alltihopa, igen :-( Som vanligt alltså - mycket väsen därinne för ingenting.

 
magen v.39

Sista veckan av sista graviditeten! Lika mycket som jag är lättad att det snart är över, lika vemodigt känns det. Aldrig mer söta mammatoppar (som jag visserligen inte kommit i på länge nu), inga mer sparkar därinne, inga mer nattliga samtal med ett nytt barn som växer i magen...
Jag hade förvisso inte haft något emot fler barn i huset, men som det är just nu så känns det som att sex barn räcker åt oss.

Student

Jag har ju gått och blivit studerande igen den här veckan som antagen på distanskurs. Jag hade hoppats att mitt första bokpaket skulle komma lagom till kursstart i måndags, men jag fick försöka förbereda lite annat i stället. Idag kom boken jag behöver till första uppgiften så det var bara att sätta igång. Normalt har man en månad på sig för varje uppgiftsomgång men nu i första omgången är det bara 9 dagar till inlämning. Några dagar har ju redan hunnit passera så senast på onsdag ska jag ha lämnat in två uppsatser!
Nu är ämnet inte sådant att man kan läsa på och sortera ut fakta att skriva om utan mer tankar och reflektioner så det var inte helt lätt att börja skriva. Jag har kommit på god väg med den första uppsatsen i alla fall och efter det ska jag läsa en bok på ca 100 sidor och så skriva ytterligare en.... Kanske lika bra att den här förlossningen inte ser ut att gå igång före igångsättningen om en vecka.



De fyra äldsta återgick till skola och dagis idag så det har varit ovanligt lugnt och tyst här i huset. Däremot är inte lilleman helt ok med att låta mig läsa och skriva i lugn och ro så jag funderar allvarligt på att tacka ja till min mors erbjudande om att passa honom i morgon förmiddag så jag får lite arbetsro. Om fogarna (som plågar mig väldigt nu så här på slutet) tillåter det så är jag lite sugen på att sätta mig på ett lugnt fik med mitt anteckningsblock. En stor Chai Latte och ingen tvätt i närheten som ropar på att vikas så kanske det går ännu bättre.

Vandalisering

På en enda dag så har lilleman både lagt till och dragit ifrån på tapetfronten...


Lite tuschpenna på hallväggen.....


och ett hål ovanför sin säng.

Man blir ju så glad! :-/
Det är tur han är så söt och go resten av tiden. Här i sin monsterpyjamas:


Regn, regn och mera regn

Julklapparna som tomten lämnade av på uteplatsen står kvar oanvända...



Fast jag ska inte klaga, jag är inte helt förtjust i snö och riktig vinterkyla. Dessutom så slipper jag gärna åka till förlossningen när det är snorhalt och snöstorm :-)

Barnen har mest lekt inne idag, de små har haft stora byggprojekt med Duploklossarna.





Emellanåt så rör de inte Duplot utan leker bara med smålego i långa perioder. Ungefär när jag tänker att det är dags att lägga upp Duplot på vinden eller något så kommer de på att det är jätteroligt och så får det vara kvar.

Vi såg filmen Rio och för tvååringen så var det första gången. Den var tydligen helt ok som substitut till Hitta Nemo och Ice Age som han annars är helt besatt av. Kanske vi kan variera oss med att titta på fågelfilm ibland då.


Blommor och bin


bild lånad från babysiten.se  

Nu måste jag fråga - hur har ni andra tagit upp ämnet med era barn? Efter vad jag hört i mammagrupperna så är det ett ämnet som undviks in i det längsta och ingen vågar diskutera sådant med sina barn förrän de är alldeles säkra på att klasskomisar och vänner redan vet. En del föräldrar tänker aldrig ta upp det på hemmafronten utan förlitar sig på att barnen lär av kompisar och tv.
Vi har ju ett barn här som snart fyller 12 år och har börjat med flickvän. En hel del av filmerna med elvaårsgräns snuddar vid ämnet och jag känner att det är dags att ta "snacket" om inte annat så i förberedande syfte.
Jag vet att de har haft någon form av sexualundervisning i skolan men jag vet inte vad de tagit upp där. Sonen kom hem en dag (kan det ha varit i 4:an?) och meddelade att den dagen hade fröken haft "bebissnacket" med dem. Jag blev lite ställd och svarade typ Jaha, fast jag kanske borde erbjudit mig att svara på eventuella följdfrågor eller kollat av vad de fått lära sig.
Jag vet ju att när han gick i förskoleklassen så sa han i bilen på väg till skolan en morgon, helt apropå ingenting sådär, att han visste hur man gjorde barn och om jag ville så kunde han berätta det för mig för han ville gärna ha fler syskon... Då blev jag bara full i skratt för jag hade barn nr 4 i magen och hade viss kunskap själv redan :-D
Hur som helst, fakta om bebistillverkning är en sak och det finns ju så mycket mer runtikring. Känslor till exempel. Hormoner som kanske inte alltid påverkar en som man önskar. Det som visas på film och som äldre kompisar och kompisars brorsor kan häva ur sig stämmer kanske inte heller alltid med den bild jag skulle önska att mina barn fick.

Hur går man tillväga? Ni som har större barn (eller redan kommit förbi det där) hur har ni gjort? Har det varit ett pinsamt "sitta ner och snacka allvar" eller har ni integrerat det som en naturlig del i familjens samtalsämnen sedan länge? Vi är inte direkt pryda av oss, men är inte heller föräldrar som går runt nakna hemma eller skojar om sex vid frukostbordet.
Jag vet att det ska finnas bra barnböcker men vad heter de i så fall och var hittar man dem? Lite snabbt googlande gav mig titeln Kukbruk och den räknar jag bort direkt för namnets skull.
Mormor lånade en gräslig bok på bibblan för några år sedan, tänkt för mindre barn och med mycket färgglada bilder men den plockade jag bort ganska omgående efter att ha bläddrat förbi ett stycke av typen ....X satt i pappas knä och frågade...pappa berättade att det och det var skönt att göra med mamma och X såg att pappas ansikte blev rött och han började andas tungt och plötsligt blev det stelt och obekvämt att sitta i pappas knä...
Inte den typen av upplysning jag hade tänkt mig heller.

Finns det någon bra bok för barn (eller killar) i mellanstadieålder? Något som tar upp vad som händer i kroppen i den åldern, både känslomässigt och kroppsligt.
Jag inbillar mig att det vore en bra idé att få läsa själv i lugn och ro om det där och sedan kan föräldrarna finnas som komplement. Jag har inga problem med att svara på frågor, men det är just det där med hur man börjar och från vilken vinkel.

Jag tänker med fasa på den kompis jag hade en gång i tiden vars pappa regelbundet lät honom titta på porrfilmer och därefter betraktade ämnet som uttömt och sonen som fullärd redan före tonåren.
Mina egna föräldrar berörde aldrig ämnet och jag önskar att jag hade varit bättre förberedd på alla sätt.

Man vill ju gärna också vara en sån där cool förälder som barnen kan prata med om precis allt :-)
Jag vet att det är ett känsligt ämne men ni får gärna tipsa mig anonymt!

På bebisfronten intet nytt

Barnmorskan konstaterade häromdagen att eftersom bebis inte kommit än, trots fixering och så pass kraftiga sammandragningar som jag haft till och från så tänkte Liten nog följa syskonens mönster och inte komma ut en minut tidigare än sagt.

Barn kommer ju när de kommer, men det är svårt att inte hålla koll på nedräkningen till dagen D.
Det finns ju mängder av "husmorstips" på hur man drar igång en förlossning; kalla fotbad, dricka kanelvatten, blåsa ballonger och allt vad det är. Inte värt besväret säger jag som prövat allt med tidigare barn. Inte ens sjukhusets igångsättningstabletter kunde övertala första barnet som tvärvägrade att komma ut förrän jag gått över 21 dagar. Så tro mig - jag har testat allt sånt där.

Vad jag inte har testat förr är att sätta lagen om alltings jävlighet på prov. Nog borde värkarna dra igång om man tar barnen med sig och kör tre mil till ett äventyrsbad och badar i vågor och strömmar en hel eftermiddag? Nog kommer något att hända om man bestämmer sig för att färga håret, för vem vill stå i evigheter dubbelvikt och skölja ut färg med värkar? Min vita vinterjacka behöver tvättas och man får nog räkna med att den tar ett dygn på sig att torka, slänger jag in den i maskinen nu så visst kommer jag att bli tvungen att åka till förlossningen utan ytterkläder?!
Som ni ser så klättrar jag på väggarna av att bara vänta ut tiden :-)
Äventyrsbad - check!
Hårfärgning - check!
Jag tror nog att jag får ta och tvätta min jacka idag. Kanske ungarna vill gå på bio inne i stan i morgon när det är deras sista jullovsdag, för hur typiskt vore det inte om man blev tvungen att gå mitt i filmen!

Oavsett så är det nu max 10 dagar kvar, det här barnet tänker de ju tvinga ut så vi har ett slutdatum att sikta på. Det känns helt ofattbart att vi verkligen kommer att hålla ett litet barn i famnen inom kort. Jag vet, jag har varit med förr, men det är ju så stort och fantastiskt att det knappt går att greppa fakta.

Längtar!

Lilypie Pregnancy tickers

Vi kommer säkerligen att få vänta ut varenda minut också :-)
Längtar så efter att få se Liten som bott därinne så länge.

Speltips: Busytown


Det finns alltid något nytt att upptäcka i Richard Scarrys Sysselstad med en spelplan som är ca 2 meter lång. Ett roligt spel där barnen samarbetar för att vinna. Från 3år. 2-4 spelare.

Det här spelet fick barnen i julklapp av mormor och det är helt klart favoritspelet just nu. Våra barn älskar Sysselstad i allmänhet och vi har massor av böcker om Kalle Katt, Dagge Mask och de andra så det var inte helt otippat att de skulle gilla spelet också. Spelplanen är lång - antingen får man ha det på golvet eller om man som vi har ett jättestort köksbord så funkar det också. Vi drar undan köksstolarna och så går barnen runt med sina förstorningsglas och letar saker. Precis som i böckerna så är bilderna fulla med små detaljer och man får verkligen ha ögonen med sig för att lösa uppgifterna innan de taskiga grisarna har ätit upp all picnicmat :-) Man jobbar tillsammans så man slipper gnället om vem som leder, fuskar etc etc och man har stora chanser att vinna över grisarna.
Bäst passar det nog för barn ca 3-7 år, men även vår store son som snart fyller 12 tycker det är kul att vara med och leta saker även om han aldrig skulle erkänna det.

Nesting

Jag vet inte riktigt vad fenomenet kallas på svenska, "boa" kanske - det där man gör när förlossningen närmar sig. Boa in sig, pyssla med sitt bo? Som när man vaknar toktidigt och får en plötslig lust att torka ur alla köksskåp. Eller storstädar hela huset med en fart och undrar om det inte finns något mer man kan sortera eller organisera om...

Gästerna åkte ju hem och då var det absolut läge att köra veckostädningen som vi har tagit jullov ifrån i typ 10 dagar. Bara några dagar längre än vanligt alltså, men herregud så skitigt huset kan bli på 10 dar! Dammråttor i hörnen, inte en ren handduk i skåpet, megastora tvätthögar :-( Men det är klart att vi har ju varit fler personer än vanligt som har rört sig här, extrasängar lite här och var gör det inte lättstädat och vem vill vika tvätt när man har långväga gäster att umgås med.
När storstädningen var klar så fortsatte jag tills jag såg botten på alla tvättkorgarna. Julen åkte ut - bara granen och adventsljusstaken fick stanna - det är ju så mysigt och vi tänkte att farmor skulle få njuta lite av det sista juliga när hon kommer och hälsar på i helgen. Annars är alla tomtepyjamasar tvättade och undanlagda till nästa jul, alla röda dukar detsamma, julbrickor och liknande diskade för sista gången och nu ligger de åter längst bak i kökskåpen. Som alltid förvånas jag över hur mycket större rummen ser ut utan girlanger i taket och hur mysigt vi har det när det är rent och undanplockat.

En spjälsäng har monterats och står på plats i vårt sovrum, komplett med My Little Pony-påslakan som alla barnen har varit inne och beundrat :-)
Jag kom på att vi saknar både badbalja och kudde till den lilla så det tänkte jag fixa med ett besök på Ikea endera dagen. Jag har bestämt mig för en skötväska också - en Brio Messenger i silver får det nog bli.

Rätt basic alltså, men det blir nog bra.

Idag funderar jag allvarligt på att ta med mig ett gäng barn och köra några mil söderut till ett äventyrsbad. Något ska man ju roa sig med medan man väntar på förlossning. Just nu känns det som om vi allt kommer att få vänta till igångsättningen om ett par veckor.

Gott Nytt År!

Jag är inte tidernas snabbaste på att uppdatera bloggen, men bättre sent än aldrig eller hur? :-)

Jag vaknade på nyårsaftons morgon av förvärkar och efter ett par timmar med det så var jag rätt nervös att bebis faktiskt tänke komma på årets sista dag. Men värkarna avtog och i stället blev jag vansinnigt trött och sov bort hela eftermiddagen. Vi hade inga storartade planer för dagen så det var ju inte hela världen även om det känns lite småtrist att ligga i sängen en sådan dag.
Det yngsta gänget här åt middag i vanlig kvällsmattid och trots att de hade fått välja menyn till sin festmåltid så var det enliga om att de ville ha pasta/kasslerröra att äta. Det är höjden av snabbmat egentligen - makaroner med tärnad kassler och creme fraiche och även om det är gott så är det svårt att göra ett snyggt upplägg av det. Men vem är jag att döma deras val, de åt med god aptit. Plockgrönsaker, alkoholfri cider och maränsviss efteråt så var det ett glatt gäng.



När de hade ätit så gick vi ut och brände av lite barnfyrverkeri. Eldflugor, små fontäner och tårtor och såna där blixterbollar. Lilleman som skulle stå i köksfönstret och titta uppskattade inte fräsande och poffandet från fyrverkerierna och helst skulle jag stå och hålla för hans ögon hela tiden....men stå kvar tänkte han göra ändå. Svågern tog över ett tag och jag gick ut på yttertrappan för att försöka ta ett kort på tjusigheterna, något som är lättare sagt än gjort med min kamera.



Strax därpå tände maken en konformad sak på ett par decimeter som skulle vara en fontän i olika färger. Det glittrade till ett par sekunder och sedan sa det bara KABOOM! En rejäl explosion så man trodde trumhinnorna skulle sprängas och så kände jag vinddraget av något som for förbi mitt huvud. När den där pjäsen exploderade så for hela bottendelen iväg och landade precis brevid mig. Otäckt, för det var knappast vad som var menat hända och barnen blev lite uppskrämda av den kraftiga smällen också och resten av skådespelet tittade de på från köksfönstret allihopa.

Vi stora åt middag strax efter nio och då var de tre yngsta barnen redan i säng, trötta och nöjda.
Elvaåringen som inte är så mycket för kött hade önskat lax i apelsin/rosmarinsås och det fick han till huvudrätten. I övrigt serverades här skagenkrustader, oxfilé med hasselbackspotatis och marängsviss. En något uttjatad nyårsmeny men ack så gott.
När tolvslaget närmade sig väckte vi de som sov men sjuåringen valde att sova vidare (ett val han självklart, som alltid, skulle ångra dagen därpå). Jag och de minsta tittade på fyrverkerierna från lekrummet där vi har jättebra överblick över allt som avfyras i byns centrala delar. Lilleman fick öronproppar och då kunde han tänka sig att titta på alla vackra färger och allt glitter och svävande lyktor som lyste upp himlen. Gästerna, maken och de stora barnen gick ut i kylan.
När alla var samlade igen, strax efter tolvslaget, så skålade vi i cider.



Sen gick barnen till sängs igen och jag gick faktiskt och la mig jag med, trött som jag var.
Gästerna åkte hem nyårsdagen och nu har vi några dagar på oss att varva ner innan nästa gäster kommer till trettonhelgen. Jag har så smått börjat röja ut julen och det känns både vemodigt och uppfräschande. Den vackra julen är över för den här gången, men nu är vi redo för nästa station: Bebis :-)

För att göra någon slags sammanfattning av året som gått:
Min kropp kom i ordning efter sköldkörteloperationen och då kunde vi försöka och lyckades! få ett extra streck på graviditetstestet!
I somras inträffade något jobbigt, inget jag vill gå in på men det skakade om hela familjen och efterdyningarna börjar lägga sig först nu.
Graviditeten var orolig rätt länge med uteblivna provsvar, feldoseringar etc etc men på det hela taget får jag nog säga att det här har varit bästa och lättaste graviditeten någonsin och det är jag tacksam för. Med bara några ynka veckor kvar så är jag fortfarande på benen :-)
Ett av barnen har fått helt andra krav för sina specialbehov och det går inte att förneka att det har tagit mycket energi av oss alla. Det kommer nya tider helt klart och vi försöker anpassa oss så gott det går.
Vi har fått vara friska i mycket större utsträckning än vad vi som stor småbarnsfamilj blivit vana vid och jag hoppas på en upprepning av det. En frisk familj underlättar livet.

Årets sista månad var både underbar och kaotisk. Julen blev på alla sätt en perfekt jul och vi kunde inte önska oss ett bättre avslut på året. Många kramar och "Jag älskar dig" i det här huset.
Vi är välsignade på många sätt!

Det nya året kommer med föraningar om strålande tider. Vi ska ju få ett barn till i huset inom kort :-) Vagnen står redo, kläderna är sorterade och tvättade, skötbordet på plats och en spjälsäng på väg att monteras. Jag är så redo man kan bli och nu vill jag bara att bebis ska komma.
Jag ska börja plugga igen och har redan börjat tjuvläsa, det kan bli ett spännande år på många sätt.

Ett Gott Nytt År till er alla därute!

RSS 2.0