ZELDA är här!

Igår morse var jag hos min barnmorska igen på kontroll. Hon blev riktigt sur för hur de hade hanterat igångsättningen (eller bristen därav) i onsdags och skulle ta det vidare, någon ny tid fick jag inte nu utan nu fick det minsann räcka.

På vägen hem tänkte jag sticka inom köpcentrat och fixa några av födelsedagspresenterna till store killen som fyller år snart. Och nu kan jag berätta hur man skrämmer ut ett barn ur magen: gå raskt över en snorhal parkering! Det var rena isbanan och jag halkade såklart. Jag föll aldrig utan återfick balansen i luften, men kände ju hur jag drog ihop hela kroppen och jag hann tänka att om inte det där får vattnet att gå så.... och i nästa sekund kände jag att det började rinna! In på närmaste toalett och sen ringde jag och förvarnade maken om att det kanske trots allt var dagen D. Jag tänkte faktiskt fortsätta med shoppingen, men väl inne i första affären så kändes det plötsligt inte så angeläget att springa ärenden.
Jag åkte hem och vattnet bara fortsatte att komma. Vi skulle åka in till sjukhuset för kontroll vid tvåtiden, men då hade sammandragningarna börjat komma med 8-10 min mellanrum så vi kunde lika gärna gå direkt till förlossningen och kolla upp dem. När vi kom fram till entrén var det bara två minuter mellan värkarna och när jag steg ur bilen så kom vattnet forsande. Och jag menar forsande! Jag är inte van vid vattenavgång och det var ganska chockartat att det plötsligt rann vatten ända ner i skorna :-/
Vi kom in och värkarna gick från "lite onda" till grymma och jag bad om morfin. En kvart senare så kändes det överkomligt igen. Poängen med morfin är att trots att det gör lika förbaskat ont så tar man värkarna en i taget i stället för att känna att lidandet är oändligt. Mellan värkarna funderade jag på att sova en stund och låg och gäspade utan att fundera över att det bara var 30 sek emellan :-)
Tre timmar efter inskrivningen frågade de om jag ville krysta. Jo, men det kunde jag väl göra då om de tyckte det. Två krystningar så var hon ute!
All smärta som bortblåst och världens finaste och mest perfekta lilla tjej på magen :-) Maken kom in när han hörde hennes skrikande och det var bara att konstatera att det nog får räknas som en riktigt bra förlossning.

ZELDA Elise Anita kom ut till oss kl 18.01
3660 gr och 48 cm





Hon sov fram till 21 och i den vevan åkte maken hem och avlöste mormor som passat resten av gänget. Jag hade helst åkt hem också, men de ville inte släppa oss före de 6 timmarna hade passerat så jag fick allt stanna över natten. Zelda var vaken till 04 och sen fick vi ett par timmars sömn. Jag hoppade in i duschen före frukost och sen kände jag mig som en människa igen när maken kom tillbaka. Efter lunch var alla kontroller klara och lillan gick igenom allt med toppbetyg så vi fick åka hem.
Amningen ser ut att fungera *peppar peppar* för det brukar jag ju tycka tills någon talar om motsatsen. Vi får se om hon får något i sig så hon kan gå upp lite i vikt, men det känns åtminstone ok.

Syskonen är eld och lågor över bebisen och mötte oss i dörren med en massa kort och teckningar till lillasyster. Lite tårtkalas hann vi med också på eftermiddagen.
Lillprinsessan sover gott och har gjort det större delen av dagen så jag får räkna med att vara vaken hela natten i natt med då. Men det är det ju värt :-D

Och för den som undrar: Namnet Zelda kommer sig av att jag har en make som gillar Nintendospel från 80-talet. Så kan det gå när man låter en man välja namn :-) Prinsessan Zelda är tydligen en välkänd figur och efter att namnet kom på tal här i somras så har spelet kommit tillbaka igen och nu ser vi reklam på tv om det hela tiden.
Trackback
RSS 2.0